Motståndskraft, oberoende, integritet - kan det ... - Sveriges Radio

Staffan Andersson
tidigt efterfrågades av internationella organisationer, skaffa mer specialiserad
utredningskapacitet. Åklagarmyndigheten gick i denna riktning redan 2003
när man inrättade riksenheten mot korruption som handlägger korruptionsmål
oavsett var i landet de inträffar. Polisen har gått samma väg där man under
hösten 2011 inrättar en specialiserad enhet som kommer att utreda korruptionsbrott.
Här har det funnits bristande kapacitet och initiativet är viktigt
– även om det ännu inte kan bedömas hur det kommer att fungera.
En viktig slutsats är också att svenska medier har och förväntas ha en väldigt
viktig roll i integritetssystemet. Den formella regleringen ger medierna stora
möjligheter som granskare och flera intervjupersoner i denna studie återkommer
till mediernas funktion som granskare och mottagare av information om
oegentligheter som en viktig kontrollerande institution. Det är medierna som
har avslöjat flera av de svenska korruptionshärvorna.
Men vilka möjligheter har svenska medier att fullgöra denna roll? Olof Klebergs
kapitel visar att granskande journalistik har påverkats av ekonomiska
nedskärningar. Därtill har offentlighetsprincipens tillämpbarhet krympt i
många verksamheter som ett resultat av alternativa driftformer. Annan forskning
visar på liknande resonemang där många medieföretag har mindre resurser
till att bedriva granskande journalistik. Lokal granskning av politik och
förvaltning blir lidande eftersom många lokalredaktioner har försvunnit. Vad
innebär dessa försvagningar för integritetssystemets funktion? Möjliga lösningar
för några av dessa problem skulle kunna utgöras av att utvidga skydd
som efterforskningsförbud och repressalieförbud till sådan privat verksamhet
som bedrivs med offentliga medel. En annan möjlig åtgärd att framöver iaktta
ökad restriktivitet mot anpassningar av offentlighets- och sekretesslagen i den
utvidgande riktning som noterats och som också har inneburit en negativ inverkan
i förhållande till offentlighetsprincipens tillämpbarhet.
Det gällande och till stor del frivilliga regelverket kring och avsaknaden av ytterligare
redovisningskrav av partiers och valkandidaters finansiering riskerar
att inte erbjuda ett tillräckligt starkt korruptionsskydd. Bedömningen är därför
att ökade redovisningskrav skulle minska korruptionsriskerna. Samtidigt är
det naturligtvis så att fler eftersträvansvärda faktorer som skyddas i gällande
lagstiftning också måste beaktas. Thomas Larue drar således slutsatsen att det
inte är säkert att lagstiftning med ökade och direkta redovisningskrav är den
mest framkomliga vägen. Den diskutabla förenligheten med regeringsformen
och praktiska och principiella svårigheter i tillämpningen av en sådan lagstiftning
kan skapa problem. Däremot är indirekta redovisningskrav inom ramen
för nuvarande grundlagsreglering möjliga. Mot denna bakgrund föreslår Larue
Transparency International Sverige 32