Den nya avfallsplanen - Göteborg

därför det som mest kunskap finns om. Andra yrkesgrupper inom branschen exponeras
delvis för samma riskfaktorer som sophämtare men det finns även helt andra faktorer som
bör beaktas och studeras vidare.
Den som är ansvarig för de anställdas arbetsmiljö är respektive arbetsgivare (Landervik,
2009). När det gäller den del av avfallshanteringen som faller under det kommunala ansvaret
innebär detta vanligen olika entreprenörer som arbetar på uppdrag av kommuner alternativt
kommunerna själva (Arbetarskyddsstyrelsen, 1998). I de fall som entreprenörer anlitas har
kommunerna möjlighet att påverka arbetsmiljöförhållanden dels genom att ställa krav vid
upphandling av tjänsterna och dels genom bestämmelser i kommunens avfallsföreskrifter
(Avfall Sverige, 2009, bilaga 6). Kommunen har även ett ansvar att, som den som erbjuder
tjänsterna utforma utbudet av dessa på ett sätt som möjliggör en god arbetsmiljö (Landervik,
2009). Att se till att hämtställena uppfyller gällande krav är respektive fastighetsägares
skyldighet. Vid bygglovsansökningar bör kommunen dock säkerställa att det finns
tillfredsställande avfallsutrymmen med god tillgänglighet.
2.1 Aktuella arbetsmiljöproblem inom avfallshanteringen
När det gäller arbetssjukdomar hos personal inom avfallshanteringen är det största
problemet belastningsskador, vilka vanligen yttrar sig som muskel- och/eller ledbesvär
(Arbetsmiljöverket, 2009, kap 4). Dessa problem orsakas till stor del av att man vid
insamling av avfall drar, skjuter och till viss del lyfter tunga bördor samt av arbetsmoment
som innebär oergonomiska vridningar med bördor (Landervik, 2009). Belastningen kan öka
ytterligare om hämtning sker i trånga utrymmen, i utrymmen med lågt i tak, på platser där
dragvägar är dåliga och/eller långa samt om arbetsbelastningen är hög eller upplevs som
stressande. Dåliga dragvägar är exempelvis vägar med stor lutning eller ojämnt underlag
vilket gör att det blir tyngre att förflytta kärl. Avfallshämtning kan dessutom försvåras av snö
och is på dragvägarna (Landervik, 2009). Det finns även andra kritiska arbetsmoment som
riskerar att orsaka belastningsskador hos sophämtare: Upprepad i- och urstigning ur bil är
mycket påfrestande för knän, särskilt om förarhytten är högt placerad (Avfall Sverige, 2009).
Vid användning av automatisk sidlastare kan det ensidiga stillasittande arbetet i förarhytten
leda till att föraren drabbas av belastningsskador i form av värk och spänningar i axlar och
nacke (Avfall Sverige, 2009). Vidare kan båthämtning av avfall vara problematiskt om båt
och brygga inte är anpassade till varandra (Avfall Sverige, 2009). Arbete med sortering av
avfall/återvinningsmaterial vid löpande band medför påfrestningar för synen samt risk för
att utveckla belastningsergonomiska problem på grund av repetitiva rörelser
(Arbetarskyddsstyrelsen, 1998).
Utöver belastningsskador kan arbetssjukdomar bland annat orsakas av exponering för damm
och smittoämnen ifrån avfallet. Undersökningar har visat att sophämtare kan exponeras för
förhöjda halter av bioaerosoler, i första hand i form av svamp och svampsporer (även
bakterier, organiskt damm och endotoxiner), men att halterna normalt inte orsakar hälsoproblem
(Avfall Sverige, 2008). Under ogynnsamma förhållanden kan dock symptom som
irritation i luftvägar, hudproblem samt mag- och tarmbesvär uppkomma. Detta gäller
exempelvis om exponeringen är onormalt hög och/eller den utsatta individen är ovanligt
känslig alternativt försvagad av någon annan faktor (Arbetarskyddsstyrelsen, 1998; Avfall
Sverige, 2008). Förutom vid hämtning av avfall bör exponering för partiklar och
mikroorganismer beaktas på sorterings- och behandlingsanläggningar
(Arbetarskyddsstyrelsen, 1998).
4