Att mäta välfärd och hållbar utveckling - The Beijer Institute of ...

2010:3 Historik
I de traditionella nationalräkenskaperna mäts inte heller värdet
av de tillgångar som förbrukas i form av olja och metaller, men de
bör ingå som negativa nettoinvesteringar om man vill mäta välfärd
och också få en uppfattning av möjligheterna till en hållbar
utveckling. Värdet av de förnyelsebara naturresursernas nettotillväxt
skall också ingå i NNP måttet som nettoinvesteringar.
Orsaken är lätt att förstå om man tänker på att förändringar i de
nämnda bestånden har samma funktion som uppbyggnaden av
realkapital via nettoinvesteringar. Dessa ger ju avkastning i form av
framtida välstånd.
Redan innan Brundtlandkommissionen publicerade sin rapport
hade några länder börjat arbeta med ”gröna nationalräkenskaper”.
Föregångslandet var Norge vars Statistiska Sentralbyrå (SSB) redan
1978 försökte konstruera räkenskaper över Norges naturresurser.
Räkenskaperna täckte ett stort antal naturresurser och
miljöparametrar, såsom energi, mineraler, skogbestånd, fiskbestånd,
markanvändning, rent vatten, utsläpp och avfall. De var i
huvudsak mätta i fysiska kvantiteter, men när prissättning var
möjlig mättes tillgångar och förbrukning liksom värdet av nya
upptäckter i monetära storheter. Räkenskaperna var tänkta för
ekonomisk politik och långsiktig planering av hur naturresurserna
skulle utnyttjas. När försöket utvärderades 29 1987 visade det sig att
det endast var energikontot som utnyttjats flitigt. Resultatet blev
att man kom att fokusera på energitillgångar och utsläpp, vilka
kopplades till finansdepartementets makroekonomiska modeller.
Därmed kom Norge att i huvudsak tillhöra den räkenskapsfilosofi
som fokuserar på makroekonomiska applikationer snarare än
välfärdsmätningar 30 . Norge fortsatte dock en tid att mäta
nationalförmögenheten med liknande metoder som hos Petty och
King. Självklart är dagens statistiska data mer precis, och man
utförde nuvärdesberäkningar av resursräntor från naturkapitalet
(förnyelsebara och icke förnyelsebara) och beräknade nuvärdet av
de framtida bidragen från humankapitalet. Måttet på
nationalförmögenheten blev dock, av förklarliga skäl, lite skakigt
över tiden, och det har inte helt tagits på allvar 31 .
De tidigaste försöken att justera länders NNP med avseende på
värdet av externa effekter och förändringar i kapitalstockar i form
29 Se Alfsen m.fl. (1987).
30 Frankrike var också tidigt ute med gröna nationalräkenskaper. Se They (1989) och
Samakovlis (2008) för mer information.
31 Se Alfsen och Greaker (2007).
35