Km 10 2010 - Katolskt Magasin

sid. 42 | kyrktorget
Ansvarig:
Margareta Murray-Nyman
IN MEMORIAM
Allan B. Janzon
Kristi Förklarings dag år 2010 fick en av det svenska katolska stiftets verkliga
stöttepelare äntligen fullt ut se det ljus han anat under hela sitt liv. Allan
Bosco Janzon avled då stilla i sitt rum på Josephinahemmet. Så fick han på nytt
förenas med sin fru Karin, vars död i mars förra året enligt hans egen utsago
gjorde honom till en halv människa.
”För hängivet arbete inom kyrkan i Sverige har Allan B. Janzon tilldelats
Stockholms Katolska Stifts medalj ORA ET LABORA.” Så skriver biskop
Anders i april 2007. Och så är vi många som minns denne hängivne, om än inte
okritiske katolik. Han älskade verkligen Kyrkan, men redan från unga år
menade han att hon är för viktig för att överlåtas åt klerkerna.
Allan föddes den 17 september 1920, när biskop Albert Bitter fortfarande var
apostolisk vikarie. Han döptes i Katolska kyrkan eftersom modern var konvertit vid en tid då katolikerna i Sverige endast var
några få tusen. Han var först aktiv med sin mor i S:ta Eugenia församling på Norra Smedjegatan – ”fäderna på norr” – och
senare i den nybildade Marie Bebådelse församling. Så småningom blev det Domkyrkoförsamlingen under monsignore Johannes
F. Koch.
Från tidiga år var Allan ofta ministrant i mässan, inte sällan för biskop Müller. Reinhold Fahlbeck skriver: ”Hans entusiasm att
vara ministrant var djupt påverkande. Han lyste av självklar glädje och av total gemenskap. Utan alla åthävor var han en sann
tjänare under den heliga mässan. Han rörde sig med en mjuk observans som förenade honom med det som skedde vid altaret.”
Här handlar det om en tid då varje troende man såg det som ett ärofyllt uppdrag att tjäna prästen vid altaret.
Samma år som Allan föddes grundades tidskriften Credo av monsignore David Assarsson. Detta är på något sätt betecknande.
Under hela sitt liv skulle Allan vara lidelsefullt engagerad i och för katolsk folkbildning. Redan 1939, samma år han skrevs in
vid Stockholms Högskola för att studera nordiska språk och litteraturhistoria, var han med vid bildandet av Academicum
Catholicum Sueciae. Detta skulle vara en milstolpe för lekmännens inflytande. Fahlbeck, själv en gång mycket aktiv inom AC,
skriver: ”När dess historia skrivs kommer den i mångt att vara Karins och särskilt Allans historia. Kanske kan man säga att det
var genom AC som de svenska katolska lekmännen blev myndiga katoliker i sin kyrka.” Allans engagemang ledde senare till
bildandet av Katolska Kyrkans Studieråd i slutet av 1960-talet, och han var likaså pådrivande när det gällde att starta en katolsk
folkhögskola liksom vid upprättandet av stiftets Pastoralråd.
Någon akademisk karriär blev det aldrig för Allan. 1941 gifte han sig med Karin Peters, en katolsk flicka från Göteborg.
Tillsammans skulle de få åtta barn, fem pojkar och tre flickor. De upplevde på senare år smärtan att se hur tre av deras barn
avled före dem. I sitt yrkesliv stod Allan i det skrivna ordets tjänst. Han blev redaktör, först vid lilla Norlins förlag, som utgav
en bok om drottning Josefina och böcker av Sven Stolpe, som blev Allans vän och som han fick förmånen att ledsaga in i katolska
kyrkans liv. Från mitten av 50-talet och fram till sin pensionering arbetade han för Sveriges Radios Förlag.
Allan var otroligt aktiv inom olika katolska föreningar – Concordia Catholica, S:t Josefsföreningen, Birgittaföreningen och på
senare år Benedictus-kretsen. 1986 fick han utmärkelsen ”Pro Ecclesia et Pontifice”, men många anser att hans insatser skulle
ha belönats än mer av den Kyrka han tjänade.
För den stora allmänheten är Allan mest känd som den som tillsammans med fru Karin översatte samtliga Hergés
Tintinäventyr, 23 album. Med Karins och Allans översättning blev böckerna en succé och det lär ha sålts sex miljoner album.
De fick mycken uppskattning och ett par priser för sin översättarmöda.
Båda makarna är nu borta och lämnar ett stort tomrum. Må Allan vila i frid med sin älskade Karin.
Erik Kennet Pålsson
Karin och Allan B. Janzons minnesfond
Allans önskan var att medel skulle avsättas för en stipendiefond. För att hedra makarnas insatser och minne är det möjligt att bidra till
denna fond genom insättning på nyöppnat bankkonto: Sparkonto SEB 5231-33 003 58