Alternativ till Bodströmsamhället - Timbro

ALTERNATIV TILL BODSTRÖMSAMHÄLLET, RAPPORT, TIMBRO 2008
ALTERNATIV TILL BODSTRÖMSAMHÄLLET
Tänk nytt och tänk stort! Det är budskapet i denna öppning till framtidsdebatt.
Alla är överens om att staten måste ges privilegier att utöva tvångsmakt mot medborgarna i
vissa situationer. Det är ett ”kontrakt” vi implicit ingår med staten. Till och med de mest marginella
och statsfientliga libertarianerna anser att det finns en oersättlig funktion hos en statsmakt
– ”nattväktarstatens”. Statens funktion är där begränsad till att säkerställa att vi kan sova
tryggt om natten utan att behöva ha en Magnumrevolver under huvudkudden samt att se till
att den stat man ingått kontraktet med kan fortsätta verka utan att bli utmanövrerad och övertagen
av andra aktörer eller stater.
Inre och yttre säkerhet alltså.
Men alla borde också kunna enas om att Bodströmsamhället innebär en risk, att statlig övervakning
och avlyssning av kommunikation i grunden är fel men att vi måste acceptera detta
ibland. Sådana tvångsåtgärder är bara medel till att uppnå den där yttre och inre säkerheten eller
tryggheten.
Det duger inte att som kritiker mot Bodströmsamhället bara tala om att ”den personliga integriteten
kränks”, eftersom vi alla anser att den skall kunna kränkas. Ibland. Jag skulle vilja öppna
för en bredare debatt: Vad är det egentligen vi vill uppnå med all den här övervakningen?
Är det några verkliga och viktiga problem vi faktiskt får bukt med genom att bejaka Bodströmsamhället?
Finns det andra, och mindre farliga sätt att uppnå säkerhet?
OM SÄKERHET OCH TRYGGHET
Säkerhet är inte ett objektivt mätbart tillstånd. Det finns en stor akademisk litteratur runt upplevd
risk jämfört med verklig risk, runt riskens och trygghetens psykologi. 42 Man vet i stora
drag hur det fungerar. Några få exempel: folk uppförstorar risker som är ”ofrivilliga” eller
”bortom deras kontroll”, jämfört med frivilliga eller (upplevt) kontrollerbara risker. Man vet
också att risker som har att göra med företeelser som strider mot deras personliga, moraliska
övertygelser uppförstoras i hjärnan. Man vet att risker och företeelser som får stort utrymme i
medierna känns som väldigt mycket mer obehagliga än de som inte syns – trots att de objektivt
sett kan vara lika mikroskopiska förstås. Krav på dyra, ineffektiva och långtgående åtgärder
58