Originalskrift i flerspråkiga bibliotekskataloger - BADA - Högskolan i ...

5. Romanisering
Romanisering, transkribering och translitterering är tre termer som återkommer i
sammanhanget konvertering från ett skriftsystem till ett annat.
Translitterering innebär att man representerar ett alfabet eller ett stavelsebildande systems
bokstäver med ett annat alfabets bokstäver. Man översätter tecken för tecken, stavelse för
stavelse, som när man t ex representerar det kyrilliska alfabetet med det latinska. 1
Transkribering innebär att man representerar ett språks ljud med ett annat teckensystem vilket
är det enda sättet vid konvertering av icke-alfabetiska språk. När man översätter de kinesiska
tecknen till det latinska alfabetet handlar det alltså om transkribering, man översätter ljud till
tecken. 2
För att inkludera båda dessa sätt använder jag mig av termen romanisering och menar därmed
att representera både alfabetiska system och ideografiska system med det latinska alfabetet.
5.1 Romanisering i historien
Metoden att uppföra listor av författarnamn och titlar i transkriberad eller translittererad form
är ingen ny företeelse. Man tror att metoden användes redan i biblioteken Mouseion och
Serapeion i Alexandria. Visserligen var flertalet skrifter grekiska eller i grekisk översättning
men biblioteken kan även ha haft egyptiska, feniciska, babyloniska, persiska och hebreiska
original och för att införa dessa i bibliotekets katalog konverterades namn och titlar troligen
till det grekiska alfabetet. Även om detta är gissningar så vet man med säkerhet att lite längre
fram i tiden återgav de romerska författarna grekiska och andra för dem främmande namn i en
form som passade det latinska språket. Här etablerades en tradition av romanisering som
sedan levt kvar, genom medeltiden och renässansen, då den förankrades i västerländskt
bibliografiskt utövande genom Gessners Bibliotheca Universalis, 1545, den första tryckta
författarbibliografin. 3
Conrad Gessner (1516-1565), bibliografins fader, förtecknade i sitt monumentala verk mer än
10 000 författare som skrivit arbeten på något av de tre klassiska språken, latin, grekiska eller
hebreiska. Namnen förtecknades i strikt alfabetisk ordning och eftersom bokens text var på
latin användes det latinska alfabetet för arrangemanget och det blev nödvändigt att romanisera
de hebreiska och grekiska namnen. Bibliotheca Universalis var uppbyggd på tre systematiska
principer på vilka hela det västerländska bibliografiska arbetet sedan dess vilar på. För det
första etablerade han författarnamnet som huvuduppslag, för det andra insisterade han på
strikt alfabetisk ordning och för det tredje förtecknade han alla författare och deras arbeten i
en enda obruten sekvens och romaniserade alla namn som inte var skrivna med det latinska
alfabetet. 4
1 International Technical Committee 46. Källa:
[2002-10-25]
2 Ibid.
3 Wellisch, 1978 (a), s. 136 ff, s. 168 ff
4 Ibid., s. 168 ff
10