Två karaimer i Uppsala

More documents

Recommendations

Info

54 CSATO-JOHANSSON utbredde sig - visade stort intresse att lära känna karaimerna och deras religiösa lära. Resande från främmande länder, särskilt köpmän, träffade karaimer under sina tillfälliga besök i Litauen. Återkomna till sina hemländer berättade och skrev de om karaimerna, inte alltid bara sanningen utan också ting de själva hittat på. Och dessa berättelser underblåste ännu mer nyfikenheten på detta speciella folk som det talades så mycket om och som så få hade sett. Inte bara vetenskapsmän utan också högt uppsatta människor som kungar och adelsmän sökte upplysningar om karaimerna. En sådan högt uppsatt dam, systern till Hollands härskare Fredrik V, var i färd med att lära sig Torans språk och bad de vetenskapsmän hon kände att skaffa henne skrifter av karaimiska författare. Med tanke på det ovan sagda torde läsaren inte förundra sig över att professor Torden och hans vän begav sig till Litauen i spåren efter alla andra utländska resenärer. De tillbragte mer än tre veckor i Trakai. Några gånger besökte de församlingens kenesa under bönetiden. De var närvarande vid omskärelsen av en karaimisk gosse som föddes under denna tid. Eftersom de gärna ville se karaimiernas vigsel och bröllopsfest, reste de till Pasvalis, där en flicka giftes bort. De satt tillsammans med domaren, chazzanen och andra lärda herrar ur den karaimiska församlingen och pratade varje dag till sent på kvällen om allt som hade med karaimerna att göra. Och de antecknade genast i sina böcker allt de såg och hörde. De köpte också några verk författade av karaimernas lärde män, bl.a. Abrahams son Joschyjas senaste skrift. Joschyja var chefsläkare hos polackernas kung Sobieski. Verket hette "Bet he-Ozar" och handlade om botande av alla slags sjukdomar. Professor Torden, som inte var okunnig i helbrägdagörelsens vetenskap, bekantade sig med detta arbete, som var skrivet på två språk, Torans språk och latin. Han ansåg att verket skulle bli mycket nyttigt för läkarna också i hans eget land. Resenärerna var mycket förundrade över att finna så många lärda män i den karaimiska församlingen i en så liten stad som Trakai, och de gav inför domaren uttryck för sin största respekt. Det bör nämnas att domaren Abraham, Schemoels son, var en verkligt klok och upplyst man. Inget var honom okänt eller främmande vare sig på religionens eller på den vidare vetenskapens områden. Han hade gjort många resor i sitt liv, sett många folk och lärt sig fina maner. Jan Sobieski, det förenade polska och litauiska rikets konung, kände Aga Abraham och uppskattade honom. Porten till denne kloke och hjältemodige härskares slott stod alltid öppen för domaren. Då Sobieski satte värde på karaimernas ärlighet och rena karaktär samt önskade öka deras antal i sitt land, beordrade han domaren Abraham att skriva till Krim och se till att
TVÅ KARAIMER I UPPSALA 55 fler karaimer kom till Polen därifrån. Han lovade ge hjälp och jord till dessa främlingar. En man som domaren var naturligtvis mycket nyttig för de svenska resenärerna, och dessa visste inte hur de skulle kunna tacka honom. Professor Torden sade en dag: - Tack vare er hjälp och godhet har vi fått inblick i ert högt ärade folks liv och kunnat öka våra kunskaper om karaimernas religion. Med oss hem tar vi era framstående vetenskapsmäns värdefulla skrifter. Men detta är inte tillräckligt för oss. -Vad mer önskar ni? frågade domaren och tillade skämtsamt: Om ni inte är nöjda med vad ni sett här och vad som är skrivet i våra kloka mäns verk, så vill ni kanske ta med er något slags levande karaim för att visa upp honom som en kuriositet i ert land? Torden kastade en förundrad blick på domaren och frågade: - Hur kan ni veta vad jag tänker? Jag skulle verkligen vilja ta med mig en lärd herre från karaimerna. Men inte bara i det syfte ni nämnde, att visa honom för folk som en kuriositet, utan för att han i våra vetenskapsmäns och aristokraters kretsar med sin hela varelse och sitt levande ord skall bekräfta detta stora och levande underverk som bor i er religion och era traditioner. Nu var det domarens tur att bli förvånad. - Varför är det nödvändigt? frågade han. Torden utlade sin tanke: - Ni vet att lärda män både hos oss och i andra länder ägnar uppmärksamhet åt allt som är skrivet om karaimerna. Ni vet också att rabbinisterna inför hela världen söker framställa er karaimer i falsk belysning: som den sanna trons förrädare. Deras skrifter sprids överallt. Hela världen läser deras skrifter, och inte alla kan skilja mellan sanning och lögn. Inser ni inte till vilken nytta det skulle vara för er om den levande rösten av en lärd karaim - som förkunnare av hela sanningen och endast sanningen om sitt folk - skulle höras i en framstående kunglig stad i Sverige, där ni har många vänner och beundrare? Till denna uppgift behövs en sådan man som ni, högt ärade värd. Följ med oss! Ni kommer att bringa ert folk stor nytta och hjälpa oss att återgälda er gästfrihet. Till detta önskemål anslöt sig även pastor Johansen. - Denna tanke är fullständigt ny, sade domaren till dem. Jag måste noga tänka på saken. III Aga Abraham ansåg det inte vara riktigt att avstå från denna möjlighet, om man nu hade fått den. Han rådgjorde med församlingens kloka män, vilka alla delade hans åsikt. Det fanns bara ett hinder i vägen för utförandet av idén:
Page 1 and 2: ÉVA AGNES CSATÖ OCH LARS JOHANSON
Page 3 and 4: TVÅ KARAIMER I UPPSALA 51 män. V
Page 5: TVÅ KARAIMER I UPPSALA 53 dem var
Page 9 and 10: TVÅ KARAIMER I UPPSALA 57 När man
Page 11 and 12: TVÅ KARAIMER I UPPSALA 59 Rachel a
Page 13 and 14: TVÅ KARAIMER I UPPSALA 61 slita ho
Page 15 and 16: TVÅ KARAIMER I UPPSALA 63 Vad hade
Page 17: TVÅ KARAIMER 1 UPPSALA 65 - Vi gic

Två karaimer i Uppsala

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?