Domkretsen nummer 2 2004 - Sveriges Domstolar

Domarbanans framtid 

Unga berättar 

Branden i Lycksele 

En trotsig tonåring 

Två blir en 

- Vänersborg och Trollhättan 

nr 2 2004 

domkretsen 

EN TIDSKRIFT FRÅN DOMSTOLSVÄSENDET 

Läs om Ann-Marie Sjöberg 

- ny rådman i Gävle

LEDARE INNEHÅLL 

Verakritiker kommer att bli Veraentusiaster 

UNDER VÅREN HAR utvecklingen av Vera i 

basversion slutförts. Samtidigt har införandet 

i domstolarna satt ordentligt fart. När 

detta skrivs har ett drygt 50-tal domstolar 

och nämnder fått Vera. 

I april nästa år ska alla 

domstolar och nämnder 

omfattas. 

Den version av Vera 

som nu levereras är en 

grundversion som har i 

stort sett all den funktionalitet 

som MÅHS har. 

Det ligger därför nära 

till hands att göra jämförelser. 

Men om vi bara 

nöjt oss med vad MÅHS 

kan prestera hade vi 

naturligtvis aldrig börjat 

utveckla Vera. 

Vera är inte MÅHS 

i nya kläder. Vera är ett 

domkretsen 

nr 2/2004 

POSTADRESS Domstolsverket 

551 81 Jönköping 

TELEFON 036 15 53 00 

FAX 036 15 09 04 

E-POST domkretsen@dom.se 

ANSVARIG UTGIVARE Charlotte Brokelind 

REDAKTÖR Peder Jonsson 

REDAKTIONSRÅD Åsa Nordström, Helen Sivertsson 

MEDVERKANDE Lars Collin, Viktoria Ekberg, 

Anne Hammarskjöld, Katarina Juvander, Petra Meyer, 

Annina Rabe, Gudrun Rosén, Petra Thor-Jonzon, 

Magnus Västerbro 

LAYOUT Johanna Blomberg, Per Carlsson 

TRYCK Danagårds Grafiska AB 

UPPLAGA 7 200 ex 

Tryckt på miljövänligt papper. 

nr 2 2004 

domkretsen 

Domarebanans framtid 

Unga berättar 

Branden i Lycksele 

En trotsig tonåring 

EN TIDSKRIFT FRÅN DOMSTOLSVÄSENDET 

Två blir en 

- Vänersborg och Trollhättan 

Läs om Ann-Marie Sjöberg 

- ny rådman i Gävle 

Rådman 

Ann-Marie Sjöberg 

berättar om arbetsglädje 

och sin juridiska bana på 

sidan 13. 

FOTO Mauro Rongione 

2 DOMKRETSEN NR 2/2004 

helt nytt system som när det är utbyggt ska 

stödja i stort sett all verksamhet i domstolen 

och kunna kommunicera på många sätt med 

dem som domstolarna samarbetar med. 

2 LEDARE 

Vera har tagits emot 

med blandade känslor. 

Många är kritiska till 

hur en del av basfunktionerna 

fungerar men 

ser samtidigt positivt på 

alla nya möjligheter som 

ett modernt system för 

med sig. 

Prestanda och svarstider 

har påverkat arbetet 

i Vera - både i den 

skarpa versionen och i 

utbildningsversionen. 

Detta anser vi oss nu ha 

fått ordning på men vi 

följer naturligtvis svarstiderna 

kontinuerligt. 

Innehåll nr 2 2004 

3 NY UTBILDNING 

Statistik I Verksamheten 

4 AKTUELLT Brottmål i Vera 

5 Moderna lokaler i Malmö 

6 Heroiska insatser i Lycksele 

8 GÄSTTYCKARE 

Staffan Levén 

10 AKTUELLT Åsikterna om 

domarbanan går isär 

13 Ann-Marie Sjöberg PÅ NY 

TJÄNST 

14 PROFIL Gudrun Antemar 

16 TEMA Medarbetarens rätt, etik 

och moral, unga berättar och 

byte av arbetsplats inspirerar 

22 AKTUELLT Brottsutredare utan 

polisiär bakgrund 

Utvecklingsarbetet har involverat många 

i domstolsväsendet. Detta till trots visar det 

sig när Vera börjar användas i praktiken att 

en del funktioner behöver utvecklas ytterligare. 

Vi arbetar nu på högvarv med att förbättra 

och trimma in systemet. Bland annat 

ska vi konstruera om dokumenthanteringen 

vid kallelser. I detta arbete behöver vi ett 

konstruktivt stöd från alla dem som arbetar 

med Vera. 

Vera är ett modernt och utvecklingsbart 

system. Även om många nu är skeptiska är 

jag övertygad om att den skepticismen med 

tiden kommer att förbytas i entusiasm. 

Sommarhälsningar 

Stefan Strömberg 

23 Intressanta föredrag och 

rapporter 

24 VERA en trotsig tonåring 

26 AKTUELLT Användarna i fokus 

27 Tre års förlängt förordnande 

28 EN DAG blir två en i 

Vänersborg 

30 Teater och intressanta 

föreläsare på seminarium 

32 AKTUELLT Framtidens domstol 

i Uppsala 

34 Pocketbok i hängmattan 

36 KULTUR OCH HISTORIA 

1800-talet i rättsligt vakuum 

38 NOTISER 

40 Finlands ros och VI FEM

Dags att börja räkna med SIV 

Ingela Bergström, hovrätten för Nedre Norrland 

Carl Furengren, Domstolsverket 

Åke Eriksson, Hudiksvalls tingsrätt 

Som ett led i införandet genomför Domstolsverket nu en rad 

SIV-kurser. Till exempel på Stockholms tingsrätt den 12 mars. 

Där var deltagarna mer än nöjda med sina första intryck av 

Statistik I Verksamheten, SIV. 

TEXT ANNE HAMMARSKJÖLD FOTO CARL JOHAN ERIKSON 

DELTAGARNA PÅ SIV-KURSEN kunde inte 

vara i bättre händer. Utbildnings ansvarige 

Carl Furengren är en av Domstolsverkets 

nyckelpersoner i utvecklingen av SIV. Han är 

knuten till ekonomiavdelningen. SIV är en 

mer flexibel efterföljare till ISS, det gamla 

internstatistikprogrammet, berättar Carl 

Furengren. 

– SIV kommer att finnas i versionerna SIV 

och SIV Plus, där den senare är mer av ett 

analysverktyg och erbjuder mer avancerade 

anpassningar, till exempel beräkningar och 

skapandet av parametrar. 

Carl Furengren framhåller att SIV och SIV 

Plus öppnar möjligheter som inte tidigare 

varit tillgängliga. 

– SIV har betydligt fler sök- och urvals- 

»Nu får domstolarna ett flexibelt 

verktyg för överblick, analys, jämförelser 

och uppföljning av verksamheten 

på organisationsnivå.« 

Carl Furengren, utbildningsansvarig 

möjligheter än ISS. Nu får domstolarna ett 

flexibelt verktyg för överblick, analys, jämförelser 

och uppföljning av verksamheten. Nu 

har alla användare tillgång till all information, 

det vill säga nu kan de jämföra sig med 

andra domstolar. 

Domstolsverket representeras idag också 

av Owe Liljegren, budgethandläggare med 

lång erfarenhet av statistikarbete. Owe 

Liljegren är påtagligt nöjd med det nya statistikstödet. 

– SIV erbjuder andra möjligheter till sammanställning 

och analys än vi tidigare haft 

tillgång till. Det är spännande att få vara 

med i utvecklingen. 

Det är ingen stor grupp som deltar idag 

och flera har just avslutat en Vera-kurs på 

nästan två veckor. Men alla lyssnar och arbetar 

koncentrerat för att lösa övningsuppgifterna. 

Ingela Bergström, domstolssekreterare 

vid hovrätten för nedre Norrland, är på kurs 

NY UTBILDNING 

för att bli SIV-lärare på sin domstol. 

– Vi har redan SIV, så jag kunde lite innan 

kursen. Det jag sett av SIV så här långt tycker 

jag är enkelt och bra. Och handen på hjärtat 

– ur ett lärarperspektiv är det klart att det 

är lättare att vara för ambassadör för något 

som är bra. 

Åke Eriksson, administratör vid tingsrätten 

i Hudiksvall, är ytterligare en nöjd deltagare. 

– Jag är statistikfreak och har länge hållit 

på med internstatistiken, ISS. SIV verkar 

väldigt bra och flexibelt – man kan ta fram 

vilken statistik som helst. Nu kan man verkligen 

leka med siffrorna och det känns bra. 

Sedan är det klart att det alltid tar lite tid att 

vänja sig vid något nytt, men ganska snabbt 

glöms det gamla bort och man vill inte byta 

tillbaka. Det mest nervösa nu är att hålla liv 

i SIV-kunskaperna i två månader. Den 3 maj 

ska vi in. u 

Kort om SIV 

TEXT CARL FURENGREN, 

ANNE HAMMARSKJÖLD 

SIV betyder Statistik I Verksamheten och är 

ett verktyg för planering och uppföljning för 

domstolarna. SIV följer Veras införandeplan. 

Vera är SIVs källdatabas, vilket innebär att 

de uppgifter som registreras i Vera kan tas 

ut som statistik i SIV. SIV innehåller avidentifierad 

statistik och de ändringar som görs 

i Vera under dagen läses över till SIV varje 

natt. Historiska måluppgifter hämtas främst 

från statistikkällorna ABB och Sema. 

Precis som Vera är SIV en webb-baserad 

lösning. I botten finns programvaran Oracle 

Discoverer Viewer och Discoverer Plus, en 

avancerad men användarvänlig plattform för 

sökningar, sammanställningar och presentation 

av information, i detta fall domstolsstatistik, 

från olika typer av datakällor. 

SIV ersätter andra statistiksystem, till 

exempel internstatistiken (ISS) för underrätter. 

När samtliga domstolar tagit Vera i drift 

blir SIV ett gemensamt statistiksystem för 

alla domstolar. 

DOMKRETSEN NR 2/2004 3

AKTUELLT 

Brottmål ny funktion när 

tingsrätterna går in i Vera 

De första tingsrätterna har börjat arbeta i Vera. Med det följer en ny brottmålsfunktion. Information som 

håller hög kvalitet ska kunna föras över från tingsrätterna till polisens system utan avbrott. 

TEXT ÅSA NORDSTRÖM FOTO PER CARLSSON 

KARIN NACKE, chef för sektionen 

för verksamhetsstöd på 

Domstolsverket, summerar arbetet 

med brottmålsfunktionen 

i Vera, domstolsväsendets nya 

verksamhetsstöd, så här långt: 

– Det har varit viktigt för oss 

att utveckla ett bra stöd i Vera 

för domare när de skapar 

brottmålsavgöranden. Ett antal 

domare har deltagit i arbetet 

med vår kvalitetssäkring. Under 

ett år rapporterar tingsrätterna 

över 60 000 avgöranden till 

Rikspolisstyrelsens (RPS) system; 

information som sedan går 

vidare till exempelvis belastningsregistret. 

Vi vill skapa förutsättningar 

för hög kvalitet på de uppgifter 

som förs över från domstolarna till RPS. 

Hittills har de driftsatta tingsrätterna rapporterat 

cirka 100 avgöranden till RPS med hjälp 

av den nya kommunikationslösningen i Vera. 

Under året kommer vi tillsammans med RPS 

att noga följa upp resultatet av överföringarna 

från Vera. 

BÄTTRE STÖD ÄVEN FÖR DOMARE 

Agneta Kornstrand är en av flera jurister på 

Domstolsverket som har arbetat med att ta 

fram brottmålsfunktionen i Vera. Hon har 

bland annat jobbat med kravspecifikationer 

för rapporteringen av brottmålsavgöranden 

till Rikspolisstyrelsens och Riksåklagarens 

system. 

– Brottmålsfunktionen i Vera har en ny 


struktur som möjliggör en bättre kvalitetskontroll 

på de uppgifter som registreras 

och som dessutom ger användarna stöd vid 

registreringen. Vi har försökt minimera möjligheterna 

att skriva fritext, och domsluten 

går inte att redigera i Word. Detta har vi 

gjort för att minska risken för fel i domsluten, 

säger Agneta Kornstrand. 

Brottmålsfunktionen är tänkt att ge 

domaren stöd i samband med överläggning. 

Det finns bland annat stöd för vilka förordnanden 

som kan kombineras med varandra, 

och när ett domslut är färdigt utför Vera 

en del kontroller. Tanken är att ett domslut 

ska vara förberett inför förhandlingen så att 

domaren då ska kunna registrera brott och 

påföljd i Vera och därmed - i de flesta fall - 

kunna färdigställa domslutet. 

– En annan nyhet är att 

användarna i Vera inte behöver 

ta ställning till vilka blanketter 

som ska bifogas domen, fortsätter 

Agneta Kornstrand. I Vera 

väljer man istället mellan ett fåtal 

avgörandetyper. Detta kommer 

också att underlätta arbetet på 

domstolarna. 

NÄRA SAMARBETE 

Domstolsverket och 

Rikspolisstyrelsen har haft ett 

nära samarbete under flera år 

för att se till att information 

smidigt kan föras över från 

Vera till polisens system (RIsystemet). 

Arbetet avslutades 

med tester under våren, och i början av 

maj var det dags för skarp drift. I samband 

med det besökte en projektgrupp från RPS 

Domstolsverket, bland annat för att själva 

för första gången få prova på Vera. Robert 

Strand har arbetat på RPS med förvaltningen 

av RI-systemet sedan mitten av 70-talet, 

och han är nöjd med samarbetet med 

Domstolsverket. 

– Vi befinner oss ju fortfarande på ett 

tidigt stadium, men jag tycker resultatet är 

över förväntan så här långt. Vi har haft ett 

väldigt bra samarbete med alla som har 

arbetat med utvecklingen av Vera. Jag är 

övertygad redan nu, efter att de första avgörandena 

kommit in, om att Vera kommer att 

bli ett mycket bra användarstöd när det är 

fullt utvecklat. ♦

Barbro Thorblad och Thomas Bodström minglade med bland andra lagman Lena Berke, Stockholms tingsrätt, polismästare Ulla Ardermark samt överåklagare Sven-Erik Alheim. 

Modern lösning i anrik byggnad 

Den tredje juni invigdes den ombyggda Malmö tingsrätt av 

justitieminister Thomas Bodström. Efter en lång och prövande 

byggperiod fanns det mycket att fira denna dag. Så var också 

lagman Barbro Thorblad märkbart nöjd när hon hälsade välkommen 

till ”Sveriges äldsta och yngsta domstolsbyggnad”. 

TEXT ANNE HAMMARSKJÖLD FOTO SVANTE ÖRNBERG 

MALMÖ TINGSRÄTT HUSERAR i lokaler som 

delvis har anor från 1546. Den tredje juni samlades 

närmare 200 gäster för att efter två och 

ett halvt års planering och projektering fira den 

nygamla tingsrätten. Ombyggnationen har 

varit en lång process, som initierades av förre 

lagmannen Ulf Arrfelt flera år innan byggdammet 

lade sig som Lützendimman i december 

2002. Målet med projekteringen var att samla 

alla medarbetare i gemensamma, ändamålsenliga 

och trivsamma lokaler. Detta efter att 

tvistemåls- respektive brottmålsavdel ningarna 

under lång tid funnits i olika hus, berättar lagman 

Barbro Thorblad. 

– Tvistemålsavdelningen satt i egna 

lokaler och det påverkade självklart det dagliga 

arbetet. Jag vet inte hur många kilometer 

våra vaktmästare vandrat genom åren. Även 

för oss andra har avstånden påverkat arbetet. 

Det kräver ju en del om man vill samråda 

med någon i ett annat hus. 

Thomas Andersson, lokalplanerare på 

Domstolsverkets lokalsektion, har arbetat med 

projektet sedan den officiella starten vintern 

2001. Han är mycket nöjd över resultatet, som 

ingen trodde var möjligt när de olika alternativen 

för ombyggnation först diskuterades. 

– Ingen trodde att vi skulle få in hela 

verksamheten i samma hus. Det bästa vi 

hoppades på var att kunna samla all personal 

på ett ställe, men kanske behålla förhandlingssalarna 

på andra sidan gatan. Det har verkligen 

varit positivt att vi hittade en lösning så att 

både den dömande och den administrativa 

verksamheten rymdes på ett ställe. 

Hemligheten bakom den nyfunna ytan 

var att utnyttja befintliga utrymmen på ett 

mer effektivt sätt. Stora rum delades in i flera 

mindre, och i tillbyggnaden från 1960-talet 

fick kallvinden en ny roll som ”plan 5”. Här 

arbetar nu bland annat brottmålsavdelningen 

i ljusa rum med vinklade tak och pittoresk 

utsikt över Malmös takåsar. Och det är bara 

en bråkdel av förändringarna. Under om - 

byg gnationen revs de gamla lokalerna ut 

helt och hållet. Av tingsrättens cirka 120 

medarbetare fick 50 under ett år flytta till 

mycket provisoriska lokaler. Allt för att erbjuda 

byggentreprenörer och inredare möjligheter 

att bygga om arbetsrum, arkivet, vaktmästeriet, 

regi stratorsexpeditionen och telefonväxeln. 

Dessutom flyttades biblioteket från 

botten våningen till förmån för nya förhandlingssalar. 

Ny teknik har installerats i förhandlingssalarna 

och säkerheten har förbättrats. 

Det enda som är sig någorlunda likt är förhandlingssalarna 

och övriga utrymmen i det 

gamla rådhuset, berättar Barbro Thorblad. 

Lagmannen framhåller också att det är den 

positiva attityden hos tingsrättens anställda 

som gjort att tingsrätten kunnat fortsätta att 

fungera väl under den 18 månader långa 

ombyggnadstiden. 

– Ombyggnationen har varit mycket 

besvärlig för alla. Ändå har klagomålen varit få 

och alla har gjort sitt bästa för att hålla humöret 

uppe. Därför är det väldigt roligt att alla är 

så nöjda med sin nya arbetsmiljö. 

Även Thomas Andersson framhåller det 

goda humöret som kännetecknande för 

Malmöprojektet. 

– Den process som personalen gått 

igenom har inneburit stora påfrestningar 

som fordrar tålamod och positiv inställning. 

De har varit helt fantastiska. Jag vill också 

framhålla byggentreprenörens, inredningsarkitektens 

och fastighetsägarens enorma 

engagemang. Alla som varit inblandade i 

detta projekt har gjort mer än man kunnat 

förvänta sig. 

Stämningen var också hög redan från 

början när tingsrättens medarbetare, tillsam- 

»De nya lokalerna är helt fantastiska. 

Det absolut viktigaste är att vi är 

i ett hus, arbets mässigt och för 

gemenskapen är det mycket lättare 

när man finns nära varandra.« 

Barbro Thorblad, lagman 

mans med inbjudna dignitärer och andra 

gäster, samlades på invigningsdagen. I sitt 

tal prisade justitieminister Thomas Bodström 

Malmös moderna tingsrätt. 

– En bra och trevlig arbetsmiljö betyder 

mycket, också för oss tåliga jurister. Nu återstår 

att ta vara på möjligheterna som de nya 

lokalerna erbjuder, och jag vet att utvecklingen 

av arbetsformerna pågår som bäst. 

För mig är Malmö tingsrätt ett glädjande 

resultat av den pågående effektiviseringen av 

det svenska domstolsväsendet. 

Efter tal av Barbro Thorblad och Domstols 

verkets generaldirektör Stefan Strömberg 

samlades gästerna under magnifika, gamla 

kristallkronor för att njuta av snittar och 

vin. Det var en stor dag för Malmö tingsrätt 

och kanske för hela domstolsväsendet. 

Metamorfosen vid Stortorget i Malmö bevisar 

att det även under mycket gamla tak ryms 

nya möjligheter. u 


AKTUELLT 

Heroiska insatser när tingsrätten 

i Lycksele brann 

TEXT HELEN SIVERTSSON FOTO ERIK SUNDSTRÖM 

Lycksele tingshus, en av stadens äldsta och i mångas ögon vackraste byggnader, totalförstördes vid en 

brand tidigt på Kristihimmelfärdsmorgon. Efter en enorm insats från många inblandade, bland andra lagmannen 

Erik Sundström, vaktmästaren Kjell Johansson och beredningsjuristen Michael Bergelin, kunde personalen 

börja arbeta igen på måndagsmorgonen i nya lokaler. 

TINGSHUSET FRÅN 1909 var en av de ståtligare 

byggnaderna i trä i Lycksele. Många av 

tingsrättens medarbetare har arbetat i tingshuset 

hela sitt yrkesverksamma liv. Branden 

den 20 maj var anlagd och två personer har 

åtalats för mordbrand. 

HANDLINGSKRAFT TROTS STOR SORG 

Erik Sundström berättar att personalen agerade 

handfast. De samlades snabbt utanför 

tingshuset och alla hjälpte till så gott de 

kunde. – Det var med mycket smärta vi såg 

vår arbetsplats i lågor, säger Erik Sundström. 

Dessbättre hann luften aldrig gå ur oss. Vår 

första prioritering var att få ut alla mål och 

ärenden samt våra backuppband, innan 

huset var helt rökfyllt. Därefter gällde det 

att ordna lokal och se till att verksamheten 

kunde fungera ”som vanligt” efter helgen. 

Vi lyckades rätt bra och förlorade bara en 

dag, och det var fredagen som ändå var en 

förhandlingsfri klämdag. 

KUNDE HA BLIVIT STÖRRE KATASTROF 

Räddningstjänsten räddade Lycksele från en 

större katastrof. Det blåste mycket under 


morgonen och det var stor risk för att branden 

kunde sprida sig till intilliggande hus. 

– Min familj fick order om att evakuera vårt 

hus som ligger nära tingsrätten, men som 

tur var kunde branden stoppas, berättar Erik 

Sundström. 

Erik Sundström berömmer särskilt vaktmästare 

Kjell Johanssons insats. Utan honom 

hade inte så mycket kunnat räddas. 

– Man tror inte att röken har sådan 

effekt som den har, berättar Kjell Johansson. 

Jag blev väckt av räddningstjänsten på 

morgonen den där kalla dagen med nordliga 

vindar. Jag kom till tingsrätten före brandbilen 

och låste upp. Eftersom det brann utanför 

huset förstod jag nästan på en gång att 

branden var anlagd. Adrenalinet strömmade 

till när jag tillsammans med lagmannen 

sprang upp till tingsrättens rökfyllda övre 

plan där juristerna hade sina rum. Från juristernas 

bord samlade vi ihop alla akter vi såg. 

Därefter bar vi två ut alla hängmappar med 

mål från kanslipersonalens rum på tingsrättens 

nedre plan, samtidigt som det blev mer 

och mer rökfyllt när elden spred sig på det 

övre planet. Vi fick även med oss de flesta 

konstverken, tingsrättens backuppband som 

hade gått under natten och några av våra 

datorer, berättar Kjell Johansson. 

Brandkårens rökdykare lyckades med 

viss möda rädda Olle Blombergs stora tavla 

”De fyra sfärerna” eller ”Livets labyrint” som 

hängde i förhandlingssalen. Rökdykarna fick 

skruva ner tavlan och såga sönder ramen för 

att få ut tavlan genom fönstret. – En konservator 

har tittat på verket och konstaterat 

att skadorna inte är så allvarliga som vi först 

befarade, säger lagmannen. 

