You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Motiv mellan schablonmönster. Ett gytter av bibliska scener mellan rosor<br />
och rankor fyller väggar och valv<br />
Foto: Kaj Engelhart.<br />
1465 i Arboga där han detta år fick burskap som borgare.<br />
Därmed hade han redan då erövrat mästartiteln, eller kanske<br />
gjorde han det rentav just i Arboga?<br />
Några år senare, 1473, finns han i Stockholm där han<br />
omnämns första gången i samband med att han äktar Anna,<br />
änka till Johan målare. Ett inte ovanligt sätt för hantverkare på<br />
den tiden att förvärva en egen verkstad som mästare. Genom<br />
att konservera änkan fick den nye maken överta verksamhet<br />
och titel från den avlidne. Hon kan inte ha varit så mycket äldre<br />
än han med tanke på att hon överlevde honom och omnämns<br />
så sent som 1522. Vanligt var att den som tog över mästerskapet<br />
genom att äkta änkan hörde till verkstaden och var den<br />
mest betrodda av de anställda. Det är därför inte osannolikt att<br />
Albert rentav arbetat hos Johan någon tid.<br />
I Stockholms tänkeböcker figurerar han 1473-1508 i olika<br />
rättssaker. Han betecknas där växelvis som pärlstickare eller<br />
målare. En pärlstickare var tidens beteckning på en brodör,<br />
ett lukrativt och hedervärt yrke. Mångsyssleri inom angränsande<br />
yrken var inte ovanligt på den tiden. Jag föreställer<br />
mig att pärlstickeri var en lämplig sysselsättning under vinterhalvåret,<br />
medan byggnadsmåleri passade bra att utöva på<br />
kultur | sid. 37<br />
sommarhalvåret. Att han var framgångsrik syns i taxerings -<br />
kalendern från den tiden, han betalade hela 12 öre i skatt<br />
årligen och var en av dem som var högst beskattade inom<br />
yrket.<br />
Eftersom han antas ha dött 1509 passade man förra året på<br />
att fira 500-årsjubileum, att fira födelsedagen hade kanske<br />
varit mindre lugubert men om den vet man inget. Som ett led<br />
i jubilerandet gavs det ut ett tiotal böcker, skrevs flera artiklar<br />
och skapades ett frimärke under 2009. Fyra av böckerna<br />
har anförtrotts mig av <strong>Km</strong> och hellre än att skriva fyra små<br />
anmälningar väljer jag att ta upp dem alla i en mer omfattande,<br />
gemensam presentation. De är av varierande art och<br />
kvalitet, från vetenskapliga publikationer via populärvetenskap<br />
till en andaktsbok.<br />
De två vetenskapliga verken som getts ut av Kungliga<br />
Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien är resultatet<br />
av ett forskningsprojekt som bedrivits 2003-2006 vid<br />
Stockholms universitet. Det första bandet innehåller kortare<br />
uppsatser och framförallt en rik bildsamling som presenterar<br />
exempel ur Alberts rika repertoar. Han anses stå bakom 36<br />
målade kyrkointeriörer från Mälardalen till Norrbotten,<br />
men de flesta finns i Uppsala-Stockholmstrakten.<br />
Redaktören för den första volymen är Pia Melin som<br />
även skrivit en avhandling om Albertus Pictor liksom ett flertal<br />
artiklar. Hon har stått för identifieringen av hans oeuvre<br />
och redogör för de kriterier hon använt i en av uppsatserna i<br />
boken. Det finns endast tio kända signaturer av honom,<br />
varav en påträffades för bara några år sedan då man tog<br />
fram överkalkade målningar i Sala landsförsamlings kyrka.<br />
De ser litet olika ut och det är bara i tre av dem som han<br />
använt sitt fulla namn, Albert Ymmenhusen som det då<br />
skrevs.<br />
Jan Svanberg har i samma bok skrivit en kort biografisk<br />
sammanfattning av det som idag är känt om honom, min<br />
inledning baserar sig i stort på den. Därpå följer tre uppsatser<br />
om särskilda motiv i vissa av kyrkorna: Fågel Fenix<br />
(Jan Öberg), Ärkeängeln Mikael (Pia Melin) och<br />
Simsonssägnen ur Gamla Testamentet (Herman Bengtsson).<br />
Om ägostrukturerna i socknar med Alberts målningar skri -<br />
ver Göran Dahlbäck, vilket avslöjar en del om möjliga<br />
beställare eller finansiärer. Han kommer fram till att det i<br />
vissa fall finns en tydlig donator som också på traditionellt<br />
vis identifieras genom sitt vapen i kyrkan, men att det varit<br />
lika vanligt att sockenborna själva har stått för kostnaden.<br />
Det andra bandet, som är en redogörelse för inventeringen<br />
av motiv och språkband, är mer omfattande i sidantal och<br />
har större vetenskaplig tyngd. Volym två inleds med en<br />
redogörelse för forskningsläge, nyupptäckter, förklaring av<br />
vad språkband är, en presentation av förlagor som Biblia<br />
Pauperum och Speculum Humanae Salvationis liksom en<br />
kategorisering av språkbanden. Därpå följer en diskussion<br />
om funktion innan de mer filologiskt inriktade kapitlen tar<br />
vid. En studie av korrespondensen mellan motiv och text<br />
ingår också, liksom en om relationen till tidens liturgi.<br />
Fortsättning
Change language