Originalskrift i flerspråkiga bibliotekskataloger - BADA - Högskolan i ...

Vilken modell som är att föredra beror på katalogiseringsspråket och huruvida man vill infoga
uppgifterna i romaniserad form eller inte. Vid Library of Congress fördes 1998 en diskussion
om man över huvud taget skulle använda sig av fält 880. Man tyckte att det var dags att
”normalisera” hanteringen av icke-latinsk data genom att använda sig av de reguljära fälten
och upprepa dem när man ville infoga romaniserade versioner. Vid behov av att länka
romaniseringen till originalskriften kunde delfältskoden $8 användas i stället som kommit att
bli en universell teknik för att länka fält. Man frågade sig också om man verkligen var
tvungen att länka fälten över huvud taget och vad det skulle innebära att upprepa fält 245,
250, 260 osv istället för att använda fält 880. RLG använde sig redan då av upprepningsbara
fält i sitt interna format medan man i export- och importformat utnyttjade fält 880. 53
Jag har inte funnit något resultat av dessa diskussioner utan snarare verkar användandet av fält
880 fortsätta. Kanske beror det på att implementering av originalskrift inte gått så fort som
man trott och att det fortfarande är ett stort behov av att kunna ”välja bort” dem för de system
som inte klarar att hantera originalskriften.
6.3 Tidiga system med originalskrift
Under 1980-talet började man så på flera håll utveckla system som gjorde det möjligt att
infoga originalskrift i katalogposterna. De två stora amerikanska bibliografiska
informationssystemen, Online Computer Library Center (OCLC) och the Research Libraries
Information Network (RLIN), började på var sitt håll utveckla mjukvaror för kinesiska,
japanska och koreanska i första hand. Dessa två databaser kommer jag att behandla längre
fram i uppsatsen. Naturligtvis har också Kina, Taiwan, Japan och Korea varit aktiva i
utvecklingen av datoriserade bibliotekssystem. Man har utvecklat lokala system eller anpassat
importerade system. Men det var systemen ALEPH och MINISIS som blev de första
flerspråkiga biblioteksdatasystemen med originalskrift och båda dessa fick stor internationell
spridning.
Den första tillämpningen av icke-latinsk skrift i ett automatiskt bibliotekssystem utvecklades i
Israel. 54 ALEPH (Automated Library Expandable Program Hebrew University of Jerusalem)
nätverket för Israels forskningsbibliotek, började 1981 använda ett lokalt utvecklat program
som kunde hantera två skriftsystem, det hebreiska och det latinska. För att kunna katalogisera
den hebreiska litteraturen i originalskrift använde man i terminalen ett chip som ersatte de
gemena latinska bokstavskoderna med hebreiska tecken. När sedan ISO utvecklat en 8-bitars
latinsk/hebreisk teckenuppsättning, ISO 8859-8, som omfattade både det hebreiska och
latinska alfabetet antog The Standard Institution of Israel en liknande teckenuppsättning. 55
I mitten av 1980-talet började man titta på möjligheten att även infoga andra icke-latinska
skriftsystem eftersom många av forskningsbiblioteken hade stora samlingar med både arabisk
och kyrillisk skrift. Andra flerspråkiga system som utvecklades under samma tid (t ex RLIN)
byggde på lösningar som baserade sig på själva maskinvaran, men ALEPH utvecklade i stället
fonter baserade på program. 56
53 Alternate graphics without 880 […], 1998. Källa: [2002-09-24]
54 Aliprand, 1992 (b), s. 109
55 Lazinger, 1996, s. 111 f
56 Ibid.
26