Islams Vrede

mashruteh. Andra började förklara det för massorna. Det skapade stort intresse och när det väl
väckts, spreds det genom provinsen. Snart krävdes en författning. Den brittiske ambassadören
agerade och fick löften från myndigheterna. De som sökt beskydd, bastis, var nöjda och
återvände hem.
Men den hatade premiärministern återinsattes och shahen vägrade att skriva under dekretet
om en nationalförsamling. Förhandlingar mellan ryska och brittiska företrädare inleddes och
för första gången samarbetade länderna. Åtgärderna kom till uttryck ett år senare när det
brittisk-ryska avtalet skrevs under. När allt var halvfärdigt avled Muzaffar ad-Din den 8
januari 1907. Hans son, Mohammed Ali, kröntes till Shah den 19 januari 1907. Hela Europa
var intresserat av utsikterna av ett närmande mellan England och Ryssland. Ett inslag i en
permanent uppgörelse mellan de båda makterna som fördes på tal var att Persien skulle delas
upp i intressesfärer.
Det gjorde perserna misstänksamma och utvecklades till djup avund mot allt utländskt och
alla utlänningar, oavsett nationalitet. Alla icke-muslimer i hela landet förföljdes. Kristna,
judar och perser mördades. Ett antal hemliga sällskap, kända som anjuman, bildades. De
skapade ett slags egen politisk partiorganisation, men de pådrivande motivet var korruption
liksom Tammany Hall i Förenta staterna. Läget i provinserna försämrades allt mer. Anarki
rådde, rån och mord förekom utan bestraffning.
Det nationella parlamentet majlis och kungen stod långt ifrån varann. Strider ägde rum
mellan shahens anhängare och nationalisterna. Många dog på båda sidor. Till slut ingrep
ryssarna med 1000 kosacker och tungt artilleri under ledning av en framstående general. De
tog monarkens parti. Parlamentsbyggnaden förstördes, ordningen återställdes och den ryske
generalen blev guvernör i Teheran. I ungefär en månad rådde ett tämligt lugn. Sedan slog
Shahen till mot sina motståndare som förintades.
Landets näst största stad Tabriz var i uppror. Kravaller förekom, fler strider utkämpades
mellan regeringsstyrkorna och nationalisterna. Utlänningar råkade illa ut. Ryssland och
England agerade samfällt. Ett larm spreds som gjorde gällande att den lokala
nationalförsamlingen planerade att angripa alla utlänningar om inte stormakterna ingrep. Vid
den tidpunkten skickades kosacker från gränsen till Tabriz där deras närvaro var som olja på
vågorna.
Alla persiska fraktioner slöt omedelbart fred med varandra. Som svar på frågan om vilken rätt
England eller Ryssland hade att ingripa i Persien som var inbegripet i inbördeskrig löd svaret
att de ämnade till varje pris försvara utlänningars och kristnas liv och egendom. Ryska
trupper ockuperade alla stora orter i norra Persien. Det förklarar deras närvaro i Urmi när det
nuvarande kriget bröt ut 1914.
De kristna i norra Persien hade i många år, ja mer än 100 år, hoppats och längtat efter
ryssarnas ankomst. Jag har hört gamla män säga att de önskade att de skulle bli så gamla att
de fick se ryssarna. Ja, deras ankomst inledde en ny era i de förföljda, förtryckta och föraktade
kristnas liv. Så stor var förändringen att den märktes på kort tid. Som ett korn som placerats
under en sten på marken och lämnades kvar där, så blev de kristna förtryckta av sina
härskare. Ryssarna lyfte bort stenen och de kristna växte snabbt i rikedom och styrka.
Jordägarna gjorde många ändringar och minskade skatterna. Ett stort antal människor skrev in
sig som medlemmar i rysk-ortodoxa kyrkan. Tveklöst sympatiserade en del med grunderna i
den sektens lära, men merparten hade andra motiv. De önskade bli av med bördan som tryckte
ned dem och den mest effektiva metoden var enligt deras uppfattning att gå in i den grekiska
kyrkan.
36