Två karaimer i Uppsala

56 CSATO-JOHANSSON
- Vem skall utses till denna uppgift?
De flesta i församlingen och svenskarna bad Aga Abraham att själv ta på
sig den ärofulla och viktiga uppgiften. Men domaren avvisade denna ära.
-Jag är gammal, sade han till dem, ochjag är skröplig. Resans strapatser
skulle knäcka mig fullständigt ochjag skulle anlända sjuk och bruten till ett
främmande land. Bortsett från detta anser jag mig inte heller vara någon
stor expert i religiösa ting. Här gäller det inte att göra en uflykt - detta är
en stor uppgift. Vi skall sända en ung man, i full besittning av sina kroppsliga
och andliga krafter, med en stark låga i sin själ. Den vi sänder ut måste
med en trumpets stämma förkunna vår religions helighet för de främmande
nationerna och bevisa våra fienders falskhet.
- Var finner vi en sådan man? frågade man domaren.
- Det finns en enda man bland oss vars förmåga räcker till för en sådan
uppgift. Den jag tänker på är Schelomo, sonen till Aaron.
-Vad säger du, Aga Abraham?! ropade församlingens äldste. Schelomo
är en klok och lärd ung man, men han är för ung för denna uppgift. Han
har inte ens fyllt tjugo år. Hur skulle vi kunna lägga en så viktig uppgift i
hans unga och oerfarna händer?
- Ni tycker inte om att han är så ung, sade domaren med höjd röst. Har
ni glömt att det var en ung man som besegrade den store starke Goliat? Ni
vet att en människas förstånd inte ökar med åren, om det inte redan finns
i barnets huvud. Och detta barn, som jag nämnde, det vill säga Schelomo,
har redan i sin unga ålder visat sig klokare än de gamle. Han är lärd, har
med hela sin själ ägnat sig åt religionens sak, talar och skriver vackert. Han
är duktig i latin, vilket ju är vetenskapsmännens språk i hela världen. Vad
kan ni mer begära?
- Och minns detta, sade domaren till dem, det är bättre för det goda ryktet
hos oss gamla att sända den unge mannen. Om hans förmåga är för ringa
för uppgiften, blir ingen överraskad. Man kommer bara att säga: "Hur hade
vi kunnat vänta någonting större av en så ung liten fågel!? Det hade varit
bättre om vi fått lyssna till en av de gamla!". Och om han visar sig vara en
mästare och glänser med sina kunskaper, så kommer alla att säga: "Se, om
denna unga falk flyger så högt, till vilka gränslösa höjder bör då inte deras
gamla örnar svinga sig!".
Alla gillade dessa sista ord som domaren yttrat. Ribbi Mosche, Schelomos
lärare, tillade några egna ord, i vilka han lovprisade sin utmärkta talmids
förstånd och kunskaper. Och efter en lång diskussion enades man om att
välja Schelomo till karaimernas sändebud.
Vem var då denne Schelomo, som domaren så ivrigt talat för? En lång
smal pojke med vackra bruna tankfulla ögon och begynnande ljus skäggväxt.
Han såg yngre ut än han var. Men i hans unga huvud befann sig ett
stort förstånd, och hans röst var mjuk och behaglig. Då Ribbi Mosche hörde
honom tala, sade han: "Denne gosse broderar på siden med guldtråd".