Originalskrift i flerspråkiga bibliotekskataloger - BADA - Högskolan i ...

Varje språk har sin egen struktur vilket innebär olika typer av problem när man romaniserar.
Även om katalogisatören är skicklig och har gedigna språkkunskaper kan felaktigheter uppstå.
Ett exempel som ofta tas upp i litteraturen är arabiskan som normalt skrivs utan vokaler.
Detta kan sägas vara det största problemet för den som romaniserar eftersom vokalerna ska
läggas till. Det är kontexten och grammatiken som talar om vilka vokaler som hänsyftas och
man måste ofta kontrollera i lexikon att man uppfattat ordet rätt vilket inte heller alltid då är
uppenbart. Detta kan drastiskt påverka textens innebörd men också fileringen av
huvuduppslaget och dess återvinning. Det arabiska ordet ??? , slm kan läsas på många olika
sätt. Salima är ett verb som bl a betyder att vara säker, skyddad, oskadd, bevarad. Verbets
andra form, sallama, betyder att bevara något från ondska eller skada, lämna över något
intakt, lägga ner vapen, ge upp m.m. Substantivet salm betyder fred. Substantivet silm betyder
fred eller religionen islam. Sullam, också ett substantiv, kan betyda stege, trappa, steg men
också skala i musikalisk mening och instrument. En felaktig vokalisering betyder att det blir
oerhört svårt att återvinna dokumentet. 23
Joan M. Aliprand menar i sin artikel Nonroman Scripts in the Bibliographic Environment att
problemen som medföljer romanisering i bibliografisk miljö leder till att åtkomsten av
dokument förhindras eftersom informationen förvrängs, alltså rena motsatsen till vad
bibliografisk kontroll ska leda till. När man romaniserar presenterar man texten i en onaturlig
form som för läsaren framstår som helt obegriplig. Katalogen ger ingen nyckel till hur språket
romaniserats. Uttalen är sällan självklara, de diakritiska tecknen, dvs de led i bokstäverna som
anger särskiljande funktioner, är meningslösa om man inte vet vad de innebär och ofta syns
dessa diakriter enbart i MARC-formatet, ett format som låntagarna i allmänhet inte ser.
Eftersom ett skriftsystem dessutom ofta används för mer än ett språk blir det ensidiga
konverteringsschemat ofta fel. Persiska som skrivs med arabiska bokstäver har ett
konverteringsschema vid LC (Library of Congress) som reflekterar det arabiska uttalet vilket
inte alls överensstämmer med det persiska språket. 24
Vid romanisering förloras också språkets distinktioner och detta gäller särskilt vid språk med
många homofoner. Aliprand ger i sin artikel ett exempel där det kinesiska ordet för ”kung”
och ”dö” har samma uttal men skrivs med helt olika tecken. Eftersom konverteringsschemat
är baserat på uttal blir båda dessa tecken representerade med samma latinska bokstäver
(wáng). När det gäller toner används i romaniseringen ofta accenter som hjälper att skilja
mellan orden. Wàng betyder absurd, till skillnad från wáng (”kung” eller ”dö”). Men dessa
distinktioner av toner används inte alltid i katalogen vilket ytterligare ökar antalet ord som där
stavas lika men har olika betydelse. 25 Wellisch ger ett exempel på stavelsen hsi, som kan stå
för dussintals kinesiska tecken, vart och ett med en egen innebörd. Hsi betyder alltså
ingenting för den som kan läsa kinesiska om stavelsen inte medföljs av det kinesiska
tecknet. 26
Majoriteten av icke-romanska skriftspråk har bokstäver och tecken vars ljud inte har någon
direkt motsvarighet i det latinska alfabetet. Även romanisering av alfabetiserade språk innebär
att distinktioner försvinner. Dessa återges med hjälp av bokstavskombinationer och
diakritiska tecken. När man romaniserar arabisk skrift använder man sig av punkter för
särskilja bl a ? (s) från ? (s med punkt under), ? (t) från ? (t med punkt under) och ? (z)
från ? (z med punkt under). Dessa små punkter är alltså oerhört viktiga men syns oftast bara i
23
Jajko, 1993, s. 135
24
Aliprand, 1992 (b), s. 105 f
25
Ibid., s. 106 f
26
Wellisch, 1978 (b), s. 8 f
16