Stiftelseredovisningens särart - Ekonomihögskolan - Mälardalens ...

MÄLARDALENS HÖGSKOLA 

Ekonomihögskolan 

EX0140 D-uppsats i företagsekonomi 

Stiftelseredovisningens särart 

En analys av redovisningen i avkastningsstiftelser 

utifrån ett intressentperspektiv 

Datum: 2004-06-08 

Handledare: Leif Carlsson 

Erik Carlsson 

Fredrik Jacobsen

Sammanfattning 

Plats: Ekonomihögskolan, Mälardalens Högskola 

Datum: 2004-06-08 

Nivå: D-uppsats i företagsekonomi, 10p 

Författare: Erik Carlsson Fredrik Jacobsen 

Blomstergatan 19 Blomstergatan 8 

72225 Västerås 72224 Västerås 

Handledare: Leif Carlsson 

Titel: Stiftelseredovisningens särart – En analys av redovisning i 

avkastningsstiftelser utifrån ett intressentperspektiv 

Nyckelord: Avkastningsstiftelser, stiftelseredovisning, redovisning 

Problem: En avkastningsstiftelse har speciella särdrag då den saknar 

ägare eller medlemmar. Den saknar också vinstintresse i den 

mening som finns i ett traditionellt bolag. Dessa faktorer 

ställer krav på redovisningen och dess utformning. 

Redovisningen i avkastningsstiftelser regleras i ÅRL och en 

utfyllande tolkning av lagtexten finns i BFN U 95:3 

”Redovisning i avkastningsstiftelser”. Kopplingen till ÅRL 

kan i vissa fall komplicera redovisningen för 

avkastningsstiftelser. Två berörda poster är nedskrivning av 

värdepapper och behandlingen av eget kapital. Med bakgrund 

till nämnda problem så finns ett behov av en utvecklad praxis 

på området. 

Syfte: Syftet med denna uppsats är att utreda vilka krav 

avkastningsstiftelsens särart ställer på redovisningen samt om 

god redovisningssed och kravet om rättvisande bild uppfylls 

vid nedskrivning av värdepapper och i behandlingen av eget 

kapital med gällande lagstiftning. Uppsatsen ämnar även 

undersöka hur praxis bör utvecklas för att ge en 

stiftelseanpassad redovisning. 

Metod: Denna uppsats grundar sig på ingående intervjuer med 

halvstrukturerade frågor utifrån fyra valda intressenter kring 

avkastningsstiftelsens redovisning. 

Resultat: Uppsatsen har påvisat att avkastningsstiftelsens särart ställer 

krav på redovisningen. Redovisning enligt ÅRL innebär för 

avkastningsstiftelser att god redovisningssed och rättvisande 

bild i vissa fall står i konflikt med stiftelsens ändamål. För att 

utveckla en praxis bör tillämpliga lagar i ÅRL kopplas till 

Stiftelselagen eller BFN U 95:3.

Abstract 

Place: School of Business, Mälardalen University 

Date: 2004-06-08 

Level: Master thesis in Business administration, 10p 

Authors: Erik Carlsson Fredrik Jacobsen 

Blomstergatan 19 Blomstergatan 8 

72225 Västerås 72224 Västerås 

Tutor: Leif Carlsson 

Title: The characteristics of accounting in private foundations – an 

analysis of accounting in private foundations seen from a 

stakeholders perspective. 

Keywords: Private foundations, accounting in foundations, accounting 

Problem: Private foundations have particular characteristics as they 

have no owners or members. They are also a non-profit 

corporation, which affect the accounting and the design of it. 

Private foundations follow the general accounting principles 

as for other associations, which in certain cases can 

complicate their accounting. The complications are 

manifested in write-downs of financial assets and in the 

treatment of equity. In the lights of these facts the wellestablished 

practice of accounting in private foundations need 

to be improved. 

Purpose: The purpose of this thesis is to examine the demands that 

private foundations claim on the accounting and if the 

generally accepted accounting principles and the true and fair 

view are obtained. This thesis also intends to examine how 

the well-established practice needs to be improved. 

Method: In this thesis a qualitative method is used for the survey. The 

survey is based on semi-structured questions with four 

occupational groups, which have interest in the accounting of 

private foundations. 

Results: The thesis has proved that the characteristics of private 

foundations affect the accounting and the design of it in 

different ways. Sometimes the generally accepted accounting 

principles and the true and fair view come into conflict with 

the purpose of the private foundation. To improve the wellestablished 

practice, applicable accounting rules can be 

connected into the foundation rules.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

1. INLEDNING .......................................................................................................................................... 1 

1.1 BAKGRUND......................................................................................................................................... 1 

1.2 PROBLEMOMRÅDE .............................................................................................................................. 2 

1.3 SYFTE ................................................................................................................................................. 3 

1.4 MÅLGRUPP ......................................................................................................................................... 3 

1.5 NOTSYSTEM........................................................................................................................................ 3 

1.6 FORTSATT DISPOSITION...................................................................................................................... 4 

2 METOD ................................................................................................................................................... 6 

2.1 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ........................................................................................................................ 6 

2.1.1 Datainsamling............................................................................................................................. 6 

2.2 URVALSKRITERIER.............................................................................................................................. 7 

2.2.1 Respondenter .............................................................................................................................. 8 

2.3 METODANSATS ................................................................................................................................... 9 

2.4 EMPIRISK UNDERSÖKNING .................................................................................................................. 9 

2.4.1 Metodkritik................................................................................................................................ 10 

2.5 KÄLLOR............................................................................................................................................ 10 

2.5.1 Källkritik ................................................................................................................................... 11 

2.6 VALIDITET OCH RELIABILITET .......................................................................................................... 11 

3 REFERENSRAM.................................................................................................................................. 12 

3.1 AVKASTNINGSSTIFTELSENS SÄRART................................................................................................. 12 

3.2 STIFTELSENS INTRESSENTER............................................................................................................. 13 

3.2.1 Revisor ...................................................................................................................................... 14 

3.2.2 Tillsynsmyndighet ..................................................................................................................... 15 

3.2.3 Normgivande organ .................................................................................................................. 15 

3.2.4 Lagstiftning ............................................................................................................................... 16 

3.3 TRADITIONELL REDOVISNING ........................................................................................................... 17 

3.4 REDOVISNING I AVKASTNINGSSTIFTELSER........................................................................................ 18 

3.5 GRUNDLÄGGANDE REDOVISNINGSPRINCIPER ................................................................................... 18 

3.5.1 God redovisningssed................................................................................................................. 18 

3.5.2 Överskådlighet.......................................................................................................................... 19 

3.5.3 Rättvisande bild ........................................................................................................................ 19 

3.6 ALLMÄNNA REDOVISNINGSPRINCIPER .............................................................................................. 19 

3.7 AVKASTNINGSSTIFTELSENS ÅRSREDOVISNING.................................................................................. 20 

3.7.1 Nedskrivning av finansiella anläggningstillgångar .................................................................. 22 

3.7.2 Eget kapital i en avkastningsstiftelse ........................................................................................ 23 

4 EMPIRI ................................................................................................................................................. 25 

4.1 PRESENTATION AV HENNING ISOZ, ERNST & YOUNG AB................................................................. 25 

4.1.1 Sammanställning av intervjun med Henning Isoz..................................................................... 25 

4.2 PRESENTATION AV KERTO BIRGERSSON, ÖHRLINGS PWC ............................................................... 28 

4.2.1 Sammanställning av intervjun med Kerto Birgersson............................................................... 28 

4.3 PRESENTATION AV ANNIKA OLDENBURG, LÄNSSTYRELSEN............................................................. 31 

4.3.1 Sammanställning av intervjun med Annika Oldenburg............................................................. 31 

4.4 PRESENTATION AV SÖREN WIKERFELT, BOKFÖRINGSNÄMNDEN...................................................... 33 

4.4.1 Sammanställning av intervjun med Sören Wikerfelt ................................................................. 33 

5 ANALYS OCH SLUTSATSER ........................................................................................................... 36 

5.1 VILKA KRAV STÄLLER AVKASTNINGSSTIFTELSENS SÄRART PÅ REDOVISNINGEN? ............................ 36 

5.1.1 Återkoppling till problemfrågan ............................................................................................... 38 

5.2 UPPFYLLS GOD REDOVISNINGSSED OCH RÄTTVISANDE BILD VID NEDSKRIVNING AV VÄRDEPAPPER 

OCH I BEHANDLINGEN AV EGET KAPITAL MED GÄLLANDE LAGSTIFTNING?............................................. 39


5.3 PÅ VILKET SÄTT BÖR PRAXIS UTVECKLAS FÖR ATT GE EN MER STIFTELSEANPASSAD REDOVISNING? 43 


6 EGNA KOMMENTARER................................................................................................................... 45 

6.1 DISKUSSION KRING PROBLEMFRÅGORNA.......................................................................................... 45 

6.2 ÅTERKOPPLING TILL RELIABILITET OCH VALIDITET.......................................................................... 46 

6.3 FRÅGOR FÖR FORTSATT FORSKNING ................................................................................................. 47 

KÄLLFÖRTECKNING 

Figurförteckning 

Figur 1.1 Arbetsmodell............................................................................................................ 5 

Figur 3.1 Stiftelsens intressenter........................................................................................... 14 

Figur 3.2 Stiftelsens balansräkning ...................................................................................... 21 

Figur 3.3 Not till eget kapital ................................................................................................ 22 

Bilagor 

Bilaga 1 Frågeformulär till empirisk undersökning 

Bilaga 2 BFN U 95:3 Redovisning i avkastningsstiftelser


En analys av redovisningen i avkastningsstiftelser utifrån ett intressentperspektiv 

1. Inledning 

I följande kapitel presenteras problembakgrunden för denna uppsats som 

sedan utmynnar i tre problemfrågor. Vi redogör vidare för syftet, målgrupp, 

notsystem och uppsatsens fortsatta disposition. 

