Km 10 2010 - Katolskt Magasin

”Ett lands behandling av dess romska
befolkning är ett lackmustest för det
civila samhället och dess demokrati.” Så
står det som motto eller underrubrik i
betänkandet ”Romers rätt” från Dele -
gationen för romska frågor (SOU
2010:55). På 582 sidor behandlas svensk
rom-politik ur ett sociologiskt, juridiskt,
historiskt och social politiskt perspektiv.
Delegationen vill att politiker, förvaltningar,
kyrkor, organisationer – det
civila samhället – äntligen gör allvar av
den romska befolkningens rättigheter:
till delaktighet och inflytande, till utbildning,
till arbete, till bostad, till hälsa och
social välfärd, till språk, till kultur – och
till rätten att inte bli diskriminerad!
Antiziganism – all rasism – växer och
måste bekämpas aktivt.
Ungefär samtidigt utkom boken Född
fördömd av journalisten Irka Ceder -
berg, specialiserad på romers situation i
Europas länder. ”Romerna deltar sällan
i vardagligt europeiskt samhällsliv”,
skriver Irka Cederberg. ”Det sägs att de
gifter bort sina döttrar och söner i unga
år och sällan låter sina barn få ordentlig
skolgång. De är främlingar och betraktar
också oss som främlingar, och vi
förstår oss inte på dem. De saknar makt
och har ingenting att säga till om i sam -
hället…”
Beskrivningen gäller generellt för
Europa. Också här hos oss i Sverige? Ja,
det antyder listan på ouppfyllda rättigheter
i betänkandet. Delega tionen för
romska frågor, tillsatt av regeringen
2006, har gjort sitt jobb och avsatt en
tjock bok. Här och hos Irka Cederberg
finns massor av kunskap för den som
En sten i Europas sko
vill veta mer om romerna i vårt land och
utanför. Om kunskapen leder till föränd -
ring återstår att se. Vindarna tycks tyvärr
blåsa åt andra håll.
Betänkandet, Irka Cederberg och deras
romska och ickeromska sagesmän är
eniga: antiziganismen växer oroväc kan -
de snabbt, i Sverige och Europa. Inte
bara den – det råder uppvindar för allehanda
rasistiska rörelser och krafter.
Hos oss visar sig detta till och med i
årets valresultat. Som om de gamla giftiga
molnen av okunnighet och etnocent -
rism bara förflyktigats en smula efter
Holocaust men snart förtätades på nytt
och återvände. Till Balkan på 1990-talet
och nu över hela Europa.
Romerna är en sten i den europeiska
skon. Den skaver, irriterar, man avlägs -
nar den men snart är den där igen. Vad
göra?
Italien visar ut romer utan vidare
spisning. Även Sverige utvisar romer,
mera diskret. Frankrike ger dem pengar
för att försvinna ”frivilligt”. Där finns
en särlagstiftning för rumäner – läs:
romer – som kan avvisas på grunder
som inte gäller för andra EU-medborgare.
8 000 av dem har skickats tillbaka
bara i år. FN:s Kommitté mot rasdiskriminering
(CERD) har protesterat,
EU-kommissionen reagerade kritiskt:
Frankrike måste hålla sig till gällande
europeisk lagstiftning, även gällande
generösa regler för EU-medborgare. En
EU-resolution fördömer utvisningarna.
Vatikanen höjde rösten mot massutvisningarna:
sådana strider mot europeiska
grundvärden. ”Man kan inte generalise -
signerad ledare | sid. 3
ra och utvisa en hel grupp människor”,
sade chefen för Påvliga rådet för människor
på väg, ärkebiskop Agostino
Marchetto. Brottsansvar åvilar enskilda,
inte grupper, påminde han, och menade
dessutom att åtskilliga franska kommuner
inte följer reglerna att anvisa de
vägfarande en plats att uppehålla sig på.
Då uppstår illegala läger.
Också katolska kyrkan i Frankrike har
hållit en välgörande hög profil i sin kritik
av massutvisningarna. Robert Le
Gall, ärkebiskop av Toulouse, jämförde
dem i en predikan i Lourdes med
Vichyregeringens judedeportationer
under den nazityska ockupationen,
vilket väckte premiärminister Fillons
vrede. En präst i Lille har återsänt sin
hedersutmärkelse i skam över utvisningarna.
Biskop Claude Schockert,
ansvarig för migrationsfrågor i franska
biskopskonferensen, har tillsammans
med sin ämbetsbroder i Vannes förebådat
kraftfullt katolskt motstånd mot
migrationsregler som är alltför hårda.
Många kyrkliga röster har höjts.
Rigorösa åtgärder som diskriminerar
befolkningsgrupper väcker protest, tack
och lov. Nästa steg borde vara att energiskt,
men med känslighet och delika -
tess, verka för att Europas romer får ta
sin rättmätiga plats i samhälle – och
kyrkor. För detta behövs ömsesidigt
förtroende, kunskap, empati och vilja
att ge utrymme även åt dem som inte är
”main stream”. Då mjuknar stenen i
den europeiska skon.
Kaj Engelhart