Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:38:27

var folk från Sognefjordområdet, strax norr om roga­
land, som utmärkte sig bland de första bosättarna.
Att vikingarna, både som sjörövare och kolonisatörer,
i hög grad utgick från just dessa områden tyder på att
de var föremål för en föränderlig politisk jäsningspro­
cess, vars mönster ännu inte har klarlagts.
Svärd
Svärden skattades högre än några andra vapen, för de
var de tekniskt mest fulländade och mest konstfullt
KrIGArE I STEN
De figurer som finns ristade på
en rad gravvårdar från 900­talet
i norra England ger en bild av
vikingatidens krigare så som
de själva ville bli hågkomna. De
ryttare som finns avbildade i
Sockburn i County Durham bär
hjälm, spjut och sitter i bomsadel.
På en annan sten från Sockburn
finns en stående figur klädd i
ett plagg som förmodas vara
en knälång kjortel. Även han är
utrustad med hjälm och spjut,
och han har också en rundsköld.
Även den s.k. Westonkrigaren,
som är uppkallad efter fyndorten i
West Yorkshire, är avbildad iklädd
en knälång kjortel, men han
är beväpnad med ett svärd och
en stridsyxa. De mest välkända
och mest fullständigt utrustade
figurerna är de som återfinns
på flera stenar från kyrkan i
Middleton i North Yorkshire. De
koniska huvudbonaderna tyder
på att de bär hjälm, och var och
en har en scramasax, buren i en
slida som hänger horisontellt
från bältet. En av dem, vars
kroppsställning tyder på att han
skulle kunna sitta i en högryggad
stol, är omgiven av en rad vapen:
på ena sidan ett upprätt spjut och
på den andra en rundsköld med
synlig sköldbuckla samt ett svärd
och en yxa. Färgen har vittrat bort
från de ursprungligen målade
stenarna och vissa tillagda detaljer
kan därför ha gått förlorade, men
de ger likväl en levande bild av de
vikingatida krigarnas styrka.
Avbildningar av krigare:
från Weston i North
Yorkshire, med yxa och svärd
(överst till vänster); från
Sockburn i County Durham,
med hjälm, sköld och spjut
dekorerade i vikingarnas beväpning. Det idealiska
svärdet hade en kraftig men böjlig stålklinga som
inte brast vid en fiendes hugg och med vass egg. För
att göra klingan tåligare eller för att ge den ett mer
imponerande utseende använde sig svärdssmederna
ibland av en metod som kallas mönstervällning eller
damaskering. Järnstycken, vanligen tre, sammanveks
eller vreds och hopvälldes innan de sedan uthamrades
för att bilda klingämnet. Ibland alternerade man
avsiktligt järnstycken med låg respektive hög kolhalt.
(ovan till vänster); och från
Middleton i North Yorkshire
(ovan till höger) med
(medsols, från vänster) spjut,
sköld, svärd och yxa; mannen
bär hjälm, och en scramasax
hänger horisontellt i
hans bälte. Detaljerna var
ursprungligen färglagda
(korsets andra sida är
avbildad på s. 106).
vikingatåg
Kap 3 - CS2.indd 69 2006-10-09 15:38:28
69
.