När rökdykarna hade kommit ut med 

tavlan sprang Kjell Johansson in i den brinnande 

tingsrätten. – Häradshövdingen Frans 

Gustaf Timelins gamla domarstol från 1909 

fanns kvar där inne. Jag sprang fram till stolen 

och tog den som skydd över mig för det 

ramlade så mycket brinnande kol från taket, 

berättar den våghalsige vaktmästaren, som 

räddade det oersättliga föremålet. 

LOKALFRÅGAN LÖSTE SIG SAMMA DAG 

Samtidigt som branden rasade som värst 

påbörjade tingsrätten sin jakt efter nya 

lokaler. En av medborgarhusets vaktmästare

fanns på plats vid branden och kunde upplysa 

lagmannen om att lediga lokaler fanns 

i medborgarhuset, ett par hundra meter 

från det gamla tingshuset. Tingsrätten fick 

omedelbart därefter ytterligare två tips om 

lediga lokaler i centrala Lycksele. Eftersom så 

gott som hela personalstyrkan fanns samlad 

utanför den brinnande tingsrätten kunde 

man i samlad trupp inspektera de erbjudna 

lokalerna. Det tog inte lång stund innan 

gruppen bestämde sig för att lokalerna i 

medborgarhuset var bäst lämpade för en 

provisorisk arbetsplats, och vid lunchtid, 

medan branden ännu pågick, kunde flytten 

till de nya lokalerna påbörjas. 

VERKSAMHETEN I FULL GÅNG IGEN 

Redan dagen efter branden kunde Domstolsverkets 

IT-tekniker Tommy Lööf och Anders 

Dahlgren koppla in det lokala nätverket samt 

de datorer och skrivare som räddats från 

lågorna. De kopplade även in NT-servern. 

– Vi har knorrat en hel del över barnsjukdomarna 

i verksamhetsstödet Vera, men en 

stor fördel är att den centrala servern står 

där den står. Det gör oss mindre sårbara, 

anser Erik Sundström. Det håller Kjell Johansson 

med om. – Det är bra att man bara kan 

logga in i Vera, så finns allt där. 

Tillsammans med Erik Sundström arbetade 

Kjell Johansson och beredningsjuristen 

Michael Bergelin hela helgen med bland 

annat omhändertagandet av tingsrättens 

gamla arkiv, som mirakulöst klarade sig utan 

större sk ador, och med färdigställandet av 

de nya lokalerna. 

På måndagen när personalen kom till sin 

nya arbetsplats var tjänsterummen möblerade, 

datorerna inkopplade och alla mappar 

med mål och ärenden på plats. 

MYCKET HAR FÖRSVUNNIT 

Trots allt som räddats har mycket förstörts. 

Hela biblioteket på övervåningen måste 

rekonstrueras. Många domstolar har dock 

redan bidragit med böcker och det finns 

stora förhoppningar om att en större mängd 

litteratur som finns kvar från den nedlagda 

tingsrätten i Piteå kan användas. – Allt tar 

längre tid nu när så mycket saknas, men vi 

löser allt dag för dag, säger Kjell Johansson. 

OSÄKER FRAMTID 

Sedan tidigare har Domstolsverket planerat 

att under 2004 starta en utredning rörande 

Räddningstjänsten gjorde en massiv instats men tyvärr gick inte byggnaden att rädda. 

tingsrättsorganisationen i Västerbotten. Ett 

av de viktigaste argumenten för den landsomfattande 

översynen av domstolsorganisationen 

är att skapa mindre sårbara domstolar. 

– Översynen har varit nödvändig, men 

de argument för sammanslagningar som kan 

vara giltiga i södra Sverige har inte samma 

bärkraft i norra Norrland. Medborgarperspektivet 

kräver andra lösningar när avståndet 

till närmaste tingsrätt blir mer än 40 mil 

vid en sammanslagning. Vi är bara tolv personer 

i Lycksele och vår lilla grupp har rest 

sig snabbare ur askan än en stor grupp skull 

ha gjort. Vi har lätt att nå varandra och enas 

i vår strävan att skapa en bra och fungerande 

arbetsplats. I det avseendet är vi faktiskt 

mindre sårbara, säger lagmannen. 

För att Lycksele tingsrätt ska kunna 

veta hur framtiden ska bli har domstolen av 

regeringen och Domstolsverket begärt att 

deras ärende ska behandlas skyndsamt. 

– Platsen där tingshuset stod är i dag 

ett öppet sår i stadsbilden och många sörjer 

det vackra hus som krönte kullen. Huset var 

också en viktig symbol eftersom det genom 

sin centrala placering på ett tydligt sätt 

markerade rättsväsendets närvaro i staden 

och i regionen. Det kommer utan tvekan att 

stå ett nytt hus där en dag och tingsrättens 

förhoppning är att det blir en domstolsbyggnad. 

Fastighetsägaren kommer att bygga 

upp huset om domstolen blir kvar och ett 

långtidskontrakt kan tecknas, men om så blir 

fallet är det upp till regeringen att avgöra, 

säger Erik Sundström. ♦ 

Tack vare bland andra Kjell Johansson, kunde många av tingsrättens akter och datorer räddas. 

AKTUELLT

GÄSTTYCKARE 

Reflektioner kring domarens roll 

Det är svårt att tala om hur domare utövar sin domarroll när man aldrig får se några andra domare än sig 

själv i aktion. Det är ju faktiskt så för de flesta domare. Det innebär också att det finns stort utrymme för 

oss domare att utveckla egen särart, eget sätt att leda förhandlingar. Min reflektion om domarrollen och 

hur den speglas i media får därför ses utifrån hur jag själv uppfattar min roll. 

TEXT STAFFAN LEVÉN FOTO MARTIN JOHANSSON 

DET ÄR FRAMFÖR allt två tendenser i 

mediebevakningen som jag vill uppehålla 

mig vid, där rapporteringen och kommentarerna 

kring domstolarnas arbete enligt min 

mening till stor del bygger på missuppfattningar 

om och feltolkningar av domarens 

roll. 

Den första är att media och därmed allmänheten 

inte har förmåga att göra skillnad 

på om utgången i ett mål beror på lagstiftningens 

utformning och eventuella luckor 

eller brister i denna eller om utgången beror 

på domstolens egna bedömningar. 

Den andra tendensen jag vill peka på 

är att media och allmänheten ofta tillskriver 

domaren en mer aktiv roll i processen än 

den han eller hon faktiskt har. 

LAGSTIFTNING OCH RÄTTSTILLÄMPNING 

Exemplen på att domstolen beskylls för 

lagens innehåll är otaliga. Denna svaghet i 

medierapporteringen är också något som 

utnyttjas av politikerna. När en lag de stiftat 

inte får den effekt som allmänheten kräver, 

är de snara, att i stället för att ta sitt ansvar 

för eventuella ofullkomligheter i lagstiftningen, 

skylla på domstolarnas tillämpning. 

Ett tydligt exempel på detta gäller påföljden 

för rattfylleri, där t.o.m. justitieutskottets 

ordförande skyllde på domstolarna när dessa 

dömde precis så som det stod i utskottets 

eget betänkande att de skulle göra. 

Domstolarna får alltså klä skott för vad 

allmänheten anser vara ofullkomligheter i 

lagstiftningen eller vad som anses rätt och 

riktigt från rättspolitiska synpunkter. Det 

krävs därför enligt min mening bättre information 

till media och till beslutsfattare om 

varför utgången blivit som den blivit i ett 

mål. Detta är en svår pedagogisk uppgift. 


Självklart krävs det tydliga och klargörande 

domar. Men vi har lärt oss att detta inte är 

tillräckligt. Ytterligare åtgärder krävs. Det är 

också viktigt att media lär sig och är medvetna 

om huruvida de så kallade sakkunniga 

som de anlitar för kommentarer verkligen är 

kunniga på det aktuella området eller om de 

av politiska eller andra skäl bara ger uttryck 

för ett partsintresse. 

DOMARENS AKTIVITET 

Den andra tendensen jag vill peka på är 

alltså att domaren i media regelmässigt tillskrivs 

en mer aktiv roll i processen än den 

han faktiskt har. Ibland förekommer rent 

felaktiga påståenden om domarens roll, men 

vanligare är att allmänheten ges en felaktig 

uppfattning genom sättet att referera 

»Ibland förekommer rent felaktiga 

påståenden om domarens roll, 

men vanligare är att allmänheten 

ges en felaktig uppfattning genom 

sättet att referera avgörandena« 

avgörandena. Vad jag avser är uttryck som: 

”domstolen intresserade sig däremot inte 

för…”, ”domstolen prövade däremot inte…” 

och liknande meningar som alla mer för tanken 

till en inkvisitorisk process. Häri ligger att 

media ser polis, åklagare och domstol som 

likställda enheter inom rättsväsendet, alla 

med brottsbekämpande uppgift. Kanske har 

vi själva medverkat till detta, genom att inte 

ständigt betona skillnaden mellan polis och 

åklagares brottsutredande uppgift och domstolens 

roll som rättskipningsorgan. 

För oss som har varit med länge på 

domarbanan framgår en ganska klar utveckling 

av domarrollen mot ett allt större mått 

av passivitet under rättegången. Idag är t.ex. 

de domare jag arbetar med mycket försiktiga 

med egna frågor i brottmål. Åklagarens och 

försvararens agerande har därmed kommit 

att bli mer avgörande för utgången. Detta är 

också en naturlig utveckling som följt genom 

den kvalitetshöjning vi sett framför allt på 

åklagarsidan. 

En viktig skillnad mellan domarrollen 

och övriga aktörers roller är att domaren 

måste förhålla sig helt opartisk under rätttegången. 

Domaren är den enda aktören 

som har att beakta alla inblandades intressen. 

Detta manar till stor försiktighet i 

agerandet. Samtidigt öppnar det för kritik. 

Möjligheterna att försvara sig är obefintliga. 

Det ligger ju också i systemet att alla inte 

kan bli nöjda, i många fall inte någon. 

FRÅGOR KRING ROLLFÖRDELNINGEN 

I debatten har uppmärksammats frågan om 

rätten att ställa frågor. Saken regleras i 36: 

17 rättegångsbalken (RB) där det står att 

rätten skall avvisa frågor som uppenbart inte 

hör till saken eller som är förvirrande eller 

på annat sätt otillbörliga. Bestämmelsen korresponderar 

alltså inte med 35:7 som ger 

rätten möjlighet att avvisa bevisning som är 

utan betydelse. Skälet till detta är att rättens 

möjligheter är mycket små att under ett förhör 

bedöma om en ställd fråga kommer att 

vara av betydelse eller inte. I kommentaren 

till RB uttalas därför att rätten bör vara försiktig 

med att avvisa frågor som onödiga eller 

ovidkommande. 

Visst ifrågasätter man som ordförande då 

och då ställda frågor trots att man redan vet 

vilket svar man får, nämligen att frågan är 

avsedd att belysa förhörspersonens allmänna 

trovärdighet, och under sådan täckmantel

kan de flesta frågor ställas. Inte hjälper det 

heller att frågor av denna typ ofta faller 

tillbaka på frågeställaren själv och den han 

representerar, ty då är skadan redan skedd. 

Min erfarenhet är dock att ett större 

problem än själva frågan ofta är på vilket 

sätt den ställs. I en vänlig och förstående ton 

kan de mest ingripande frågor ställas utan 

att den hörde behöver känna sig förnedrad, 

men frågor ställda i en burdus och provocerande 

ton kan skada oavsett frågans innehåll. 

Det är för mig svårförståeligt att man som 

frågeställare tror sig vinna något på att 

komma på kant med den hörde. Och detta 

gäller tyvärr inte bara vissa försvarare utan 

förekommer minst lika ofta på åklagarsidan. 

En annan fråga i fokus gäller domstolens 

skyldighet att pröva frågeställningar som inte 

aktualiserats av parterna. Rent rättsligt råder 

det t.ex. inte någon tvekan om att det inte 

krävs åberopande för att likgiltighetsuppsåt 

skall kunna tillämpas. Samtidigt har domstolen 

en skyldighet att se till att den tilltalade 

inte drabbas av några överraskningar i 

domen som han inte fått tillfälle att försvara 

sig mot. 

En närbesläktad fråga med samma problematik 

är frågan om domstolens skyldighet 

att överväga alternativa hypoteser än dem 

som parterna presenterat. Att det finns en 

sådan skyldighet torde vara oomtvistligt. Min 

erfarenhet är att domstolarna i regel inte 

lägger ner tillräcklig möda på att söka alternativa 

förklaringar till dem som parterna presenterat. 

Man kan på samma sätt fråga sig 

om domstolen lägger ner tillräcklig möda på 

att söka svagheter i utredningen att beakta 

till den tilltalades förmån. 

En annan fråga gäller innehållet i pläderingar. 

Normalt ges parterna rätt fria händer 

i pläderingen. Frågan är om en domare bort 

ingripa när försvararen säger otillbörliga 

saker om målsäganden. Förmodligen bör 

domaren göra det, men var går gränsen för 

det tillbörliga i ett sådant sammanhang? 

En annan liknande fråga gäller parternas 

rätt att hålla egna personliga pläderingar. 

Det allmänna kravet att inget skall förekomma 

under rättegången som inte är relevant 

för målets avgörande måste gälla även för 

en sådan situation. Man kan ju lätt tänka sig 

hur ett sådant anförande skulle kunna spåra 

ur och utmynna i hätska personangrepp 

och anklagelser. I det sammanhanget kan 

Fakta om Staffan Levén 

Staffan Levén är hovrättslagman vid 

Hovrätten för Västra Sverige. Han har 

mångårig erfarenhet från arbete i statliga 

utredningar, främst rörande påföljdsfrågor, 

och från utvecklingsarbete inom 

Domstolsverket och den egna hovrätten. 

Han har även förekommit i den allmänna 

debatten. 

GÄSTTYCKARE 

man också fundera över domstolens sätt att 

bemöta brottsoffer överhuvudtaget. De känner 

sig idag med rätta mycket utsatta och 

övergivna av rättssystemet. Även här kommer 

emellertid kravet på opartiskhet att leda 

till att domaren tvekar att visa målsäganden 

den sympati och förståelse som han eller 

hon förmodligen förväntar sig och kräver. 

AKTIVA AKTÖRER BEHÖVS 

För egen del har jag svårt att se att det är 

en lämplig utveckling att domaren ges en 

mer aktiv roll i processen än den han nu 

intar. Vad jag kan se borde det istället gå att 

komma till rätta med de flesta situationer 

av den art jag här beskrivit om de övriga 

aktörerna i processen accepterar domarens 

passiva roll och istället själva tar på sig 

uppgiften att bevaka de motstående intressen 

som finns. Jag vill alltså se mer aktiva 

åklagare, försvarare och inte minst målsägandebiträden. 

Jag vill alltså som ordförande 

kunna lita på att parternas intressen bevakas 

av deras respektive företrädare, för att jag 

själv skall kunna koncentrera mig på min 

huvuduppgift: att avgöra målet. Om man 

som ordförande tvingas lägga för mycket 

energi på att bevaka förekomsten av processuella 

frågor, är det stor risk att sakfrågorna 

hamnar i skymundan. 

Mitt budskap rörande domarrollen blir: Jag 

vill se mer aktiva aktörer i rättegången för att 

själv kunna inskränka min roll till att avgöra 

de processuella frågor som väcks av parterna 

och sedan också avgöra målet i sak. 


AKTUELLT 

Vara eller icke vara – åsikterna 

om domarbanan går isär 

Remisstiden för regeringens betänkande ”En öppen domarrekrytering” gick ut i slutet på april. Betänkandets 

förslag om att bredda domarrekryteringen och skrota domarbanan välkomnas på vissa håll, medan andra 

är mer kritiska. Domkretsen har pratat med Advokatsamfundets generalsekreterare Anne Ramberg, som 

är positiv till betänkandet, och med Jan Carrick, hovrättslagman som vill bevara domarutbildningen. 

TEXT ÅSA NORDSTRÖM FOTO SVERIGES ADVOKATSAMFUND, LENNARTH STRÖM 

ÅSA ELIASSON, jurist på Domstolsverkets 

personalenhet, har samordnat arbetet med 

Domstolsverkets yttrande över betänkandet. 

En arbetsgrupp med representanter för flera 

olika enheter sattes ihop i slutet av januari, 

och arbetet var klart i början av april. 

– Förslagen i betänkandet är uppmärksammade 

och något som angår hela samhället. 

Domaryrket berörs i grunden av detta, 

så det känns ansvarsfullt, kommenterar Åsa 

Eliasson sitt uppdrag. 

DOMSTOLSVERKETS REMISSVAR 

Domstolsverket betonar i sitt remissvar att 

domare med olika kompetenser och erfarenheter 

behövs för att tillgodose samhällets 

krav på rättsväsendet. Därför är det 

nödvändigt att öppna rekryteringen. En 

öppen rekrytering enligt utredarens förslag 

kommer att leda till en bättre sammansatt 

domarkår och bidra till att konkurrensen om 

domaranställningarna ökar i hela landet. För 

att betänkandets förslag om ett modernare 

och mer förfinat sätt att rekrytera ska kunna 

bli verklighet, tillstyrker Domstolsverket 

även att nuvarande Tjänsteförslagsnämnden 

ersätts med en Domarnämnd. Dessutom bör 

domarutbildningen avskaffas för att det nya 

systemet ska bli framgångsrikt. 

– Det är viktigt med en förändring, även 

om utredningens förslag inte antas fullt ut 

av regeringen, säger Monica Dahlbom, chef 

för Personalenheten på Domstolsverket. 

Oavsett lösning måste man åstadkomma 

en breddad rekrytering även i praktiken, 

så att vi får blandad kompetens och olika 

erfarenheter hos våra domare. För det andra 

är det också nödvändigt att gå från nuvarande 

Tjänsteförslagsnämnden till en ny 

Domarnämnd. För det tredje är det viktigt 

att jobba på att övergången mellan nuva- 


rande system och det kommande blir så bra 

som möjligt. 

ADVOKATER VÄLKOMNAR FÖRSLAGEN 

Sveriges advokatsamfund har tillstyrkt 

domarutredningens förslag. 

– Det är nödvändigt att öppna 

upp domarrekryteringen, säger 

Advokatsamfundets generalsekreterare Anne 

Ramberg. Många menar att rekryteringen 

redan är öppen för alla jurister, men i realiteten 

fungerar det ju inte så. 

Advokatsamfundet skriver i sitt remissyttrande 

att dagens domarutbildning är en god 

utbildning av hög kvalitet. Men underlaget 

för rekrytering till domaryrket måste breddas 

för att möta de krav som ställs på den 

dömande verksamheten. Enbart de skickligaste 

och lämpligaste juristerna ska anställas, 

menar samfundet. 

– Domarbanan är en bra utbildning, 

Anne Ramberg menar att det finns ett intresse för 

domaryrket inom advokatkåren. 

men det den gör är ju att den förser statsförvaltningen 

med personal, fortsätter Anne 

Ramberg. Vi på Advokatsamfundet tycker att 

domarna kan utbildas efter att de blivit förordnade. 

Idag är det ju så att man utbildas 

för yrket 15-20 år innan man blir domare. 

En bredare rekrytering kan tillföra domstolarna 

erfarenheter och kunskaper som de 

inte har idag på samma sätt, genom den i 

praktiken slutna domarrekrytering som hittills 

varit dominerande, skriver Advokatsamfundet 

i sitt yttrande. Specialistkunskaper blir allt 

viktigare i den dömande verksamheten och 

bör förekomma i ökad omfattning på domstolarna 

i framtiden. Att införa en ordning 

med rekrytering av både domarutbildade 

och icke domarutbildade jurister skulle inte 

lösa dagens rekryteringsproblem, enligt 

Advokatsamfundet. 

»Om man väl har bestämt sig 

för en öppen domarrekrytering 

så finns ingen medelväg. 

Utbildningen är i och för sig bra, 

men kanske inte den bästa för 

domare.« Anne Ramberg 

INTRESSE INOM ADVOKATKÅREN 

– Om man väl har bestämt sig för en öppen 

domarrekrytering så finns ingen medelväg, 

menar Anne Ramberg. Utbildningen är i 

och för sig bra, men kanske inte den bästa 

för domare. Idag har vi stora problem med 

att rekrytera domare; världen förändras och 

det ställer nya krav på domare. Dagens sätt 

att anställa domare utan att ens träffa dem 

personligen är oprofessionellt och känns helt 

förlegat, tycker jag. Vi måste ju kunna ställa 

krav på att domaren genomgår en rimlig 

rekryteringsprocess.

Anne Ramberg menar att det finns ett 

intresse för domaryrket inom advokatkåren. 

Det är dock nödvändigt att göra domaryrket 

mer attraktivt. En viktig aspekt är att domare 

ska ägna sig åt att döma, annan personal 

ska göra rättsutredningar. En renodling av 

domarens roll behövs för att göra yrket attraktivt 

för advokater, gärna med möjligheter 

till specialisering på olika områden. 

– Jag hoppas att regeringen vågar följa 

utredarens förslag, säger Anne Ramberg. 

Jag tror definitivt att en förändring måste 

ske, och jag vill inte ha några kompromisser. 

Jag menar att det vore av ondo att behålla 

domarbanan samtidigt som man öppnar 

upp rekryteringen. 

JAN CARRICK VILL BEVARA DOMARUT- 

BILDNINGEN 

Jan Carrick är hovrättslagman på Göta hovrätt. 

Han är kritisk till delar av betänkandet. 

– Jag tycker absolut inte att vi ska avskaffa 

domarutbildningen. Vad händer om det 

blir helt fel personer som söker domartjänsterna 

sedan? Det skulle vara svårt att återskapa 

domarbanan i efterhand. Förtroendet för 

»Oavsett lösning måste man 

åstadkomma en breddad rekrytering 

även i praktiken, så att vi 

får blandad kompetens och olika 

erfarenheter hos våra domare.« 

Monica Dahlbom 

yrket skulle få sig en knäck. Jag tycker så här 

för att jag känner omsorg för domstolsväsendet, 

inte för att jag till varje pris vill bevara 

själva domarutbildningen. Domaryrket ska ju 

vara krönet på en juristkarriär, och det tycker 

jag är en vällovlig ambition. 

Jan Carrick menar att det skulle bli mycket 

svårt att rekrytera fasta beredningsjurister 

på det sätt som utredaren föreslår. De löneskillnader 

som finns gör att unga duktiga 

jurister lockas till någon advokatbyrå där de 

får högre lön och möjlighet att bli delägare. 

– Det blir svårt att rekrytera de allra 

Jan Carrick vill bevara domarutbildningen, men välkomnar 

domare med annan bakgrund. 

skickligaste juristerna med de löner som är 

idag. Många tror dessutom att domaryrket 

inte är så krävande som det faktiskt är. 

Domaryrket är ett hantverk, samtidigt som 

det är stressigt; det finns många falluckor 

och man är väldigt utsatt på flera fronter 

- av media, JO, Justitiekanslern, riksåklagaren 

och andra. Men trots allt så trivs vi domare 

med vårt yrke. Yrket är väldigt intressant och 

intellektuellt stimulerande men vi lever ju 

tyvärr under knapphetens kalla stjärna. Jag 

menar att det första steget man måste ta är 

att rekrytera mycket bredare och exempelvis 

annonsera i dags- och fackpress. Intresset för 

att söka till domartjänster kanske redan finns! 

Man måste göra den här förändringen stegvis. 

MER TID TILL DÖMANDET 

Domarrollen behöver renodlas mer, tycker 

Jan Carrick. Tiden en domare sitter i förhandling 

måste öka. 

– Vi behöver helt klart vässa beredningsorganisationen. 

