DEL II ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG - Regeringen

128 De etiska principerna i förhållande till ålder etc. |
11.1 Hög ålder
Behovet av sjukvård ökar med åren. De som är 85 år och äldre har 38
gånger fler vårddagar än de som är 65 år och yngre. Ca 40% av sjukvårdens
resurser och 60 % av slutenvårdsplatserna används för vård av
75-åringar och äldre. Omkring 25 % av resurserna används under det
sista levnadsåret.
Hos många äldre möter man oro för att hög ålder skall leda till att man
inte får den hälso- och sjukvård man behöver. Andra fruktar att livet
skall utsträckas utöver det rimliga och värdiga med hjälp av modern
medicinsk teknik.
Utifrån principen om alla människors lika värde är det hälso- och sjukvårdens
uppgift att i största möjliga utsträckning ge alla den vård de
behöver och kan förväntas ha nytta av. Hos äldre är det därvid viktigt att
skilja på kronologisk och biologisk ålder. En persons kronologiska ålder
avgörs av födelsedatum, den biologiska åldern beror på organens och
kroppens funktion. Kronologisk ålder kan bestämmas exakt, biologisk
ålder blir ett mera vagt men ändå medicinskt bedömbart begrepp. Kronologiska
åldersgränser får inte tillämpas vid ställningstagande till
medicinska åtgärder. Det gäller såväl undersökningar som behandlingar,
omvårdnad och rehabilitering. De biomedicinska framstegen har ökat
möjligheterna till framgångsrik behandling av äldre, t.ex. vid grå starr,
ögonsjukdomar vid diabetes, sjukdomar i hjärtats klaffar och retledningssystem,
ortopediska sjukdomar, gallbesvär och framfall av livmodern.
Insikten om möjligheterna att rehabilitera gamla har också ökat inom
professionen, men kanske ännu inte i samma utsträckning hos
allmänheten.
Däremot ingår nedsatta fysiologiska reserver i bedömningen av vad
enskilda äldre patienter kan tolerera och tillgodogöra sig i form av medicinska
åtgärder. Riskerna med vissa operationer kan öka när kroppens
kondition avtar varvid nackdelarna kan bli större än fördelarna. Risken
för allvarliga komplikationer kan vara oacceptabelt stor. Speciella hänsynstaganden
vid vården av gamla kan således motiveras av medicinska
skäl. En total medicinsk bedömning av en patients behov och nyttan av
tänkbara åtgärder måste vara vägledande vid varje beslut, oavsett kronologisk
ålder.