Att mäta välfärd och hållbar utveckling - The Beijer Institute of ...

2010:3 En guide till "Att mäta välfärd och hållbar utveckling"
När det gäller mätningar av uthållig utveckling över längre
perioder finns inget kriterium som kan informera oss om vi i
framtiden, säg om 10 år, kan upprätthålla dagens välfärdsnivå. Om
den diskonterade utilitarismen används som kriteriet hjälper det
inte med att ekonomin utvecklas längs en optimal bana. I figur 2
nedan har vi en figur över utvecklingen av den optimala
konsumtionen över tiden för en modellekonomi som innehåller en
uttömbar naturresurs, arbetskraft och en realkapitalstock.
Figur 2 En optimal icke uthållig konsumtionsbana p.g.a. en uttömbar
naturresurs.
Som framgår av figuren stiger konsumtionsnivån till att börja med,
för att därefter asymptotiskt falla mot noll. Utseendet på kurvan
beror bl.a. på att den framtida nyttan diskonteras med en ränta som
är större än noll. Därför kommer nyttan för generationer långt in i
framtiden att väga mycket lätt. Nuvärdet av att om trehundra år få
ett belopp som uppgår till Sveriges nationalinkomst idag blir med
fem procents diskonteringsränta på sin höjd lika med värdet av en
sportbil. Konsumtionsnivån som motsvarar punkten A kan, om vi
släpper på antagandet att konsumtionsbanan skall vara optimal,
vara uthållig. Däremot kan inte en horisontell bana som startar i B
upprätthålla konsumtionen i B. Varför? Orsaken är att den
optimala banan som är inritad inte är uthållig. Konsumtionen går
med tiden mot noll. Om man kan vidmakthålla konsumtionen i B
för all evighet skulle den banan vara bättre än den optimala banan.
Vi får alltså en motsägelse och den bevisar att det är omöjligt att
uthålligt upprätthålla konsumtionen i B.
15