Latinsk poesi - Bokförlaget RADIUS

H O R A T I U S
SERMONES
I 6, 45–131
45 Nunc ad me redeo libertino patre natum,
quem rodunt omnes libertino patre natum,
nunc, quia sim tibi, Maecenas, convictor, at olim,
quod mihi pareret legio Romana tribuno.
Dissimile hoc illi est, quia non, ut forsit honorem
50 iure mihi invideat quivis, ita te quoque amicum,
praesertim cautum dignos assumere, prava
ambitione procul. Felicem dicere non hoc
me possim, casu quod te sortitus amicum;
nulla etenim mihi te fors obtulit: optimus olim
55 Vergilius, post hunc Varius dixere, quid essem.
Ut veni coram, singultim pauca locutus –
infans namque pudor prohibebat plura profari –
non ego me claro natum patre, non ego circum
me Satureiano vectari rura caballo,
60 sed quod eram narro. Respondes, ut tuus est mos,
pauca; abeo, et revocas nono post mense iubesque
esse in amicorum numero. Magnum hoc ego duco,
quod placui tibi, qui turpi secernis honestum,
non patre praeclaro, sed vita et pectore puro.
65 Atqui si vitiis mediocribus ac mea paucis
mendosa est natura, alioqui recta, velut si
egregio inspersos reprendas corpore naevos,
Om Horatius se AKS 105 ff., om satiren som genre AKS 95 (4. 11, under Lucilius),
om Horatius som satirdiktare AKS 106 (4. 31). Satirernas versmått är
genomgående den daktyliska hexametern (Aa).
I 6, 45–131 Horatius om sin väg till diktningen.
45 libertino patre ’av en frigiven fader’, Horatius far hade alltså varit slav, men
– sannolikt – köpt sin frihet med pengar, som han lyckats spara ihop genom
någon verksamhet ”vid sidan om”, vilket alls inte var ovanligt. Som libertus
’frigiven’ intog han rättsligt och socialt en mellanställning mellan friboren och
slav, sonen däremot var en helt fri medborgare, om han också
41
H O R A T I U S
SATIRER
I 6, 45–131
45 Nu tillbaka till mig, som är född av frigiven fader.
Alla hackar på mig, som är född av frigiven fader,
nu för att jag är din daglige gäst, Maecenas, men fordom
för att en Roms legion mig som sin krigstribun lydde.
Ej är det ena det andra dock likt. För befälet måhända
50 kunde med skäl man avundas mig, men ej för din vänskap,
ty försiktig du är och väljer blott värdiga, fjärran
från all flärd som du är. Och när jag kallar mig lycklig,
är det ej som jag dragit en lott och vunnit din vänskap.
Slumpen mig ej i din väg har fört: Vergilius sade,
55 han, den ädle, dig först och Varius se’n, vad jag gick för.
När inför dig jag kom och stammande talte blott litet
(blyghet, fattig på ord, förbjöd att yttra mig mera),
ej att av ryktbar fader född jag kring ägorna rider
på saturejisk häst, jag uppger, utan förtäljer
60 rättfram, hurdan jag är. Du svarar, såsom din sed är,
kort, och jag går. Nio månaders tid därefter du kallar,
bjuder mig vara bland vännernas tal. Stort anser jag detta,
att jag behagade dig, som det goda skiljer från sämre,
ej genom ädel börd men renhet i liv och i hjärta.
65 Om med blott obetydliga fel, ej många dessutom
min natur är behäftad och eljest är riktig – precis som
om på en välskapt kropp du klandrar födelsemärken –
ofta fick höra försmädligheter om faderns börd (märk upprepningen i slutet
av v. 45 och 46).
47 Om Maecenas se AKS 57 (2. 55), jfr också till carm. I 1.
48 Syftar på Horatius’ deltagande i slaget vid Filippi, där han inte visade något
hjältemod.
54 f. Vergilius, Aeneidens skald, och Varius, författare bl. a. till tragedier.
59 Satureiano ’saturejisk’. Saturium var det mytiska namnet på det bördiga
området kring Tarentum (it. Taranto) i Syditalien.
42