Islams Vrede

vackra trädgårdar täcker det från kant till kant och där finns ett tusental städer och byar med
staden Urmi som centralt inslag.
I väster är detta slättland kantat av de kurdiska bergen i östra Turkiet. Utlöpare sträcker sig
norr- och söderut och omgärdar slättlandet. Urmisjön, som utgör den östra gränsen, är cirka
1,4 mil lång och cirka 5 mil bred och minst lika salt som Döda havet. Sjön saknar fisk men
har ett rikt fågelliv, särskilt änder och flamingor. Mängden är så stor att stränderna lyser vita
på flera kilometers håll. De kurdiska bergens imponerande utlöpare när nästan ända ned till
sjön. Slätten bevattnas av tre stora floder och många mindre bäckar. Marken är oerhört bördig
och påtagligt uppodlad. Klimatet överträffas knappast i någon annan del av världen.
Bevattningskanalerna skuggas av en stor mängd trädarter däribland olika fruktträd och
kanalerna för med sig rikligt med vatten.
Stapelvarorna är vete, ris, bomull, majs, bönor, korn, utsökta meloner, kalebasser, potatis,
morötter, kålrot, betor, aubergine, okra, ricinolja (för eldning), krappväxter, haverrot, svartrot,
selleri, olika oljeväxter, opium och tobak. Fruktträdgårdarna är fulla med träd som förtjänar
beteckningen “ädla“.
Valnötterna är verkligen ädla, och aprikoserna, äpplena, persikorna, päronen och plommonen
är vackra. Vinodlingarna är underbara med sina 35, 40 olika sorters druvor, deras bladverk är
som lövfällande tråds och skiftar i rött och guld när naturen har fullbordat sitt verk och går i
vila. Det är som hösten i sin prakt men utan dess dysterhet.
Cirka 1,5 mil från sjön och en halvmil från bergens utlöpare i väster ligger staden Urmi, känd
som det antika Thebarma. Enligt sägnen föddes grundaren av den gamla sekten elddyrkare,
Zarathustra, i denna storstad. Traditionens trovärdighet stärks av att det finns ett antal
konstgjorda högar på olika platser på slätten. Varje hög täcker ett stort område och de är 30
meter höga eller mer. De enorma högarna med aska härrör från offer- och begravningsbål som
samlats ihop i hundratals år från de eviga eldar som zoroastrierna tillbett. Detta är åtminstone
den förklaring som det persiska folket givit för dessa monuments tillkomst. Staden Gogtapa
där författaren bodde är delvis uppförd på sluttningarna av en sådan askhög.
Urmi omges av tusentals städer och byar som ligger utspridda på slätten i alla riktningar. Det
finns praktiskt taget inga butiker eller basarer i dessa småstäder. Följaktligen skaffar sig
invånarna sina olika förnödenheter från staden som med sina stora marknader och basarer
räcker till för att tillfredsställa allas behov. Eftersom det inte finns järnväg, spårvagn, få
vagnar eller dragkärror går de flesta människor till fots från sin respektive bostad, som ofta är
två, tre dagsresor bort. På varje väg eller stig ser man en ständig ström av kameler, åsnor,
mulåsnor, hästar och fotvandrare som är på väg till eller från staden. Lastdjur och människor
bär på varor från landsbygden: frukt, brännved, grönsaker, mattor, matvaror med mera. De
som är på väg hem har varor från basarerna. Man ser också långa karavaner med hästar,
mulåsnor eller kameler som fungerar som godståg. Dessa karavaner för med sig varor från
Europa eller andra länder i Orienten till Urmis handels- och köpmän.
Befolkningen i det egentliga Urmi uppgår till cirka 100 000. Stadens omkrets är drygt en
halvmil och den omges, i likhet med andra persiska städer, av en cirka 15 meter hög lermur
med flera höga vakttorn. Muren är genomborrad av sju portar. De flesta hus är uppförda i
icke-bränd tegel, men det finns många av god kvalitet i bränd tegel. Gatorna är bredare än vad
som är vanligt i europeiska städer och det råder en behaglig stämning, något som förstärks av
den frikostiga skugga som de vackra träd som växer invid husen ger.
Detta är den del av landet som turkarna och kurderna angrep 1915. I början av året rådde lugn
på denna vackra platå om 3 200 kvadratkilometer med trädgårdar och vinodlingar, byar och
städer med en blomstrande storstad i centrum, välmående och framgångsrik. Invånarna var
28