1.1 Bakgrund 

I Sverige finns ca 15 000 registrerade stiftelser med en samlad rikedom på 

uppemot 300 miljarder, vilket kan jämföras med börsvärdet på bankerna 

Nordea, SEB och Handelsbanken tillsammans. Stiftelser som organisations 

form har sitt historiska ursprung i privatpersoners önskan att avsätta medel till 

olika samhälleliga ändamål. Till en början riktade sig donationerna främst till 

sjuk- och fattigvården medan de stiftelser som tillkommit på senare tid till 

största delen donerar medel till forskning och undervisning. 1 Det finns flera 

olika typer av stiftelser och enligt stiftelselagen kan fyra typer av 

stiftelsebildningar ske: 

• allmänna stiftelser 

• insamlingsstiftelser 

• kollektivavtalsstiftelser 

• tryggandestiftelser (pensions- och personalstiftelser). 2 

Allmänna stiftelser kan delas upp i avkastnings- och näringsdrivande stiftelser. 

Näringsdrivande stiftelser erhåller medel genom ekonomisk verksamhet, 

medan avkastningsstiftelser ursprungligen erhåller sina medel genom en gåva 

vars ändamål är att avkastningen skall tillgodose destinatärskretsen. Till 

antalet är avkastningsstiftelserna helt dominerande. 3 

Rent juridiskt är grunddefinitionen för bildandet av en avkastningsstiftelse när 

egendom enligt ett förordnande av en eller flera stiftare avskiljs till en 

självständig förmögenhet för ett varaktigt och bestämt ändamål. 4 

Avkastningsstiftelsens avskilda egendom består i de flesta fall till största delen 

av värdepapper i form av aktier. 5 En ny stiftelselag (1994:1220), SL trädde i 

kraft den 1 januari 1996. Den nya lagen innebar en betydande modernisering 

av en i många avseenden tidigare mycket otidsenlig reglering av 

stiftelsebegreppet. Innan dess tillkomst var främst Tillsynslagen (1929:116) 

samt vissa skatte- och pensionslagar i begränsad utsträckning aktuella för 

stiftelser. 6 SL saknar dock specifika regler för redovisning och hänvisar istället 

till bokföringslagen (1976:125), BFL. Från och med 1 januari år 2000 gäller en 

ny BFL (1999:1078) som i sin tur hänvisar till årsredovisningslagen 

(1995:1554), ÅRL. 7 Efter SL: s tillkomst har redovisningen utvecklats, från att 

1 RSV, Stiftelser – Civilrättsliga bestämmelser, s 15 

2 Bjelkberg, B, Stiftelser, s 2 

3 Lundén, B, Stiftelser – Juridik och beskattning, s 45ff 

4 ibid, s 18 

5 Fagerberg, K, Nedskrivning av värdepapper i stiftelser – några reflektioner 

6 Bjelkberg, B, Stiftelser s 1 

7 Fagerberg, K, Stiftelserna och ÅRL: Nya redovisningsregler kan medföra problem 

1



enhetligheten innan lagen trädde ikraft varit mycket begränsad till att 

utvecklingen sedan gått mot gemensamma redovisningsprinciper med likartade 

årsredovisningar. 

1.2 Problemområde 

En avkastningsstiftelse har mycket speciella särdrag, då den bland annat 

saknar ägare och medlemmar som övervakar stiftelsens förehavanden och kan 

ingripa mot den eller de som svarar för förvaltningen. 8 Den styrs i första hand 

av stiftelseförordnandet så länge som tillämpliga lagar följs. Förordnandet kan 

till exempel styra hur kapitalet skall användas och placeras. 9 Den typiska 

avkastningsstiftelsen är avsedd att främja sitt ändamål över obegränsad tid och 

har därför, till skillnad från ett aktiebolag, inte samma vinstsyfte. 10 

Avkastnings- stiftelsen skiljer sig med andra ord väsentligt från andra 

associationsformer på flertalet punkter, vilket får en påverkan på 

redovisningen. 11 Vi ställer oss därför frågan: 

Vilka krav ställer avkastningsstiftelsens särart på redovisningen? 

En årsredovisning skall enligt ÅRL upprättas bland annat med beaktande av 

god redovisningssed. I förarbetena till den tidigare bokföringslagen 

definierades god redovisningssed som det som den representativa kretsen av 

bokföringsskyldiga i praktiken utförde. Tyngdpunkten i den nya 

bokföringslagen från år 2000 har dock förskjutits från praxis till lag, vilket 

betyder att god redovisningssed existerar nästintill uteslutande först när 

lagtexten följs i dess ordalydelse. Om gällande lag och därmed god 

redovisningssed följs betyder det i normala fall att kravet om att ge en 

rättvisande bild av ställning och resultat även följs. 12 

Enligt BFL ges Bokföringsnämnden (BFN) ansvaret för utvecklandet av god 

redovisningssed. De allmänna råden får därför anses ge uttryck för vad som är 

god sed. BFN: s uttalande U 95:3 ”Redovisning i avkastningsstiftelser” har 

blivit vägledande för stiftelser efter SL: s tillkomst. Det råder dock oklarhet i 

vissa frågor då uttalandet inte stämmer överens med ÅRL och att den praxis 

som etablerats sedan SL: s tillkomst sedan behövts vidareutvecklats enligt 

ÅRL: s krav. 13 Detta leder till komplikationer för hur stiftelsen skall redovisa 

vissa poster. 

Två intressanta poster i avkastningsstiftelsens redovisning är nedskrivning av 

stiftelsens värdepapper och behandlingen av eget kapital. De senaste årens 

börsnedgång har aktualiserat frågan om och i så fall hur stiftelser skall skriva 

ned värdet på innehaven av värdepapper. Intressant är även hur behandlingen 

av det egna kapitalet i balansräkningen skall hanteras, då stiftelseförordnandet 

8 www.riksdagen.se 

9 Norin, M, Stiftelser, s 110 


11 Lundén, B, Stiftelser – Juridik och beskattning, s 20 

12 Törning, E, God redovisningssed – grundbegrepp med variationer, s 10 

13 Bjelkberg, B, Stiftelser, s 13f 

2



i vissa fall kan föreskriva att utdelning får ske från det bundna kapitalet. 

Indelningen i bundet och fritt kapital kan då framstå som missvisande. 14 Vi 

ställer oss därför följande fråga: 

Uppfylls god redovisningssed och rättvisande bild vid nedskrivning av 

värdepapper och i behandlingen av eget kapital med gällande lagstiftning? 

Med bakgrund till ovan nämnda komplikationer så torde behovet av en 

vidareutvecklad praxis nödvändig, vilket också ställer krav på normgivande 

organ att uppdatera normgivningen kring stiftelseredovisningen. 15 Utifrån 

detta ställer vi frågan: 

På vilket sätt bör praxis utvecklas för att ge en stiftelseanpassad 

redovisning? 

1.3 Syfte 

Syftet med denna uppsats är att utreda vilka krav avkastningsstiftelsens särart 

ställer på redovisningen samt om god redovisningssed och kravet om 

rättvisande bild uppfylls vid nedskrivning av värdepapper och i behandlingen 

av eget kapital med gällande lagstiftning. Vi ämnar även undersöka hur praxis 

bör utvecklas för att ge en stiftelseanpassad redovisning. 

1.4 Målgrupp 

Den här uppsatsen riktar sig främst till revisorer som är delaktiga i stiftelsens 

redovisning och till Länsstyrelsen som är tillsynsmyndighet och utövar 

stiftelsetillsynen. Vi tror även att normgivande organ och förvaltare av 

stiftelser kan finna uppsatsen intressant. 

1.5 Notsystem 

• Not i rubrik innebär att all text fram till nästa rubrik hänvisar till samma 

källa. 

• Not efter punkt avser hela stycket, eller allt efter föregående not. 

• Not innanför punkt eller kommatecken avser meningen. 

• Not som följer direkt efter ett ord syftar till ordet. 

14 Norin, M, Allmännyttiga stiftelser, s 58 

15 Fagerberg, K, Stiftelserna och ÅRL: Nya redovisningsregler kan medföra problem 

3



1.6 Fortsatt disposition 

Kapitel 2 Metod: I det andra kapitlet beskrivs metoden som använts i 

uppsatsen. Vi börjar med att redogöra för det tillvägagångssätt som valts i 

uppsatsen, bland annat vid insamlingen sekundärdata. Sedan behandlas de 

kriterier som ligger till grund för urvalet av respondenter samt den metodansats 

som använts i den empiriska undersökningen. Vidare redogörs för 

genomförandet av undersökningen och den kritik som vi framför till den valda 

undersökningsmetoden. Sedan går vi igenom de primärdata som vi använt i 

uppsatsen samt den kritik som kan finnas till dessa. Kapitlet avslutas med en 

redogörelse för begreppen validitet och reliabilitet, vilka sedan kommer att 

återknytas till i kapitel 6 Egna kommentarer. 

Kapitel 3 Referensram: I det här kapitlet redogör vi för den referensram som 

sedan ligger till grund för den empiriska undersökningen. Kapitlet inleds med 

en beskrivning av begreppet stiftelse samt dess särart. Vidare presenteras de 

fyra valda intressenterna kring stiftelseredovisningen, revisor, 

tillsynsmyndighet och normgivare. Denna presentation avslutas med en 

redogörelse för lagstiftningen och lagstiftarens tankar. Denna del leder sedan 

in på en redogörelse av traditionell redovisning med de grundläggande och 

allmänna redovisningsprinciperna. Avslutningsvis behandlas nedskrivningar i 

avkastningsstiftelsens värdepapper samt behandlingen av eget kapital. 

Kapitel 4 Empiri: I detta kapitel presenteras de valda respondenterna samt de 

insamlade svaren från den empiriska undersökningen. Svaren presenteras 

utifrån problemfrågorna med varje respondent var för sig. 

Kapitel 5 Analys och slutsatser: I det femte kapitlet gör vi en analys mellan 

de empiriska data som vi samlat in och den referensram som vi byggt upp i 

kapitel 3. Här redovisar vi också de slutsatser som vi kan konstatera utifrån 

tidigare ställda problemfrågor. Analysen och slutsatsen är strukturerad utifrån 

intressenternas olika synvinklar med varje problemfråga var för sig. 

Framkommen analys tar sikte på varje enskild intressents synvinkel och är 

ingen generalisering av yrkeskåren i allmänhet. 

Kapitel 6 Egna kommentarer: I det avslutande kapitlet presenterar vi våra 

egna kommentarer och reflektioner över uppsatsen i sin helhet. Vi gör även en 

återkoppling till validitet och reliabilitet i det framtagna resultatet. 

Avslutningsvis diskuterar vi frågor som vi tror kan vara intressanta för fortsatt 

forskning. 

Nedan följer en modell över uppsatsens disposition. 

