Regional klimatsammanställning — Stockholms län. - Länsstyrelserna

4.10.5 Dimensionerande nivåer i framtidens klimat
Dimensionerande nivåer för framtida klimatförhållanden har beräknats för den planerade utbyggda
tappningskapaciteten. Utgångspunkten för dessa beräkningar har varit de 16 klimatscenarier som finns
redovisade i Tabell 3-1 och en metodik som har utvecklats inom ett pågående forskningsprojekt med
finansiering från Elforsk (Dimensionerande flöden för dammanläggningar för ett klimat i förändring).
Beräkningarna har gjorts för klimatförhållanden i mitten på seklet (2020-2049) och i slutet på seklet
(2067-2096), vilka har jämförts med beräkningar för den historiska perioden 1971-1990.
Ett rimligt antagande är att stigande havsvattenstånd och landhöjningen i Stockholm tidigast möts
kring mitten på seklet och att det då är ungefär samma nivå i Saltsjön som 1990. En höjning av det
globala vattenståndet med 1 m från 1990 till 2100 resulterar i en nettoeffekt för Stockholm på ca
0,5 m med en landhöjning på 5,2 mm/år. För beräkningar i mitten på seklet har därför beräkningarna
gjorts utgående från samma saltsjövattenstånd som beräkningarna för dagens klimatförhållanden.
Beräkningarna för slutet på seklet har gjorts med antagande om 0,5 m nettohöjning av
saltsjövattenståndet.
I Tabell 4-17 redovisas hur den dimensionerande nivån påverkas vid mitten på seklet jämfört med
dagens situation för två olika saltsjövattenstånd, normalt (3,58 m) och högt (4,08 m). Effekten är i
stort sett densamma oavsett normalt eller högt saltsjövattenstånd. Medelvärdet från klimatensemblen
ger att den dimensionerande nivån minskar med 7-8 cm. Detta innebär att den dimensionerande nivån
skulle bli som högst 4.71 cm om Saltsjön står högt (jämför med Tabell 4-16).
Motsvarande resultat för slutet på seklet redovisas i Tabell 4-18. Vid normala saltsjövattenstånd
minskar den dimensionerande nivån i medeltal med 17 cm. Om Saltsjön däremot står högt kommer
den dimensionerande nivån att i medeltal vara 5 cm högre än idag, det vill säga 4,83 cm (jämför med
Tabell 4-16).
Den dämmande effekt som ett högre havsvattenstånd har på tappningsförmågan från Mälaren
motverkas således av förändringar i de hydrologiska förhållandena. Det är framförallt framtida
minskning av ackumulerad nederbörd i form av snö som ger denna effekt.
Den utökade tappningskapaciteten i Söderström i kombination med den föreslagna regleringen
minskar kraftigt översvämningsriskerna i Mälaren. Den planerade tappningskapaciteten bedöms vara
tillräcklig även under framtida klimatförhållanden med höjning av Saltsjön upp till 0,5 m, vilket är
den antagna höjningen av havet i Stockholm i slutat av seklet.
Tabell 4-17. Förändring av dimensionerande vattenstånd i Mälaren vid mitten på seklet under
förutsättning att havsnivån är samma som 1990. Den vänstra kolumnen motsvarar
normala saltsjönivåer och den högra kolumnen höga saltsjönivåer. Statistiken har
beräknats baserat på 16 klimatscenarier.
2020-2049 Saltsjön 3,58 m Saltsjön 4,08 m
Medel -7 cm -8 cm
Max +14 cm +14 cm
Min -20 cm -21 cm
77