Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:38:27

76
FRISLAND
F R A N K E R R I K E T
Karta över Frisland och
frankerriket under
karolingertid.
Runt guldspänne med
konstfulla inläggningar
av glas, almandiner (ett
rött mineral) och pärlor
längs randen. Guldspännet,
som tillverkades ca
800 i frankerriket
under karolingertid
och 1969 påträffades
under utgrävningen
av en brunn i Dorestad
vid Rhenmynningen i
Nederländerna, återspeglar
det avsevärda byte som fanns
att få för vikingar i detta
viktiga internationella
handelscentrum.
VIKINGAr I FrISlAND
Vid tiden för de första vikingatågen härskade Karl den
store (742–814), över ett enormt landområde, som
omfattade större delen av nutida Frankrike, Belgien,
Nederländerna och västra Tyskland. Hans välde, det
karolingiska frankerriket, hade en långsträckt Nord­
sjökust och gränsade i norr mot sydligaste Jylland. Karl
den store reste visserligen försvarsanläggningar mot
vikingarnas infall, men vikingatåg mot hans rike finns
inte omnämnda i några samtida urkunder. De måste
dock ha känt sig frestade!
När vikingarna från Danmark seglade söderut längs
de europeiska kusterna passerade de först Frisland,
ett landområde som låg mellan floderna Scheldt och
Weser i nuvarande Nederländerna och Tyskland. Fris­
land hade under 680­ till 730­talen gradvis förlorat sin
självständighet i takt med att frankerna utvidgade sitt
välde norrut. landskapet som frankerna övertog skilde
sig mycket från dagens, för kusterna och farlederna i
inlandet har genomgått enorma skillnader. Geografiskt
sett var Frisland ett kraftigt fragmenterat område, men
det omfattade det rika, internationellt kända handels­
centrat Dorestad, som låg vid rhenmynningen och
var en brännpunkt för handeln mellan området kring
rhen/Meuse, Norden och England. Dorestad kunde
inte undgå att dra till sig vikingarnas intresse. Det härj­
ades första gången av vikingar 834 och förstördes till
sist 863. ön Walcheren, där handelscentrat Domburg
låg, var ett annat favoriserat anfallsmål.
De frankiska kungarna, som bekymrade sig mer om
att försvara sitt respektive kärnland än de mer fjärran
delarna av sina besittningar, bestämde sig för att låta
sjörövarna bli väktare och överlämnade under 800­
talet delar av Frisland till några vikingahövdingar. De
flesta av dessa var av dansk kungaätt, och flera utförde
troget sina åligganden. År 885 ledde emellertid den
danske kungen Godfreds alltför giriga och svekfulla
attityd till att han störtades och dräptes. I och med
hans död försvann alla möjligheter till en bestående
nordisk kolonisation av området.
Vikingaborgar
I frankiska handskrifter omnämns många platser där
vikingar upprättade baser under 800­talet, men man
har ännu inte lokaliserat och arkeologiskt identifierat
några av dessa läger. Ortnamn ger dock några möjliga
ledtrådar. På den nederländska ön Texel ligger Den
Burg (’Borgen’), en ringborg med 200 m diameter och
dubbla vallgravar. På den närliggande före detta ön
Wieringen och även i Kennmerland, en kustremsa på
fastlandet söder om Texel, låg en gång i tiden andra
orter där burg (’borg’) ingick i ortnamnet. Dessa burg­
namn, som första gången omnämns under 800­ och
1000­talen, skulle kunna tyda på en rad fästnings­
verk till skydd mot vikingarna. Detta förblir dock en
hypotes, eftersom platserna ännu inte har undersökts.
Om vikingatågen var anledningen till att borgarna
uppfördes i det område som nu är Noord­Holland i
Nederländerna, så tycks de även ha lett till att kolo­
nisationen i området kvävdes. Under 700­talet och
början av 800­talet hade bosättningarna blivit allt
tätare, men samtidigt med vikingatågen inföll en
stagnationsperiod eller rent av en tillbakagång som
kom att vara under ett helt sekel.
längre söderut har en rad kretsformiga, träklädda
jordvallar i Flandern och Zeeland (nutida Belgien och
Nederländerna) tilldragit sig intresse på grund av
likheten med de berömda men något senare danska
ringborgarna (se s. 186–187).
Utgrävningarna 1969–71 vid Souburg i Zeeland
avslöjade att borgen ursprungligen anlades ca 900.
Kap 3 - CS2.indd 76 2006-10-09 15:38:30