4



Figur 1.1 Arbetsmodell 

Lagstiftare 

Tillsynsmyndighet 

Källa: Egen bearbetning 

Inledning 

Metod 

Referensram 

Empiri 

Analys & 

slutsatser 

Egna 

kommentarer 

5 

Normgivare 

Revisor



2 Metod 

I följande kapitel behandlas det tillvägagångssätt som tillämpats i arbetet med 

uppsatsen. Först redogör vi för insamlingen av sekundär och primärdata, 

sedan följer urvalskriterier för våra respondenter. Vidare presenteras den 

valda metodansatsen samt genomförandet av den empiriska undersökningen. 

Avslutningsvis behandlas metodkritik, valda källor och kritik till dessa samt 

begreppen validitet och reliabilitet. 

2.1 Tillvägagångssätt 

Vi påbörjade vårt uppsatsarbete om stiftelser i januari 2004. Intresset för ämnet 

väcktes efter att vi av en händelse läst en artikel i Dagens Nyheter 16 angående 

stiftelsers laglydighet gällande inlämnande av årsredovisning. 

2.1.1 Datainsamling 

För att få kunskap inom ämnesområdet samt skapa förutsättningar för det 

fortsatta arbetet påbörjades en omfattande litteratursökning. Detta arbete 

inleddes med ett besök på högskolebiblioteket i Västerås och Eskilstuna samt 

på stadsbiblioteket i Västerås. Litteratursökningen genomfördes i sökmotorerna 

LIBRIS och BOOK-IT på sökorden stiftelser, redovisning och 

stiftelseredovisning. För att få ett komplement till litteraturen så gjordes 

artikelsökningar i databaserna Artikelsök och Affärsdata där även ovan 

nämnda sökord användes. Sökningarna genererade värdefulla artiklar ur 

framförallt tidningarna Balans och Svensk skattetidning samt en mängd 

användbar och intressant litteratur. Ytterligare material- och kunskaps- 

insamling vidtogs genom personliga besök hos tillsynsmyndigheten och 

revisorer. 

Eftersom att Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet till avkastningsstiftelser så 

började vi med ett besök hos Marianne Nordin på Länsstyrelsen i Västerås, där 

vi tog del av deras syn och erfarenheter av stiftelseredovisningen. Vi fick även 

internt material rörande stiftelser. 

Informationsinsamlingen fortsatte med ett besök hos Öhrlings 

PriceWaterhouseCoopers. Detta förföll naturligt då vi noterat att stiftelser 

måste ha minst en revisor och att vi hade läst artiklar om avkastningsstiftelser 

utgivna av medarbetare på Öhrlings PWC. Då det inte fanns någon revisor med 

specialkunskaper rörande stiftelser på plats bad receptionisten om att få 

återkomma om en träff med Kerto Birgersson som är expert på stiftelsefrågor. 

Vi träffade sedan Kerto på Öhrlings kontor i Västerås måndagen den 15 mars 

då vi diskuterade stiftelsers redovisningsspecifika problem. Vi erhöll dessutom 

boken ”Stiftelser” samt annat material. Vi blev även tillfrågade om vi ville 

deltaga i ett stiftelseseminarium i Öhrlings regi som skulle äga rum veckan 

därpå. Detta ansåg vi vara ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter med 

16 Olsson, A, Rika stiftelser granskas 

6



personer verksamma inom stiftelser samt att få en djupare insikt om problemen 

belysta från olika synvinklar. 

Seminariet ägde rum måndagen den 22 mars mellan klockan 09.30 – 16.00 och 

behandlade: 

• Hur ser minimikraven för årsredovisning, förvaltningsberättelse och 

värderingsfrågor ut enligt ÅRL? 

• Skattelagstiftningen, kriterier för skattskyldighet respektive icke 

skattskyldighet. 

• Kapitalstrukturen i stiftelser. 

• Erfarenheter från Länsstyrelsens tillsyn. 

Föredragshållare under seminariet var personal från Öhrlings kontor i Västerås. 

För utbildningsdelen rörande redovisning ansvarade Kerto Birgersson och 

Peter Söderman, båda auktoriserade revisorer samt Inger Vetterskog, 

legitimerad redovisningskonsult. För skattefrågor rörande stiftelser ansvarade 

Hans Nilsson, skattejurist. Under dagen ventilerades flertalet stiftelsespecifika 

problem främst gällande redovisningen. Bland deltagarna på kursen fanns 

representanter från åtta stiftelser från Mellansverige. Utbildningen gav oss, 

förutom kontakter, vidare kunskaper inom problematiken gällande 

stiftelseredovisningen. 

Under insamlingen av sekundärdata framkom det att redovisningslagstiftningen 

inte var anpassad för den speciella karaktär som stiftelseformen besitter. 

Utifrån det så väcktes intresset för att undersöka hur olika intressenter kring 

stiftelsens redovisning uppfattade problematiken. Med intressenter menar vi 

grupperingar runt avkastningsstiftelser som i sitt yrkesutövande är beroende 

eller har ett intresse i hur redovisningslagstiftningen är anpassad idag eller bör 

utvecklas i framtiden. Till dessa räknar vi revisorer som har att göra revision på 

stiftelsens redovisning och tillsynsmyndigheten som i sin tillsyn av stiftelser är 

beroende av diverse poster i redovisningen. Lagstiftare och normgivare anser 

vi också vara intressenter i den aspekten att de påverkar lagar och 

rekommendationer i den ständigt pågående processen för att utveckla god 

redovisningssed och en tidsenlig lagstiftning. 

Kunskapsinsamlingen i form av sekundärdata och utgångspunkten i ovan 

nämnda intressenter låg sedan till grund för uppbyggandet av den referensram 

som senare skulle användas för att forma den empiriska undersökningen. 

2.2 Urvalskriterier 

Det finns två huvudtyper av urval, sannolikhetsurval som baseras på 

slumpmässighet och icke sannolikhetsurval som inte baseras på 

slumpmässighet 17 . Det som skiljer ett icke sannolikhetsurval från ett 

sannolikhetsurval är att inte samtliga enheter i populationen har en känd chans 

17 Holme, I M, Forskningsmetodik, s 182 

7



att komma med i urvalet. 18 Urvalet av respondenter har skett utifrån syftet att 

undersökningen skall ge en djup förståelse av problemet, snarare än att 

undersöka kvantiteter. Med bakgrund till detta har vi gjort ett ickesannolikhetsurval, 

vilket innebär att respondenterna har valts på strategiska 

grunder för att få en djupare förståelse för problemet. Vi har sedan strävat efter 

att plocka ut respondenter som kan spegla stiftelsens särart och redovisningen 

utifrån olika synvinklar. 

Vidare har vi strävat efter att enbart använda intressenter i vår empiriska 

undersökning som vi bedömt har en betydande position i sin yrkesgrupp och 

goda kunskaper i ämnet. 

2.2.1 Respondenter 

Arbetet med att engagera lämpliga respondenter till den empiriska 

undersökningen påbörjades med att vi kontaktade den auktoriserade revisorn 

Kerto Birgersson på Öhrlings PWC. Detta föll sig naturligt då ett samarbete 

redan etablerats samt att hennes specialistkunskaper inom området 

stiftelseredovisning stämde väl överens med våra kriterier. 

För att anlita en lämplig representant för lagstiftarens intresse i 

stiftelseredovisningen så föll valet på Henning Isoz, en stiftelsejurist, med god 

insikt i stiftelselagen och dess förarbeten. Han har även författat en hel del 

litteratur inom området, inte minst som en av lagstiftarna av SL. Vi uppfattade 

att han var den bäst lämpade representanten för dessa frågor i riket och 

kontaktades därför per telefon. 

Som representant för tillsynsmyndigheten var valet inte lika självklart. Det 

visade sig dock att de mest stiftelsekunniga representanterna för 

tillsynsmyndigheten var placerade i Stockholm, varför kontakt togs med 

länsassessor Annika Oldenburg på Länsstyrelsen i Stockholms län. Hennes 

arbetsuppgifter innebär att hon dagligen kommer i kontakt med 

stiftelseredovisning. Hon ingick tidigare även i den tillsynsgrupp som 

utvecklade tillsynsmyndighetens tillsynsroll i stiftelser. Dessa faktorer bidrog 

till att vi fann henne lämplig som representant för tillsynsmyndigheten. 

Slutligen kontaktades Sören Wikerfeldt, medförfattare till 

Bokföringsnämndens uttalande U 95:3 ”Redovisning i avkastningsstiftelser” 

som representant för normgivningen. Med ovan nämnda bakgrund bedömde vi 

honom som en god representant och expert för frågor angående normgivningen 

kring stiftelser. 

Samtliga respondenter ställde sig positiva till att medverka i den empiriska 

undersökningen och datum för intervjuer fastställdes. 

18 Christensen, L, Marknadsundersökning, s 109 

8



2.3 Metodansats 

I ett vetenskapligt uppsatsarbete finns det olika metoder att samla in 

information, den kvalitativa och den kvantitativa metoden. Båda syftar till att 

ge en ökad förståelse för forskningsobjektet, där den kvalitativa metoden 

kännetecknas av att försöka skapa en helhetsbild av problemet. 19 Vi ville även 

ha möjlighet att till en hög grad kunna reflektera och tolka respondenternas 

svar. Vid en kvalitativ undersökning vävs forskarens reflektioner och 

tolkningar in i en högre grad 20 . Det skapas en Jag- du relation mellan 

forskaren och respondenten som inte förekommer vid kvantitativa 

undersökningar. En kvalitativ undersökning strävar inte enbart efter att ge en 

beskrivning utan även att skapa en förståelse för det som undersöks 21 . 

Denna uppsats stämmer överens med det kvalitativa perspektivet då den 

grundar sig på ingående intervjuer med halvstrukturerade frågor utifrån valda 

intressenter. Vi vill på det viset skildra stiftelsens särart utifrån de olika 

intressenternas synvinklar. 

2.4 Empirisk undersökning 

Den empiriska undersökningen ägde rum under tidsperioden 30: e april och 4: 

e maj. Samtliga intervjuer genomfördes som besöksintervjuer, utom den med 

Sören Wikerfelt på BFN, som utfördes per telefon. Ursprungligen var vår 

intention att enbart genomföra besöksintervjuer, eftersom fördelarna med dessa 

är betydande. Fördelarna ligger i att metoden är mycket flexibel och ger 

möjlighet till att skapa en djupare diskussion kring frågorna 22 . Anledningen till 

att vi ändå valde att utföra en av intervjuerna per telefon var att respondenten 

ställde detta som villkor för att medverka i undersökningen. 