Domare behöver mer tid till 

AKTUELLT 

dömandet. Tanken från utredarens sida är 

väl att vi ska bli ”färre, skickligare och dyrare”, 

det vill säga att man kan betala högre 

löner till de allra skickligaste, som då ägnar 

sig enbart åt att döma. Men då finns risken 

att varje domare får för många mål. 

Jan Carrick hoppas på ett beslut från 

regeringen redan till hösten. Han menar 

dock att utredningen redan har haft effekt. 

– En sådan här utredning sätter igång 

en diskussion; det blir ringar på vattnet. 

Ett exempel är advokaten som utnämnts 

till hovrättsråd i Hovrätten över Skåne och 

Blekinge. Det tror jag är en direkt följd 

av den diskussion som uppstått tack vare 

domarutredningen. Men varför inte börja 

annonsera bredare redan nu. Upprätta en 

kravspecifikation och gå ut och annonsera 

bredare. Och varför kan inte regeringen 

börja rekrytera advokater till kallelsetjänsterna 

i större utsträckning? Dessutom tror 

jag att när omorganisationerna av tingsrätterna 

är klara, så kommer fler att söka till de 

tjänsterna. När man vet hur framtiden blir. 

– Avslutningsvis vill jag poängtera att vi 

må ha olika åsikter om vägen dit, men målet 

»En sådan här utredning sätter 

igång en diskussion; det blir 

ringar på vattnet. Ett exempel är 

advokaten som utnämnts till hovrättsråd 

i Hovrätten över Skåne 

och Blekinge. Det tror jag är en 

direkt följd av den diskussion som 

uppstått tack vare domarutredningen.« 

Jan Carrick 

är detsamma för alla. Grundfrågan är ju 

hur får vi fram de allra skickligaste och mest 

lämpliga juristerna till domartjänstgöring. 

Själv välkomnar jag sökanden med annan 

juristbakgrund än den traditionella domarutbildningen. 


AKTUELLT 

Sammanställning av några remissvar 

Nedan finner du ett axplock av de 

192 remissvaren. Översikten gör 

inte på något sätt anspråk på att 

vara fullständig. 

STOCKHOLMS TINGSRÄTT 

Domarbanan ska finnas kvar, utredarens skäl 

att avskaffa den är inte tillräckligt väl underbyggda. 

Detta utesluter inte att även icke 

domarutbildade rekryteras, samt att andra 

åtgärder vidtas för att reformera domarbanan. 

Genom införandet av Domarnämnden 

och ett förändrat meritvärderingssystem kan 

man öppna domarbanan även för dem som 

inte genomgått domarutbildningen. 

KAMMARRÄTTEN I SUNDSVALL 

Positiv till en öppnare domarrekrytering. En 

viss domarutbildning ska finnas kvar framför 

allt för att säkerställa rekryteringsunderlaget 

för de allmänna förvaltningsdomstolarna. 

Det nuvarande systemet för domarrekrytering 

måste förändras. 

KAMMARRÄTTEN I JÖNKÖPING 

Positiv till en även i praktiken öppen domarbana. 

Det kan på sikt medföra svårigheter att 

ha två olika kategorier av beredare, där de 

som inte gått domarutbildningen i praktiken 

saknar möjlighet till framtida domaranställning. 

Detta är ett skäl till att domarutbildningen, 

som den ser ut idag, avskaffas. 

Dessutom kan det ifrågasättas om det är 

rimligt att urvalet av domare görs på ett så 

tidigt stadium. En adekvat utbildning för den 

som ska utöva domaryrket behövs självklart, 

men hur den ska se ut och i vilket skede 

den ska komma in är frågor som kräver mer 

djupgående överväganden. 

KAMMARRÄTTEN I GÖTEBORG 

Tillstyrker utredningens förslag om en helt 

öppen domarrekrytering och slopad domarutbildning 

i dess nuvarande form. 

KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM 

Positiv till åtskilligt av vad som föreslås i 

betänkandet. Det bör även i framtiden vara 

möjligt att inom domstolarna erbjuda utbildning 

för domaryrket innehållande såväl 

adjunktionstjänstgöring som dömande i 

underrätt. 


HOVRÄTTEN FÖR NEDRE NORRLAND 

Avstyrker att domarutbildningen avskaffas 

helt men tillstyrker att åtgärder vidtas för att 

åstadkomma en breddad rekrytering till ordinarie 

domartjänster. 

HOVRÄTTEN FÖR ÖVRE NORRLAND 

Den nuvarande domarkarriären och 

domarutbildningen bör inte skrotas helt. 

Utbildningsfrågorna är centrala och kräver 

mer uppmärksamhet och resurser än utredningen 

velat offra på dem. 

HOVRÄTTEN FÖR VÄSTRA SVERIGE 

Tillstyrker i princip förslaget, men anser att 

det är vanskligt att avskaffa domarutbildningen 

innan man vet om det nödvändiga 

rekryteringsunderlaget finns annat än i de 

större städerna. Det bör dock vara möjligt 

att redan nu inleda förändringar i förslagets 

riktning. En successiv minskning av antagningen 

till domarbanan bör ske. 

SVEA HOVRÄTT 

Instämmer i principen att domarrekryteringen 

ska vara öppen. Avstyrker ett totalt 

avskaffande av domarutbildningen enligt 

förslaget. 

GÖTA HOVRÄTT 

Rekryteringen av domare behöver breddas 

med utgångspunkt från att de allra 

skickligaste och lämpligaste juristerna bör 

rekryteras till domarbanan. Avstyrker att den 

nuvarande domarutbildningen avskaffas. 

HOVRÄTTEN ÖVER SKÅNE OCH BLEKINGE 

Avstyrker att domarutbildningen avskaffas. 

Är positiv till att underlaget för rekryteringen 

av ordinarie domare breddas, så att även 

jurister med annan yrkesbakgrund än den 

traditionella domarkarriären i praktiken kommer 

i fråga för domartjänster. 

REGERINGSRÄTTEN 

Ställer sig bakom förslaget att domarrekryteringen 

ska vara öppen för skickliga jurister 

inom alla yrkesgrupper. Avstyrker förslaget 

om att avskaffa domarutbildningen. Förordar 

i stället att utbildningen reformeras. 

HÖGSTA DOMSTOLEN 

Finner det inte övertygande framgå att det 

finns behov av en genomgripande reform av 

domarrekryteringen. Domarutbildningen bör 

finnas kvar, men med mindre antal platser 

än idag. Ytterligare ansträngningar bör göras 

att till domare rekrytera jurister med annan 

bakgrund än domarutbildning. 

RIKSFÖRENINGEN YNGRE JURISTER VID 

SVERIGES ÖVERRÄTTER 

Avstyrker förslaget om att avskaffa domarutbildningen. 

Delar uppfattningen att det bör 

ske en bredare rekrytering till domaryrket. 

ARBETSGIVARVERKET 

Har i allt väsentligt inget att invända mot 

utredningens förslag. På sikt krävs en anpassning 

av lönesystemet till den övriga marknaden 

om domstolsväsendet ska kunna erbjuda 

attraktiva anställningsvillkor. 

STATSKONTORET 

Rekryteringen till domaryrket bör ske från 

en vidare krets jurister än vad som sker idag. 

Domarutbildningen ska finnas kvar. Inslaget 

av individuell lönesättning bör öka. 

SVENSKT NÄRINGSLIV 

Det är nödvändigt att öppna det nuvarande 

slutna systemet för domarrekrytering och 

övergå till ett öppet system. Ifrågasätter 

om ett öppnare rekryteringssystem gör det 

nödvändigt att helt avskaffa den nuvarande 

domarutbildningen. Det kan finnas skäl att 

avvakta utvecklingen innan beslut fattas om 

en avveckling. 

JUSEK 

Domaryrket bör öppnas även för andra 

lämpliga jurister som inte genomgått domarutbildningen. 

Detta kan och måste dock ske 

utan att domarutbildningen avskaffas. ♦ 

Betänkandet ”En öppen domarrekrytering” 

(SOU 2003:102) skickades 

på remiss till 192 instanser. Tobias 

Eriksson, rättssakkunnig och handläggare 

på Justitiedepartementet, 

arbetar med att sammanställa alla 

remissvaren. Hans ambition är att 

sammanställningen ska vara klar i 

början av juli. Regeringen kommer 

troligtvis att fatta beslut under hösten, 

enligt Tobias Eriksson.

Ann-Marie Sjöberg 

– passionerad 

trädgårdsteoretiker 

och tuff rådman 

TEXT HELEN SIVERTSSON FOTO MATS JONHOLT 

ANN-MARIE SJÖBERG har nyss fyllt 45 år 

och bor tillsammans med sin man, tre barn 

och familjens hund i ett stort sekelskifteshus 

vid havet norr om Gävle. Hon upplever 

sig ha blivit tuffare och mer van att fatta 

obehagliga beslut och vara obekväm från 

tiden som kammaråklagare. Inom domstolsväsendet 

har hon arbetat på Svea hovrätt 

och Sandvikens tingsrätt. Nu har regeringen 

utnämnt henne att vara rådman vid Gävle 

tingsrätt. 

VARFÖR DEN JURIDISKA BANAN? 

– När jag var liten ville jag bli ”fröken” och 

efter ett tag ville jag bli journalist. Efter att 

jag hade läste filosofi i Uppsala kom jag i 

kontakt med juridiken genom två bekanta. Ju 

mer de berättade desto mer intresserad blev 

jag. Jag började på juristlinjen i Stockholm 

januari 1983 och tog examen i april 1987, 

därefter blev det ting i Huddinge. 

UPPLEVER DU NÅGRA KULTURSKILLNA- 

DER MELLAN ATT VARA KAMMARÅKLA- 

GARE OCH RÅDMAN? 

– Det är klart att det finns kulturskillnader, 

men det är inte så lätt att sätta fingret på 

dem. Åklagarjobbet är att befinna sig mitt 

i getingboet med ett ständigt inflöde som 

ska sovras och behandlas. Beslut ska fattas, 

ibland oerhört snabbt. Som åklagare är man 

ständigt på språng och det kunde vara svårt 

att få tid att läsa på och analysera. Som rådman 

är man inte precis mitt i hetluften. Det 

kan vara nog så mycket att göra och nog 

så svåra beslut att fatta men det är sällan så 

bråttom. Man kan få sitta på sitt rum och 

läsa och begrunda. Som rådman finns det 

ett helt annat stöd, med notarie och domstolssekreterare 

– vilket gör att jag kan få 

ägna mig åt dömandet. 

MOTTO OCH ARBETSGLÄDJE 

– Jag har inte direkt något motto men jag 

försöker tänka ”var sak har sin tid”. Man kan 

inte göra allting på en gång, eller hinna med 

allt, man måste försöka bottna i det man gör 

och försöka hitta balans i tillvaron. 

Ann-Marie Sjöberg menar att arbetsglädje 

för henne är att trivas med sina arbetsuppgifter 

och sina arbetskamrater. 

– Att känna att man har möjlighet att få 

göra ett bra jobb och att få uppskattning för 

det är viktigt för mig. 

VAD TYCKER DU OM BETÄNKANDET ”EN 

ÖPPEN DOMARREKRYTERING”? 

– Jag tror att det är viktigt och riktigt att 

även andra jurister än de som gått den traditionella 

domarbanan söker sig till domstolarna, 

men jag tror att det vore olyckligt att 

avskaffa domarutbildningen. Det är ju inte så 

att det bara är de som har tänkt sig en framtid 

som domare som söker sig till domarbanan 

– den utbildningen är en av de finaste 

man kan få i Sverige. Den tillgodoser också 

statsförvaltningens och även privata aktörers 

behov av högt kvalificerade jurister. Vill man 

PÅ NY TJÄNST 

bredda rekryteringen av domarna bör man 

i stället se över meritvärderingssystemet, 

lönerna och arbetsförhållandena. 

HUR SER DU PÅ BEGREPPET OBJEKTIVI- 

TET? 

– Att förhålla sig neutral så att man inte 

går in och tar parti för en part i processen. 

Att med öppet sinne och utan förutfattade 

meningar lyssna på varje part. Det betyder 

däremot inte att man inte kan ifrågasätta 

eller ta ställning i en fråga – det är ju det 

man delvis är till för. 

HUR SER DU PÅ DOMSTOLSVÄSENDETS 

FRAMTID? 

– Jag tror att det kommer att hända mycket 

och jag tror att det är nödvändigt med 

förändringar. Bland annat tror jag att man 

måste kunna göra domstolsförfarandet mer 

effektivt utan att ge avkall på rättssäkerheten. 

VAD GÖR DU HELST PÅ DIN FRITID? 

– Hos oss har vi fullt sjå med att få vardagen 

att gå runt. Barnen tar förstås mycket tid 

och hunden ska få sina promenader och 

trädgården ska skötas. Jag tycker om att läsa 

och har alltid någon roman på gång. Att 

göra saker med händerna är trevligt men 

jag upplever att jag hinner allt mindre. Jag 

är en passionerad trädgårdsteoretiker. Älskar 

att läsa om trädgård men är inte alltid lika 

sugen på det praktiska arbetet. ♦ 


PROFIL 

Engagerad ny chef vill bekämpa 

ekobrott med kraft 

Gudrun Antemar tar emot i arbetsrummet högst upp på Ekobrottsmyndigheten i Stockholm. Från den 

ringlande Kungsholmsterrassen utanför hörnrummet kan Gudrun Antemar blicka ut över en stor del av 

Stockholm, över fasader innanför vilka det döljer sig en och annan ljusskygg aktivitet som hon nu är tillsatt 

att stoppa. Även om Gudrun Antemar är ny i chefskostymen på Ekobrottsmyndigheten (EBM), menar hon 

sig ha bra insyn i verksamheten efter åren som chefsjurist hos Riksåklagaren. 

TEXT LARS COLLIN FOTO MAURO RONGIONE 

HON TAR ÖVER ett EBM som nyligen fått 

kritik, både av Stockholmsbörsens chef, 

Kerstin Hessius, för sina långa handläggningstider 

och alltför få fällande domar av insiderbrott 

– och av överåklagare Christer van 

der Kwast från Riksenheten mot korruption. 

Han vill behålla sin lilla grupp för att effektivt 

kunna bekämpa mutor och bestickning inom 

näringslivet. 

Gudrun Antemar är i grunden nöjd med 

EBM:s organisation, men menar att det är en 

verksamhet i viss mån i förändring. 

– Jag har just rest runt till våra avdelningar 

i landet och märkt en hög ambitionsnivå 

och ett starkt engagemang i uppgiften. Alla 

är väldigt inriktade på att ekobrottsligheten 

ska bekämpas med kraft. Och jag måste säga 

att det här är en av de viktigaste uppgifterna 

just nu för svenskt rättväsende. Sedan finns 

det ju alltid saker som kan bli bättre, säger 

Gudrun Antemar som tycker hon har fått ett 

av de roligaste jobb man kan ha inom rättsväsendet. 

Hon menar att den sex år gamla organisationen 

är väldigt speciell – och mycket 

bra - jämfört med andra delar av rättsväsendet, 

både för att olika yrkesgrupper arbetar 

tillsammans och för att de har sina goda 

samarbetspartners. Högt upp på hennes 

åtgärdslista står nu att ytterligare utveckla 

denna samverkan. 

– Att det är en ung myndighet är en av 

de saker jag tycker är roligt med EBM. Det 

kan inte sitta så mycket i väggarna eftersom 

de inte är särskilt gamla. Här är resurserna 

fredade för ekobrottsbekämpning. Punkt 

slut. Det är en av våra styrkor. 


SVÅRA MÅL BÖR TA TID 

När det gäller långa handläggningstider, 

menar Gudrun Antemar att det framför allt 

gäller de stora målen. Dessa komplicerade 

mål ska och måste få ta sin tid. 

– Visst finns det anledning för oss att 

se över våra handläggningstider. Men jag 

måste poängtera att det är så lätt att säga 

att ”ni har så långa handläggningstider”. 

De ska vara så pass långa att vi hinner 

utreda varje ärende ordentligt. 

Den allmänna bilden av att ekobrott bestraffas 

mildare än annan typ av brottslighet, 

tycker hon inte stämmer. Fängelsestraffen 

hamnar på i snitt runt tre månader. 

– Ekobrott är så väldigt, väldigt mycket. 

Vi rör oss nästan dagligen med straff från 

dagsböter via villkorliga domar till mycket 

långa fängelsestraff. När det gäller den 

riktigt grova ekonomiska brottsligheten är 

påföljderna stränga, det blir fleråriga fängelsestraff. 

Runt 80 procent av EBM:s mål rör enklare 

ärenden som resulterar i böter eller 

villkorlig dom. Många av dessa brott är rent 

slarv, som snarare sägs bero på okunskap än 

medvetet fifflande. Därför kommer EBM att 

satsa mycket mer på förebyggande åtgärder 

och information, något som också ingår i 

organisationens huvuduppdrag förutom att 

utreda och lagföra brott. 

– Det är ett område som vi kommer att 

ägna mycket kraft och där jag ser att vi har 

en stor utvecklingspotential. Vi har haft en 

del olika branschprojekt, bland annat för 

småföretagare. Ta frisörerna som ett exempel; 

det är otroligt viktigt för de seriösa 

frisörerna att de inte har någon bredvid sig 

som klipper för halva priset eftersom de fuskar 

med skatten. Vi har inlett ett projekt där 

vi talar om att reglerna inte är så krångliga. 

EBM:s roll är ofta att sprida kunskap om hur 

man bär sig åt. 

VINSTINTRESSET STYR EKOBROTTEN 

Gudrun Antemar, som har ägnat halva sitt liv 

åt juridiken, tror att den ekonomiska brottsligheten 

speglar mycket av hur ett samhälles 

ekonomi ser ut. I goda tider döljer man vinster 

och i dåliga begås skattebrott genom att 

man tar pengar ur bolaget. 

– Det är alltid vinstintresset som styr 

den som är beredd att begå ekobrott, man 

vill tjäna pengar på systemet. Det gäller alla 

kategorier, förutom de fall som beror på rent 

slarv. Därför är det så viktigt att vi ägnar oss 

åt att lagföra den här stora massan av enklare 

ekobrott. Det är ett sätt att upprätthålla 

respekten för systemet. 

Förutom att staten förlorar stora inkomster, 

handlar det om en respekt för 

skattesystemet och i förlängningen för vår 

demokrati, enligt Antemar. Men störst resurser 

måste EBM ändå lägga på att komma åt 

den organiserade brottsligheten. Det senaste 

decenniets allt öppnare gränser har gjort det 

lättare för den ekonomiska brottsligheten att 

breda ut sig internationellt. Modern IT-teknik 

gör det enkelt att förlägga sina affärer utomlands 

och på så sätt göra olagliga affärer 

svårare att utreda. 

– Det finns ett väl fungerande rättsligt 

nätverk i Europa. När jag började på regeringskansliet 

1991 var vi inte ens med i EU.

I dag är det här den svenska polisens och 

åklagarens vardag, och där gäller det att 

ha ett gott samarbete. Det är väldigt viktigt 

att vi har de här kontakterna så att vi tillsammans 

kan hjälpa till att förebygga och 

stoppa brott – för det internationella inslaget 

i brottsutredningarna har växt. 

I efterdyningarna av de stora korruptions- 

och mutskandalerna inom Skandia 

och Systembolaget har det uppstått en 

diskussion mellan EBM och Christer van der 

Kwast på Riksenheten mot korruption. Vem 

ska sköta den här typen av frågor? Van der 

Kwast är rädd för att EBM ska drunkna i uppdrag. 

Men för Gudrun Antemar är uppdraget 

glasklart: 

– När det gäller mutor som begås i miljöer 

där man behöver den specialkompetens 

som vi faktiskt har, då ska det handläggas 

av EBM. Svårare än så är det inte. Sedan 

samverkar vi och löser det praktiskt på det 

sättet att vi har lånat ut ekonomer till van 

der Kwast när han har behövt till exempelvis 

Skandiautredningarna. Men det blir en 

onödig omgång, så därför har jag sagt att 

jag tycker att den typen av utredningar kan 

ligga här. Men det är Riksåklagaren (RÅ) 

som ska sätta ner foten och under tiden 

samverkar van der Kwast och jag på ett bra 

sätt. Det viktiga är ju att utredningarna går 

framåt. 

Hon sägs ha hårda nypor, Gudrun 

Antemar. Själv tror hon att det ryktet kom- 

Kort om Gudrun Antemar 

Yrke: Sedan den 1 april generaldirektör 

och chef för Ekobrottsmyndigheten. 

Ålder: 46 år 

Bakgrund: Efter juriststudierna 

har hon bland annat arbetat på 

Justitiedepartementet, som domare i Svea 

hovrätt och Stockholms tingsrätt och 

senast som chefsjurist hos Riksåklagaren. 

Fritid: Joggar när hon inte ”kör, coachar 

och är materialförvaltare” åt sina två judotränande 

söner. 

mer från åren som chefsjurist hos RÅ, 

där hon drev uppmärksammade fall som 

Göteborgskravallerna och misshandelsdomen 

i Spånga och överklagade domslutet i 

Tumbamålet. 

– Det ligger i sakens natur att det ofta 

yrkas på strängare straff när RÅ tar upp ett 

mål i Högsta domstolen. Antagligen är det 

från de fallen som ryktena om mina ”hårda 

nypor” kommer. Annars tror jag inte att jag 

som person präglas av just det. Däremot kan 

jag vara ganska tydlig och det bör man 

nog vara i det här jobbet. 

Trots att hon satt ting 

redan som 23-åring, säger 

hon sig aldrig ha haft 

någon utstakad karriärplan. 

Målet är kort 

och gott att ha roligt 

på jobbet. För 

PROFIL 

Gudrun Antemar innebär arbetsglädje lika 

mycket att vara en glad och lättsam person 

som att behandla människor med respekt. 

– Det finns oerhört mycket kunnande 

i ens omgivning, bara man bryr sig om att 

lyssna. Det tror jag skapar arbetsglädje både 

för en själv och dem man arbetar med. ♦ 


TEMA - MEDARBETARE 

Medarbetarens rätt när 

tingsrätter läggs samman 

Vad händer med mig som anställd när den tingsrätt jag jobbar på ska läggas samman med en annan domstol? 

Elizabeth Thoor, samordningsansvarig för sammanläggningsprojekten på Domstolsverket, reder ut 

begreppen och berättar om det stöd som verket kan ge. 

TEXT ÅSA NORDSTRÖM ILLUSTRATION LARS REHNBERG 

– EFTERSOM ORGA- 

NISATIONSFÖRÄND- 

RINGARNA ser olika 

ut vid de olika domstolarna, 

kan de praktiska 

konsekvenserna variera, 

menar Elizabeth Thoor. 

Alla anställda erbjuds 

möjlighet att följa med till 

den nya myndigheten. För dem som tackar 

ja innebär det att man i den nya organisationen 

får samma lön, anställningsform och 

tjänstgöringsomfattning som i den tidigare 

anställningen. 

DOMARE KAN FÖRFLYTTAS 

En arbetstagare med fullmakt får förflyttas till 

en annan statlig anställning enligt lagen om 

fullmaktsanställning. I regeringsformen framgår 

det att ordinarie domare får förflyttas 

till annan jämställd domartjänst om det är 

påkallat av organisatoriska skäl. Det här innebär 

i praktiken att en domare på en tingsrätt 

kan förflyttas till en annan domstol, där det 

finns en likvärdig anställning. Förflyttningen 

är inte begränsad till domstolar som berörs 

av en omorganisation. 

