Alternativ till Bodströmsamhället - Timbro

KRIGET MOT ”PEDOFILERNA”
ALTERNATIV TILL BODSTRÖMSAMHÄLLET, RAPPORT, TIMBRO 2008
Övervakning genom filtrering dök, som vi har konstaterat, först upp i kriget mot pedofilerna
och letade sig sedan in i kriget mot piraterna och i kriget mot terroristerna.
Redan vid utvidgningen av hemlig teleövervakning som skedde 1 oktober 2004 skilde man
speciellt ut några få brott, nämligen brott som egentligen inte är allvarliga nog för att motivera
hemlig teleövervakning eftersom de inte har 6 månaders minimistraff. Man lade till fyra brott
där det kan räcka med exempelvis böter. Ett av dem var barnpornografibrott av normalgraden.
Thomas Bodström tillsatte två utredningar som båda var ett uttryck för ett irrationellt och
känslomässigt krig mot ”pedofilerna”, något han sedan trappade upp som ordförande i organisationen
ECPAT.
Riksåklagaren Fredrik Wersäll lade fram sin promemoria Vuxnas kontakter med barn i sexuella
syften, Ds 2007:13 den 23 april 2007. 31
Biträdande riksåklagaren Solveig Riberdahl lade fram sin utredning Barnet i fokus – en skärpt
lagstiftning mot barnpornografi, SOU 2007:54 den 29 augusti 2007. (Tidigare hade hon tagit
fram det minoritetsbordlagda men senare antagna lagförslaget om ”preventiv avlyssning”.)
GROOMING
Promemorian Vuxnas kontakter med barn i sexuella syften (”grooming”) konstaterar att de flesta
kontakter med barn som är explicit sexuella redan i dag är olagliga t ex genom brottet ”sexuellt
ofredande”. Men man säger att det finns ett problem: ”Kontakter som helt saknar inslag av
sexuell natur är emellertid inte straffbelagda så länge de utgör led i en ’frivillig’ kommunikation.”
Tja, det låter ju fullt rimligt att de inte skulle vara det.
Men kriget mot ”pedofilerna” drivs inte av rationella överväganden. Det orsakas – enligt min
tes – av ett kulturellt katastroftänkande där vuxna känner att de inte har kontroll över sina barn
och över den nya tekniken, samtidigt som de har skuldkänslor över att inte räcka till för barnen
själva, något som givetvis i grunden har med prioriteringar och självintresse att göra. Man
uppfinner därför en fiende som man kan föra krig mot i all oändlighet – ”pedofilerna”.
Förslaget är intressant för att det inte löser något reellt problem, vilket utredningen faktiskt visar
genom att hänvisa till statlig forskning. I stället är själva syftet med lagen att skapa förut-
43