Intervjufrågorna i den empiriska undersökningen grundar sig på uppsatsens 

referensram. Dessa är sedan uppdelade på de tre problemfrågorna, där varje del 

har ett antal underfrågor som ämnar samla upp användbar data för att besvara 

varje problemfråga. 

För att respondenterna sedan skulle få en insikt i vad undersökningen skulle 

behandla så skickades intervjufrågorna i förväg per elektronisk post. Alla 

besöksintervjuer dokumenterades med hjälp av bandspelare och diktafon för att 

underlätta sammanställningen och för att få en korrekt återgivning. Samtliga 

intervjuer bearbetades och sammanställdes för att sedan skickas till 

respondenterna för granskning och godkännande. Speciell vikt lades vid 

sammanställningen av telefonintervjun som kompletterades med ytterligare 

frågor för att få en fullständigt korrekt tolkning av respondentens svar. 

19 Holme, I M, Forskningsmetodik, s 13 f 

20 ibid, s 78 

21 ibid, s 14 

22 ibid, s 167 

9



Samtliga respondenter godkände sammanställningarna och dessa kunde 

sedermera ingå i uppsatsens empiriavsnitt. 

2.4.1 Metodkritik 

Vi har valt att enbart basera undersökningen på en kvalitativ metod som 

grundar sig i att vi vill uppnå en djupare förståelse. Vi hade naturligtvis kunnat 

genomföra en kvantitativ undersökning med de olika intressenterna men vi tror 

inte att denna metod skulle bidra med någon större förståelse av de undersökta 

problemen. Tanken med undersökningen är att skapa en helhetsbild utifrån 

intressenternas synvinklar och något intresse i att generalisera enskilda 

intressenters tankar finns inte. 

Det finns dock en del komplikationer med det kvalitativa angreppssättet som är 

nödvändigt att beakta. Vi är medvetna om att intervjuarens förhållningssätt vid 

intervjutillfället kan påverka respondentens svar. Forskaren vet även om att han 

i en större grad påverkar resultatet genom sin närvaro vid en kvalitativ 

undersökning 23 . Risken kan då vara att respondenten svarar utifrån 

förväntningar som denna tror sig ha från intervjuaren, vilket kan betyda att 

respondenten beter sig på ett sätt som denna annars inte skulle ha gjort, det vill 

säga en form av intervjuareffekt. 24 

Vi är medvetna om att det finns nackdelar med telefonintervju som metod. Att 

föra en diskussion utifrån problemfrågorna hävdar vi vara svårare per telefon 

än vid ett personligt besök. Intervjuaren förlorar möjligheten att läsa 

respondentens kroppsspråk och kan heller inte visa bilder eller figurer för att 

förtydliga en frågeställning eller ett ämne tydligare. 25 Vi uppfattar också att det 

finns en viss stressfaktor som påverkar intervjuns genomförande, då 

respondenten lättare kan distraheras av annat i sin omgivning. 

2.5 Källor 

Vi har baserat urvalet av sekundärdata utifrån att få möjligheten att studera 

stiftelseredovisningen både före, under och efter SL: s tillkomst samt vid 

perioden för hänvisningen till ÅRL. Förklaringen till urvalet grundar sig i att vi 

ville skapa oss en bild av stiftelseredovisningen vid olika typer av 

förutsättningar. 

Då uppsatsens problem har studerats utifrån olika intressenter kring 

avkastningsstiftelser har också målet varit att finna källor som berör dessa olika 

grupperingar. Därför har vi även tagit del av internt material från länsstyrelsen 

i Stockholm och Västerås samt Öhrlings PWC. Förarbeten till lagstiftningen 

och rekommendationer har också studeras för att få en insikt i lagstiftarens och 

23 

Holme, I M, Forskningsmetodik s 14 

24 

ibid, s 94 

25 

Wiedersheim-Paul, F, Att forska, utreda och rapportera, s 87 

10



normgivarens tankar. För att komplettera sekundärata har fackpress granskats, 

mestadels ur tidskriften Balans. 

2.5.1 Källkritik 

Vi har funnit att utbudet av publicerat material och forskning kring ämnet 

stiftelser är ringa i sin omfattning. Vi har också noterat att kretsen av författare 

i ämnet är begränsad, vilket framgår av att författarna hänvisar till varandra, 

som i sin tur leder till att litteraturen ter sig tämligen likartad. En del av 

litteraturen kan även te sig något ålderdomlig. 

2.6 Validitet och reliabilitet 

Validiteten visar om undersökningen tagit fram det resultat som den skulle, det 

vill säga graden av giltighet, relevans och trovärdighet i informationen. 

Validitet hänger nära samman med reliabilitet, som är vägen till 

undersökningen, alltså tillförlitligheten i undersökningen och noggrannheten i 

mätningarna. 26 

Kvalitativa undersökningar görs för att få en djupare förståelse för det 

undersökta och då kommer inte den statistiska representativiteten i centrum. 

Undersökningar sägs ha hög reliabilitet om det vid flera olika undersökningar 

erhålls samma resultat. 

Reliabilitet i kvalitativ analys genereras genom interaktion med människor. Då 

verkligheten är föränderlig är det svårt att samla in identisk data som sedan kan 

mätas. I kvalitativa studier är analytikern och mätinstrumentet samma sak. 

Detta innebär att reliabilitet är kopplad till analytikern då ingen annan kan ta 

analytikerns roll. Dessa två komponenter gör att det ej går att upprepa samma 

studie flera gånger och det går ej heller att komma till exakt samma resultat. 

Validitet är i vilken grad man tänkt mäta. Intern validitet handlar om 

trovärdigheten i informationen. Extern validitet är graden av generaliserbarhet. 

Båda dessa begrepp är viktiga vid utvärdering av en kvalitativ analys. 27 

26 Wedin, L, Psykologiska undersökningsmetoder, s 35 

27 Christensen, L, Marknadsundersökning – en handbok, s 308 f 

11



3 Referensram 

I det här kapitlet redovisas den referensram som använts i arbetet. Vi börjar 

med att redogöra för avkastningsstiftelsens särart samt dess intressenter. 

Sedan följer en presentation av den redovisningslagstiftning som 

avkastningsstiftelser skall följa. Kapitlet avslutas med en redogörelse för 

avkastningsstiftelsens årsredovisning med tonvikt på nedskrivningar och eget 

kapital. 

3.1 Avkastningsstiftelsens särart 

Tillkomsten av en stiftelse bottnar i en viljeförklaring från en eller flera 

personer som har för avsikt att avskilja en egendom till förmån för ett 

ändamål. Det som kännetecknar en stiftelse är bland annat att egendomen 

endast får användas på ett sätt som är förenligt med de föreskrifter som 

stiftaren ger i stiftelseförordnandet. 28 

Förordnandet bestämmer vidare förvaltningsorgan som skall bestämma över 

stiftelsens egendom och förverkliga ändamålet. Det finns två former av 

förvaltning dels egen förvaltning, som innebär att flera fysiska personer utgör 

stiftelsens styrelse, samt anknuten förvaltning då en juridisk person i träder sig 

ansvaret som förvaltare för den avskilda egendomen. 29 Stiftelseformen 

kännetecknas av att konstruktionen i princip är avsedd att existera för evigt. 

Förordnandet kan också skydda stiftelsens existens till exempel genom att 

föreskriva om hur kapitalet skall användas. 30 Det är stiftelsens styrelse eller 

förvaltare som har ansvaret för att egendomen förvaltas på ett godtagbart sätt 

där hänsyn skall tas till flertalet parametrar som till exempel säkerheten, etiska 

aspekter samt riskspridning. 31 

Stiftaren skall definiera ändamålet med en sådan grad av bestämdhet och 

precision att det är möjligt att uppfylla, i annat fall saknar förordnandet 

rättsverkan och därmed existerar ingen stiftelse. 32 Ändamålsbestämningen 

skall omfatta stiftelsens syfte, verksamhetsföremål och destinatärskrets. 33 

Utformandet av ändamålet är därför av yttersta vikt och skall innehålla en 

syftesbeskrivning. Syftet beskriver vilket område stiftelsen skall verka inom 

eller vad den skall verka för, såsom undervisning, sjukvård och/eller 

vetenskaplig forskning. Inget hindrar att det finns flera ändamål. 34 

Verksamhetsföremålet avgör hur stiftelsen skall främja syftet, till exempel 

28 FAR: BFN U 95:3, s 591 

29 Birath, E, Det mesta om stiftelser, s 54 


31 Lunden. B, Stiftelser - Juridik och beskattning, s 98 

32 Länsstyrelsen material, Information om stiftelser, s 2 

33 Hemström, C, Stiftelsernas rättsliga ställning, s 13 

34 RSV, Stiftelser – Skatterättsliga bestämmelser, s 18 

12



genom att utge kontanta bidrag med en bestämd procentsats av årlig 

avkastning, eller genom att bygga och förvalta flerfamiljshus. 35 

Destinatärskretsen är den målgrupp till vem eller vilka som verksamheten är 

riktad. Bestämmelserna om destinatärer ska finnas i förordnandet, där redogör 

stiftaren för vilka krav som finns för att ingå i destinatärskretsen. 36 

För att förordnandet skall anses som giltigt så krävs en viss varaktighet, det 

vill säga att egendomen förbrukas över en tidsrymd som anses varaktig, där en 

bedömning är nödvändig från fall till fall. En godtagbar varaktighet bör ligga 

på mellan fem till tio år, men inte kortare, för att förordnandet skall vinna laga 

kraft. Detta innebär i förlängningen att stiftelser kan bli retroaktivt ogiltiga och 

faller då ut som till exempel ett arv till stiftarens arvingar. Ett 

stiftelseförordnande anses även ogiltigt om ändamålet har så kallad 

ursprunglig brist, vilket betyder att den stiftade egendomen omöjligen någon 

gång kan ge den avkastning som krävs för att kunna tillgodose ändamålet. 37 

Stiftelser drivs inte i vinstsyfte utan för att främja ett ändamål. Begreppet vinst 

kan därför vara missvisande i en stiftelse då syftet är att främja ändamålet och 

komma destinatärerna till nytta. Eftersom stiftelsen skall följa förordnandet 

blir det en balansgång mellan hur mycket stiftelsen skall dela ut, för att följa 

ändamålet, och hur mycket som skall kapitaliseras, för att säkra stiftelsens 

fortlevnad. Detta resulterar i att förordnandet i många fall begränsar stiftelser 

och dess utformning av redovisning. 38 

Stiftelseformen skiljer sig från andra associationsformer i olika avseenden. 

