Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:38:27

More documents

Recommendations

Info

kyrkliga ämbetsdräkter. Kyrkans egna gårdar och gods gav dessutom ett överskott av lantbruksprodukter och råvaror, och dessa kunde utgöra ett lika lockande byte för vikingar som var på jakt efter förnödenheter. Ovanpå allt detta använde de världsliga stormännen ibland större kyrkor eller kloster som en trygg för varingsplats för pengar och andra dyrbarheter. Att plundra en kyrka eller ett kloster var följaktligen likvär digt med att få en jackpot. Man föredrog att anlägga dessa rika och oförsvarade kloster på uddar och öar längs kusterna, vilket gjorde dem lätta att nå från havet och därmed också sårbara för sjörövare. Detta gjorde dem till självklara mål för vikingatågen. Plund ringen av lindisfarne 793 skedde enligt den taktik som kom att bli utmärkande för vikingarna och fastställde vad som under det följande århundradet kom att bli ett mönster för många andra vikingatåg runtom i Europa: man valde ut ett mer eller mindre oförsvarat mål, genomförde ett överraskande anfall och gav sig sedan snabbt av igen. Vikingarna lärde sig snart hur de ytterligare kunde öka den vinst som de gjorde sig genom att plundra kyrkor. Det var förmodligen de utsmyckningar i guld och silver som prydde biblar och andra religiösa böcker som gjorde att viking arna först fick upp ögonen för dem, men snart insåg somliga av dem att även skrifterna i sig själva var värdefulla. Kyrkan satte stort värde på sina över dådigt illuminerade handskrifter, eftersom de både förkroppsligade den kristna tron och var resultatet av många mödosamma timmars omsorgsfull textning, illumination och utformning. De kristna samfunden eller deras gynnare var därför beredda att återköpa sådana böcker. På en sida av Codex aureus (’gyllene boken’), en avskrift av de fyra evangelierna, finns en anteckning om hur en anglosaxisk alderman vid namn Alfred och hans hustru (kanske efter ett vikingaanfall mot Canterbury 851) betalade vikingarna i rent guld för att försäkra sig om att boken skulle återlämnas till Christ Church i Canterbury. Ovan: Lindisfarne utanför Northumberland. Vy över öns östkust. Munkklostret var beläget på bortre sidan av viken på öns sydsida. Nedan: ”Krigarstenen”, ett fragment av en gravvård från Lindisfarne. Den är daterad till ca 875–900 och skulle kunna avbilda den berömda härjningen 793 eller kanske någon annan historisk händelse eller tänkbar katastrof. . Kap 3 - CS2.indd 73 2006-10-09 15:38:29 73 .
vikingatåg 74 Codex Aureus (’gyllene boken’), en avskrift av evangelierna från mitten av 700talet från Canterbury i Kent. Anteckningarna ovanför och under evangelietexten är från mitten av 800talet och beskriver hur man betalade lösen för att återfå boken från vikingarna som hade stulit den. Abbotarna och klostren var i sig själva en källa till vinst för vikingarna. Många framstående gudsmän kom från stormannasläkter, vilka kunde tänkas betala lösen för att rädda dem ur hedningarnas våld. Efter härjningen på lindisfarne lovade t.ex. Alcuin att göra sitt bästa för de pojkar som hade förts bort som fångar. Dessa tidiga bortrövanden bildade ett exempel som senare vikingar strängt skulle komma att följa. År 914 förde t.ex. vikingar som härjade längs Wales sydkust bort biskopen av Archenfield (i nutida Herefordshire) och tog honom med sig till sitt skepp. I vad som förmod ligen var en såväl politiskt som religiöst föranledd gest betalade den anglosaxiske kungen Edvard d.ä. den betydande lösensumman på 15 kilo silver. Vikingarna kunde emellertid gäckas. När de närmade sig kunde det hända att värdesaker gömdes undan. Det kunde då hända att vikingarna i sin besvikelse dräpte munkar, vilket 806 skedde på Iona (se rutan på mot stående sida), eller brände klostret, som de 913 gjorde i landevennec i Bretagne. Att ta fångar för lösen gav inte heller alltid önskat resultat. När en dansk här 1011 tillfångatog ärkebiskop Ælfheah av Canterbury vägrade denne att låta betala ut lösensumman på drygt 1 000 kilo silver. I rusigt ursinne misshandlades han av sina tillfångatagare, som använde benknotor som tillhygge, tills en av dem förbarmade sig över honom och dräpte honom med ett yxhugg mot huvudet. Kap 3 - CS2.indd 74 2006-10-09 15:38:29
Page 1 and 2: Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:3
Page 3 and 4: VIKINGArNA I KrIG Vikingarna var v
Page 5 and 6: vikingatåg 70 BÄrSÄrKAr Orden
Page 7: ”Här visade sig fasansfulla jär
Page 11 and 12: 76 FRISLAND F R A N K E R R I K E T
Page 13 and 14: vikingatåg 78 Skelett av en vuxen
Page 15 and 16: vikingatåg 80 Motstående sida: Et
Page 17 and 18: Vikingar, såsom de avbildas i Pass
Page 19 and 20: vikingatåg 84 Fyra barn/ungdomar,
Page 21 and 22: 86 GrAVEN I DONNYBrOOK År 1879 upp
Page 23 and 24: vikingatåg 88 Skelettet av en man
Page 25 and 26: vikingatåg 90 Svärd, sköldbucklo
Page 27 and 28: 92 Arabiska silvermynt, s.k. dirham

Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:38:27

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?