DEL II ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG - Regeringen

| De etiska principerna i förhållande till vårdens innehåll 137
psykiska problem och en risk för att adekvat hjälp undanhålls (kap. 16).
Lika betydelsefullt är det att inte underdiagnosticera och underbehandla
psykiska störningar som kan påverkas i gynnsam riktning av
medicinska och psykoterapeutiska åtgärder. Syn- eller hörselnedsättning
och motoriska rubbningar kan motverka habilitering av utvecklingsstörda
om dessa handikapp inte utreds och åtgärdas.
Det är angeläget och nästan alltid kostnadseffektivt att den första bedömningen
i största möjliga utsträckning görs av väl kvalificerad personal
med nödvändig utbildning och god praktisk erfarenhet. Mer erfaren
personal kan oftare än oerfaren både avstå från onödiga undersökningar
och tidigare fatta beslut om angelägna kostnadskrävande undersökningar.
12.2 Vård
Utredningen och den medicinska bedömningen ger en grund för den
vidare handläggningen. Beroende på vad som framkommit kan patienten
erbjudas lämplig vård. Om egenvård bedöms tillräcklig för att tillgodose
behovet bör patienten få lämpliga råd. Egenvård är en grundläggande del
av behandlingen av många sjukdomar; för detta krävs dock ej sällan ingående
information. När det är lämpligt bör hänvisning ske till en annan
servicesektor, t.ex. socialtjänsten (kap. 16).
Utredningen har valt att, som underlag för den fortsatta diskussionen,
indela vårdinsatserna enligt följande:
o Vård av livshotande akuta sjukdomar
o Vård av svåra kroniska sjukdomar
o Palliativ vård och vård i livets slutskede
o Vård av människor med nedsatt autonomi
o Habilitering/rehabilitering jämte hjälpmedelsförsörjning
o Vård av mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar
o Vård av andra skäl än sjukdom eller skada
o Gränsfall
o Vård utan dokumenterad nytta.