Denna särart karaktäriseras av att den saknar ägare och medlemmar. I 

aktiebolag och ekonomiska föreningar, där det finns ägare och medlemmar, 

bygger lagreglerna på att styrelsen och/eller verkställande direktör redogör för 

sin förvaltning till medlemmarna eller ägarna på årsstämman. Detta sker 

genom att en årsredovisning avlämnas, över vilken de av stämman valda 

revisorerna har att yttra sig i en revisionsberättelse. Den framlagda 

årsredovisningen ligger sedan till grund för om styrelse och VD kan ges 

ansvarsfrihet och om resultat- och balansräkning kan fastställas. På så vis sker 

en naturlig kontroll i dessa associationsformer. 39 I stiftelseformen finns inte 

denna möjlighet till naturlig kontroll utan istället så har SL bestämmelser om 

tillsyn. 40 

3.2 Stiftelsens intressenter 

Då avkastningsstiftelsen saknar ägare och vinstintresse i traditionell mening så 

blir informationen kring stiftelsekapitalets användning och fullföljden av 

ändamålet centralt. Jämfört med någon form av intressentmodell kring 

35 Lunden. B, Stiftelser - Juridik och beskattning, 48 


37 RSV, Stiftelser – Skatterättsliga bestämmelser, s 19 

38 Lunden, B, Stiftelser – Juridik och beskattning, s 145 

39 Hemström, C, Stiftelsernas rättsliga ställning, s 83 


13



redovisningen i ett aktiebolag där aktieägare, investerare och revisorer m.m. är 

de betydande intressenterna, så blir de samma i en stiftelse snarare 

tillsynsmyndigheten, revisor, lagstiftare och normgivare.(se figur 3.1) 41 Även 

tidigare och potentiella donatorer samt destinatärer är intressenter som bör 

beaktas i utformandet av redovisningen. 42 

Figur 3.1 Stiftelsens intressenter 

Lagstiftare 

Tillsynsmyndighet 


3.2.1 Revisor 

En avkastningsstiftelse skall alltid ha minst en revisor och han svarar 

tillsammans med stiftelsens styrelse eller förvaltare för att redovisningen är 

korrekt. 43 Om stiftelsen är skyldig att upprätta årsredovisning så skall revisorn 

vara kvalificerad. Om nettonuvärdet av stiftelsens tillgångar för de två senaste 

räkenskapsåret överstiger 1000 prisbasbelopp eller medeltalet anställda i 

stiftelsen överstiger 200 så föreligger krav om auktoriserad revisor. 44 Revisorn 

i en stiftelse skall i den omfattning som följer av god redovisningssed granska 

stiftelsens räkenskaper och årsredovisning, årsbokslut samt styrelsens eller 

förvaltarens förvaltning. 45 

Bestämmelserna innebär att revisorerna skall granska de löpande 

räkenskaperna, sifferuppgifter och annan information för att ge en rättvisande 

bild av stiftelsens ekonomiska resultat och ställning under perioden. 46 

Revisorerna skall också granska förvaltningen av stiftelsen, det vill säga att 

stiftarens förordnande och stiftelsens ändamål följts. Dessutom skall 

revisorerna kontrollera att styrelsen eller förvaltaren följt SL: s regler. Detta 

innebär bland annat följande: 

• Att placeringen av förmögenheten stämmer överens med förordnandet, 

eller om det inte finns något sådant, har varit godtagbart. 

41 

Olsson, A, Rika stiftelser granskas 

42 

Bjelkberg, B, Stiftelser, s 27 

43 

Birath,E, Det mesta om stiftelser, s 145 

44 

Bjelkberg, B, Stiftelser, s 39 

45 

SL, 4 kap 9 § 

46 

Birath,E, Det mesta om stiftelser, s 145 f 

Stiftelsen 

14 

Normgivare 

Revisor



• Att kapitalisering skett enligt förordnandet. 

• Att utdelning skett till de destinatärer som förordnandet säger. 

• Att utdelning inte skett av det bundna kapitalet. 

• Att arvodena är skäliga. 

Om stiftelseförordnandet innehåller föreskrifter om revisionen skall revisorn 

följa dessa såvida de inte strider mot de tvingande reglerna i SL eller mot god 

redovisningssed. 47 I övrigt bör revisorn ha den insikt och erfarenhet av 

redovisning och ekonomiska förhållanden som krävs med hänsyn till stiftelsens 

särart och ändamål. 48 

3.2.2 Tillsynsmyndighet 

Ansvaret för tillsynen i en stiftelse åligger den länsstyrelse där styrelsen eller 

förvaltaren har sitt säte. Tillsynen syftar främst till att skydda det ändamål som 

stiftaren föreskrivit i förordnandet, men också för att säkra potentiella framtida 

stiftare. Omfattningen av tillsynen regleras i 9 kapitlet i SL. 49 

Länsstyrelserna har stor frihet att prioritera hur tillsynen skall utföras, dock har 

tillsynen tre huvuduppgifter: 

• Att utöva kontroll att stiftelseförordnandet och bestämmelserna i SL 

efterlevs. 

• Att göra erforderliga ingripanden. 

• Att ge stiftelserna råd, upplysningar och service. 50 

Kontrollen sker genom att länsstyrelsen får begära in handlingar och andra 

upplysningar från stiftelsen, oftast i form av årsredovisningen och 

revisionsberättelsen som revisorn avlagt. De kan även kalla till sammanträden 

med stiftelsens styrelse eller förvaltare och utföra inspektioner om särskild 

anledning föreligger. Länsstyrelsen har också rätt och skyldighet att ingripa om 

det kan antas att stiftelsens förvaltning och revision inte utövas i enlighet med 

förordnandet eller SL. 51 

3.2.3 Normgivande organ 

BFN är ett statligt expertorgan och har huvudansvaret för att utveckla god 

redovisningssed i företagens bokföring och redovisning. De har det primära 

ansvaret att meddela normer till småföretagare och andra associationsformer 

vid sidan av aktiebolag och ger ut allmänna råd och informationsmaterial om 

tillämpningen av framför allt bokföringslagen och årsredovisningslagen. 

Publikationerna ges ut i tre serier: allmänna råd, vägledningar och uttalanden. 52 

47 SL, 4 kap 9 § 

48 ibid, 4 kap 3 § 

49 Lunden, B, Stiftelser – Juridik och beskattning, s 120 f 

50 Lampa,B, Det mesta om stiftelser, s 233 f 

51 Hemström, C, Stiftelsernas rättsliga ställning, s 85 f 

52 Thomasson, J, Extern redovisning och finansiell analys, s 10 

15



I ett uttalande behandlar BFN en mer begränsad frågeställning, där 

uttalandena i allmänhet återger innehållet i något allmänt råd som nämnden 

tidigare meddelat. I denna del har uttalandet samma rättsliga ställning som 

råden. Motsvarande gäller om de innehåller en redogörelse för en bestämmelse 

i t.ex. bokföringslagen. En bestämmelse i lag skall självklart följas och att den 

inkluderas i ett uttalande innebär inte någon ändring i detta avseende. De 

kommentarer och exempel som ges i uttalandet innebär inte tillägg eller 

ändringar i författningsbestämmelser eller allmänna råd utan tolkar och 

illustrerar innebörden i dessa. 53 

3.2.4 Lagstiftning 

Stiftelserna i Sverige har en stor gemensam förmögenhet och är av stor 

betydelse för vårt samhälle, framförallt genom det ekonomiska stöd de ger till 

samhällsnyttig verksamhet. 54 Det stora antalet stiftelser och deras ekonomiska 

betydelse ökade behovet av en tydligare lagstiftning gällande: 

• vad som egentligen är en stiftelse 

• ansvaret för förvaltningen 

• bokföring 

• årsredovisning 

• revision 55 

Mot bakgrund av stiftelsernas betydelse för samhället var osäkerheten om 

rättsläget och bristen på tidsenlig lagstiftning otillfredsställande. Det behövdes 

en allmän lagstiftning om stiftelser som kunde klargöra rättsläget. 56 Frågor 

som om en viss konstruktion verkligen var en stiftelse och vem som ansvarade 

för förvaltningen var till nackdel för både de som ville bilda en stiftelse och för 

utomstående som exempelvis blivande donatorer. 57 

Stiftelselagen trädde således ikraft 1996 och innan dess var rättsläget för 

stiftelser ganska oklart. 58 Även för omvärlden var det besvärande att det 

saknades bestämmelser om löpande bokföring, årsredovisning och revision. I 

och med införandet av SL blev rättsläget kring stiftelser tydligare och en större 

offentlighet uppnåddes. SL saknar dock specifika regler för redovisning och 

anger enbart i 3 kapitlet att stiftelser som är bokföringsskyldiga är skyldiga att 

ha minst en revisor, vilken är föremål för årlig kontroll av 

tillsynsmyndigheten. En hänvisning sker till bokföringslagen (1976:125), BFL 

för fullgörande av bokföringsskyldigheten. 59 

53 

www.bfn.se 

54 

Lundén. B, Stiftelser – Juridik och beskattning, s 11 

55 

ibid, s 12 

56 

Isoz, H, Stiftelselagen – en kommentar, s 18 

57 

Lunden, B, Stiftelser - Juridik och beskattning, s 12 f 

58 

Bjelkberg, B, Stiftelser s 1 

59 

Isoz, H, Stiftelselagen – en kommentar, s 21 

16



Från och med 1 januari, 2000 gäller en ny BFL (1999:1078) som i sin tur 

hänvisar till årsredovisningslagen (1995:1554), ÅRL. 60 Redovisningsreglerna 

som återfinns i ÅRL baseras på EG: s fjärde och sjunde direktiv och 

bakgrunden till dessa var ett försök att harmonisera redovisningsreglerna inom 

EU. Dessa redovisningsregler har influerats, liksom all annan 

redovisningslagstiftning, av teorin kring den traditionella redovisningen. 61 

3.3 Traditionell redovisning 

En enda enhetlig och av alla omfattad definition av begreppet redovisning finns 

inte. Syftet med ett företags redovisning är att tillgodose olika beslutsfattare 

och intressenter med information om företagets ekonomiska och finansiella 

förhållanden. 62 Redovisningens mål är att värdera en organisations korrekta 

förmögenhet och förändring i densamma. 63 Det kan sägas att redovisningen 

avbildar och gör modeller av verkligheten. 

