Två karaimer i Uppsala

58 CSATO-JOHANSSON
Rachel var bekymrad över att hon var tvungen att sända sonen på en lång
och osäker resa.
-Jag vill inte strö salt i dina sår, sade Malka, men jag hade en dröm i natt...
Tant Rachel spetsade öronen:
- Vad drömde du om, kära Malka?
-Jag säger ju att jag inte vill göra dig bekymrad! svarade väninnan.
Tant Rachel började bli upphetsad:
- Hur mycket jag än tycker om dig, kommer jag att misstycka om du inte
berättar allt för mig!
- Om det är så att du vill det, så skall jag berätta det, sade Malka. Jag sov
mycket litet i natt, men jag slumrade i ungefär en halvtimme. Och plötsligt
ser jag mig själv i en stor och främmande stad. Jag går på gatan, passerar
en stor och hög byggnad och undrar: "Vad är det här för ett hus?". Jag ser
kors överallt. Jag förstod nu att jag befann mig utanför en kyrka. Dörren
stod öppen, och folk kom ut genom den. Och nu reste sig håret på mitt
huvud: Jag såg din käre Schelomo på väg ut ur kyrkan!
- Min lille Schelomo! sade tant Rachel med flämtande röst. Hon kände
benen vika sig under henne, och hon måste hålla sig fast i staketet.
Malka fortsatte:
-Jag ropade till honom: "Käre Schelomo, vad gör du i kyrkan?". Han
kastade en ond blick på mig och sade: "Hur skulle jag vara 'käre Schelomo'
för er? Jag är inte längre karaim." Och han vände sig bort från mig och gick
tillbaka in i kyrkan... Jag säger dig, min kära Rachel, jag badade i kallsvett
när jag vaknade - denna dröm skrämde mig till den grad!
Rachels ansikte blev svart och grönt, hennes mun smal som ett knivblad.
- Har din man stigit upp? frågade hon.
- När jag gick ut, sov han fortfarande.
- Han måste väckas!
Domaren sov lugnt i sin säng utan att ana den annalkande stormen. Då
hans hustru väckte honom och han öppnade ett öga - det andra slumrade
fortfarande -, såg han Rachel framför sig, ropande i hans öra:
-Vill ni offra min son? Tänk så kloka människor det finns! Alla andra får
stanna hemma i sin församling och kan fira sabbat och helgdagar. Bara min
son skall jagas över havet till världens ände! Med påföljd att han blir utspisad
med oren mat och med våld tvingas till korset! Nej, ni kan inte begära detta!
Min käre Schelomo stannar hemma!
Och Rachel slog knytnäven i bordet med hela sin kraft.
Domaren öppnade sitt andra öga. Han kunde inte förstå hur detta kom
sig. I går hade allt varit förberett, allt hade varit lugnt. Med egna ögon hade
han sett de små pirogerna och de söta kakorna som Rachel bakat som proviant
åt sin son... Och nu en fullständig ömvändning - som snö vid chaii
sefira\
Nu började bonandet och övertalandet igen. Ribbi Mosche lovade tant