Alternativ till Bodströmsamhället - Timbro

ALTERNATIV TILL BODSTRÖMSAMHÄLLET, RAPPORT, TIMBRO 2008
Har man dessa ingångsvärden framstår det som förståeligt att Gudrun Antemar fick
Bodströms uppdrag att implementera hans impopulära direktiv. Han lotsade fram det genom
att konsekvent tala om terrorister och mc-gäng. Men om man studerade lagarna och andra parallella
lagförslag och utredningar visade det sig handla även om ganska lindriga brott ända
ned till småfolkets fildelande. Här har han då hittat en vapendragare som i själva verket anser
att småfolkets beteende sammantaget är ett större problem för ”systemet”.
Detta är en djupt elitistisk och obehaglig syn på samhället där man i grunden inte har mycket
empati för eller förståelse för den lilla människan. Många kan tänka sig att ge upp en del av sin
personliga integritet om de själva känner sig hotade och kan bli offer för våld och grova brott
och tror att det kan hjälpa. Gudrun Antemars syn tycks vara den motsatta: För att rätta in sig i
ledet och bli en välsmord kugge i ett system som skapas uppifrån måste den lilla människan
övervakas.
Thomas Bodström hade en extremistisk syn på vad som skulle lagras: Allt! Information om
varje liten sak vi gör på nätet skulle registreras och lagras. Så blev det ju inte i direktivet, där
han var tvungen att ta hänsyn till liberala tankar i EU också. Direktivet är dock minimiregler
som alla länder måste följa. Man kan ju gå längre och kräva mer lagring.
Om man vore Thomas Bodström och ville få igenom den där extremvarianten av datalagring
som han slogs för in i det sista i EU, hur skulle man agera? Om man alltså ville lagra information
om exakt allt vi gör på nätet, om all fildelning, om allt chattande, om allt webbsurfande?
Och inte bara nöja sig med det som andra länder kunde acceptera som tvång inom EU, d v s
i princip information om telefonsamtal, e-post och själva uppkopplingen till nätet, men inte
vad man har för sig och vilka platser man besöker?
Man skulle förmodligen beställa en utredning som såg ut som den Gudrun Antemar levererade
till regeringen, SOU 2007:76, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning. 15 Bodström
skulle själv kunna vara hjärna till utredningens upplägg. Den ser ganska hygglig ut på ytan.
Man diskuterar väldigt noggrant exakt vilka uppgifter man förpliktigas lagra enligt direktivet.
Förklarar att man i princip inte går längre på den punkten än minimikraven. Tja, förutom en
detalj då: att positionen av en mobiltelefon även skall registreras när ett samtal slutar, inte bara
när det börjar. Kanske inget att hetsa upp sig över. Hon föreslår också lagring i 12 månader jämfört
med minimikravet 6 månader.
Som tur är har datarådet (titel för vissa befattningshavare hos Datainspektionen) Hans-Olof
Lindholm skrivit ett särskilt yttrande i slutet av utredningen eftersom han inte alls kunde ställa
upp på förslagen. Här tar jag bara upp en fullkomligt förödande punkt han pekar på och som
av juridiska amatörer lätt skulle förbises: De centrala delarna där man definierar vilka data
som skall lagras har den lagtekniska formen av en förordning. Jaha? Jag är övertygad om att en
stor del av svenska folket inte inser allvaret i detta.
Lagar stiftas av riksdagen. Förordningar beslutas av regeringen.
26