Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:38:27

More documents

Recommendations

Info

N Gravmonument visat att 45 procent av männen och 30 procent av kvinnorna hade utsatts f ör hugg mot huvudet, ett ovanligt högt antal. Dateringen med C14metoden har lett somliga till att föreslå att skelettbenen skulle kunna komma från äldre anglosaxiska kloster och stormannagravar i repton, där männen kan ha varit övervägande, och att dessa av en tillfällighet eller medvetet stördes under vikingarnas övervintring. De kan ha staplats i massgraven som symboliska tjänare eller trälar till den som gravlades i den ursprungliga mittgraven. Men dateringar med C14metoden är vad gäller tids perioden ca 700–900 förknippad med vissa speciella metodproblem, vilket väl illustreras av att dateringen av de fyra barnskeletten, vilka gravlades tillsammans och helt säkert dog praktiskt taget samtidigt, sträcker sig över en tidsperiod av 200 år. Med tanke på det stora antalet skador skulle man kunna tänka sig att de flesta av skelettbenen härrör från nordbor som dött tidigare under den stora hedna härens härnadståg och som förts till repton i något stort ceremoniellt syfte. Men oavsett varifrån skeletten ursprungligen kom framhäver de betydelsen av den mittgrav som omnämns i 1700talskällan. Vem kan den ha tillhört? Utgrävarna har framkastat att ”jät ten” skulle kunna vara en av den stora hednahärens ursprungliga anförare: Ivar Benlös. Kyrka Gravfältet i Ingleby I Ingleby, bara 4 km sydöst om repton, ligger ett annat men mycket annorlunda vikingagravfält. På en iögonenfallande ås som behärskar floden Trent och tydligt syns från repton finns 59 gravhögar i fyra huvudgrupper. I en gravrit som är unik för Brittiska öarna har man här bränt och högsatt kvarlevor av människor och deras personliga ägodelar, däribland t r e n t f l o d e n dräkttillbehör och vapen samt kvarlevor av djur som skulle kunna vara rester av ett gravöl. Man har visser ligen inte påträffat några mynt, såsom man gjorde i repton, och har därför inte kunnat göra någon abso lut datering, men det högst sannolikt att även detta utpräglat hedniska gravfält härrör från vikingarnas övervintring 873–74. Alla de döda var dock inte krig are. En hög innehöll kvarlevorna av både en kvinna och ett barn eller en tonåring. Varför finns det två fristående vikingagravfält i trakten runt repton? De verkar företräda två ideologiska fraktioner inom den stora hednahären som i döden förblev lika skilda från varandra som de kan ha varit i livet. Dessa skillnader kan ha direkt bidragit till härens fortsatta historia, för den delades upp i två delar, vilka under åren efter 874 inriktade sig på skilda anfallsmål. Inom några få år bestämde sig emellertid vissa delar av den stora hednahären för att övergå från strid till åkerbruk och återvände till de anglosaxiska kungariken som de redan hade underkuvat. Danelagen var i vardande. vikingatåg Plan över de viktigaste inslagen i vikingalägret och gravarna i Repton i Derbyshire. Både nordbor och andra gravlades i östra ändan av kyrkan. Den halvkretsformiga vallgraven löpte från vardera ändan av kyrkan till klippan ovanför floden Trent. För massgraven tog man vara på det anglosaxiska gravmonumentet utanför vallen och vallgraven. Kap 3 - CS2.indd 85 2006-10-09 15:38:33 0 0 30 m 100 ft 85 .
86 GrAVEN I DONNYBrOOK År 1879 upptäckte några arbetare som höll på att jämna en liten kulle på en ås vid floden Dodder i Donnybrook, ca 5 km sydöst om vikingatida Dublin, en vikingagrav samt hundratals andra skelett. Mannen i vikingagraven låg på rygg med huvudet mot norr och f ötterna mot söder. Han hade tydligen dött av ett hugg mot pannan. Han hade i graven åtf öljts av sina vapen: på hans ena sida låg ett svärd, på hans andra en spjutspets och i närheten låg tre pilspetsar. Den samtida redogörelsen f ör fyndet tyder på att två skelett vid krigarens f ötter skulle ha varit