Det finns inga regler som styr vilka 

domare som ska flytta i en situation där 

domarna inte är knutna till en viss verksamhet. 

Domare som är anställda med fullmakt 

är skyldiga att flytta till annan domstol med 

likvärdig anställning vid organisatoriska 

förändringar. Om domstolssekreterare och 

beredningsjurister väljer att inte följa med till 

den nya myndigheten, uppstår en övertalighetssituation 

vid den ”gamla” domstolen. 

– Om alla väljer att följa med till den nya 

myndigheten så kan det finnas risk att det 

uppstår övertalighet, säger Elizabeth Thoor. 

Men man väntar alltid tills sammanläggning- 


en är klar och gör sedan en helhetsbedömning 

av den nya domstolen. Då sitter alla 

medarbetare i samma båt, och den som är 

sist anställd i den turordningskrets där man 

ska lägga arbetsbristen blir i så fall drabbad 

av uppsägningen. 

TRYGGHETSAVTALET 

Trygghetsavtalet gäller den som är anställd 

inom det statliga området och är uppsägningshotad 

eller uppsagd på grund av 

arbetsbrist. Avtalet ger dem som berörs vissa 

förmåner, till exempel förlängd uppsägningstid, 

löneutfyllnad och hjälp till vidareutbildning. 

Trygghetsavtalet gäller vid vissa 

sammanläggningar av tingsrätter, men inte 

alla. Avtalet gäller inte om man erbjudits 

ny anställning med likvärdiga arbetsvillkor i 

samband med att verksamheten övergår till 

ny arbetsgivare på orten, och man därmed 

undgår att bli uppsagd. Ort betyder här det 

som kan anses som en gemensam arbetsmarknad 

med hänsyn till bland annat reseavstånd 

och godtagbara kommunikationer. 

– Vi har, åtminstone än så länge, ett 

mycket förmånligt trygghetsavtal som gäller 

så länge individen behöver stöd, alltså även 

efter uppsägningstidens slut, säger Elizabeth 

Thoor. 

STÖD FÖR ENSKILDA MEDARBETARE 

När regeringen fattat beslut om en sammanläggning 

besöker en grupp från Domstolsverket 

de berörda domstolarna och går igenom 

med domstolens ledning vad regeringens 

uppdrag innebär, ansvarsfördelningen 

mellan domstolen och Domstolsverket och 

andra övergripande frågor. 

En tid därefter blir all personal kallad till 

en sammankomst där lagmannen och representanter 

från Domstolsverket informerar om 

hur genomförandet är tänkt att gå till. Per- 

sonalen får information om vilka regler som 

gäller vid övergång av verksamhet, förmåner 

med mera, och de får möjlighet att ställa 

frågor. 

– Efter de här inledande informationstillfällena 

kan vi, utefter domstolens önskemål 

och behov, hålla täta kontakter med dem 

och ge stöd när sammanläggningen ska 

planeras och genomföras, fortsätter Elizabeth 

Thoor. Vi på Domstolsverkets personalenhet 

och ekonomienhet jobbar mycket med att 

stötta domstolarna under arbetet med sammanläggningarna. 

Vi har även möjlighet att 

erbjuda stöd åt enskilda medarbetare som 

behöver det. ♦ 

GÄLLANDE LAGAR OCH AVTAL 

6 b § lagen (1982:80) om anställningsskydd 

(LAS) 

8 § lagen (1999:261) om fullmaktsanställning 

11 kap. 5 § 3 st. Regeringsformen 

ALFA (Allmänt löne- och förmånsavtal) 

DOMSTOLAR SOM LÄGGS SAM- 

MAN UNDER RESTEN AV 2004 

OCH 2005 

Strömstad och Uddevalla läggs samman, 

tingsställe i Strömstad. 

Trollhättan och Vänersborg läggs 

samman till Vänersborg. 

Arvika, Sunne, Kristinehamn och 

Karlstad läggs samman till Karlstad. 

Två tingsställen. 

Kalmar, Västervik och Oskarshamn 

läggs samman, tingsställen i Oskarshamn 

och Västervik. 

Kansliorten i Ängelholm omlokaliseras 

till Helsingborgs tingsrätt.

UNDER DE SENASTE 

ÅREN har det privata 

näringslivet skakats av 

ett stort antal ”skandaler”, 

vilket har fått allmänhetens 

förtroende 

för den sektorn att rasa 

i botten. Människors 

tillit till andra delar av 

samhället har däremot inte påverkats i 

samma grad. Enligt de mätningar som SOMinstitutet 

vid Göteborgs universitet gör är 

inte minst förtroendet för Sveriges domstolar 

fortfarande gott. 

Samtidigt väcker de senaste årens skandaler 

många frågor. Finns det en risk för 

liknande förtroendekriser för domstolsväsendet? 

Vilka moraliska och etiska krav bör man 

ställa på de anställda vid landets domstolar? 

På den senare frågan tycks de flesta vara 

överens: kraven på domstolspersonalen är 

höga, och ska så vara. 

– Allmänheten förväntar sig att domstolarnas 

personal ska ha särskilt hög moral. Det 

märks tydligt. Det gäller förstås framförallt 

rådmännen, men egentligen all personal, 

säger Anette Jellve, ordförande i ST domstol. 

HÖGA KRAV PÅ DOMARE 

Hon får medhåll av Jan Carrick, ordförande 

i Juseks domstolsavdelning. Han tar dock 

framförallt sikte på domarnas särskilda situation. 

I tjänsten är kraven självklart orubbliga, 

säger han. 

– Men även till vardags bör en domare 

agera på ett sätt som väcker respekt för dennes 

ämbete. Man kan till exempel inte vara 

ute på krogen och dricka sig redlöst berusad. 

Vem skulle vilja låta sig dömas av en sådan 

domare, frågar Carrick. 

När det gäller hur rådmännen ska uppföra 

sig på fritiden finns inga entydiga regler. 

Vad som anses vara provocerande förändras 

dessutom med tiden. Tidigare hade man till 

exempel svårt att tänka sig en rådman som 

skiljde sig, eller befann sig i en vårdnadstvist. 

– I dag är sådant förstås inget problem 

längre. Däremot finns det ett antal andra 

frågor som kan vara känsligare, och där olika 

domare har olika inställning, säger Charlotte 

Brokelind, chefsjurist på Domstolsverket. 

LOKALA ENGAGEMANG 

En sådan fråga gäller hur engagerad en 

domare bör vara i lokalsamhället. Är det 

lämpligt att man är medlem i ett politiskt 

parti? Bör man eller bör man inte vara med 

i Rotary? Är det OK om en rådman på en 

liten ort umgås privat med några av stadens 

advokater, som han eller hon sedan kommer 

att möta i rätten? Vissa är väldigt försiktiga 

med sådant medan andra är mycket aktiva, 

och är med i mängder av föreningar. Här 

handlar det inte om vad som är rätt eller fel 

utan om etiska frågor av mer subtil karaktär. 

En fråga som osökt dyker upp i detta 

sammanhang är hur domstolsväsendets 

personal i praktiken lever upp till dessa 

högt ställda krav. Det är förstås en fråga 

som är svår att svara på. Ett tecken på att 

läget är relativt gott kan ändå vara att såväl 

Personalansvarsnämnden, som granskar 

misstankar mot den administrativa personalen, 

och Statens ansvarsnämnd, som prövar 

rådmännen, har mycket få fall. De ärenden 

som tas upp är dessutom sällan av något 

allvarligare slag. 


Etik och moral är högt skattat i 

de egna leden 

Att anställda inom domstolsväsendet måste leva upp till särskilt höga krav på etik och moral tycks alla vara 

överens om. Etikfrågor ingår också i många av Domstolsverkets utbildningar. Men chefsjustitieombudsman 

Mats Melin menar att etik- och moralfrågor behöver diskuteras oftare ute i landets domstolar. 

TEXT MAGNUS VÄSTERBRO ILLUSTRATION LARS REHNBERG 

MER DISKUSSION BEHÖVS 

Denna positiva bild bekräftas av chefsjustitieombudsman 

Mats Melin, som har tillsynen 

av de allmänna domstolarna som sitt 

ansvarsområde. 

– Så vitt jag vet klarar de flesta av att på 

ett ganska hyggligt sätt uppfylla de krav på 

ett etiskt förhållningssätt som man har rätt 

ställa på en domare, säger Mats Melin. 

En sak som han däremot är missnöjd 

med är att dessa frågor diskuteras så pass 

sällan i vardagen ute på domstolarna. 

– Jag minns inte när jag senast var med 

om en sådan diskussion i något organiserat 

sammanhang. Det blir oftast när det gäller 

något enskilt fall, då en kollega har agerat på 

ett mindre lämpligt sätt. Mitt intryck är att 

moral och etik borde diskuteras mera. Det är 

något som varje domstolschef ytterst bör ta 

ansvar för, säger chefs-JO Mats Melin. 

Sedan flera år tillbaka ingår inslag om 

etik och moral i de utbildningsprogram som 

Domstolsverket anordnar, berättar Christina 

Helldén, tillförordnad utbildningschef. Såväl 

utnämnda domare, notarier, fiskaler, domstolssekreterare 

som annan administrativ 

personal får tillfälle att diskutera etiska frågeställningar. 

När Domstolsverket däremot 

arrangerar särskilda inslag om etik tycker hon 

sig ha märkt att det är svårt att få domstolarna 

att prioritera dem. 

– Jag skulle önska att de här frågorna 

blev mer levande på arbetsplatserna, säger 

Christina Helldén. ♦ 



Ungas syn på domstolsväsendet 

TEXT HELEN SIVERTSSON FOTO MAURO RONGIONE, FREDRIK HERRLANDER, TORSTEN BERGLUND OCH ULRIK SÖDERGREN 

VAD TYCKER DU OM 

ATT ARBETA PÅ EN 

DOMSTOL? 

När jag sökte det här 

jobbet så trodde jag att 

det var ett ”vanligt” 

sekreterarjobb, men 

det visade sig vara lite 

annorlunda. Jag arbetar 

inom ett område som jag aldrig trott att jag 

skulle arbeta med. Som domstolssekreterare 

har man större ansvar än vad jag föreställt 

mig och det är bara ett skäl till varför detta 

jobb är så givande. Jag är väldigt nöjd med 

att få arbeta på en domstol. 

VILKEN BILD FÖRMEDLAR DU FRÅN DIN 

ARBETSPLATS? 

Jag försöker att inte prata för mycket om 

vad som sker på tingsrätten. Kan hända att 

jag nämner någonting för min familj men 

för mina vänner försöker jag att inte säga för 

mycket. När jag berättar var jag arbetar blir 

alla intresserade, de ställer frågor och tycker 

HELENA RASK 

Domstolssekreterare 

Östersunds tingsrätt 

VAD TYCKER DU OM ATT ARBETA PÅ EN 

DOMSTOL? 

Det är utvecklande och intressant, det händer 

saker hela tiden och man vet aldrig hur 

en dag blir. Att vara tingsrättens ansikte utåt 

på absolut bästa sätt är oerhört stimulerade 

för mig. Det är som en helt ny värld som 

öppnat sig för mig och jag försöker hela 

tiden lära mig varför jag gör olika saker för 


att det verkar spännande. Då berättar jag 

självklart lite om vad jag gör. Eftersom jag 

har en ganska positiv bild av tingsrätten och 

domstolsväsendet så är det den bilden jag 

försöker förmedla. 

HAR DIN BILD AV RÄTTSVÄSENDET FÖR- 

ÄNDRATS SEDAN DU BÖRJAT ARBETA PÅ 

DOMSTOL? 

Ja, det har den. Idag vet jag varför vissa mål 

har långa handläggningstider och att juridiken 

bakom många domar inte är så enkel 

som man tror när man inte har någon större 

insikt i hur verksamheten eller juridiken fungerar. 

Till en stor del har min syn förändrats 

till det positiva. Efter att ha jobbat här en tid 

så inser man att det verkligen finns riktiga 

människor bakom alla mål. 

VILKA EGENSKAPER SKA EN BRA LEDARE 

HA? 

Lyhörd, intresserad, våga ta ställning och stå 

för det, rättvis, konsekvent. 

att förstå helheten, därför efterlyser jag mera 

samarbete med de olika aktörerna vi samarbetar 

med. 


ARBETSPLATS? 

Jag berättar att det är ett väldigt roligt, 

intressant och utvecklande arbete. Många 

har aldrig varit i en domstol och vet inte 

hur det fungerar. Det är mycket rädsla och 

respekt för en domstol, så man får en chans 

att berätta hur det verkligen är och vad man 

kan göra för att hjälpa de inblandade på 

bästa sätt. 



DOMSTOL? 

Att domstolen är en arbetsplats som trots 

knappa resurser gör ett fantastiskt arbete! 


HA? 

En viktig egenskap är att våga ta obekväma 

ANNA PELLICANO 


Stockholms tingsrätt 

VAD TROR DU ATT DIN OMGIVNING HAR 

FÖR BILD AV DIN ARBETSPLATS? 

Oj, oj, oj… alla har någonting att säga om 

tingsrätten. Många har en negativ bild av 

verksamheten. Jag tror att det mycket beror 

på tidningar och att människor sväljer allt 

som står istället för att konstruktivt ifrågasätta 

om den information som ges är korrekt. 

♦ 

beslut. Att lyssna på sin personal, ta den på 

allvar. Uppmuntra och tala om när man gör 

ett bra arbete. 

Att ha en bra chef är det viktigaste som 

finns på en arbetsplats. Domstolsverket 

borde därför se över hur man tillsätter chefer. 

Det är viktigt att den person man väljer 

har de egenskaper en bra chef ska ha. 



Människor i allmänhet har en väldig respekt 

för domstolen. Jag kan tycka att vår nuvarande 

kallelse är skrämmande, så att till och 

med de utsatta kan känna sig skyldiga när de 

kommer till en domstol. Precis så sa en person 

till mig häromdagen som var kallad till 

en rättegång som vittne. Han tyckte det var 

hemskt att få en sådan brutal kallelse att han 

kände obehag att gå och vittna. Jag hoppas 

man kan få fram en medborgarvänligare kallelse 

i framtiden. ♦

JONAS EKMAN 


Luleå tingsrätt 


DOMSTOL? 

Arbetet är på många sätt fascinerande och 

intressant, även om jag redan efter ett par år 

inser att ett ökat inflöde av idéer från andra 

områden och från människor med andra 

erfarenheter skulle vara till gagn. 


DOMSTOL? 

Arbetet är intressant och spännande på 

många sätt. Det är ett varierande arbete som 

sällan känns monotont eller tråkigt. Förutom 

att följa målens gång genom domstolen så 

är kontakten med allmänheten något som 

jag ser som ett (för det mesta) positivt inslag 

i domstolsarbetet. Det känns angeläget att 

ge bra service till de som kommer i kontakt 

med domstolen och att ta sig tid att förklara 

hur saker och ting fungerar i denna ”annorlunda 

värld”. 


ARBETSPLATS? 

Jag tror att jag ger en positiv bild av den 

domstol där jag arbetar eftersom jag trivs 

väldigt bra både med mina arbetsuppgifter 

och med mina kolleger och det är givetvis 

viktigt för hur man uppfattar sin arbetsplats. 

Eftersom de flesta har en åsikt om rättsväsendet 

och det rättsväsendet gör så blir det 

ofta diskussioner och små debatter där jag 

blir något av en ”domstolsrepresentant”. 


ARBETSPLATS? 

Att en domstol är något helt annat än vad 

folk tror. Arbetet ger en mycket god breddning 

av perspektivet på hur samhället fungerar. 

Det är vanligt att allmänheten tror att 

det som sker i tingssalen är det enda som 

händer i domstolen trots att verkligheten är 

en helt annan. 



DOMSTOL? 

Jag hade en ganska god bild innan jag började 

arbeta inom domstolarna men visst 

har bilden förändrats. För min del var inte 

förändringarna så omfattande, men insynen 

i domstolens roll i rättskedjan är en av de 

större förändringarna. 

Hela rättsväsendet står inför stora förändringar 

och det är enligt mig mycket viktigt, 

för att inte säga helt avgörande, för det 

Uppmärksammade mål hamnar ibland på 

agendan men även frågor om domstolar och 

rättsväsendet i största allmänhet, något som 

jag gärna berättar om. 



DOMSTOL? 

Min bild av rättsväsendet har blivit mer 

nyanserad. Jag har fått en möjlighet att se 

hur det verkligen fungerar i en domstol och 

jag tycker det fungerar mycket bra. Att domstolar 

är konservativa och helst gör ”som 

man alltid gjort” stämmer inte riktigt på min 

arbetsplats. Förändring och nytänkande uppmuntras 

och välkomnas här. Jag tror att vi 

inom den närmaste framtiden kommer att få 

se en intressant utveckling av domstolsarbetet 

på många plan. 


HA? 

Ledaren ska vara klar och tydlig i kommunikationen 

med sina medarbetare. Han/hon 

ska kunna lyssna, klara av att ge och ta posi- 


framtida förtroendet för rättssamhället att 

denna sektor kan utvecklas i samklang med 

samhället i övrigt. 


HA? 

Förmåga att hitta balans mellan snabba 

beslut, när sådana är nödvändiga, och att ta 

in synpunkter från medarbetarna. 



Den allmänna bilden av vad en domstol 

sysslar med är ju inte helt och fullt den 

sanna. Det borde ligga i samtliga anställdas 

intresse att nyansera den bilden. Framförallt i 

samband med uppmärksammade rättsfall då 

det kan vara ganska vanligt att människor i 

allmänhet har svårt att acceptera att lagarna 

alltid måste komma efter samhällsförändringarna 

och inte kan ligga före eftersom lagar 

stiftas efter behov. ♦ 

HELENA NILSSON 


Hovrätten för Västra Sverige 

tiv och negativ kritik samt vara närvarande 

bland sina medarbetare. 



Jag tror att min omgivning tänker på min 

arbetsplats som en intressant sådan på 

grund av vad jag berättar och förmedlar. ♦ 




Domstolssekreterare - Byte av 

Irène Lindskoug är domstolssekreterare på Göteborgs tingsrätt, avd 7. Hon och kollegan 

Ulla Wallin på Varbergs tingsrätt bytte arbetsplats med varandra under en månad i 

höstas. Irène hade ingen tidigare erfarenhet av att arbeta på blandat kansli, men tyckte 

genast att det var roligare än att enbart arbeta med samma typ av mål. Ulla menar 

TEXT IRÈNE LINDSKOUG OCH ULLA WALLIN REDIGERAD AV ÅSA NORDSTRÖM FOTO ULRIK SÖDERGREN 

Varbergs tingsrätt 

Varbergs tingsrätt består av nio rotlar. Alla 

rotlar handlägger både brottmål och tvistemål. 

Rotel tre är även konkursrotel. Varje 

rotel har en sekreterare och en notarie, 

utom rotel 6 och 7 som har en och en 

halv sekreterartjänst vardera, varav den 

ena sekreteraren arbetar som protokollförare. 

Nya brottmål och tvistemål 

(utom gemensamma ansökningar om 

äktenskapsskillnad som handläggs av 

notarie tillsammans med sekreterarna på 

försäkringskassan) läggs upp av registrator 

som lägger in parter, målsäganden, 

vittnen m.fl. Dessutom aktbilagerar 

hon och dagbokför. 

På avdelning 7 i Göteborg har alla 

sekreterare delegation att utfärda 

stämning och förordna offentlig 

försvarare i vissa mål, medan på 

Varbergs tingsrätt endast ett fåtal av 

sekreterarna har denna delegation. 

Vi tänker att rotlarnas olika rutiner 

och mallar kanske blir inplanterade i 

högre grad vid en tingsrätt som Varbergs 

eftersom rådmännen i princip inte byter 

rotlar, vilket även medför att sekreterarna 

mycket länge arbetar för samma rådman. 

NÄMNDEMÄN OCH TOLKAR 

Nämndemännen vid Varbergs tingsrätt får 

vid årets början ett schema över sina ordinarie 

ting. En vecka före brottmålsförhandlingen 

får de uppropslista och 

stämningsansökningarna. Närvarolistorna 

sköter nämndemännen helt 

själva. 

Begäran om tolk faxas till tolkcentralen 

som faxar tillbaka bekräftelse. 

Kansliet kontrollerar på 

tolklista om den aktuelle tolken 

avlagt generell tolked. Om 

inte, avlägger tolken ed vid 

förhandlingen. Förhand- 

lingsprotokollet lämnas till ärendeavdelningen 

som lägger upp domstolsärende, för 

upp tolken på tolklista i Word och expedierar 

protokollet till tolken tillsammans med information 

om att han finns med på dataförteckning. 

HÄKTNINGAR OCH HUVUDFÖRHANDLING 

Varbergs tingsrätt delar jourhäktningarna 

med Halmstads tingsrätt. Protokollföringen 

sköts av notarier och någon sekreterare. 

Telefonkedja sköts hemifrån mellan åklagare 

- protokollförare – rådman – advokat varje 

lördag och söndag förmiddag under någon 

timmas tid. Vardagshäktningar sköts av den 

rotel som målet lottas på. Protokollförare 

finns alltid med. Åklagare sköter kontakt med 

förhörsledare och personal på arrest. 

Rotelinnehavaren beräknar tidsåtgången 

för förhandling och anvisar när målsäganden 

och vittnen ska komma. 

PERSONEFTERLYSNING 

I mål med personefterlysning sätts målet 

ut till förhandling ca sex månader i förväg. 

Stämning med kallelse till tilltalad skrivs ut 

och skickas med begäran om personefterlysning 

till polisen. På stämningsblanketten 

markeras rader för tilltalades underskrift och 

för uppgift om av vem och var tilltalade blivit 

delgiven. Om tilltalade inte blivit delgiven 

när dagen för förhandling närmar sig, flyttas 

förhandlingen fram ytterligare ca ett halvår. 

Ny stämning med kallelse skrivs ut och en 

skrivelse skickas till polisen med innehåll att 

begäran om personefterlysning kvarstår och 

att de gamla handlingarna byts ut mot de 

nya bifogade. På så sätt fortsätter personefterlysningen 

till preskription. 

MÅL SOM ÖVERKLAGAS TILL HOVRÄTTEN 

När överklagade akter skickas från Varberg 

till hovrätten skickas hela akten i originalkappan 

utom ”skräpet” som behålls på tingsrätten 

i kuvert eller plastmapp.

arbetsplats en givande erfarenhet 

Göteborgs tingsrätt 

Göteborgs tingsrätt har tre brottmålsavdelningar. 

Avd 7 har sex rotlar, varav en är 

fiskalsrotel. Fiskalsroteln har en sekreterare 

medan övriga rotlar har två sekreterare 

vardera. De flesta sekreterare har både 

kansli- och protokollföraruppgifter. Samtliga 

notariemål är samlade på en särskild rotel 

hos avd 8. Ekomålen är numera fördelade 

på tvistemålsavdelningarna 1-3. Lottning av 

tvistemål och vissa brottmål sker på tingsrättens 

aktuariekontor. I brottmål registreras tilltalad 

och åklagaren men inte övriga parter, 

vittnen m.m. Man aktbilagerar inte heller 

handlingarna. 

NÄMNDEMÄN OCH TOLKAR 

På Göteborgs tingsrätt får nämndemännen 

vid årsskiftet ett schema på samma sätt som 

i Varberg. Handlingarna får de dock först vid 

förhandlingarna. Protokollföraren ser till att 

närvarolistorna fylls i. 

På avdelning 7 kallas tolkar via tolkcentralen 

med kallelseblankett och kopia av 

stämningsansökan. Tolken tillfrågas vid förhandlingen 

om han eller hon avlagt tolked. 

