Att mäta välfärd och hållbar utveckling - The Beijer Institute of ...

Dynamiska välfärdsekonomiska grunder 2010:3
En indifferenskurva består av olika kombinationer av varor som ger
precis samma nytta. I figuren visas två sådana kurvor, en med högre
och en med en lägre nyttonivå, vilka stöds av inkomstlinjerna högre
resp. lägre. Enligt mikroekonomisk teori bestäms en optimal
resursallokering av tangentpunkten mellan en indifferenskurva och
den stödjande inkomstlinjen. Vid denna punkt är det inte möjligt
att givet inkomst och priser erhålla högre nytta. Expansionsbanan i
figuren visar hur den optimala kombinationen av varorna förändras
med avseende på inkomstnivån, givet att priserna hålls konstanta.
Enligt filosofen Rawls välfärdsfunktion 34 bör man jämföra
dagens och var och en av de framtida generationernas nyttor och
hitta en lösning som innebär att den sämst ställda generationens
nytta blir så hög som möjligt. Att göra de rika generationerna ännu
rikare har enligt Rawls-kriteriet ingen betydelse för samhällets
välfärd. Bara genom att förbättra den sämst ställda generationens
levnadsvillkor kan samhällets välfärd ökas. Kriteriet förespråkar ett
så jämnt nyttoflöde som möjligt över generationerna, utan att slösa
med resurserna inom generationerna. Som Solow (1974) framhållit
kan ett samhälle som styrs enligt denna välfärdsfunktion fastna i en
fattigdomsfälla om startkapitalet är alltför litet. När startkapitalet
är litet kan en liten investering på bekostnad av dagens generation
väsentligt förbättra framtida nyttor. Vad är det för fel med en sådan
alternativ utvecklingsbana? Framtida vinster kan ju sägas
kompensera den omedelbara förlusten, men enligt Rawls-kriteriet
är banan underlägsen en helt utjämnad nyttobana även om den
innebär betydligt lägre nyttonivå i framtiden än vad som annars
vore möjligt. Man kan säga att Rawls välfärdsfunktion alltför
mycket betonar fördelningen mellan generationerna på bekostnad
av dynamisk effektivitet.
En annan välfärdsfunktion är den s.k. utilitarianska som antar
att nyttor går att jämföra mellan individer eller över generationer
såsom den Rawlsianska välfärdsfunktionen men utgår från
välfärden består av summan generationernas nyttor. 35 Utan att ta
hänsyn till fördelningseffekter bryr sig denna doktrin enbart om
det totala nuvärdet av framtida nyttor - en viktad summa av
framtida nyttor med diskonteringsfaktorer som sammanräkningsvikter.
För nutiden är diskonteringsfaktorn lika med ett
som innebär att nuvärdet av en nyttoenhet är en nyttoenhet, men
för en framtida generation x år framåt i tiden är diskonterings-
34 Se Rawls (1977).
35 Synsättet kan generaliseras genom att införa olika fördelningsvikter.
42