Modellen av företagets verksamhet under ett tidsintervall utgör 

resultaträkningens innehåll, medan den statiska värderingen av tillgångar, 

skulder och eget kapital vid en bestämd tidpunkt bildar balansräkningen. 

Meningen med modellen är inte att återge verkligheten i alla dess detaljer och 

komplexitet utan snarare att förenkla så att den blir lättare för betraktaren att 

förstå. Med detta kan konstateras att en och samma modell inte är 

tillämpningsbar för alla ändamål. 64 

För att anpassa redovisningen till de individuella förutsättningarna sker 

ständigt en utveckling av kompletterande normgivning. Dessa utvecklas genom 

dels praxis, men även genom klargörande uttalanden från 

redovisningsexpertis. 65 

I den traditionella redovisningen enligt bokföringsmässiga grunder inryms 

framför allt en resultat- och en balansräkning där den bakomliggande teorin tar 

sikte på främst privata varuproducerande företag med en sparsamt tagen 

hänsyn till andra typer av associationsformer. Denna teori för redovisning har 

dock kommit att prägla även andra former av associationer, vilket har fört med 

sig att specifika problem uppkommit. Kopplingen mellan den traditionella 

redovisningsteorin och den faktiska regleringen i form av lagar och 

rekommendationer är därför betydande. 66 

60 

Fagerberg, K, Stiftelserna och ÅRL: Nya redovisningsregler kan medföra problem 

61 

Falkman, P, Teori för redovisning, s 10 

62 

Thomasson, J, Extern redovisning och finansiell analys, s 5 

63 


64 


65 

ibid, s 10 

66 


17



3.4 Redovisning i avkastningsstiftelser 

När SL trädde ikraft medförde det krav på bokföringsskyldighet och krav på 

offentlig årsredovisning för de flesta stiftelser. Som tidigare nämnts så regleras 

bestämmelserna rörande redovisning av stiftelser i bokföringslagen. 

Avkastningsstiftelser brukar delas in i två grupper, bokförings- och 

årsredovisningsskyldiga samt de som enbart är skyldiga att föra räkenskaper. 67 

Bokföringsskyldighet och krav på årsredovisning föreligger en stiftelse om 

tillgångarnas marknadsvärde överstiger tio prisbasbelopp. 68 

Bokföringsskyldigheten inträder vid tidpunkten för avkastningsstiftelsens 

bildande om tillgångarna överstiger nämnda belopp eller från och med det 

kalenderår vid vars ingång värdet av tillgångarna överstiger detta belopp. 69 De 

stiftelser som har tillgångar som understiger tio prisbasbelopp är enbart 

skyldiga att föra räkenskaper som avslutas med ett årsbokslut. 70 

Bokföringsskyldigheten innebär att stiftelsen skall tillämpa reglerna i BFL. 

Detta medför krav på löpande bokföring, årsredovisning, tillämpning av ÅRL: 

s schema för resultat- och balansräkning samt de grundläggande och allmänna 

redovisningsprinciperna. En utfyllande tolkning av redovisningslagstiftningen 

för avkastningsstiftelser återfinns i BFN: s uttalande U 95:3 Redovisning i 

avkastningsstiftelser. 71 

3.5 Grundläggande redovisningsprinciper 

En årsredovisning skall innehålla en balansräkning, resultaträkning, noter och 

förvaltningsberättelse. Enligt ÅRL skall årsredovisningen upprättas på ett 

överskådligt sätt och i enlighet med god redovisningssed. Vidare skall 

balansräkning, resultaträkning och noter upprättas som en helhet och ge en 

rättvisande bild av företagets ställning och resultat. 72 

3.5.1 God redovisningssed 

Eftersom BFL och ÅRL är utformade som ramlagar måste kompletteringar 

göras med normer som i detalj anger hur redovisningen skall ske. Dessa 

kompletterande normer inryms i redovisningslagstiftningens term god 

redovisningssed. Vad som utgör god redovisningssed bestäms genom tolkning 

av föreskrifter i lag och andra författningar på området. Om en lagtolkning inte 

räcker för att besvara en viss fråga, måste en utfyllande tolkning göras. Denna 

tolkning bör ha sin förankring i praxis, men för att lagens regler skall fyllas ut 

behövs även normgivande organ som BFN och Redovisningsrådet. Deras 

67 

Bjelkberg, B, Stiftelser, s 13f 

68 

Lundén, Stiftelser - Juridik och beskattning, s 141 f 

69 

BFL, 2 kap 3-5 §§ 

70 

Lundén, Stiftelser - Juridik och beskattning, s 136 

71 

Bjelkberg, B, Stiftelser, s 13 f 

72 ÅRL, 2 kap 1 § 

18



uttalanden tillmäts stor betydelse när ställning tas för vad som utgör god 

redovisningssed. 73 

3.5.2 Överskådlighet 

Begreppet överskådlighet syftar till att minska detaljinformationen och BFN 

menar att det är användarens behov som styr kraven på redovisningens innehåll 

och utformning för att lyfta fram det som är väsentligt. 74 

3.5.3 Rättvisande bild 

Enligt 2 kap 3 § ÅRL skall balansräkning, resultaträkning och noter upprättas 

som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat. 

Om det behövs för att en rättvisande bild skall ges, skall det lämnas 

tilläggsupplysningar. Om avvikelse görs från vad som följer av allmänna råd 

eller rekommendationer från normgivande organ, skall upplysning om detta 

och om skälen för avvikelsen lämnas i en not. 75 

Termen rättvisande bild anses i normalfallet gälla om lagstiftning och god 

redovisningssed har följts, dock är det inte tillåtet att avvika från en lag för att 

uppnå rättvisande bild. 76 Däremot, kan som ovan nämnts, företag avvika från 

allmänna råd eller rekommendationer med hänvisning till kravet på en 

rättvisande bild. 77 

3.6 Allmänna redovisningsprinciper 78 

Förutom gällande lagstiftning och rekommendationer inom ett område skall vid 

upprättande av balansräkning, resultaträkning och noter följande tas i 

beaktning: 

Fortlevnadsprincipen 

Fortlevnadsprincipen innebär att verksamheten förutsätts fortgå, såvida det inte 

finns en avsikt att avveckla eller upphöra med verksamheten. Denna princip 

har betydelse när företag redovisar exempelvis värdeminskning på tillgångar. 

Värdeminskningen på objektet i fråga kan i linje med detta antagande då 

fördelas över dess livslängd. Om inte den aktuella rapporten har lämnats i 

enlighet med antagandet om fortlevnad skall upplysning om detta lämnas samt 

redogörelse för orsak och skäl. Redovisning skall även ske om vilken princip 

som istället följts vid upprättandet av rapporten. 

Jämförbarhetsprincipen 

Företag skall konsekvent, från år till år, tillämpa samma principer för 

klassificering, indelning och värdering av delposter i årsbokslutet. Denna 

73 

FAR: BFN: Vägledning tillämpning av redovisningsrådets rekommendationer m.m s 385 

74 

ibid, s 386 

75 

ÅRL, 2 kap 3 § ÅRL 

76 

FAR: Vägledning – Om årsredovisning i aktiebolag, s 975 

77 


78 ibid 

19



princip skall underlätta för externa intressenter att analysera verksamhetens 

utveckling över tiden. Möjlighet till avsteg från denna princip kan ske om 

verksamheten har förändrats i den grad att en förändring av princip skulle 

medföra att händelser och transaktioner återges på ett bättre sätt. 

Försiktighetsprincipen 

Försiktighetsprincipen skall tillämpas vid värdering och innebär att tillgångar 

skall värderas försiktigt. Motsatt skall skulder på balansdagen värderas hellre 

för högt än för lågt. Tillgångar skall dock inte värderas för lågt då det kan ge 

upphov till dolda reserver, vilket motstrider kravet om rättvisande bild. Vidare 

skall enbart konstaterade intäkter inräknas samt att företaget med öppenhet 

redovisar eventuella ekonomiska förpliktelser som kommit till känna mellan 

balansdagen och upprättandet av årsredovisningen. Oavsett om företaget visar 

vinst eller förlust skall företaget ta hänsyn till värdenedgångar. 

Bokföringsmässiga grunder 

Inkomster och utgifter skall periodiseras till det räkenskapsår de tillhör oavsett 

tidpunkt när betalning äger rum. 

Principen om enskild värdering 

Vid värdering av balansposternas beståndsdelar skall, enligt huvudregeln, dessa 

värderas var för sig, det vill säga att ingen kollektiv värdering skall tillämpas. 

Undantag kan dock göras om det är förenligt med god redovisningssed. I 

FAR:s rekommendation nr 12 sägs att börsnoterade aktier som 

omsättningstillgång kan värderas kollektivt då själva syftet är att sprida 

riskerna. 

Kvittningsprincipen 

Redovisning av tillgångar, skulder, intäkter och kostnader skall ske till 

bruttovärden, det vill säga att dessa inte får kvittas mot varandra. Undantag 

medges om det föreligger legal rätt och då redovisas i balansräkningen endast 

den del som inte ingår i kvittningen. 

Kontinuitetsprincipen 

Ingående balansen skall vara lika med föregående års utgående balans. 

3.7 Avkastningsstiftelsens årsredovisning 

Balansräkningen i en avkastningsstiftelse skall i sammandrag redovisa samtliga 

tillgångar, avsättningar och skulder samt eget kapital på balansdagen. 79 

Anläggningstillgångar skall delas upp i tre huvudgrupper: immateriella, 

materiella och finansiella. 80 Tillgångarna i en avkastningsstiftelse består oftast 

av värdepapper och till viss del likvida medel, där värdepapperen vanligtvis 

klassificeras som finansiella anläggningstillgångar.(se figur 3.2) 81 

79 Lampa,B, Det mesta om stiftelser, s 124 



20



Det egna kapitalet i en avkastningsstiftelse utgörs av bundet och fritt kapital. 