Om inte, avläggs tolked, och protokoll skrivs 

som diarieförs hos administrativa avdelningen. 

Man litar annars på tolkens uppgift om 

att tolked avlagts. 

HÄKTNINGAR OCH HUVUDFÖRHANDLING 

Häktningsförhandlingarna cirkulerar mellan 

samtliga brottmålsrotlar, förutom fiskalsrot- 

larna. Vissa helger har Mölndals tingsrätt 

jourhäktningarna. Häktningsförhandlingarna 

äger rum på polishuset, där domstolen 

har egen lokal med kontor i anslutning till 

häktningslokalen. Där finns datautrustning 

uppkopplad till MÅHS. På helghäktningarna 

finns alltid protokollförare med, 

men på vardagarna endast om det är 

många förhandlingar. På helgerna har 

domstolspersonalen en jourdag och en 

bakjoursdag. 

På avdelning 7 sköts planering av 

förhandlingen med kallelsetider osv. i 

de flesta fall av sekreterarna. I större 

mål kan planering ske i samråd med 

ordföranden och/eller åklagaren. 

PERSONEFTERLYSNING 

Vid Göteborgs tingsrätt skickas 

inga handlingar med till polisen. 

Personefterlysningen avser endast 

uppgift om den efterlystes adressuppgift. 

MÅL SOM ÖVERKLAGAS TILL HOV- 

RÄTTEN 

Från avdelning 7 skickas akten i nytt 

omslag. ”Skräpet” ligger kvar i originalkappan 

hos tingsrätten. ♦ 


att det finns många fördelar med blandade kanslier. Det blir ett roligare arbetsinnehåll och lugnare arbetstempo 

jämfört med att endast arbeta med brottmål, och mindre sårbart när många behärskar de olika 

måltyperna. Båda upplevde det tillfälliga bytet av arbetsplats som intressant och lärorikt, samtidigt som de 

plötsligt fick känna sig som nybörjare igen. Jobbigast var det kanske ändå för arbetskamraterna! 


AKTUELLT 

Specialister som brottsutredare 

I ett försök att stärka kompetensen hos kriminalpolisen föreslår Beredningen för rättsväsendets utveckling 

att kvalificerade brottsutredare utan polisiär bakgrund ska rekryteras. Jurister, ekonomer och naturvetare 

är några av de specialister som efter en kortare internutbildning skulle kunna få kalla sig kriminalutredare. 

TEXT LARS COLLIN 

BEREDNINGEN FÖR RÄTTSVÄSENDETS gårdh styr behovet i varje enskilt fall vilken 

UTVECKLING (BRU) har undersökt möjlig- kompetens man behöver rekrytera. Rikspolisheterna 

att öka effektiviteten och kvaliteten i styrelsen, som är positiv till förslaget, bedö- 

rättsväsendets arbete. I ett betänkande anser mer att ungefär 300 nyanställningar behövs 

BRU att det finns brister i just kompetensen runt om i landet för dessa mer kvalificerade 

hos kriminalpolisen, bland annat eftersom brottsutredningar. 

genomströmningstiden från brottsanmälan I arbetsuppgifterna ska det inte ingå 

till dom är alltför lång och eftersom uppklar- så kallade mängd- eller vardagsbrott. Den 

ningsprocenten är för låg. 

typen av brott arbetar utredningsassistenter 

En förbättring skulle kunna ske dels med redan i dag. För kriminalutredarna 

genom en enhetlig vidareutbildning för verk- handlar det om placeringar på centrala utsamma 

kriminalpoliser, men också genom redningsenheter som undersöker grövre och 

att vidga rekryteringen och tillföra kunskap mer gränsöverskridande brottslighet. 

utanför den traditionella verksamheten. 

– Att få polismans fulla befogenheter 

Dessa brottsutredande specialister, som innebär att man kommer att få bruka våld 

föreslås få yrkestiteln kriminalutredare, ska och även utrustas med vapen. Och det 

hämtas inom yrkeskategorier som jurister, kanske är lite kontroversiellt, tror Birgitta Trä- 

ekonomer, naturvetare och beteendevetare. gårdh. 

Kriminalutredaren föreslås också få i 

Den uppfattningen delas av Domstols- 

princip samma rättigheter som en polisman verket, som har granskat betänkandet ur 

under en brottsutredning. 

domstolsväsendets synvinkel och i sitt re- 

– Våra betänmissyttrande 

skriver 

kanden har kretsat »Brottslighet handlar om väldigt att man inte har 

mycket kring polisens många olika saker och självklart några invändningar 

brottsutredande verk- är det svårt för poliser, precis mot de förslag som 

samhet. Det är inte 

heller första gången 

ett förslag läggs om 

att rekrytera andra än 

som för åklagare och domare, 

att behärska allting till fulländning« 

Martin Andersson 

lämnas. 

– Visst kan 

förslaget uppfattas 

som kontroversiellt, 

polisutbildade perso- 

men vi tycker att de 

ner. Men den här gången har vi gått längre argument som fördes fram i utredningen var 

än tidigare eftersom vi tycker att man ska övertygande. Det verkar vara en bra lösning. 

utrusta de här brottsutredande personerna Det är väl klart att polisen som alla andra 

med polismans befogenheter, säger Birgitta organisationer är i behov av spetskompe- 

Trägårdh, sekreterare i BRU och den som har tens på många olika områden. Brottslighet 

skrivit betänkandet. 

handlar om väldigt många olika saker och 

självklart är det svårt för poliser, precis som 

LÅG UPPKLARNINGSPROCENT 

för åklagare och domare, att behärska allting 

Varje år får polisen in ungefär 1,2 miljoner till fulländning, säger hovrättsassessor Martin 

anmälningar. Men personuppklaringsprocenten, 

där en gärningsman har bundits till ett 

Andersson vid Domstolsverket. 

brott, ligger på runt 15 procent. Så självklart NY KARRIÄR FÖR JURISTER? 

måste något göras. 

Däremot menar Martin Andersson att det 

Även om det inte ska vara ett formellt uppstår en helt ny situation om och när 

krav, har BRU tänkt sig i första hand högsko- jurister får rätt att bruka våld och använda 

leutbildade personer. Men enligt Birgitta Trä- skjutvapen. Men de befogenheterna ligger 


nära till hands för funktionen som kriminalutredare, 

menar han. 

Kan det här rentav bli en alternativ karriärmöjlighet 

för juristkåren? 

– Det är väldigt svårt att svara på i detta 

skede. Det beror till stor del på vilken typ av 

jurister som polisen kommer att efterfråga 

och hur lönesättningen och karriärutvecklingen 

kommer att se ut. Det får visa sig. 

Men det är klart att det blir lättare att rekrytera 

jurister direkt från universitetet än från 

notarie- eller assessorsområdet. Då krävs en 

helt annan lönesättning, tror Martin Andersson. 

Vägen till att bli kriminalutredare för en 

jurist kommer enligt förslaget att gå via en 

halvårslång praktisk och teoretisk internutbildning 

i brottsutredning. Beredningen för 

rättsväsendets utveckling nämner Ekobrottsmyndigheten 

som ett exempel på en organisation 

där det redan i dag finns spetskompetens 

inom polisens utredningsverksamhet. 

– De har ju många ekonomer anställda, 

men problemet är att de inte har en polismans 

befogenheter under en brottsberedning. 

Så när de håller ett förhör på 

Ekobrottsmyndigheten måste alltid en polis 

vara förhörsledare, även om en ekonom själv 

skulle kunna hålla i det. Det finns även andra 

myndigheter, som Skattemyndigheten, som 

driver brottsutredningar. Så delar av det här 

finns ju redan, men inte inom den vanliga 

polisen, säger Birgitta Trägårdh på BRU. ♦ 

Fakta 

Beredningen för rättsväsendets utveckling 

(BRU) började för drygt tre år sedan undersöka 

möjligheterna att öka effektiviteten 

i och kvaliteten på rättsväsendets arbete. 

Undersökningarna har resulterat i sex 

betänkanden. 

I BRU:s uppgift ligger också frågor kring 

utbildning, personalrörlighet och kompetensutveckling 

inom rättsväsendet.

Skattemålshanteringen 

vid länsrätterna 

och i kammarrätterna 

TEXT HELEN SIVERTSSON 

DOMSTOLSVERKET HAR FÅTT i uppdrag 

att finna lösningar för att komma tillrätta 

med skattemålens långa handläggningstider. 

I rapport ”DV-rapport 2004:4” presenteras 

förslag och ges rekommendationer som syftar 

till att begränsa dessa hinder och därigenom 

förbättra skattemålshanteringen. För att 

effektivisera skattemålshanteringen föreslås 

bland annat en bättre planering, styrning 

och uppföljning av skattemålen. 

De förändringar som föreslås är i huvudsak 

utökade möjligheter att överlämna mål 

mellan de olika förvaltningsdomstolarna 

förenklade rutiner 

muntliga förberedelser 

utökade möjligheter att avgöra vissa skattemål 

med ensamdomare. ♦ 

FOTO PER CARLSSON 

FAKTA 

Rapporterna kan beställas hos 

Domstolsverket. De finns även 

på domstolsväsendets webbplats 

www.dom.se under rapporter. 

NOTISER ANNONS 

Inkomstgränsen 

och avgifterna 


REGERINGEN HAR GETT Domstolverket i 

uppdrag att, i samråd med Rättshjälpsmyndigheten, 

Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket 

och Sveriges advokatsamfund, se över 

inkomstgränsen för rätt till rättshjälp. 

Uppdraget har redovisats i en rapport 

”DV-rapport 2004:5”, där Domstolsverket 

föreslår att inkomstgränsen för rätt till rättshjälp 

höjs till 315 000 kr. 

– Den höjning av inkomstgränsen som 

verket nu föreslår innebär att en ungefär 

lika stor del av befolkningen som 1999, då 

inkomstgränsen fastställdes till 260 000 kr, 

kommer att uppfylla de ekonomiska förutsättningarna 

för rätt till rättshjälp, säger 

Lotten Ögren, jurist vid Domstolsverket och 

huvudansvarig för rapportarbetet. ♦ 


VERA I VÄNERSBORG 

En trotsig 

tonåring 

När Domkretsen besöker länsrätten i Vänersborg 

nästan på dagen tre månader efter deras Vera-införande, 

är stämningen mer dämpad än i februari. Inledningsvis 

har Vera upplevts som både långsamt och omständligt, 

men där finns också en övertygelse om att det kommer 

att bli bra i slutänden. 

TEXT ANNE HAMMARSKJÖLD FOTO SVANTE ÖRNBERG 

LÄNSRÄTTEN I VÄNERSBORG var pilotdomstol 

för Vera-införandet och genomförde sitt 

förberedelsearbete på ett föredömligt sätt. 

Länsrättens personal var därför informerad 

och utbildad för att på bästa sätt välkomna 

Vera vid drifttagningen den 17 februari. Vid 

Domkretsens besök dagen efter, arbetade 

alla målmedvetet för att så snart som möjligt 

lösa de problem som oftast uppstår vid en 

så omfattande drifttagning. Stämningen var 

kanske inte översvallande positiv, men det 

fanns en genuin vilja att ta till sig domstolsväsendets 

nya verksamhetsstöd. Lagman 

Gunilla Brydolf var dock entusiastisk till Veras 

funktioner och möjligheter. Tre månader 

senare är Gunilla Brydolf fortfarande optimistisk, 

även om Vera inledningsvis medfört 

en hel del merarbete. 

– MÅHS var visserligen omodernt, men 

det var ett väl inarbetat system. Nu har vi 


ett nytt system med nya rutiner som tar tid 

att lära sig, samtidigt har det också varit 

en hel del väntetider i Vera. Men jag är en 

obotlig optimist – jag tror att det kommer 

att bli bra i slutänden. 

Gunilla Brydolf är kritisk till att Dom stols- 

»Vissa barnsjukdomar går ganska 

enkelt att lösa. Men det stora 

klagomålet hos oss är att det går 

så långsamt, och det drabbar 

kanslipersonalen hårdast.« 

Robert Beckard, föredragande 

verket utsett pilotdomstolar, men inte tagit 

tillvara deras erfarenheter innan systemet 

togs i skarp drift. Ann Enderhag, domstolssekreterare 

och systemadministratör vid 

länsrätten, instämmer i den kritiken och tilllägger. 

– Som systemadministratör hade jag 

mina misstankar om att Vera kanske inte 

skulle vara perfekt från början. Det värsta 

har varit väntetiderna. Samtidigt måste vi 

komma ihåg att Vera inte är färdigt, utan 

kommer att bli stadigt bättre. Jag hyser gott 

hopp om framtiden. 

SAKNAR GENVÄGARNA 

Många av länsrättens medarbetare har också 

varit kritiska till att deras vanligaste arbetsuppgifter 

blivit mer omständliga, berättar 

registrator Anita Henriksson. 

– Jag är inte lika positiv som tidigare, det 

man framför allt saknar är genvägar mellan 

de olika funktionerna. Det gäller till exempel 

vid registrering av delgivningar. Förr körde 

man alla på en sida, nu får man ta dem en 

och en. 

Lagman Gunilla Brydolf vill att Vera ska växa ur barnskorna. 

Anita Henriksson menar att problemen 

har påverkat personalen. 

– Det är klart att man blir både stressad 

och irriterad när det tar längre tid. Nu får vi 

jobba längre dagar. Det är flera av oss som 

ligger mellan 20 och 40 timmar plus sedan 

i februari. 

Domstolssekreterare Solveig Svantesson 

hör till dem som har sett sin arbetstid öka 

sedan den 17 februari. 

– Jag arbetar deltid 80 procent. För att 

sköta mina arbetsuppgifter har jag redan 40 

timmar övertid. Det som stör mig mest med 

Vera är att enkla rutiner blivit så komplicerade. 

Det finns inga genvägar, man måste 

gå fram och tillbaka. Väntetiderna gör också 

att Vera känns betydligt långsammare än 

MÅHS. 

Som Ann Enderhag ser Solveig 

Svantesson ändå fördelar med Vera. 

– Kalendern är till exempel väldigt bra 

och överskådlig. Men jag måste nog säga 

att så här långt har det negativa övervägt. 

FLERA FÖRDELAR 

Det finns också de på länsrätten som tycker 

att Vera har fått ett oförtjänt dåligt rykte. 

Domstolssekreterare Ann-Marie Ståhlberg 

hade en svår tid i samband med införandet. 

Hennes tekniska hjälpmedel, den specialanpassade 

tangentbordsplattan, fungerade inte 

med Vera. Utan den var risken överhängande 

att Ann-Maries ständiga värk i nacke och 

axlar skulle blossa upp och förvärras. Därför 

värmer det hjärtat att möta hennes strålande 

leende denna vackra majdag. 

– Idag är hela situationen fantastiskt 

mycket bättre än i vintras. Då trodde jag 

inte att jag skulle klara det som hände. Jag

Inte ens ett tonårstrotsigt verksamhetsstöd hotar den höga stämningen på länsrätten i Vänersborg. 

var så orolig och frustrerad. Men ganska 

snart fick jag nya hjälpmedel som fungerade. 

Nu kan jag arbeta med båda händerna 

och det känns jättebra. 

– Jag håller med om att programmet 

är för långsamt, och mycket omständligare 

än tidigare. Samtidigt måste jag säga att 

Vera har många fördelar, och då är jag ändå 

ingen dataälskare. Nu ser jag fram emot den 

nya releasen som kommer i höst och tror att 

Vera kommer att bli bra när det är klart. 

Kerstin Johansson, domstolssekreterare 

och IT-ansvarig, hörde till de mer Verakritiska 

i februari. Hon har också märkt av 

problemen med de långa väntetiderna, men 

hyser gott hopp om framtiden. 

– Det tar alltid ett tag innan nya program 

sätter sig och Vera har redan tydliga 

fördelar. Till exempel är sökmöjligheterna 

mycket bättre än i MÅHS. Kalenderbiten är 

också bra och överskådlig. Jag är positiv och 

på det hela taget är Vera inte dåligt. 

REFERENSGRUPP FÖR VERA-ANVÄNDARE 

Domstolsverket har nyligen startat en referensgrupp 

med deltagare från domstolar 

som idag arbetar med Vera. Ett syfte är att 

ta reda på hur det går och vad som kan 

förbättras, som stöd för det fortsatta utvecklingsarbetet. 

Länsrätten i Vänersborg representeras 

av föredragande Robert Beckard. 

Han har full förståelse för kanslipersonalens 

frustration. 

– Vissa barnsjukdomar går ganska enkelt 

att lösa. Men det stora klagomålet hos 

oss har varit att det gått så långsamt, och 

det har drabbat kanslipersonalen hårdast. 

Resultatet för dem har varit mer tidskrävande 

rutiner och en hel del extraarbete. 

För oss jurister är det ingen större skillnad 

mot tidigare. 

I juni ska referensgruppen ha sitt första 

möte, berättar Robert, som ser fram emot 

att föra sina kollegors talan. 

– Jag har skickat e-post till alla här och 

VERA I VÄNERSBORG 

»Jag håller med om att programmet 

är för långsamt, och mycket 

omständligare än tidigare. 

Samtidigt måste jag säga att 

Vera har många fördelar, och då 

är jag ändå ingen dataälskare.« 

Ann-Marie Ståhlberg, domstolssekreterare 

bett dem maila sina tankar och synpunkter 

till mig. Jag kommer att sammanfatta allting 

och ta med mig på mötet. Förhoppningsvis 

kommer referensgruppens input kunna 

bidra till en snabb och positiv utveckling av 

Vera. 

Det finns många mindre smickrande 

omdömen om Vera hos länsrätten i 

Vänersborg. Ändå är det tydligt att de allra 

flesta tror och hoppas att framtiden bär en 

funktionell version i sitt sköte. Och inte ens 

ett tonårstrotsigt verksamhetsstöd hotar den 

höga skrattfaktorn på den leende länsrätten. 

– Inkörningsproblemen har inte påverkat 

den goda stämningen här. Vi är ju rörande 

överens om läget och har gott stöd av varandra, 

säger Ann Enderhag. 

Länsrättens uppskattade Kamratförening 

stöttar också. Efter vårfesten med kubb, 

musikfrågor och god middag väntar en 

utflykt till Oslo i slutet på maj, berättar en 

förväntansfull lagman. 

– Programmet blir en överraskning, men 

en sak kan vi vara säkra på – det kommer att 

bli en väldigt trevlig dag. u 

Det kom e-post från 

Vänersborg 

Från: Gunilla Brydolf 

Till: Anne Hammarskjöld 

Ämne: Vera 3 i Domkretsen 

Hej själv, det är klart att Ni får komma, 

men jag är inte alls säker på att Ni 

möter så glada miner som sist. Vera 

är inte någon jättehit hos min kanslipersonal. 

Hon håller på att mycket 

långsamt växa ur barnskorna och 

trotsåldern och tonårskrisen kommer 

att bli häftig. Den där envisa Gunilla 

tror i alla fall att hon i det långa loppet 

kommer att växa till sig och bli en 

riktig snygging när hon väl lämnat 

puberteten. 

Hälsningar Gunilla 


AKTUELLT 

Användarna i fokus under 

utvecklingen av Vera 

Efter ett febrilt arbete på Domstolsverket har man nu kommit tillrätta med de prestandaproblem som uppstod 

i samband med att allt fler domstolar tog Vera i drift under våren. Uppföljningar visar att arbetet med 

att förkorta svarstiderna har gett positiva resultat. Samtidigt fortsätter arbetet med att förändra funktionerna 

utifrån de användarsynpunkter som kommer in. 

TEXT ÅSA NORDSTRÖM FOTO PER CARLSSON 

I MITTEN AV APRIL togs ett åtgärdspaket 

fram för att komma tillrätta med de långa 

svarstiderna. Åtgärderna genomfördes under 

april och maj, bland annat byggdes maskinkapaciteten 

ut. Uppföljningar visar på ett 

gott resultat. Detta har även bekräftats, dels 

vid kontakter med enskilda domstolar, dels 

genom mätningar av svarstider som utförs 

löpande av Domstolsverket. 

– Naturligtvis fortsätter vi på IT-enheten 

att bevaka svarstider och övrig prestanda för 

att kontinuerligt hitta ytterligare förbättringsåtgärder, 

säger Marianne Hassel, Domstolsverkets 

IT-chef. 

– I slutet av maj sattes en stor rättningsrelease 

av Vera i drift och med den har en 

stor mängd brister och fel i Vera åtgärdats, 

säger Karin Nacke, chef för sektionen för 

verksamhetsstöd på Domstolsverket. Dessutom 

genomfördes samtidigt ytterligare 

förändringar för att öka Veras prestanda och 

stabilitet. I mitten av juni kommer vi med 

ytterligare en rättningsrelease. 

MÅNGA BRA SYNPUNKTER 

Veraprojektet, som varit ett mycket omfattande 

IT-projekt genomfört under relativt 

kort tid, har nu avslutas. 

– Vi har samarbetat mycket med domstolarna 

under utvecklingen av Vera, säger 

Karin Nacke. Våra pilotdomstolar, där vissa 

varit med redan från starten 2002, har gjort 

ett fantastiskt arbete. En av våra viktigaste 

utgångspunkter har varit att utveckla ett så 

användarvänligt system som möjligt. Vi vill 

ha ett system som stödjer samtliga yrkeskategorier 

inom domstolsväsendet och som 

är flexibelt och anpassningsbart för den 

enskilda domstolens behov. Vera finns nu i 

sin basversion och arbetet med förvaltningen 

är igång för fullt. 

– Vi får in massor av bra synpunkter 

på Vera från domstolarna, fortsätter Karin 


Nacke. Sektionen för verksamhetsstöd på enkelt. Vi har därför inlett ett uppföljande 

Domstolsverket arbetar med att fånga upp arbete i de domstolar som tagit Vera i drift 

och ta tillvara användarnas synpunkter på för att på plats svara på frågor, ge tips på 

och önskemål om Vera. 

hur Vera kan användas på ett effektivt sätt 

– Vi har tagit fram en blankett där domstolarna 

och nämnderna kan fylla i sina syn- 

och fånga upp synpunkter. 

punkter och önskemål, berättar Karin Nacke. FÖRBÄTTRAD KALLELSEFUNKTION 

Vi sammanställer kontinuerligt önskemålen Redan nu är vissa förbättringar av Vera under 

och presenterar dem på Veras webbplats på utveckling. Den första underhållsreleasen 

domstolsväsendets intranät. I sammanställ- (R1) innebär bland annat att flera mottagare 

ningen kan alla se vilka ändringsönskemål av dokument ska kunna registreras i Vera. 

som vi fått in och statusen på önskemålet. Vera kommer nu också ge stöd för delgiv- 

Vi är noga med att användarnas synpunkter ning av avgörande. Förändringen kommer 

ska tas tillvara så att Vera kan utvecklas på enligt planerna att genomföras i månadsskif- 

ett bra sätt. De flesta ändringsönskemål som tet augusti/september. 

vi hittills har fått avser större eller mindre 

– En annan förändring som många dom- 

förändringar av befintliga funktioner i Vera. stolar och nämnder har önskat rör kallelse- 

Efterhand, när användarna blivit mer vana funktionen, menar Karin Nacke. Den upplevs 

vid Vera, tror vi också att kraven på ny funk- som omständlig och tidskrävande vilket 

tionalitet kommer att öka och att användar- naturligtvis inte är bra. Vi har tagit till oss de 

na då kommer att efterfråga helt nya delar. synpunkter som vi fått från domstolarna och 

Domstolsverket har nyligen startat en kommer att prioritera även en förbättring 

referensgrupp med representanter från av kallelsefunktionen. Vi har redan i den här 

samtliga domstolsslag. De kommer att delta delen påbörjat ett arbete tillsammans med 

i diskussioner om vilka förändringar som ska en grupp användare. Vi planerar att en änd- 

prioriteras framöver. 

ring av kallelsefunktionen ska vara klar att 

– För många användare tror jag att det 

kan vara lite av en chock att från ena dagen 

gå från ett invant system till ett helt nytt 

system, säger Karin Nacke. Många 

har jobbat med det tidigare verk- 

sättas i drift under hösten 2004. ♦ 

samhetsstödet MÅHS i många år 

och de kommer kanske inte ihåg 

att det införandet inte heller var 

smärtfritt. Det är alltid jobbigt när 

man som användare ska ställa om 

sig till ett nytt program, och det är 

lätt att man stirrar sig blind på de 

svagheter som finns i stället för att 

lyfta blicken och se de möjligheter 

som systemet ger. Att under en kort 

utbildning ta till sig alla de möjligheter 

som Vera ger är självklart inte 

Karin Nacke, sektionen för verksamhetsstöd, 

Domstolsverket

Förlängt förordnande säkrar kontinuitet 

Regeringen har beslutat att förlänga Stefan Strömbergs förordnande som generaldirektör för 

Domstolsverket i ytterligare tre år. 

