Originalskrift i flerspråkiga bibliotekskataloger - BADA - Högskolan i ...

den europeiska dominansen och exploateringen av Afrika och Asien, påverkad av
kolonialismens tanke att ”civilisation” var lika med västerländsk kultur och kunskap. Den
asiatiska litteraturen hade studerats i väst av filologer som var mer intresserade av språk och
skrift än litteraturens innehåll. En följd av detta, menade Wellisch, var idén att allt skrivet
med annan skrift än den latinska måste romaniseras för att kunna hanteras på bibliotek och i
bibliografier, av västerländska bibliotekarier som då skulle vara de enda kapabla att utföra
bibliografisk kontroll korrekt. 8 Inte nog med detta, metoden att romanisera exporterades
också av de västerländska bibliotekarier som ombads organisera bibliotek i afrikanska och
asiatiska länder och där införde romanisering som en ”effektiv” och ”modern metod”. Men
också de inhemska bibliotekarierna, särskilt de som fått sin utbildning i England eller USA,
förde med sig metoden till sina hemländers bibliotek. 9 Det finns alltså en tradition, eller
kanske kan man säga en ideologi, där det latinska alfabetet anses mer civiliserat och
vetenskapligt än andra skriftsystem. Bella Weinberg kallade detta ”anglocentricity” i en
artikel från 1974, dvs ett slags attityd bland engelsk-språkiga att ”Why can´t all scripts be
latinized?” 10
Tankarna att det latinska alfabetet skulle vara mer vetenskapligt än andra är förhoppningsvis
något vi lämnat bakom oss vid det här laget. Något annat är vår önskan att integrera allt inom
samma system, konceptet om den universella katalogen. Weinberg frågar vad det är vi
försöker integrera. ”Sounds? If so, then why don´t we interfile f and ph? Letters? Then why do
we file ä as ae? Perhaps we are integrating people – Arabs and Israelis, Russians and
Americans, all in the name of world co-operation. […] To follow the A to Z sequence of
Hebrew or Cyrillic letters should not be considered as segregation, but rather ´separate but
equal treatment!`”. 11
C. Sumner Spalding ifrågasatte också konceptet om den universella katalogen. Vi romaniserar
för att kunna föra in ett namn eller titel som inte är skriven med det latinska alfabetet i en
katalog som börjar med A och slutar med Z. Men vem gör vi detta för? Jo för den som på
något sätt arbetar med katalogen och inte kan läsa det främmande alfabetet. Vi romaniserar
inte för läsaren, som är den som kommer att använda sig av boken. För läsaren är
romaniseringen snarare ett hinder mellan henne och boken. Trots att vi insett detta fortsätter
vi på samma sätt för att inte gå emot konceptet om den universella katalogen. Spalding
skriver: The ”bottom line” of cataloging non-roman alphabet materials: the universal
catalog. The catalog in wich all items in the collection are entered in a single alphabet from A
to Z, regardless of language, regardless of form, regardless of subject. The American ideal. 12
Kritiken mot romanisering handlar om mer än ideologier och attityder. Både Wellisch och
Spalding talar om romanisering som något som snarare förhindrar än möjliggör åtkomst till
litteraturen. 13 Båda ger en bild av ett bibliografiskt kaos. Det är här kritiken ställs på sin spets.
8
Wellisch, 1978 (b), s. 4 ff
9
Wellisch, 1978 (a), s. 395-396
10
Weinberg, 1974, s. 20
11
Ibid., s. 21
12
Spalding, 1977, s. 7 f
13
Wellisch, 1978 (b), s. 5
Spalding, 1977, s. 7
12