Det bundna kapitalet består av den ursprungliga donationen som stiftaren 

avskiljde samt av senare donerade medel. Avkastningen på det bundna 

kapitalet i form av utdelningar och räntor redovisas över resultaträkningen, där 

en bestämd del enligt förordnandet av avkastningen skall återgå som 

värdesäkring till det bundna kapitalet. 82 Resterande del av avkastningen samt 

tidigare års ej utdelade medel utgör det fria egna kapitalet i 

avkastningsstiftelser. Ur det fria egna kapitalet sker utdelning för att tillgodose 

stiftelsens ändamål. 83 Avkastningsstiftelsens skuldsida är ofta av ringa 

karaktär, där passivsidan istället till största delen består av bundet och fritt eget 

kapital. 

Figur 3.2 Stiftelsens balansräkning 

Aktier 

Likvida 

medel 


Bundet 

EK 

Fritt EK 

Skulder 

Förutom balans- och resultaträkning skall avkastningsstiftelsen redovisa 

tilläggsupplysningar samt avge en förvaltningsberättelse. För 

anläggningstillgångar skall bland annat information om ingående 

anskaffningsvärde, avskrivningar och nedskrivningar lämnas. 84 En eventuell 

nedskrivning på avkastningsstiftelsens innehav av värdepapper aktualiserar ett 

antal ställningstaganden om hur nedskrivning skall redovisas samt vilken effekt 

det får på kapitalet. 85 

Det egna kapitalet bör indelas i bundet kapital och fritt kapital. Det egna 

kapitalet kan delas in ytterligare om det så behövs med hänsyn till 





21



stiftelseförordnandet. 86 Enligt BFN U 95:3 så skall förändringar i eget kapital 

(se figur 3.3) anges i not enligt 19 § (1976:125) BFL. 87 

Figur 3.3 Not till eget kapital 

Källa: BFN U 95:3 

3.7.1 Nedskrivning av finansiella anläggningstillgångar 

Reglerna och rekommendationerna för hur finansiella anläggningstillgångar 

skall redovisas återfinns i ÅRL: s fjärde kapitel och FAR 12 ”Redovisning av 

aktier och andelar”. 

Av den stiftade egendomen i en avkastningsstiftelse är den mest väsentliga 

tillgången värdepapper (aktier). 88 I de flesta stiftelser klassificeras dessa som 

en finansiell anläggningstillgång, då innehavet är avsett för stadigvarande bruk 

i enlighet med stiftelsens ändamål. 89 Enligt ÅRL 4 kap 5 § skall en 

anläggningstillgång som på balansdagen har ett lägre värde än det värde som 

följer av anskaffningsvärdet inklusive kostnader för köpet, skrivas ned om 

nedgången anses bestående. Finansiella tillgångar kan även skrivas ned 

omedelbart så snart de blivit kända även om nedgången inte anses bestående. 

Vidare skall nedskrivningar redovisas i resultaträkningen. En nedskrivning är 

en orealiserad förlust och påverkar resultatet negativt. 90 

För en avkastningsstiftelse innebär det att årets resultat kan bli negativt trots att 

den löpande avkastningen (utdelningar och räntor) på de finansiella 

anläggningstillgångarna är positiv. Enligt olika stiftelseförordnanden skall 

stiftelser behandla löpande avkastning och realisationsresultat på försålda 

aktier på olika sätt när de bestämmer det utdelningsbara kapitalet. En del får 

enbart disponera den löpande avkastningen för utdelningar, medan andra kan 

välja att även räkna in realisationsresultatet. Det finns även de som är tvingade 


87 FAR: BFN U 95:3, s 592 


89 Birath, E, Det mesta om stiftelser, s 124 

90 ÅRL, 4 kap 5 § 

22



enligt förordnandet att disponera så väl den löpande avkastningen som 

realisationsresultatet för att uppfylla ändamålet. 91 

I det fall då löpande avkastning avser utdelningar och räntor och inte 

realisationsresultat så blir effekten att nedskrivningsposten flyttas från fritt till 

bundet eget kapital och minskar således det bundna kapitalet. Samtidigt flyttas 

realisationsvinsten från fritt eget kapital till bundet eget kapital och ökar 

således det bundna kapitalet. 92 

Om däremot realisationsvinster skall inräknas i den utdelningsbara 

avkastningen, det vill säga att alla medel i princip är tillgängliga för utdelning, 

så blir effekten att ingen uppdelning i fritt och bundet kapital behöver göras. I 

detta fall så får nedskrivningen den effekten att den minskar det fria kapitalet 

och utdelning inte kan ske i den omfattning som förordnandet föreskriver. Om 

fallet är så att stiftelseförordnandet inte ger någon klar riktlinje i föreskrifterna 

för hur realisationsvinster skall behandlas, så blir det upp till förvaltaren att 

tolka hur realisationsvinster skall inkluderas i den löpande avkastningen. En 

vanlig tolkning är att löpande avkastningen alltid skall disponeras och att en 

realisationsförlust eller nedskrivning inte skall minska det utdelningsbara 

kapitalet. I det läget sker då en redovisning mot bundet eget kapital. 93 

Att bedöma huruvida det föreligger en bestående värdenedgång kan för 

stiftelser vara svårt att fastställa. Faktorer som bör vägas in i bedömningen är 

förväntningar om utvecklingen av och avsikten med innehavet. 94 För vissa 

stiftelser styr det ändamålsbundna stiftelseförordnandet i vilket aktieslag som 

förmögenheten skall placeras. 95 

Bedömningen om nedskrivningsbehovet bör göras post för post. Kan 

sammansättningen av aktier betraktas som en kollektiv enhet i syfte att uppnå 

en riskspridning finns skäl att värdera nedskrivningsbehovet på samma grund 

som omsättningstillgångar i form av börsnoterade aktier. Vid nedskrivning av 

dessa typer av tillgångar tillämpas lägsta värdets princip. Enligt denna 

tillämpning bör de nedskrivningar som görs på de bokförda värdena fördelas på 

de aktier som ingår i portföljen som post för post. Kollektiv värdering av dessa 

tillgångar anses lämpliga enligt FAR om avsikten är att uppnå en riskspridning. 

Däremot är det mindre lämpligt att göra en kollektiv värdejustering som inte 

kan hänföras till en viss aktiepost, då de strider mot kravet att specificera 

bokförda värden. 96 

3.7.2 Eget kapital i en avkastningsstiftelse 

Reglerna och rekommendationerna för hur eget kapital i en avkastningsstiftelse 

skall redovisas återfinns i ÅRL: s tredje kapitel och i BFN U 95:3. 

91 

Fagerberg, K, Nedskrivning av värdepapper i stiftelser – några reflektioner 

92 


93 

ibid 

94 


95 

Birath, E, Det mesta om stiftelser, s 74 

96 

FAR: Nr 12. Aktier och andelar s 1026 f 

23



En stiftelses kapital kan ses som ett mått på utdelningskapaciteten på olika lång 

sikt och behandlas som mer eller mindre fritt för utdelning, ofta i termer av 

bundet och fritt kapital. 97 

Avkastningsstiftelser erhåller vanligtvis vid bildandet av stiftelsen ett 

stiftelsekapital som sedan redovisas som en fond i eget kapital samtidigt som 

det upptages en tillgång i balansräkningen. Uppdelningen av eget kapital i 

bundet respektive fritt kapital (utdelningsbart kapital) bör göras utifrån vad 

som anses gälla civilrättsligt och resonemanget grundas på hur stiftaren har 

föreskrivit att avkastningen skall disponeras. Om enbart avkastningen på det 

ursprungliga fondkapitalet skall delas ut bör fondkapitalet klassificeras som 

bundet kapital. Är det däremot så att stiftelsen skall dela ut även av det 

ursprungliga fondkapitalet, med hänsyn tagen till övriga stiftelseföreskrifter 

och som inte inskränker på stiftelsens varaktighet, så bör fondkapitalet 

betraktas som fritt kapital. 98 

Vanligt är att avkastningsstiftelser i balansräkningen har en uppdelning på 

bundet och fritt kapital och en ytterligare specifikation i not. 99 

Termerna bundet och fritt kan i en stiftelse ibland vara något missvisande, då 

utdelning ibland även sker från bundet kapital. I dessa sammanhang kan det 

vara lämpligare att enbart använda sig av begrepp såsom exempelvis 

fondkapital och disponibla medel. 100 Framför allt gäller detta redovisningen av 

kapitalvinster och eget kapital i avkastningsstiftelser som enligt 

stiftelseförordnandet inte får använda annat än den löpande avkastningen för 

sitt ändamål. Kapitalvinster är normalt inte utdelningsbara i en 

avkastningsstiftelse. I förarbetena till SL diskuteras vad som bör inräknas i 

begreppet avkastning och anger där att den traditionella tolkningen är att med 

löpande avkastningen (utdelningsbar) skall räknas räntor och utdelningar som 

är direkt knuten till förmögenheten, alltså inte kapitalvinster på omplaceringar 

av förmögenheten. 101 

Realisationsresultatet som uppkommer vid en avyttring är ofta ett betydande 

belopp, oftast större än utdelning och ränta som genereras av kapitalet och som 

vanligtvis är utdelningsbart. Med bakgrund till detta får redovisningen i 

resultaträkningen en central betydelse och frågan i vilken mån avyttringen skall 

inräknas i stiftelsens nettoomsättning eller redovisas som en separat post. 

BFN:s uttalande U 95:3 anger inte uttryckligen hur detta skall ske, mer än att 

det skall redovisas över resultaträkningen. Hittillsvarande praxis har dock 

inneburit att stiftelser har redovisat posten separat. 102 






102 ibid, 

24



4 Empiri 

I kommande kapitel redogör vi för de empiriska undersökningarna. Först 

presenteras respondenten och sedan behandlas utfallen av intervjuerna, 

strukturerade utifrån våra tre problemfrågor. 

4.1 Presentation av Henning Isoz, Ernst & Young AB 

Henning Isoz lämnade under våren 1997 sin tjänst som hovrättsråd vid Svea 

hovrätt och är numera konsult vid Ernst & Young AB med särskild inriktning 

på stiftelserätt. Han arbetade under åren 1982-1996 med stiftelserättsliga 

frågor på Regeringskansliet. Under sin tid där och framförallt inom 

Justitiedepartementet svarade han för det grundläggande arbetet med 

stiftelselagen, införandelagen och stiftelseförordningen. Han medverkade även 

vid utarbetandet av betänkandena SOU 1994:147, 1995:93 samt 1996:105. 