TEXT PEDER JONSSON 

BESLUTET INNEBÄR att Stefan Strömberg 

sitter kvar som generaldirektör fram till 30 

september 2007. 

Hur känns det att ha fått en förlängning 

av förordnandet? 

– Det känns mycket bra. Det ger mig en 

möjlighet att få vara med och säkra kontinuiteten 

i vårt arbete med reformeringen av 

domstolsväsendet. 

Kommer du att genomföra några nya 

större förändringar under de kommande 

tre åren? 

– Det är idag svårt att sia om. Men vi har 

redan inlett vårt arbete med en långsiktig 

plan för Domstolsverkets verksamhet för att 

säkerställa framgången i det fortsatta reformarbetet. 

Vilka konsekvenser det ger på sikt får 

vi återkomma om. 

Det kärva läget när det gäller statsbudgeten 

påverkar även domstolsväsendet 

med budgetramar som inte 

täcker upp för pris- och löneutveckling. 

Hur ser du på domstolsväsendets 

möjligheter att få utökade budgetramar? 

– Just nu är det ett tufft statsfinansiellt 

läge. Vi måste ha mycket bra argument för 

att få några nya tillskott. Jag tror att det då 

måste röra sig inom områden som ny teknik, 

kompetensutveckling och fortsatt reformar- 

AKTUELLT 

bete. Paradoxalt nog är det svårt att få gehör 

för krav på mer resurser för att kompensera 

för målökning. 

Hur går det ihop? 

– Det gör det kanske inte, men utgångspunkten 

bör vara att utveckla domstolsväsendet 

så att effektiviteten kan höjas utan att 

kvalitén försämras eller att det går ut över 

arbetsmiljön. 

Till sist Stefan, vad ser du fram emot i 

sommar? 

– Lättjefulla dagar i skuggan, vilket förutsätter 

sol, med en lättläst deckare. u 

Domstolsverkets adressförteckning 

- Rättssverige i behändigt format 

Domstolsverket ger årligen ut en förteckning i behändigt format 

med adressuppgifter. Adresser, telefonnummer, e-postadresser och, i 

förekommande fall, webbadresser, besöksadresser och telefontider till 

samliga domstolar och andra myndigheter inom domstolsväsendet finns 

med. Dessutom finns adresser till myndigheter inom rättsväsendet 

samt till EG-domstolen och Europadomstolen. Du finner även uppgifter 

om inskrivningsmyndigheterna. 

Beställ ”Adressförteckning 2004” genom Domstolsverket på 036-15 53 00 eller 

domstolsverket@dom.se om du arbetar inom domstolsväsendet. För dig som arbetar 

utanför domstolsväsendet beställer du förteckningen hos Fritzes offentliga publikationer 

på 08-690 91 90 eller på order.fritzes@liber.com. Det går att prenumerera på 

kommande utgåvor. 


EN DAG 

När två blir en 

Om fem månader flyttar personalen från Trollhättans tingsrätt 

in i det vita tegelhuset vid Vänerns strand. Där väntar personalen 

från Vänersborgs tingsrätt och tillsammans ska de bilda en helt ny 

domstol. Febril aktivitet råder därför för att lösa allt ifrån 

övergripande arbetssätt och byggkaos till fördelning av arbetsrum. 

Mitt i röran arbetar de nya kollegorna sida vid sida för att ta 

vara på möjligheterna när två blir en. 

TEXT VIKTORIA EKBERG FOTO CARL JOHAN ERIKSON 

FÖR TINGSRÄTTERNA i Trollhättan och 

Vänersborg var det ingen överraskning att 

domstolarna skulle läggas ihop. Tankarna 

har funnits länge och Domstolsverkets utredning 

bekräftade det alla redan anade. Sedan 

årsskiftet är arbetet med att smälta samman 

de båda tingsrätterna till en myndig het med 

cirka 50 anställda i full gång. Det övergripan 

de arbetet kan delas in i tre huvuddelar: 

ombyggnaden av tingsrätten, förändringen 

av arbetssätt via storrotelsystem och enandet 

av personalen. 

Vid Domkretsens besök en kylig morgon 

i maj, är det dags för storrotelprojektets 

arbetsgrupp att träffas i Vänersborg. Lagman 

Måns Uddenberg, rådman Cecilia Tisell 

och notarie Anna Oskarsson kommer från 

Vänersborgs tingsrätt. Från Trollhättan 

deltar beredningssekreterare Ing-Marie 

Johansson och notarie Urban Stiernström. 

Med är också Dan Töllborn, rådman, från 

Domstolsverkets utvecklingsgrupp. Kaffet 

är klart och kakorna är på plats men mötet 

börjar först när den sista deltagaren anländer. 

Patrik Claeson, rådman vid Trollhättans 

tingsrätt, är lokal projektledare för samman- 


läggningsprojektet och har ett finger med i 

spelet i det mesta som rör förändringsarbetet. 

– Jag fungerar som ett bollplank, och 

min roll är att samordna de olika moment 

som måste till. Jag har också informationsansvar 

och är med i styrgruppen för förändringsarbetet. 

Det har varit ett roligt arbete 

men det är samtidigt en helt ny roll för mig. 

Nu börjar det bli konkret vad som måste 

göras och då gäller det för mig att hålla i 

alla detaljer och förmedla de frågeställningar 

som vi själva ska lösa, säger Patrik Claeson. 

MED FRAMTIDEN I SIKTE 

Arbetsgruppen har träffats nästan varje 

vecka sedan starten för att enas om hur 

domare, notarier och domstolssekreterare 

ska arbeta i framtiden. Det märks. Det är 

högt i tak och alla säger vad de tycker. 

– Vi började diskutera fördelningen på 

två storrotlar. En annan viktig fråga har varit 

att överväga vilka mål och ärenden som ska 

ingå. Sedan har vi diskuterat utbildnings nivån 

på kanslipersonal och beredningssekreterare 

samt gjort en kompetensinventering, berättar 

notarie Anna Oskarsson. 

På agendan står också en första gemensam 

kick off, som kommer att hållas den 8 

och 9 september. Tid och plats är klart men 

frågan är vilka aktiviteter som programmet 

ska innehålla. Diskussionen böljar fram och 

tillbaka. Någon föreslår en bra föreläsare 

från domstolsväsendet, någon annan undrar 

om det inte kan vara bra att alla presenterar 

sig och sina förväntningar för varandra. Ett 

förslag om ett lustspel om sammanslagning en 

uppfört av tingsrätternas notarier kommer 

upp och skrattas bort. Alla är dock överens 

om att aktiviteterna måste vara roliga. Syftet 

är att göra träffen till ett positivt av stamp in 

i det nya och ge alla inspiration inför den 

första tiden som en enda domstol. En tid 

som ingen vet hur den egentligen kommer 

att se ut men som alla måste klara av. 

– Ett orosmoment är ju givetvis personkemin 

och hur det ska gå när vi börjar jobba 

ihop. Samtidigt tror jag att vi är lyckligt lottade 

och har en bra grund att stå på. Men det 

kan alltid hända saker, särskilt med nya 

arbetsformer och lite stress. Det viktiga är 

att se till att alla är med i skutan, konstaterar 

Måns Uddenberg, lagman för Vänersborgs 

tingsrätt och chef för den nya domstolen. 

Just delaktighet och samhörighet är 

viktiga framgångsfaktorer i ett förändringsarbete. 

Därför är personalen från de båda 

domstolarna engagerade i sju olika arbetsgrupper 

som ska bestämma vilka rutiner som 

ska gälla och hur arbetet ska se ut på den 

nya arbetsplatsen. Storrotelgruppen är en, 

IT-gruppen en annan. Det finns en grupp 

som har ansvar för inredningen i domstolen 

och en arbetar med miljön – både 

– Jag tycker nog att personalen på båda sidor är 

positiva till en gemensam domstol. Det som har 

varit svårt har varit lokalen och var den skulle ligga. 

Många domstolar strider för att vara kvar, men den 

diskussionen har vi inte alls haft här. Det var strid 

om placeringen, men sedan vi fick beslutet har vi 

lagt ned den diskussionen. Patrik Claeson, rådman 

och lokal projektledare, Trollhättans tingsrätt

»Jag är för systemet med storrotel och har pläderat för det. 

Det minskar sårbarheten och som chef ser jag genast problemen 

som uppstår vid semester eller sjukdom. Jag tror också att det 

river gränser och ökar möjligheterna till samarbete. Domarna 

har varit isolerade tidigare och bara skött sin rotel.« 

Måns Uddenberg, lagman, Vänersborgs tingsrätt 

arbetsmiljö och miljötänkande. I alla grupper 

finns personal från både Vänersborg och 

Trollhättan, som på så sätt lär känna varandra 

samtidigt som de skapar en ny tingsrätt. Dessutom 

har det ordnats informationsmöten och 

studieresor. 

– Vi har besökt tingsrätter i Jönköping, 

Nacka och Sollentuna för att titta på storrotlar. 

Vi var på Malmö tingsrätt för att titta 

på ombyggnaden och på Uppsala tingsrätt 

för att se på en reception. Det ger många 

goda idéer och framför allt förankras förändringarna 

genom att vi får en bild av hur det 

kan bli, berättar Måns Uddenberg. 

»Nu jobbar vi för en domare 

men efter sammanläggningen 

kommer vi att arbeta mer i grupp 

och mer schemalägga arbetet. 

Förhoppningsvis blir resultatet 

mindre stress eftersom vi blir fler 

som delar på bördan. Vi som 

är domstolssekreterare är inte 

vana att arbeta i grupp, men 

jag tycker att det ska bli kul.« 

Ing-Marie Johansson, beredningssekreterare, 

Trollhättans tingsrätt 

INFORMATION GULD VÄRD 

Sammanläggningen sker i samarbete med 

Domstolsverket som ger den ekonomiska 

ramen och ser till att uppdraget från 

regeringen genomförs. Som stöd finns 

Domstolsverkets olika enheter och en projektledare 

som hjälper till att hålla ihop alla trådar. 

Men mycket är upp till domstolen själv. 

– Här har man vävt in arbetssättet med 

storrotlar tillsammans med lokalfrågan och 

fått med alla på ett bra sätt. Det har varit 

positivt för sammanläggningen, säger Maria 

Isaksson, personalhandläggare och Domstolsverkets 

projektledare för Vänersborg. 

Dan Töllborn på Domstolsverkets utvecklingsgrupp 

håller med: 

– Arbetet som görs här i Vänersborg och 

Trollhättan är ett föredöme. De har tagit tag 

i verkligheten och vill göra något bra av den. 

Min roll har mer varit att agera coach än att 

vara pådrivande. Det är inte alltid det händer 

i domstolsväsendet. Istället väntar man på 

Som grädde på moset är tingsrätterna 

att något ska hända eller att någon ska styra pilotdomstolar för Vera och just nu kämpar 

när det uppstår en liknande situation. 

många tappert med det nya systemets barn- 

Den lokala projektledaren Patrik Claeson sjukdomar. Trots påfrestningarna kan det 

fungerar som spindeln i nätet. Det finns finnas en fördel med att ta allt på en gång 

till exempel en mängd frågor 

som kanske kan verka obetydliga, 

men som har stor praktisk 

betydelse. För att hinna med har 

domstolarna fått en assessor på 

heltid som avlastningshjälp. 

Patrik Claeson har tidigare 

arbetat i Vänersborg och känner 

alla på båda domstolarna. 

Det är en stor tillgång som 

säkert bidrar till den informella 

stämningen. En viktig uppgift 

för projektledaren är också att 

bringa klarhet i vad som gäller 

och kunna ge svar. 

– Man kan aldrig ge för 

Lagman Måns Uddenberg 

mycket information. Om det 

inte finns något nytt att rapportera 

så vill man veta det. Därför 

har vi ett veckobrev som går ut 

till personalen. Sedan är det viktigt 

att hela tiden entusiasmera 

folk när det känns mindre roligt. 

Jag måste alltid ha en positiv 

attityd och var påhejaren så att 

vi kan behålla initiativet. 

SMOLK I BÄGAREN 

Trots att arbetet löper på bra 

och de flesta är positiva till 

sammanläggningen, har det 

funnits och finns ett par moln 

på himlen. Tingsrätterna fick vänta länge på 

beskedet om den nya domstolens placering 

och vem som skulle leda den. Det har gjort 

att processen har trampat vatten, och bidragit 

till att tidplanen har kortats. Dessutom 

befinner sig domstolsväsendet i en besvärlig 

ekonomisk situation. En olycklig effekt av 

detta är att det efter sammanslagningen 

kommer att finnas påtagliga löneskillnader 

inom vissa yrkesgrupper. Det finns inte heller 

möjlighet till ny inredning i den utsträckning 

som personalen önskar. 

– Varje krona diskuteras med Domstols- 

EN DAG 

verket och det är pressande att pengarna 

inte räcker. Det blir ett förhandlande fram 

och tillbaka. Men besparingarna påverkar 

också kvaliteten. Vi hade till exempel hoppats 

på att få det senaste inom tekniken i våra 

rättssalar men det finns det inte pengar till, 

säger lagman Måns Uddenberg. 

innan premiären i höst. För Patrik Claeson 

innebär den dagen att en intensiv men 

intressant resa som lokal projektledare tar 

slut och en annan börjar. 

– Min roll som domare kommer att 

förändras, dels för att jag kommer att ha ett 

samordningsansvar, dels för att jag kanske 

inte kommer att ha samma inblick i beredningsarbetet. 

Men det är ju ett resultat av 

vår strävan att renodla domarrollen. Vi vill 

komma ifrån tänkandet att det är mina mål 

eller dina mål – vi vill att det ska vara domstolens 

mål. u 


AKTUELLT 

Interaktiv teater visar på 

komplexiteten med objektivitet i 

rättsväsendet 

Under en dag debatterades objektivitet i rättsväsendet med särskild tonvikt på rättsprocessen. Deltagarna 

fick uppleva en interaktiv teaterföreställning där dramat åskådliggjorde frågeställningar kring brottsoffrets, 

och den tilltalades, upplevelse och situation kring och i rättegångssalen. Därefter fick publiken möjlighet att 

tycka till. 

TEXT HELEN SIVERTSSON FOTO CARL JOHAN ERICSSON 

DOMARE, ÅKLAGARE, ADVOKATER och 

andra aktörer med erfarenheter och intresse 

av brottmål träffades i slutet av april för att 

belysa objektivitetsbegreppet. 

– Det är inte alltid uppenbart vad vi 

menar med objektivitet och begreppet är 

inte helt lätt, inledde moderatorn och generaldirektören 

vid Brottsoffermyndigheten 

Britta Bjelle. Det var Riksåklagaren, Brottsoffermyndigheten, 

Sveriges Advokatsamfund 

och Domstolsverket som stod bakom seminariet 

som hölls i Stockholm. 

STARKA SCENER ENGAGERADE 

Seminariets deltagare fick se ett drama om 

en man och en kvinna som ligger i skilsmässa, 

där kvinnan polisanmäler mannen 

efter att han har våldtagit och misshandlat 

henne både psykiskt och fysiskt. Scener från 

rättsprocessens olika arenor som samtal 

mellan den tilltalade och advokat och rätttegång 

spelades upp. Därefter fick åskådarna 

komma till tals och många i publiken kritiserade 

karaktärerna och ställde frågor om varför 

de gjorde si eller så. Skådespelarna provocerade 

publiken, det diskuterades livligt 

vem som bär ansvaret i rättssalen och var 

gränsen går. Det märktes tydligt att ämnet 

engagerade och många av deltagarna ville 

komma till tals. 

Lena Berke, lagman vid Stockholms 


tingsrätt, tyckte att dagen sammantaget var 

bra. – Grunden var förmiddagens spel som 

var nyttigt, tankeväckande och mycket väl 

genomfört. Jag tror att det var fler än jag 

som i den efterföljande dialogen glömde att 

det inte var professionella aktörer, utan skådespelare. 

Viktigt är att det i publiken finns 

en blandning av aktörerna i processen. Det 

fick oss alla att granska sin egen, men också 

övriga aktörers roller, berättar Lena Berke. 

– Skådepelarna gjorde en strålande 

insats. Det var uppenbart att många av åhörarna 

var känslomässigt berörda och att vi 

alla fick ett utmärkt underlag för att påbörja 

diskussionen, anser Peter Islander, jurist från 

Domstolsverket som medverkade under 

seminariet. 

»Vi strävar alla efter ett professionellt 

förhållningssätt men glömmer 

ibland vår egen person och 

vad vi bär med oss.« 

Lena Berke, Stockholms tingsrätt 

KUNNIGA SKÅDESPELARE 

De som lyckades så bra kom från utbildningsföretaget 

”Vardagens dramatik”, där 

skådespelarna är både utbildade samhällsvetare 

och psykologer. Deras del skulle inspirera 

samtliga rättsaktörer till reflektion och 

diskussion om komplexiteten kring begreppet 

objektivitet samt om sitt eget agerande 

i rättssalen. Frågor som hur rättsväsendet 

kan behålla sitt förtroende i samhället och 

hur värnar vi bäst om rättssäkerheten, debatterades. 

– Vi ser oss som igångsättare för bra diskussioner. 

Det är mycket viktigt att alla aktörer 

samlas för att få en bra dialog eftersom 

alla utgör en viktig del av helheten, säger 

Mikael Säflund, som spelade både tilltalad 

och domare. Det som är självklart för dem 

som är här idag är inte självklart för dem 

som är utomstående, menade Mikael Säflund 

som är både utbildad skådespelare och 

pedagog. 

FYRA AKTÖRER TRÄFFAS 

Britt Björneke, som arbetar på Huddinge 

tingsrätt som rådman och var en av dem 

som var med och arrangerade dagen, tycker 

att det är bra att alla fyra aktörer träffas tillsammans. 

– Jag ser det som oerhört viktigt att fler 

domare, åklagare och advokater får tillfälle 

att se den interaktiva teatern och resonera 

om sina roller utöver de som är här idag. 

– På detta sätt kan vi höja kvaliteten i 

bemötandet och processledningen och få 

synpunkter från andra aktörer på vårt agerande 

som ordförande i känsliga rättegångar. 

Inledningsscenen är starkt känsloladdad där publiken får se Anders misshandla Linda både psykiskt och fysiskt och avslutar med att våldta henne.

”En alltför strikt tillämpning av objektivitetsbegreppet 

kan fjärma domstolarna från vad som uppfattas 

som rimligt och kan därmed påverka förtroendet 

för rättsväsendet”, Lena Berke. 

Det är viktigt att vi som domare vågar skärskåda 

vår egen roll i rättsprocessen, menar 

Britt Björneke. 

OBJEKTIVITETENS OLIKA KRAV 

En av talarna var Lars Heuman, professor i 

processrätt, som beskrev att objektiviteten 

har olika krav beroende på objektet. 

– Det kan vara personer, material, systematik 

och framställning. Objektiviteten 

måste ses i ett större perspektiv så vi i beslutfattandet 

alltid kommer till samma resultat. 

EN AV DE FRÅGESTÄLLNINGAR som togs 

upp vid seminariet var hur rättsväsendet kan 

arbeta för att öka allmänhetens förtroende. 

Detta inte minst med tanke på den senaste 

tidens mycket uppmärksammade rättegångar. 

Bakom seminariet stod Domstolsverket, 

Riksåklagaren och Sveriges advokatsamfund. 

Bland deltagarna konstaterades att seminariet 

bidragit till att öka förståelsen för de 

olika rollerna i rättssalen. En av deltagarna 

Det personliga tyckande i beslutsfattandet 

måste vi komma bort ifrån, ansåg Lars Heuman. 

Lena Berke tyckte att det finns all anledning 

att arbeta med frågor om objektivitet 

inom rättsväsendet. – Jag tycker att man kan 

vara medkännande och objektiv som domare 

men att man måste ha klart för sig vad rollen 

kräver. Det är inte det personliga tyckande 

som får ta överhanden, säger hon. 

Madeleine Leijonhufvud, professor i 

straffrätt och biträdande generaldirektör vid 

Vetenskapsrådet, talade om att det finns en 

rädsla hos jurister att visa känslor. – Man 

måste kunna sätta sig in i verkligheten och 

man kan faktiskt vara empatisk i domstol. 

ETISKA REGLER 

Advokat Thomas Nilsson talade också under 

dagen och han menade att försvararna är de 

enda aktörerna inom rättsväsendet som inte 

har ett krav på sig att vara objektiva och att 

de inte är skyldiga att kontrollera riktigheten 

i den tilltalades version av händelseförloppet. 

– Vi har våra etiska regler att följa och 

vår främsta plikt är att efter bästa förmåga 

se efter vår klients intressen. Men försvarare 

som försöker att bättra på sin klients version 

är illa ute, hävdade Thomas Nilsson. 

INGEN GENERATIONSFRÅGA 

Katarina Wennstam, journalist och författare 

känd för sin kritiska granskning av våldtäktsbegreppet 

och dess praktiska juridiska 

var Johan Hirschfeldt, president vid Svea 

hovrätt och seminariets moderator. Han 

konstaterade inledningsvis att domstolarna 

levererar intressant material till media, men 

att media har andra utgångspunkter än 

rättsväsendet och ibland tillspetsar, generaliserar 

och dramatiserar. Johan Hirschfeldt 

menar att rättsväsendets parter bättre borde 

ta vara på den möjlighet som kontakterna 

med media ger för att därigenom stärka all- 

AKTUELLT 

”Den som inte kan sätta sig in i och förstå en 

annan persons situation kan knappast göra en korrekt 

helhetsbedömning”, Peter Islander. 

tillämpning, var sista talaren under dagen. 

– Det är inte vilka frågor som ställs, utan 

hur frågorna ställs som är avgörande. Man 

måste ha respekt för andra människor och 

framförallt för brottsoffret. Det är inte en 

generationsfråga, även yngre jurister och 

poliser kan vara hårda och ställa kränkande 

frågor, menar Katarina Wennstam som även 

har givit ut boken ”Flickan och skulden” på 

detta tema och är aktuell med en ny om 

samma ämne. ♦ 

Förtroendet för rättsväsendet 

I mars genomfördes ett seminarium då representanter från några av rättens aktörer samlades för att 

samtala om olika roller och förhållningssätt, mot varandra och mot allmänheten. 


mänhetens förtroende för rättsväsendet. 

