Kap 3 - CS2.indd 66 2006-10-09 15:38:27

kyrkliga ämbetsdräkter. Kyrkans egna gårdar och gods
gav dessutom ett överskott av lantbruksprodukter och
råvaror, och dessa kunde utgöra ett lika lockande
byte för vikingar som var på jakt efter förnödenheter.
Ovanpå allt detta använde de världsliga stormännen
ibland större kyrkor eller kloster som en trygg för­
varingsplats för pengar och andra dyrbarheter. Att
plundra en kyrka eller ett kloster var följaktligen likvär­
digt med att få en jackpot. Man föredrog att anlägga
dessa rika och oförsvarade kloster på uddar och öar
längs kusterna, vilket gjorde dem lätta att nå från
havet och därmed också sårbara för sjörövare. Detta
gjorde dem till självklara mål för vikingatågen. Plund­
ringen av lindisfarne 793 skedde enligt den taktik som
kom att bli utmärkande för vikingarna och fastställde
vad som under det följande århundradet kom att bli
ett mönster för många andra vikingatåg runtom i
Europa: man valde ut ett mer eller mindre oförsvarat
mål, genomförde ett överraskande anfall och gav sig
sedan snabbt av igen. Vikingarna lärde sig snart hur
de ytterligare kunde öka den vinst som de gjorde sig
genom att plundra kyrkor. Det var förmodligen de
utsmyckningar i guld och silver som prydde biblar
och andra religiösa böcker som gjorde att viking­
arna först fick upp ögonen för dem, men snart
insåg somliga av dem att även skrifterna i sig själva
var värdefulla. Kyrkan satte stort värde på sina över­
dådigt illuminerade handskrifter, eftersom de både
förkroppsligade den kristna tron och var resultatet av
många mödosamma timmars omsorgsfull textning,
illumination och utformning. De kristna samfunden
eller deras gynnare var därför beredda att återköpa
sådana böcker. På en sida av Codex aureus (’gyllene
boken’), en avskrift av de fyra evangelierna, finns en
anteckning om hur en anglosaxisk alderman vid namn
Alfred och hans hustru (kanske efter ett vikingaanfall
mot Canterbury 851) betalade vikingarna i rent guld
för att försäkra sig om att boken skulle återlämnas till
Christ Church i Canterbury.
Ovan: Lindisfarne utanför
Northumberland. Vy över
öns östkust. Munkklostret
var beläget på bortre sidan
av viken på öns sydsida.
Nedan: ”Krigarstenen”, ett
fragment av en gravvård
från Lindisfarne. Den är
daterad till ca 875–900 och
skulle kunna avbilda den
berömda härjningen 793
eller kanske någon annan
historisk händelse eller
tänkbar katastrof. .
Kap 3 - CS2.indd 73 2006-10-09 15:38:29
73
.