kvinnor som offrats f ör att f ölja sin herre till dödsriket, men detta har inte kunnat verifieras. Det verkar dock sannolikt att vikingen hade gravlagts på ett redan befintligt iriskt gravfält – vilket skulle kunna tolkas som en symbolisk handling f ör att visa hans överhöghet. Svärdet är något skadat men är likväl särskilt praktfullt och örlOGSHAMNArNA P Å IrlAND Samtida iriska annaler ger oss de uttömligaste redo görelser om vikingarnas förehavanden som står att finna någonstans på Brittiska öarna. Det första vikinga tåg som omnämns i dem är ett anfall mot rathlin Island utanför Irlands nordöstkust 795. I fortsättningen före kom sporadiska härjningar på Irland fram till 820talet – under åren 813–21 omnämns faktiskt inga vikingatåg överhuvudtaget. Annalerna redogör ibland kortfat tat för vissa särskilda händelser under dessa tidiga härjningar, vilket ger oss en inblick i vikingarnas till vägagångssätt. År 798 omnämns att de hade förstört ett relikvarium och även att de hade stulit boskap, medan de 823 eller 824 skingrade relikerna från Com galls relikvarium. Vid andra tillfällen togs gudsmän tillfånga, antingen för att hållas mot lösen eller för att säljas som trälar. Det kan ha varit sådana dåd som på 800talet inspirerade en anonym irisk munk till att har konstfullt ornerade hjolt. På järnhjolten hade smeden lött fast stämpelornerade mässingsbleck, vilkas reliefmönster består av tre rader stora likarmade kors, vilka på den övre och undre raden är halverade, och mellan dem finns små, likadana kors. Mellan både de stora och små korsen finns inläggningar av ringar och punkter i silvertråd, s.k. tauschering. Svärdets kavel var tillverkad i trä och omlindad med linnetyg, f ör att ge bättre grepp i stridens hetta. Svärdsklingan skyddades av en träbalja som var överdragen i marginalen till en avskrift av en grammatik skriva en kort vers om vikingarna, vilka av irerna kallades genti (’hedningar’): Hård är vinden i kväll, och skummande vitt piskas havet. Att Lothlends rasande kämpar skall korsa det fruktar jag ej. med fårskinn. Den tveeggade klingan bar spår av delvis spaljémönstrade inläggningar, men hela mönstret gick inte att uttyda. Att med handsåg avlägsna ett smalt stycke från klingans spräckta udd tog arkeologerna fyra timmar – ett slående vittnesbörd om dess hållfasthet. En analys bekräftade att det rörde sig om en tålig, böjlig svärdsklinga med vass egg. På det hela taget är det ett av de finaste vikingatida vapen som hittills har påträffats på Brittiska öarna, och det vittnar om stort hantverkskunnande. Från och med 830talet började vikingarna bege sig allt längre uppför floderna och ut i de stora sjöarna för att härja allt djupare in i det iriska inlandet. De började även längs östkusten upprätta befästa hamnar. Irerna kallade dessa hamnar för longphoirt, en efterbild ning av latinets navis longa (’örlogsskepp’) och portus (hamn), dvs. ’örlogshamn’. Dessa longphoirt gjorde det möjligt för vikingarna att tillbringa vintern på Det konstfullt ornerade underhjaltet (parerstången) till svärdet som återfanns i Donnybrookgraven i Dublin. Kap 3 - CS2.indd 86 2006-10-09 15:38:33
Page 1 and 2: Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:3
Page 3 and 4: VIKINGArNA I KrIG Vikingarna var v
Page 5 and 6: vikingatåg 70 BÄrSÄrKAr Orden
Page 7 and 8: ”Här visade sig fasansfulla jär
Page 9 and 10: vikingatåg 74 Codex Aureus (’gyl
Page 11 and 12: 76 FRISLAND F R A N K E R R I K E T
Page 13 and 14: vikingatåg 78 Skelett av en vuxen
Page 15 and 16: vikingatåg 80 Motstående sida: Et
Page 17 and 18: Vikingar, såsom de avbildas i Pass
Page 19: vikingatåg 84 Fyra barn/ungdomar,
Page 23 and 24: vikingatåg 88 Skelettet av en man
Page 25 and 26: vikingatåg 90 Svärd, sköldbucklo
Page 27 and 28: 92 Arabiska silvermynt, s.k. dirham

Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:38:27

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?