Hovrättslagmannen Staffan Levén var en 

av föreläsarna på seminariet. Han berättade 

om sin syn på domarens roll i rättssalen. 

Staffan Levén skriver på sidan 8-9 som 

gästtyckare i Domkretsen under rubriken 

”Reflektioner kring domarens roll”. 


AKTUELLT 

Framtidens 

domstol skapas 

i Uppsala 

JERIKO-projektet i Uppsala har 

lett till en långtgående samverkan 

mellan tingsrätten och länsrätten. 

De två domstolarna delar redan 

lokaler och har en gemensam 

administration. Men samarbetet 

går utöver det administrativa. 

I slutändan handlar det om att 

skapa en domstol som kan samla 

en juridisk kompetens över 

domstolsgränserna. 

TEXT PETRA MEYER 

FOTO CARL JOHAN ERIKSON 

– PROCESSEN STARTADE MED insikten om 

att vi som organisationer inte klarade oss var 

och en för sig, säger Erik Lempert, lagman 

vid Uppsala tingsrätt, som tillsammans med 

Jerry Eriksson, lagman vid länsrätten, utgör 

JERIKO-projektets styrgrupp. För tingsrättens 

del har nedskärningarna slagit så hårt att vi 

inte kunde uppnå våra verksamhetsmål om 

vi inte agerade för att göra oss mindre 

sårbara vid sjukdomar och semestrar. 

Att fläta samman två domstolar med 

olika kulturer handlar om betydligt mer än 

att dela lokaler och administration. Samtliga 

personalgrupper måste känna sig involverade, 

och varje steg i förändringsprocessen 

förankras underifrån. Sammanslagningen 

måste ske mellan två jämbördiga parter. 

– Den dagen det blir en domstol ska 

ingen behöva uppleva att en part har tagit 

över den andra, förklarar Jerry Eriksson. Eller 

att det kommer någon utifrån och trycker 

på. Alla som jobbar i organisationen ska 

känna att de har varit med om att bygga 

upp den. 

Mycket av arbetet med att skapa en 

domstol drivs i projektgrupper, som tillsammans 

med konsulten Lars-Erik Lindholm 

från Omnia tar fram förslag på hur det 

framtida arbete ska organiseras. Detta har 

bland annat lett till att domstolssekreterarna 

begärt att inte längre behöva vara 


Jerry Eriksson och Erik Lempert bygger broar mellan länsrätten och tingsrätten i Uppsala. 

knutna till en rotel, och få betydligt mer 

flexibla arbetsuppgifter. Jerry Eriksson och 

Erik Lempert ser enbart fördelar med att 

involvera samtliga personalgrupper i förändringsarbetet. 

Inte minst därför att förändringsförslag, 

som tidigare betraktats med 

misstänksamhet, nu kommer från dem som 

ska arbeta i den nya organisationen. 

– Nu efterfrågar medarbetarna själva 

förändringar som vi tidigare föreslagit, 

säger Jerry Eriksson och får medhåll av Erik 

Lempert. 

– Alla förändringar blir lättare att 

genomföra när de kommer från dem som 

ska leva med nyordningen. 

KUNSKAPSMÖTEN 

Ytterligare ett led i att riva murarna mellan 

domstolarna är de kunskapsmöten 

som ägt rum under våren och kommer att 

fortsätta till hösten. Meningen med dessa 

är inte bara att förse personalen med intressanta 

föreläsningar, utan också att skapa 

en gemensam värdegrund för domstolen. 

Många sammanslagningar misslyckas av 

den enkla anledningen att parterna inte är 

villiga att erkänna att det finns kulturskillnader. 

Även om det handlar om två domstolar 

med gemensamma grundläggande värderingar, 

så finns det skillnader i domstolskulturen 

mellan länsrätten och tingsrätten. Till 

exempel olika processförfaranden. 

– Det kan bli kulturkrockar och vi måste 

se till att hantera dem på ett seriöst sätt, 

menar Erik Lempert. Det är betydligt bättre 

att hantera dem inifrån. Utan att tänka efter 

brukar människor påstå att det inte behövs 

några sådana diskussioner, men börjar man 

röra runt lite i frågan så ser man att det 

»En del av vår roll är naturligtvis 

att bevara grundläggande värden, 

men det gör också att det krävs en 

hel del för att få acceptans för 

förändringsarbetet. Om vi ser på 

vilka som befolkar den här världen, 

så inte är det spjutspetsarna i 

förändringsvärlden.« 

Erik Lempert, lagman 

finns tydliga anledningar att aktivt möta kulturskillnaderna. 

Genom att introducera ämnen som 

leder till samtal utanför juridiken har kunskapsmötena 

bidragit till att sudda ut gränserna 

mellan länsrättens och tingsrättens 

personal. 

– Det handlar om att få människor att 

mötas och börja prata över de gamla gränserna, 

säger Jerry Eriksson. För då upptäcker 

de att skillnaden mellan människor på tingsrätten 

och människor på länsrätten inte är 

så stora och det ger möjlighet att hitta nya 

kontakter. 

De två första kunskapsmötena, JÄMO 

Claes Borgströms föreläsning om jämställdhetsperspektivet 

i dömandet och professor 

Gillis Herlitz diskussion om kulturskillnader, 

ska resultera i ett framtida gemensamt 

policy dokument för hela organisationen. 

SAMLAD JURIDISK KOMPETENS 

I och med att samhället har utvecklats och 

blivit alltmer komplext har även gränserna 

mellan de två domstolarnas olika typer 

av mål kommit att beröra varandra. Att 

utveckla samarbetet på domarnivå bidrar 

till att utöka kompetensen hos domstolen.

I Uppsala tingsrätt har man redan inlett ett 

arbete med att försöka ta vara på det faktum 

att tingsrätten och länsrätten besitter 

kunskaper som kan komplettera varandra i ett 

flertal olika typer av mål. Länsrättens kunskap 

om skatterätt kommer väl till pass i de mål 

om ekonomisk brottslighet som tingsrätten 

handhar och även mål som rör familje- och 

ungdomsmål ligger nära LVU-mål. 

– Den specialisering som vi redan har 

måste vi nog fortsätta med, menar Jerry 

Eriksson. Men det finns måltyper som har 

klara samband och dem skulle man kunna 

tänka sig att samla ihop. Det öppnar möjligheter 

att förändra gränsdragningen mellan 

domstolarna på olika sätt. 

Vad som redan har införts är möjligheten 

för notarier och fiskaler att röra sig mellan de 

två domstolarna, och de jurister som befinner 

sig under utbildning ser positivt på tillfället 

att utöka sin kunskap och kompetens. 

– Jag tror absolut att det här är en väg 

att gå i framtiden, säger Karin Lewin, som 

för tillfället är beredningsjurist på tingsrätten, 

men även tjänstgjort som notarie i länsrätten 

i 18 månader. Dels breddar man sin kompetens 

och blir mer attraktiv. Dels kan man ta 

med sig det positiva från vardera domstol så 

»Vi tre som ska sköta administrationen 

har fått fria händer att 

utforma hur den här biten ska 

fungera. Så här långt har det 

gått bra, även om det är mycket 

att tänka på och det kommer 

nya saker varefter.« 

Margareta Ödegaard, chefsadministratör 

att andra yrkesgrupper kan lära sig. 

Även Carin Westerlund, fiskal vid tingsrätten, 

har erfarenhet av att en gemensam 

organisation ökar möjligheten till samarbete, 

inte minst på det personliga planet. 

– Det har framför allt lett till bättre 

personliga relationer, det blir lättare att ta 

kontakt när man vill fråga om någonting. 

Jag tror att det finns en väldig potential för 

samarbete just därför att det finns många 

måltyper som liknar varandra och där skulle 

man kunna samarbeta betydligt mer och få 

en bättre helhetsbild. 

EN DOMSTOL FÖR LÄNET 

Erik Lempert och Jerry Eriksson hoppas att 

även tingsrätterna i Tierp och Enköping ska 

komma att ingå i den nya organisationen. 

Nya vänner. Personalen på länsrätten 

och tingsrätten lär känna varandra 

när de utvecklar sina gemensamma 

arbetsformer. 

AKTUELLT 

– Vi är ju inte neutrala i den här frågan, 

säger Erik Lempert. Vi vill ha hit dem av 

samma skäl som vi samarbetar idag. Det 

vill säga för att göra oss mindre sårbara, för 

att få en bättre ekonomi och för att kunna 

erbjuda bättre tjänster. Vår förhoppning 

är att de andra domstolarna är villiga att 

fullt gå in i detta arbete i samband med att 

Domstolsverket lämnar ifrån sig sitt förslag. 

Verksamheten måste struktureras så att alla 

känner att de är med och påverkar och vi 

kan ta del av allas erfarenheter. 

– En intressant aspekt är att domstolssekreterarna 

i Enköping och Tierp arbetar 

på det sätt vi vill utveckla här, tillägger Jerry 

Eriksson. De deltar i hela beredningen och 

de protokollför. De skulle kunna fungera 

som en injektion och en inspiration för dem 

som är tveksamma här hos oss. 

Förändringsarbeten är aldrig smärtfria. I 

Uppsala har installationen av Vera varit problematisk 

och inte levt upp till förväntningarna. 

Och arbetsbelastningen för de båda domstolarna 

har inte minskat för att det pågår ett 

genomgripande förändringsarbete. Trots detta 

finns en övertygelse om att den nya domstolen 

ska vara klar vid utgången av 2005. 

– Egentligen hade vi velat komma 

längre, även om de omkring oss tycker att 

det har gått väldigt fort, säger Erik Lempert. 

Men, utan att skryta, vi har kommit längre i 

samarbetet mellan tingsrätten och länsrätten 

än någon annan organisation i landet. u 

Kort om kunskapsmötena 

Kunskapsmötena är en serie korta seminarier 

om aktuella ämnen som är menade 

att sätta domstolens yrkesroll i ett större 

sammanhang. Föreläsarna är experter 

och forskare inom respektive ämne och 

föreläsningarna handlar bland annat om 

konsekvenserna av ett utvidgat EU, kulturskillnader, 

jämställdhetsperspektiv på 

dömandet, psykisk sjukdom och brottslighet 

samt medias syn på rättsprocessen. 


BOKTIPS 

Den livsnjutande vilden 

Nu är det snart dags igen. Semestern närmar sig och arbetsmoralen sjunker i samma takt som temperaturen 

stiger. Men håll ut, snart är det dags att förvandlas från departementsgrå löneslav till rödblossande 

livsnjutare. Här kommer några aktuella pockettips för den som just nu längtar som bäst efter semestern. 

TEXT ANNINA RABE ILLUSTRATION LARS REHNBERG 

SVENSKA SKRIVBORD i början av juni: 

Pappershögar som skjuts fram och tillbaka. 

PM som studeras noggrant, men ur ett allt 

mer blommande, vågkluckande, kvittrande, 

humlesurrande perspektiv. Det är sommartankarna 

som plötsligt har börjat leta sig allt 

djupare och djupare in i våra medvetanden. 

Likt en riktigt enveten frukostgeting vägrar 

de att lämna oss i fred, hur mycket vi än 

försöker värja oss. Vi har ju faktiskt ett jobb 

att sköta. Eller är det verkligen så viktigt? Ju 

närmare midsommar vi kommer, desto mer 

lyckas sommartankarna invadera oss med sitt 

demoraliserande lättsinne. Finns det egentligen 

en enda anledning att besvara det här 

brevet just nu, när det är 25 grader varmt 

och solsken ute, och det absolut enda riktigt 

vettiga man kan komma på att göra är 

att gå ner till kiosken för att köpa en glass? 

Varför är den enda statistik man över huvud 

taget kan uppamma något intresse för den 

om sommarvädret, båtpriserna eller sannolikheten 

för en fin potatisskörd i år? Av någon 

anledning är det mycket sällan just den statistiken 

som ligger framför en på skrivbordet. 

Och skulle man, Gud förbjude, tillhöra 

den lilla skara som fortfarande jobbar hårt 

i mitten av juni, så märker man mycket 

snabbt effekterna av alla andras lättsinne. 

Att få någon vettig information ur folk veckan 

före midsommar är så gott som omöjligt, 

om det inte är turistrådgivning man söker. 

Sverige stänger officiellt i juli, men vi vet ju 

alla att juli inträder redan någon gång ganska 

snart efter pingst. 

Då går svensken på sommarbete, 

förvandlas från välansad medborgare till 

något slags vilde. Transformationen sker 


gradvis, börjar med en mental förslappning, 

som snart också börjar synas utanpå. 

Anletsdragen slätas ut. Beroende på var 

man jobbar slafsar klädseln till sig mer och 

mer (manligt shortsförbud borde för övrigt 

införas på samtliga arbetsplatser och över 

huvud taget alla platser där andra än de 

närmast sörjande vistas!). Men det mest 

kännetecknande draget är ansiktsfärgen. 

Från departementsgrågul till blossande livsnjutarröd. 

Solen, vinden samt en och annan 

liten nubbe har redan börjat sätta sina spår. 

Snart kommer svensken att genomgå en 

förändring inte olik den Otrolige Hulkens: 

från civiliserad löntagare till lössläppt livsnjutare 

– en vilde i shorts och rutig skjorta, 

med träoljan eller kubbspelet i högsta hugg. 

Ständigt grävandes, snickrandes, fiskandes, 

grillandes. Med vissa avbrott för hängmattan 

eller BadenBaden-stolen. 

Det finns de som tror att svenskar är 

oförmögna att njuta av livet på det sätt som 

man gärna inbillar sig att människor från länder 

med varmare klimat kan. Men den som 

tror det kan inte någon solig sommardag 

ha befunnit sig på ett svenskt sommarnöje, 

en solig brygga, eller en uteservering mitt 

i stan. Eller för den delen, på en helt vanlig 

svensk arbetsplats i början av juni, när sommaren 

fortfarande ligger som ett spegelblankt 

löfte alldeles framför oss. 

LÄS EN POCKETBOK I SOMMAR! 

ELLER FEM, ELLER TIO 

Många människor ägnar som sagt sin semester 

åt att snickra, måla, gräva och grilla. 

Själv anser jag att semestern är den tid då 

man vill hinna läsa mer än annnars. Få saker 

är trevligare än att bunkra upp med ett 

lager färska pocketböcker inför semestern. 

Det kan vara böcker man länge velat läsa, 

men inväntat tills de kommit i pocket. Det 

kan vara sådant man köper på måfå för att 

det verkar intressant när man står i affären. 

Det kan vara fakta eller deckare, dikter eller 

prosa, klassiker eller bara rolig strunt. Allt 

ryms inom den oslagbara pocketbokens 

pärmar! Här kommer några aktuella titlar att 

lägga på minnet ur vårens och försommarens 

pocketflod: 

Många vill läsa om resor på somrarna, 

oavsett om man själv reser bort eller stannar 

hemma. Alain de Bottons Om konsten att 

resa är en liten skatt för den som är intresserad 

av resandets mer filosofiska aspekter. 

Filosofen de Botton tar oss med på en resa 

som innehåller både njutning och besvikelser, 

och som ressällskap får vi en förnämlig 

samling av författare, konstnärer och filosofer. 

Lättsamt och roligt men alltid tänkvärt. 

Ett slags filosofiskt betraktande över 

resan kan man också säga att norrmannen 

Erlend Loes Expedition L är. Men där slutar 

också likheterna. Loe, som gjort sig känd 

som generationsförfattare sedan debuten 

med den halsbrytande debuten Naiv Super 

för några år sedan, tar med sig en osannolikt 

hopplös grupp vänner i ett försök att återskapa 

landsmannen Heyerdals världsberömda 

expeditioner. Denna halvdokumentära 

roman är något av det roligaste man kan 

läsa just nu, men också en allvarlig fundering 

kring nationalitet och kulturarv. 

Sommaren lämpar sig extra väl för att 

läsa tjocka böcker. Avbrotten är färre, man 

är mindre trött och kan därför ägna sig

helhjärtat åt 

sträckläsning. 

Ian McEwans 

roman Försoning 

är en bok som är 

perfekt för just det. 

Romanen, som till stora 

delar utspelas i England 

under andra världskriget, handlar 

om skuld, försoning och fantasins 

makt att förstöra, ett tema han varit inne på 

i tidigare böcker. 

En riktig modern klassiker, en sådan som 

förändrar liv, är Elsa Morantes. Historien 

som också handlar om andra världskriget 

och nyligen kommit ut i efterlängtad ny 

pocketutgåva. Ytterligare en tegelsten med 

full potential att bli modern klassiker är Lars 

Saabye Christensens ovanliga och mäktiga 

släktkrönika Halvbrodern, om två mycket 

olika bröder som kommer ifrån varandra och 

återfinner varandra efter 28 år. Boken, som 

innehåller både humor och tragik, belönades 

med Nordiska Rådets litteraturpris år 2002. 

Anders Paulruds Ett ögonblicks verk är 

en kärleksfull och empatisk berättelse om 

Axel, som växer upp i trettiotalets Karlskrona 

och beslutar sig för att emigrera till Amerika. 

Han kommer dock inte längre än till 

Köpenhamn, där han möter en tio år äldre 

kvinna som han upplever stor kärlek med, 

men ödet vill annorlunda och Axel dras med 

i motståndsrörelsen mot nazismen. 

Om kärlek handlar också japanen Haruki 

Murakamis Norwegian Wood – den som 

inte upptäckt denne författare bör genast 

göra det. Här är huvudpersonen en trettiosjuårig 

man som en dag hör tonerna 

av Beatles Norwegian Wood i ett flygplan. 

Minnena sköljer över honom, och han erinrar 

sig en intensiv tid i ungdomen då han 

slets mellan två kvinnor. 

Anna Enquist är holländska, det svenskklingande 

namnet till trots (hon är gift med 

en svensk) och har gett ut en rad böcker 

som kännetecknas av återkommande psykologiska 

spänningstillstånd. Novellsamlingen 

Blessyr handlar om människor som skadats 

på olika sätt – mentalt och fysiskt. 

Jonathan Safran Foers debutroman 

Allt är upplyst liknar ingenting annat. Det 

är höglitterär prosa och fruktansvärt rolig 

skröna på samma gång. Den unge Jonathan 

åker till Ukraina för att ta reda på historien 

om sina judiska släktingar. Till hjälp har han 

en ukrainsk guide som har en högst egen 

uppfattning om hur man behandlar engelska 

språket. Denna gripande berättelse visar om 

något hur nära humor och djupaste allvar 

kan ligga varandra. 

Den som inte fick nog av religiös sekterism 

under Knutbyrättegången kan fortsätta 

fördjupa sig i ämnet i Åsa Larssons spännande 

deckare Solstorm, som för övrigt 

nyligen fick pris av Deckarakademien för 

BOKTIPS 

bästa debut. 

Berättelsen 

om en ung 

advokat som 

reser tillbaka till 

sin norrländska 

hembygd för att dras 

in i en mordhistoria med 

starkt frireligiösa förtecken 

är på sina ställen nästan kusligt lik 

Knutbyhistorien. 

Den som är så utarbetad att den inte 

orkar med en roman rekommenderar jag att 

läsa en dikt eller två! Pocketutbudet innehåller 

många fina diktsamlingar. Lagom till 

sommaren kommer t ex en pocketsamling 

av Thomas Tidholms underfundiga dikter 

under 40 år, dikter där vardag och evighet 

sällan vistas långt ifrån varandra. I år är det 

också Harry Martinson-jubileum, vilket gör 

att samtliga hans verk har getts ut i nya 

fina pocketutgåvor; både de självbiografiska 

romanerna Nässlorna Blomma och Vägen till 

Klockrike, och hans omfattande diktproduktion. 

Använd sommaren till att upptäcka 

eller återupptäcka ett av Sveriges mest 

enastående författarskap. Eller nöj dig med 

dikterna och läs en poet som såg på den 

svenska naturen som ingen annan. u 

Fakta 

Annina Rabe är frilansande kulturjournalist 

med uppdrag för bland annat Svenska 

Dagbladet, BLM och Sköna Hem. 


KULTUR & HISTORIA 

Efter ångloket kom ett 

folk i rörelse 

Sverige var fattigt, glesbefolkat och avlångt och kunde bara vara åskådare när den industriella revolutionen 

spred sig från England och ut över Europa mot slutet av 1700-talet. Men Sverige skulle förändras. Tack 

vare potatis och smittkoppsvaccin fördubblades befolkningen under 1800-talet. Den varaktiga fredsperioden 

bidrog också till att det fanns mer än fem miljoner svenskar vid seklets slut. 

TEXT KATARINA JUVANDER ILLUSTRATION LARS REHNBERG 

SVERIGES ÖKADE FOLKMÄNGD var en av 

förutsättningarna för den något fördröjda, 

men icke desto mindre omvälvande svenska 

industriella revolutionen vid 1800-talets 

slut. Under hela seklet präglades Sverige av 

de motstridiga viljorna hos en reformvänlig 

liberalism och den historiska skolans konservatism. 

De var dock överens om grundlagsändringen 

år 1809 som delade makten 

mellan regenten och ståndsriksdagen. Den 

nya regeringsformen var en reaktion mot 

både det hårda gustavianska enväldet och 

frihetstidens släpphänta ståndsriksdag under 

1700-talet. 

Den delade makten skulle trygga rättssäkerheten 

och minska risken för maktmissbruk, 

men det var en kompromiss. Samhället 

gick inte längre, som under de senaste 

sexhundra åren, att dela in i de fyra stånden 

adel, präster, borgare och bönder. Redan i 

slutet av 1700-talet hade ståndsindelningen 

börjat halta. Nya yrkesgrupper som lärare, 

advokater, läkare och andra passade inte in. 

De kom att kallas medelklass och de blev fler 

och fler, men i ståndsriksdagen var de orepresenterade. 

Trots regeringsreformen förde 

ingen deras talan när kungen och representanter 

för de fyra stånden stiftade lagar och 

fattade beslut som gällde dem. 

GAMLA LAGAR HINDRADE TILLVÄXT 

Överhuvudtaget började många av de lagar 

och regler som en gång varit en tillgång för 

Sveriges utveckling att bli en börda. Landets 

ekonomi hade till exempel svårt att hämta 

sig efter gångna sekels kostsamma krig. Det 

låg ett lock av 1500- och 1600-talslagar över 

möjligheterna till tillväxt. Så länge en gammal 

tids regelverk skulle gälla för nya tiders 

villkor kom Sverige ingenstans. 

Den konservativa, historiska skolan 


lutade sig mot svenska traditioner och ville 

ogärna förändra det som förfäderna byggt 

upp och som fungerat så bra så länge. Den 

kungliga traditionen skulle också bevaras. 

Efter år av krig månade de om lugn och ro 

och utveckling utan alltför omvälvande förändringar. 

Enligt liberalismens förespråkare fanns 

inte lösningen på Sveriges problem i bevarandet 

av traditioner. Liberalismen förvaltade 

arvet av föregående sekels upplysningsfilosofi, 

med stark tro på individens frihet. De 

ansåg att samhället kunde utvecklas först när 

individen blev fri från överhetens kontroll, 

och för att komma dit måste samhället reformeras. 

Flera gånger i början av 1800-talet 

lade de därför fram förslag om att avskaffa 

ståndsriksdagen och införa näringsfrihet. 

Bland annat. 

De konservativa ansåg länge att förslagen 

var för radikala, förändringarna för stora. 

