Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:38:27

”Här visade sig fasansfulla järtecken i
northumbrernas land och drabbade folket svårligen;
väldiga ljungeldar uppträdde, och eldsprutande
drakar sågs flyga i luften, och omedelbart därefter
följde en stor hungersnöd, och något senare samma
år ödelade hedningarna genom plundring och dråp
svårligen Guds kyrka på ön Lindisfarne.”
Anglosaxiska krönikan, 793.
Nedan: Karta över de orter som
omnämns i detta kapitel.
72
0
0 150 miles
IrlAND
limerick
N
Waterford
Cork
300 km
Iona
Wexford
Camp de Péran
landevennec
A T L A n T e n
FÄröArNA
OrKNEY öArNA
Dublin
ANFAllSMÅl OCH TAKTIK
Den slumpmässighet som präglar de urkunder som
finns bevarade sedan drygt tusen år tillbaka innebär
att vi saknar ingående detaljer om de första vikinga­
tågen och därför endast känner till dem genom
slutledningar. Av allt att döma tycks dock både Brit­
tiska öarna och kontinenten ha varit föremål för
härjningar redan i slutet av 700­talet. År 792 ålades
munkklostren i Kent i sydöstra England att bidra till
uppbådandet av försvar mot ”hedniska sjöfarare”,
vilka förmodligen var vikingar, och år 800 lät Karl den
store längs de frankiska kusterna uppföra försvarsan­
läggningar mot ”sjörövare”, vilka även dessa bör ha
varit vikingar.
Det första väldokumenterade vikingatåget ägde
rum 793 och var riktat mot tidvattensön lindis­
farne (Holy Island) utanför Englands nordostkust.
SHETlANDSöArNA
Portmahomack
SKOTTlAND
lindisfarne
NOrGE
DANMArK
York
NEDErlÄNDErNA
repton, Ingleby
london
Southampton
Portland
Loire
St Ninian’s Isle
rouen
Pont de
l’Arche
FrANKrIKE
n o r d -
S j ö n
Den Burg
Zutphen
Dorestad
Souburg
BElGIEN
Quentovic
TYSKlAND
Det som lockade var det viktiga munkklostret, som
utlovade rikt byte: kyrksilver och andra inventarier,
allt som var lätt att forsla och som var av silver, guld
eller hade kostbara inläggningar. Klostrets kungliga
donationer och att det var förknippat med två fram­
stående helgon – iren Columba och northumbrern
Cuthbert – försäkrade att nyheten om händelsen fick
omfattande spridning, inte bara i Storbritannien utan
även i Europa. I det kristna samfundets ögon hade en
helgedom vanhelgats genom ett överfall av hedniska
utlänningar – ett djävulens verk.
Samma år som överfallet ägde rum beskrev Alcuin,
en northumbrisk gudsman som befann sig på kon­
tinenten, händelserna i ett brev ställt till Ethelred av
Northumberland (Northumbria): ” … aldrig förr i Bri­
tannia har en sådan skändlighet skådats som den vi
nu har lidit för hednafolkets hand. En dylik färd trod­
des vara omöjlig. Sankt Cuthberts kyrka är fläckad av
Guds prästers blod, berövad alla sina inventarier och
blottad för hedningarnas plundring.” Under viking­
arnas första härjningar i Storbritannien – i slutet av
700­ och början av 800­talet – var överfallen full­
ständigt oväntade. Detta illustreras väl av vad kungens
representant i Dorchester i södra England råkade
ut för någon gång mellan 789 och 802. När han fick
veta att skepp närmade sig antog han att det rörde sig
om köpmän och begav sig tillsammans med några få
män till landstigningsplatsen vid Portland för att möta
dem – och dräptes omedelbart. Sjöfararna var inte
de fredliga köpmän som han hade förväntat sig utan
vikingar med tre skepp.
Potentiellt lukrativa anfallsmål för vikingarna var
särskilt handelscentra som låg vid kuster eller floder,
såsom Portland eller Hamwic på brittiska öarna, Dore­
stad vid rhenmynningen i nuvarande Nederländerna
eller Quentovic vid floden Canche i nuvarande Frank­
rike. Men antalet sådana handelscentra var begränsat,
både på kontinenten och i England, och i Skottland
och på Irland fanns överhuvud inga. Däremot fanns
det över stora delar av Västeuropa en stor mängd
betydande kyrkor och kloster, vilka ägde dyrbara natt­
vardskalkar och andra rikt ornamenterade religiösa
inventarier med högt metallvärde.
De större kyrkoorterna var även en brännpunkt
för handeln, eftersom man där importerade sådant
som vin för nattvarden och kvalitetstyger, såsom
sidentyger, för tillverkning av prästskrudar och andra
Kap 3 - CS2.indd 72 2006-10-09 15:38:29