DEL II ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG - Regeringen

| Några grundbegrepp 109
9.3 Livskvalitet
Livskvalitet har fysiska, psykiska, sociala och existentiella dimensioner.
Viktigt i detta sammanhang är t.ex. förmågan att kunna röra sig, klä sig,
äta och dricka, kommunicera med omgivningen i tal och skrift, ha möjlighet
att engagera sig i arbete/sysselsättning och fritid, ha fungerande
sociala relationer, en tillfredsställande sömn samt förmåga och möjlighet
till sexuell aktivitet.
Det har visat sig svårt att objektivt värdera livskvaliteten, såväl när det
gäller de yttre förutsättningarna som de effekter som tillgång till eller
avsaknad av dem har på individens liv. Att t.ex. kvalitetsjustera levnadsår
(QALY, quality adjusted life years) innebär tillämpning av en schablon
som ofta avviker från den enskilda människans bedömning.
Olika förmågor och yttre förutsättningar värderas olika av olika individer.
En och samma individ kan dessutom göra olika värderingar i olika skeden
av sitt liv. Friska personer, ofta även sjukvårdspersonal, har en tendens att
bedöma livskvaliteten hos en sjuk eller handikappad människa lägre än
hon själv gör.
Det får konstateras att det är varken graden av ett handikapp eller en
livssituation i sig utan individens upplevelse härav som avgör livskvaliteten.
En människa kan uppleva en god livskvalitet trots betydande funktionshinder.
9.4 Behov
Enligt en definition av den finländske filosofen Georg Henrik von Wright
har man behov av något man far illa av att vara utan. Tillämpat på hälso-
och sjukvården kan behov och "fara illa" ha olika betydelser. I den antika
medicinens formulering av hälso- och sjukvårdens uppgifter, att bota,
lindra och trösta, har sjuka människor i första hand ett behov av att bli
botade från sin sjukdom. I den meningen finns ett hälsorelaterat behovsbegrepp.
Om sjukdomen inte är möjlig att bota är det vårdens uppgift att
ge lindring och tröst genom palliativ vård. I den meningen finns också ett
livskvalitetsrelaterat behovsbegrepp.