Mot mitten av 1800-talet fick de ändå ge 

efter något. Den svenska ekonomin stod stilla, 

landet var så fattigt att människor tvingades 

emigrera och en växande del av befolkningen 

befann sig i ett rättsligt vakuum. 

FRITT ATT STARTA VERKSAMHET 

Mellan 1840- och 1860-talet reformerades 

näringslivslagarna; stegvis och i liberalismens 

frihetsanda hävdes gångna seklers statliga 

reglering av svenskt näringsliv. Det blev tillåtet 

för vem som helst att starta vilken rörelse 

som helst, var som helst. För att ytterligare 

stärka svenskt näringsliv och stimulera handeln 

med utlandet träffade man frihandelsavtal 

med andra länder. 

De rättsliga reformerna underlättade 

näringslivets utveckling, men Sverige var 

fortfarande förfärligt avlångt och den verkliga 

expansionen kunde ta fart först när riks- 

dagen 1853 fattat beslutet att börja bygga 

järnvägar. Först med möjligheten att transportera 

varor kunde det nya, fria näringslivet 

blomstra. 

Järnvägen och den fria handeln fick även 

andra konsekvenser för samhället. Det var 

inte längre bara jordbruket som skulle sysselsätta 

den växande svenska befolkningen. 

När näringslivet expanderade tillkom andra, 

nya arbetsplatser. Och järnvägen ledde dit. 

Många valde att lämna sitt magra jordbruksliv 

och söka sig till de nya arbetsgivarna. På 

andra platser. 

Flytten innebar att de lämnade sin invanda 

plats i en grupp, de hamnade i ett nytt 

sammanhang utan den trygghet det gamla 

hade givit dem. Ur den nya situationen 

»Mot mitten av 1800-talet fick 

de ändå ge efter något. Den 

svenska ekonomin stod stilla, landet 

var så fattigt att människor 

tvingades emigrera och en växande 

del av befolkningen befann 

sig i ett rättsligt vakuum.« 

växte folkrörelserna, nya grupper som fyllde 

behoven av tillhörighet och gemenskap. 

Arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, väckelserörelsen 

och så vidare blev forum för Sveriges 

alltför många fattiga och kom att omfatta 

så stor del av befolkningen att de påverkade 

lagstiftningen. På 1870-talet blev det till 

exempel möjligt att gå ur svenska kyrkan 

och ungefär samtidigt blev ogifta kvinnor 

myndiga när de fyllt 25. 

INKOMSTRELATERAD RÖSTRÄTT 

Det kunde se ut som om liberalismens idéer 

segrat. När ståndsriksdagen till slut avskaf-

fade sig själv år 1865, och blev tvåkammarriksdag 

efter grundlagsändring om ny 

riksdagsordning 1866, såg det också ut som 

om alla ståndslösa äntligen fått riksdagsrepresentation. 

Praktiskt innebar dock tvåkammarriksdagen 

ingen större förändring. För att 

»Vem som helst som fyllt 25 år 

fick väljas in till andra kammaren, 

men rätten att rösta i båda 

kamrarna var inkomstrelaterad. 

Större delen av Sverige förblev 

alltså utan röst.« 

få bli vald till första kammaren krävdes hög 

inkomst eller en stor förmögenhet. Vem som 

helst som fyllt 25 år fick väljas in till andra 

kammaren, men rätten att rösta i båda kamrarna 

var inkomstrelaterad. Större delen av 

Sverige förblev alltså utan röst. 

Arbetarrörelsen, den ojämförligt största 

folkrörelsen och den största gruppen utan 

riksdagsrepresentation, skulle få kämpa hårt 

och länge mot orättvisor och missförhållanden. 

Kravet på allmän, icke inkomstrelaterad 

rösträtt för män och kvinnor hade de till 

exempel gemensamt med liberalismen och 

det blev som bekant inte verklighet förrän 

1921. 

I tider av stora förändringar är det inte 

ovanligt att människan söker trygghet i det 

förflutna, det bekanta, och den historiska 

skolans konservatism var ett utslag av det. 

Kulturens historieromantiska yttringar likaså. 

Till skillnad från tidigare var det inte den 

klassiska antiken som inspirerade konstnärerna, 

det var den egna historien. Det inhemska. 

Aldrig har så många Tor och Oden 

huggits fram ur stora stenblock som under 

1800-talet. Aldrig har de svenska hjältekungarna 

avbildats så flitigt som då. 

VURM FÖR MEDELTIDA FORM 

Gamla byggnader som restaurerades under 

1800-talet fick av samma anledning ofta ett 

medeltida utseende. Inte för att de en gång 

hade sett ut så, utan för att man med tidens 

vurm för historia tyckte att de borde ha gjort 

det. De stora domkyrkorenoveringarna i 

Uppsala och Lund är exempel på det. 

Nya, obekanta funktioner som fabriker 

och järnvägsstationer hade ingen given 

form, ingen arkitektonisk tradition att falla 

tillbaka på. Det fanns alltså möjlighet att 

vända fram ett nytt blad i arkitekturhistorien 

och skapa ett nytt formspråk för de nya 

funktionerna. Till en början hämtades istället 

förebilderna i den gotiska tegelarkitekturen 

från sen medeltid. Arkitekturen bäddade 

KULTUR & HISTORIA 

liksom in den nya tiden och alla förändringar 

i ett hölje av trygg, välbekant historia. Man 

tycktes vilja hämta kraft ur det förflutna när 

samhället inte längre var sig likt. 

Behovet av förankring i det förflutna 

fanns kvar en bit in på 1900-talet, i alla fall 

om man läser arkitekturens vurm för historien 

som ett sökande efter något beständigt 

i all utveckling. Och utvecklingen hade varit 

snabb. Befolkningsökningen, järnvägsnätet 

och lagreformerna hade banat väg för 

Sveriges industriella revolution. Den inträffade 

hundra år senare än i resten av västvärlden, 

men på bara femtio år var landet ikapp. 

En önskan man haft redan på 1500-talet 

var uppfylld. Sverige hade blivit en modern 

nation i fas med övriga Europa. ♦ 

Fakta 

Katarina Juvander är byggnadshistoriker 

med en rad böcker på meritlistan. 


NOTISER 

Staten vill locka unga 


I DAGENS NYHETER ingick 

”Guiden till inspirerande jobb 

– inom statliga myndigheter och 

verk” som bilaga i slutet av maj. I 

bilagan visar myndigheter upp sig 

som attraktiva arbetsplatser. 

Cassandra Salmi, domstolssekreterare 

vid Svea hovrätt, företräder 

domstolsväsendet och berättar 

i artikeln om sin bakgrund och 

hur hon tog sin in i det svenska 

samhället. 

– Bakgrunden till vår medverkan 

i guiden är att vi vill visa på 

domstolsväsendet som en spännande 

arbetsplats med många 

kvalificerade arbetsuppgifter. Vi 

kommer i framtiden att behöva 

fler medarbetare med mångkulturell 

bakgrund för att bättre 

avspegla samhället i övrigt, menar 

Peder Jonsson, informationschef 

vid Domstolsverket. ♦ 

Domstolsverket 

begär 400 

miljoner per år till 

domstolsväsendet 

TEXT PETRA THOR-JONZON 

BAKGRUNDEN ÄR en ökad arbetsbörda för 

domstolarna och det omfattande reformarbete 

som sedan några år pågår inom 

domstolsväsendet. Antalet inkomna mål har 

under de två senaste åren ökat med cirka 

sex procent. Denna ökning kan ses mot 

bakgrund av bland annat statsmakternas 

satsning på andra områden inom rättsväsendet. 

Domstolsverket gör bedömningen att 

det krävs 185 miljoner kronor per år utöver 

nuvarande anslagsram för åren 2005-2007 

till reformarbetet och 100 miljoner kronor 


ANNONS Hela denna bilaga är annons från Provisa Information AB ANNONS 13 

Text: Lars Collin Foto: Carl Johan Eriksson 

Strukturen inom domstolsväsendet har 

inte hunnit med att reflektera strukturen i 

samhället. För att även i fortsättningen 

värna om rättssäkerheten, kommer det att 

krävas många fler välutbildade medarbetare 

med skiftande bakgrund och etniskt 

ursprung. Då handlar det inte enbart om 

fler domare. Framtidens domstolar behöver 

också bland annat kvalificerade ekonomer 

och beteendevetare. 

Cassandra Salmi är domstolssekretare 

vid Svea hovrätt. Hon kom till Sverige 

från Irak för 14 år sedan. För Cassandra 

Salmi blev språket nyckeln till Sverige: 

– Min största utmaning var att hitta en 

plats i samhället. Jag upptäckte väldigt 

snart att om jag ville bli respekterad i ett 

främmande land måste jag behärska språket 

och komma in på arbetsmarknaden. 

– Många invandrare är rädda för att söka 

jobb hos svenska arbetsgivare, på grund av 

att kraven på språkkunskaper är så höga. 

Men problemet är ömsesidigt eftersom svenska 

arbetsgivare ofta är rädda att anställa personer 

med ”konstigt” efternamn – trots kva- 

lificerad och intressant bakgrund. Hur kan vi 

hävda att vi är ett bra och jämställt samhälle 

om vi inte tar vara på dessa mänskliga resurser, 

frågar sig Cassandra Salmi som närmast 

kommer från en tjänst som ambassadörsekreterare 

vid marockanska ambassaden 

i Stockholm. 

Hon tror att den revolution som inletts på 

domstolarna med att anställa dels yngre 

medarbetare och även de nya svenskarna, 

kommer att ge frukt och ett ännu bättre 

resultat i framtiden. 

– Innan jag kom till hovrätten hade jag 

ingen aning om hur organisationen såg ut. 

Men snart upptäckte jag att det var ganska 

Språket blev 

nyckeln till Sverige 

Landets domstolar behöver fler medarbetare med mångkulturell 

bakgrund för att bättre avspegla vårt samhälle. 

Cassandra Salmi på Svea hovrätt hoppas kunna vara en förebild. 

homogent. Det är beklagligt med tanke på att 

runt 20 procent av det svenska samhället 

består av invandrare. Dessutom skulle 

invandrare lita mer på rättssäkerheten om 

det fanns fler med olika etnisk bakgrund 

representerade, säger Cassandra Salmi. 

Kärleken till juridiken fick henne att söka 

sig till hovrätten och lämna det varierande 

och stimulerande arbetet på marockanska 

ambassaden. 

– Jag har hela tiden känt att jag ville vidare. 

Sedan behöver inte domstolssekreterare 

per år för att klara den målökning som skett 

vid domstolarna. Till detta ska årligen läggas 

70 miljoner kronor för ökade kostnader för 

offentligt försvar och målsägandebiträden 

och 45 miljoner kronor för ökade kostnader i 

samband med konkurser. 

Kvalitetssäkring av 

svensk tolkservice 


DEN SVENSKA tolkförmedlingsverksamheten 

omfattar idag runt sextio förmedlingar och 

varje dag utförs det omkring 3 000 tolktimmar. 

Nu har tolkförmedlingsutredning 

gjort en utredning för att skapa stabilitet i 

branschen. I betänkandet ”Tolkförmedling 

– kvalitet, registrering, tillsyn” (SOU 2004: 

15) föreslås det bland annat att tolkförmed- 

Casandra Salmi 

vara jurister. Här finns mängder av kvalificerade 

arbetsuppgifter som inte kräver att 

man är jurist. 

Auktoriserad tolk 

Cassandra Salmi talar sex språk flytande och 

har just klarat Kammarkollegiets skriftliga 

tolkprov för att bli auktoriserad tolk mellan 

arabiska och svenska. Nästa mål är att bli auktoriserad 

även i persiska och kurdiska. Alla tre 

är stora språk som samhället är i behov av. 

Det är mycket individuellt hur man gör 

karriär. Eftersom jag gillar att jobba med 

juridik och tror att jag kommer att leva i 

Sverige länge – så vill jag göra karriär inom 

rättsväsendet. Det är en bra organisation att 

växa i med öppna ledare. Längre fram vill 

jag nog återuppta mina studier och plugga 

juridik. Min dröm är att bli åklagare. 

DOMSTOLSVERKET 

Tel. 036-15 53 00 

www.dom.se 

lingarna ska vara registrerade och ställda 

under statlig tillsyn. Genom detta förväntas 

tolkverksamhetens kvalité stärkas, vilket är 

viktigt i situationer då den enskilde och 

samhällets företrädare inte kan kommunicera 

med varandra. 

– Det är angeläget att den tolkning som 

sker vid domstolar och andra rättsvårdande 

organ är av hög kvalitet, säger Peter Islander, 

jurist vid Domstolsverket och som har arbetat 

med Domstolsverkets remissvar. – Den 

som är beroende av tolk måste kunna lita på 

att tolkningen utförs av en kvalificerad tolk 

och att den är helt korrekt. 

Utredningen föreslår vidare att 

Kammarkollegiet, med sin långa erfarenhet 

av auktorisation och tillsyn av tolkar och 

översättare, blir registrerings- och tillsynsmyndighet. 

♦

Omorganisation på 

Domstolsverket 

TEXT GUDRUN ROSÉN 

EN OMORGANISATION genomfördes på 

Domstolsverket den 1 april i år. De förändringar 

som skett är att Lönesektionen och 

Redovisningssektionen har flyttat till Personalenheten 

respektive Ekonomienheten. 

Serviceenheten har samtidigt ombildats och 

bytt namn till Enheten för lokaler och teknik. 

Inom enheten har även en ny sektion bildats, 

Tekniksektionen, som handlägger frågor som 

rör teknik i domstolar och rättssalar. 

Förändringarna genomfördes efter 

ett seminarium där alla som berördes fick 

komma till tals. Det har också gjorts en 

kartläggning över de berörda sektionernas 

arbetsuppgifter. 

– Förändringsarbetet inom Domstolsverket 

är något som vuxit fram under lång tid. 

Att ta tillvara personalens kompetens och 

att undvika dubbelkompetens är några av 

de faktorer som ligger till grund för beslutet, 

säger Per Johnsson, administrativ direktör på 

Domstolsverket. ♦ 

Fortfarande 

många inställda 

huvudförhandlingar 

i brottmål 

TEXT GUDRUN ROSÉN, 

HELEN SIVERTSSON 

INSTÄLLDA HUVUDFÖRHANDLINGAR i 

brottmål medför stora samhällsekonomiska 

kostnader. Riksdagen har beslutat om vissa 

lagändringar i syfte att minska antalet inställda 

huvudförhandlingar. 

Orsaken till att huvudförhandlingar blir 

inställda i brottmål har undersökts vid flera 

tillfällen de tio senaste åren. Så sent som 

hösten 2003 frågade Domstolsverket 19 av 

landets tingsrätter om utsatta och inställda 

huvudförhandlingar i brottmål under oktober 

och november 2003. Det visade sig att 

nästan var fjärde huvudförhandling ställs in. 

En jämförelse med tidigare undersökningar 

från 1998 och 1999 visar att frekvensen har 

minskat något men att andelen totalt sett 

fortfarande är hög. 

– Det är en angelägen fråga att få ned 

andelen inställda huvudförhandlingar i 

brottmål. Undersökningen visar att det finns 

anledning att titta närmare på dessa frågor. 

Promemorian har överlämnats till Domstolsverkets 

arbetsgrupp för processrättsliga 

frågor. Det kanske finns anledning att föreslå 

lagändringar i något avseende, men det är 

för tidigt att säga, säger Boel Wermelin-Börjesson 

på Domstolsverket. 

Under försommaren kommer arbetsgruppen 

att undersöka de faktorer som står 

bakom de inställda förhandlingarna i brottmål 

genom en enkätundersökning. Tingsrätterna 

som är med i undersökningen ska 

berätta hur de arbetar och hur samarbetet 

fungerar på det lokala planet mellan myndigheterna 

i rättskedjan. ♦ 

Våldsbrotten ökar, 

stöldbrotten minskar 

visar statistik 


UNDER ÅR 2003 anmäldes cirka 1 250 500 

brott till polis, tull eller åklagare. Det är en 

ökning med två procent jämfört med år 

2002. Våldsbrotten ökade med sex procent, 

medan stöldbrotten, som är den största 

kategorin av de anmälda brotten, minskade 

med tre procent jämfört med år 2002. 

Antalet anmälda brott som ledde fram 

till ett personuppklarande, det vill säga 

de fall då en person har bundits till brottet, 

ökade med 6 800 jämfört med 2002. 

Samtidigt ökade de anmälda brotten lika 

mycket. Detta innebär att personuppklaringsprocenten, 

som domineras av brott som lett 

fram till åtal, ligger kvar på 15 procent. Allt 

detta framgår av Brottsförebyggande rådets 

(BRÅ) brottsstatistik för år 2003. Brottsutredning 

kan även leda fram till andra typer av 

klarläggande, som till exempel att gärningen 

inte bedöms vara ett brott eller att den misstänkte 

är minderårig. Lägger man ihop dessa 

båda uppklaringar så blir den sammanlagda 

uppklaringsprocenten 29 procent år 2003. ♦ 

Läs mer på BRÅ:s webbplats www.bra.se 

NOTISER 

Brottsoffermyndigheten 

firar tioårsjubileum 


BROTTSOFFERMYNDIGHETENS första tio år 

uppmärksammades, med ett jubileumsprogram 

i Umeå den 2 juni. Efter öppet hus i 

myndighetens lokaler samt lunch hos Västerbottens 

läns landshövding Lorentz Andersson 

hölls ett seminarium. Gästerna fick lyssna 

på bland annat justitieminister Thomas 

Bodström och professorerna Eva Österberg, 

Madeleine Leijonhufvud och Christian Diesen 

som talade över brottsofferanknutna frågor. I 

samband med jubileumsfirandet avtackades 

Britta Bjelle, Brottsoffermyndighetens första 

och hittills enda generaldirektör. Under 

avtackningen uppmärksammades särskilt 

Britta Bjelles färgstarka personlighet och 

stora engagemang inom brottsofferområdet. 

– Britta Bjelle har outtröttligt kämpat för 

att förbättra brottsoffers situation och utan 

tvekan drivit på utvecklingen inom området. 

Jag är övertygad om att brottsofferfrågorna 

inte hade kommit att diskuteras lika livligt 

utan Britta Bjelle, säger Peter Islander, som 

representerade Domstolsverket vid jubileet. 

Dagen avslutades med middag och underhållning 

på NorrlandsOperan. ♦ 

Stramare regler 

ökar måltillströmningen 

TEXT GUDRUN ROSÉN 

RIKSFÖRSÄKRINGSVERKET (RFV) förtydligar, 

och skärper i vissa fall tolkningen av, reglerna 

om hur försäkringskassan ska bedöma och 

fatta beslut om rätt till sjukpenning. Avsikten 

med RFV:s ställningstagande är att alla försäkringskassor 

ska handlägga sjukpenningsärenden 

noggrant från början och att sjukpenning 

inte ska betalas ut förrän ett beslut 

tagits. Effekten av RFV:s regelskärpningen har 

blivit att antalet inkomna mål till länsrätterna 

har ökat med 25 procent. Även andelen 

prövade mål har ökat med 16 procent. Det 

ska dock noteras att trots ökningen av antalet 

inkomna och prövade mål så är ändringsfrekvensen 

för samma period oförändrad. ♦ 


Domstolsverket, 551 81 Jönköping 

AKTUELLT 

Domstolsverkets generaldirektör 

Stefan Strömberg har fått en 

ordensutmärkelse av Finlands 

president Tarja Halonen. 


FOTO CARL JOHAN ERIKSON 

VI FEM 

– Jag ska åka till Malaysia med mina syskon i fyra 

veckor. Vi landar i Kuala Lumpur och ska sedan åka 

runt i landet som back packers. Vi är fyra syskon och 

två av mina bröder, som är tretton och femton år 

gamla, har aldrig varit så långt borta tidigare. Det blir 

spännande för hela familjen. 

Anna Karlsson, tingsnotarie, Trollhättans tingsrätt 

Vad ser du fram 

emot i sommar? 

TEXT VIKTORIA EKBERG OCH PEDER JONSSON 

FOTO CARL JOHAN ERIKSON OCH PEDER JONSSON 

– Jag ser fram emot en varm sommar med sol och 

bad. Jag har inga direkta planer på semestern. Umgås 

mycket med familjen, kanske åka till stugan, gå på 

konsert med mina äldsta barn. Jag gillar att cykla så 

det blir nog några cykelutflykter. Och det bästa av 

allt, slöa i hängmattan och läsa böcker. Bara koppla av 

och ha det skönt och vara ledig, det vill jag i sommar. 

Malin Karlsson, registrator, Hovrätten för Övre 

Norrland 

VID EN CEREMONI på finska ambassaden i 

Stockholm överlämnade Finlands am bas sa dör 

i Sverige, Pertti Torstila, Kommendörstecknet 

för Finlands Vita Ros orden. Torstila framhöll 

under ceremonin att Domstolsverket under 

ledning av Stefan Strömberg haft en viktig 

roll i samarbetet mellan Finlands och Sveriges 

Ordensutmärkelse 

för framgångsrikt 

samarbete 

domstolsväsenden. 

– Av historiska och kulturella skäl har det 

svenska rättssystemet fungerat som en viktig 

förebild för oss i Finland. Stefan Strömbergs 

engagemang och välvilliga inställning har 

haft stor betydelse ur samarbetssynpunkt. 

Han har aktivt inriktat sig mot de övriga 

nordiska länderna och varit med och utvecklat 

samarbetet med Finland. I Finland har en 

övergripande reformering av rättsväsende 

och rättegångsförfaranden genomförts och 

i samband med detta reformarbete har det 

också funnits ett tätt utvecklings- och utbildningssamarbete 

mellan förvaltningarna inom 

domstolsväsendet i Finland och Sverige. 

Vid ceremonin tackade Stefan 

Strömberg ambassadör Torstila för utmärkelsen 

– Kom men dörstecknet för Finlands 

Vita Ros orden. 

– Jag är mycket stolt och glad över den 

utmärkelse jag tilldelats och jag känner stor 

tillförsikt inför det fortsatta samarbetet 

mellan våra länder. u 

Ambassadör Pertti Torstila och Stefan Strömberg 

vid överlämnandet av Kommendörstecknet. 

– Jag ser fram emot lata dagar på torpet i närheten av 

Gränna. Förra året var jag dålig på att ta morgondopp 

men det ska det bli ändring på i sommar. Att vara 

ute mycket och umgås med familj och vänner kring 

god mat och gott vin ser jag också fram emot. En tur 

till Grundsund och västkusten blir det varje sommar. 

På önskelistan finns även ett besök på jazzfestivalen i 

Stockholm. 

Petra Thor-Jonzon, projektledare, Domstolsverket 

– Jag ser först och främst fram emot att få vara ledig 

och ägna mig åt familjen samt sola och bada. Sedan 

så ska vi inreda dotterns lekrum med nya möbler. Hon 

fyller två år i sommar. Vidare så blir det roligt att åka 

till Grisslehamn och träffa kusinerna i början av juli. 

Arbetsmässigt så hoppas jag att det inte blir så mycket 

förturer! 

Anna Berglund, domstolssekreterare, driftansvarig och 

lokal Vera-lärare, Hovrätten för Övre Norrland 

– Jag ser fram emot semestern som så många andra. 

Jag ska åka upp till Östersund, till min bror i Storsjön. 

Jag kommer därifrån och åker dit så ofta jag kan. Jag 

funderar på en vecka till Grekland, men vi får se hur 

det blir. 

Ingrid Lund, receptionist, registrator, sekreterare, 

Trollhättans tingsrätt

Domkretsen nummer 2 2004 - Sveriges Domstolar

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?