Två karaimer i Uppsala

50 CSATO-JOHANSSON
sin religiösa skola, midras, två institutioner där de utövar sin gammaltestamentliga
religion. En fjärdedel av dem talar ännu sitt turkiska modersmål
karaimiska. De odlar också fortfarande sina gamla kontakter till Sverige,
som fick sin senaste större manifestation genom det svenska kungaparets
besök i Trakai för några år sedan.
De turkiska karaimerna tillhör karaiternas religiösa rörelse som avskilde
sig från judendomen i Babylonien på 700-talet och sedan utbredde sig över
hela Mellanöstern. I dag bor de allra flesta orientaliska, icke turkiskspråkiga
karaiterna i Israel. Den karaitiska riktningen skiljer sig från den "rabbinistiska"
genom att endast erkänna Gamla testamentet som auktoritet och
avvisa Talmud. Varje enskild troende åläggs plikten att själv läsa och söka
tolka bibelns ord. Det har därför varit viktigt för karaimerna att i
religionsutövningen också använda sitt turkiska modersmål vid sidan av
hebreiskan, det heliga språket, också kallat Torans språk. Detta har lett till
att karaimiskan trots sin isolation från resten av den turkiska språkvärlden
har kunnat överleva fram till i dag. Beteckningen på den religiösa församlingen
är dzimat, ett uttryck övertaget från islam. Andra termer kommer från
hebreiskan. Församlingens religiöse ledare kallas chazzan. I originalet till
texten nedan förekommer också termerna sofet, som betyder "domare",
beracha "bön om välsignelse", chuppa "vigsel" och tefilla "gudstjänst". Tidigare
använde man också hebreiska namn för de religiösa högtidsdagarna,
t.ex. pesach "påsk" och chaci sefira, en fest som firas på försommaren. Numera
har dessa beteckningar ersatts med turkiska termer. Karaimerna har
även sin egen kalender med egna månadsnamn. Så är exempelvis Ulach
namnet på den femte månaden, som infaller under tiden juli-augusti.
Karaimerna är mycket stolta över sina traditionella maträtter. Den mest
berömda rätten är kibin, ett bakverk som liknar den ryska pirogen, fyllt med
kött, ofta också med kål. Bek är ett slags korv fylld med potatis och små
köttbitar. Till festmåltider hör också den starkt kryddade alkoholhaltiga
drycken krupnik.
Minnena av karaimernas tidiga kontakter till Sverige har spelat en viktig
roll i deras medvetande. Ett bevis på detta är också den följande berättelsen,
som behandlar en episod av förmodligen fiktiv natur. Känt är att Gustaf
Peringer Lillieblad (1651-1710), professor i orientaliska språk vid Uppsala
universitet, 1690 besökte de karaimiska bosättningsorterna i Baltikum
för att insamla kunskaper om karaimernas tro. Han var utsänd av den svenske
kungen Karl XI. Peringer skrev till biskop Erik Benzelius ett brev, som senare
blivit känt under titeln Epistola de Karaitarum rebus in Lithuania och som
innehåller några satser på karaimiska, nämligen början av den karaimiska
bibelöversättningen.
Enligt traditionen skall den kontakt som Peringer etablerade ha fört till
att en lärd karaim, Salomon ben Aaron, inbjöds till Uppsala i slutet av 1600talet.
Salomon är känd som en av karaimernas mest framstående vetenskaps-