4.1.1 Sammanställning av intervjun med Henning Isoz 


Runt en avkastningsstiftelse finns det olika intressenter. Med begreppet 

intressenter avses därvid personer som står utanför stiftelsens förvaltning. Dels 

är det de som vill njuta förmån av stiftelsen, det vill säga destinatärerna. Dels 

är det Länsstyrelsen som enligt stiftelselagen utövar tillsyn över 

stiftelseväsendet och till följd därav använder just redovisningen som ett viktigt 

instrument för utövandet av denna tillsyn. En stiftelse saknar ägare eller 

medlemmar och därför finns det en övervakande myndighet. 

Även anhöriga (t.ex. efterlevande make, arvinge eller arvinges avkomling) till 

stiftaren har ett intresse att se hur förvaltningen av den stiftade egendomen 

sköts och efterlever sitt ändamål. Anhöriga kan nämligen i likhet med 

tillsynsmyndigheten ingripa mot stiftelsens styrelse eller förvaltare i fall då 

stiftelsen inte förvaltas i enlighet med stiftelseförordnandet eller stiftelselagen. 

Länsstyrelsen i sin egenskap av tillsynsmyndighet skall som sagt se till att 

stiftelsen förvaltas enlighet med stiftelseförordnandet och stiftelselagen. I detta 

inbegrips att stiftelsen använder avkastningen och att den används till förmån 

för den av stiftaren bestämda destinatärskretsen. Däri inbegrips också att 

förmögenheten är placerad i enlighet med eventuella föreskrifter i förordnandet 

eller annars på ett godtagbart sätt. 

Det är dock i första hand revisorns roll att granska förvaltningen. Utöver 

sedvanlig räkenskapsgranskning tillkommer det revisorn att granska att 

stiftelsen använder avkastningen och att den används till förmån för den av 

stiftaren bestämda destinatärskretsen. Revisorn skall vidare granska att 

förmögenheten är placerad i enlighet med eventuella föreskrifter i förordnandet 

eller annars på ett godtagbart sätt. Vid avsteg från detta lämnar revisorn en 

oren revisionsberättelse. En anmärkning från revisorn i en stiftelse är 

25



allvarligare än i t.ex. ett bolag. Det sammanhänger med att det i ett bolag finns 

ägare som trots anmärkning kan ge ledamöterna i styrelsen ansvarsfrihet. 

Ansvarsfrihetsinstitutet är däremot i princip okänt inom stiftelsevärlden, detta 

eftersom stiftelserna saknar såväl ägare som medlemmar. 

För redovisningens utformning gäller föreskrifterna i stiftelseförordnandet i 

första hand så länge de inte strider mot tvingande lag. Stiftelseförordnandet kan 

innehålla speciella och mer detaljerade regler för hur redovisningen skall se ut, 

även om det inte är så vanligt. 

Redovisningsreglerna för stiftelser ändrades från år 2000 i anledning av den 

nya bokföringslagen. Genom de nya reglerna kom bokföringsskyldiga stiftelser 

att bli skyldiga att upprätta årsredovisning enligt ÅRL. De nya reglerna innebär 

att stiftelser numera skall upprätta resultaträkning och balansräkning på något 

annorlunda vis än vad som skett tidigare samt att det ska lämnas mer uppgifter 

i förvaltningsberättelsen. 

Det kan konstateras att många som sköter redovisningen för stiftelser gör detta 

på ideell basis. Att årsredovisningen skall upprättas enligt ÅRL innebär att 

dessa ideellt arbetande personer har det svårare nu. Tidigare fanns regelverket 

kring årsredovisningen i SL. ÅRL är ett omfattande regelverk och det kan 

innebära vissa svårigheter att avgöra vilka bestämmelser som gäller för 

stiftelser. 

Stiftaren bestämmer vilka som skall kunna njuta förmån av den. Om han därvid 

skulle föreskriva att han själv skulle ha del i avkastningen kommer ingen 

stiftelsebildning till stånd. Det går inte att bilda en stiftelse till förmån för sig 

själv. 

För styrelsen eller förvaltaren ligger fokus på att tillgodose ändamålet med den 

avkastning som förmögenheten lyckats generera. Förvaltningen av 

förmögenheten bör ske på ett sådant sätt att det blir en jämn utdelningsnivå 

över åren. Ingen är intresserad av att en stiftelse delar ut väldigt mycket pengar 

ett år för sedan inte dela något alls under påföljande år. Meningen är att 

destinatärerna om 15 år skall åtnjuta i vart fall samma utdelning som dagens. I 

det enskilda fallet kan det dock finnas av stiftaren meddelade föreskrifter som 

avvika från detta. 

Det finns några men få regler i ÅRL som är tillämpliga bara på stiftelser. För 

den oinvigde kan det vara svårt att hitta fram till dessa. Men det finns hjälp att 

få till exempel från redovisningsbyråer. Ytterst är det dock styrelsen eller 

förvaltaren som har ansvaret för redovisningen och dom är vanligtvis inte 

proffs i samma mening som i bolagsvärlden. Kraven är i princip inte för höga 

på stiftelser, men däremot skulle det finnas en reglering bara avsedd för 

stiftelser. Tillämpliga regler i ÅRL kan brytas ut och kopplas till SL. Det skulle 

dock kräva ett omfattande arbete men det skulle underlätta för stiftelserna. 

26





Ett problem med gällande regelverk är att BFN U 95:3 inte är uppdaterad och 

att den hänvisar till gamla BFL. Rent formellt behöver därför uttalandet ses 

över, och det kommer också sannolikt att ske. Det står dock i propositionen till 

den nya BFL att BFN U 95:3 är tillämplig även efter ikraftträdandet av den nya 

BFL. En översättning till den nya världen går alltid att göra. 

Stiftelser redovisar vanligtvis sina innehav av värdepapper som 

anläggningstillgång, vilket också är mest riktigt eftersom en stiftelse skall ha en 

långsiktig placeringshorisont. Stiftelser borde inte omsätta förmögenheten i 

korta placeringar. 

En avkastningsstiftelse skall dela ut det fria egna kapitalet. Det fria egna 

kapitalet utgörs av den löpande avkastningen samt ansamlad, ej utdelad sådan 

avkastning från tidigare år. Vad som är löpande avkastning i en 

avkastningsstiftelse måste prövas från fall till fall. Denna prövning sker genom 

en tolkning av begreppet avkastning eller det motsvarande begrepp som 

stiftaren har använt i stiftelseförordnandet. Tidigare (fram till 1980talet 

ungefär) avsågs med begreppet avkastning utdelningar och räntor. I dag 

används begreppet ofta i en vidare innebörd, vilket har medfört att olika typer 

av prefix används för att tydliggöra vilken typ av avkastning som avses. En 

tolkning är under alla förhållanden nödvändig. Det gäller därvid att försöka 

lägga fast stiftarens verkliga vilja. En omständighet som därvid kan vara av 

betydelse är vilket yrke stiftaren hade. För en bonde är sannolikt avkastning 

alltjämt lika med ränta och utdelning. Annorlunda förhåller det sig om stiftaren 

skulle ha varit en ekonom. 

I regel leder tolkningen fram till att löpande avkastning i form av utdelningar 

och räntor skall delas ut och att kapitalvinster inte ens får delas ut. Det 

förekommer dock fall då tolkningen leder fram till att också kapitalvinster får 

användas. 

En nedskrivning skall redovisas i resultaträkningen. I noten till eget kapital (se 

BFN U 95:3) förs därefter nedskrivningsbeloppet från fritt till bundet eget 

kapital. Detta gäller även för de fall att kapitalvinster får delas ut. Om 

kapitalvinster däremot skall delas ut skall någon överföring inte ske. 

Det snåriga regelverket och bedömningen av vilka regler i ÅRL som är 

tillämpliga på stiftelser är problematiskt. En målkonflikt finns mellan 

stiftelseförordnandet och försiktighetsprincipen när nedskrivningar leder till att 

kapitalet minskar samtidigt som förordnandet säger att hela den löpande 

avkastningen skall delas ut. I dylika fall finns det många som menar att den 

löpande avkastningen inte borde delas ut utan kapitaliseras för säkring av 

stiftelsekapitalet. 

Omfattningen av aktieportföljen kan vara en faktor som avgör huruvida 

kollektiv redovisning bör tillämpas eller inte. Det kan vara lämpligt att dela in 

27



redovisningen av portföljen i marknader, branscher etc. Om antalet 

värdepappersslag är omfattande så kan ett alternativ vara att använda en 

uttömmande not med redovisning av aktuella marknadsvärden och bokförda 

värden post för post. 

Sedan SL och BFN U 95:3 trädde i kraft har praxis varit att eget kapital delats 

upp i bundet och fritt. De flesta förstår vad det betyder. Att föra utdelningen via 

eget kapital noten är lämpligt men för att underlätta för läsaren av en 

årsredovisning bör även förvaltningsberättelsen innehålla en redogörelse över 

lämnade utdelningar. 

På vilket sätt bör praxis utvecklas för att ge en mer stiftelseanpassad 

redovisning? 

I dagsläget är BFN U 95:3 den enda vägledning som finns för 

avkastningsstiftelser. Uttalandet U 95:3 behöver först och främst uppdateras av 

formella skäl. Efter sommaren kommer det att tillsättas en utredning med 

uppdrag att se över SL. Det är tänkbart att resultatet av denna utredning blir att 

ytterligare justeringar behöver göras i U 95:3. 

I övrigt gäller ÅRL i tillämpliga delar. För många av de ideellt arbetande 

stiftelseförvaltarna är det många gånger svårt att urskilja vilka delar i ÅRL som 

skall tillämpas. Lämpligt vore att lyfta in de tillämpliga delarna från ÅRL till 

SL för att anpassa och underlätta redovisningen i stiftelser. Skälet till att 

reglerna om årsredovisningen flyttades från SL till ÅRL var att reglerna skulle 

EU-anpassas. 

4.2 Presentation av Kerto Birgersson, Öhrlings PWC 

Kerto Birgersson är auktoriserad revisor på Öhrlings PWC i Västerås och har 

lång erfarenhet från revision i stiftelser. Hon ansvarar för Öhrlings PWC 

revision av flertalet stiftelser i Västmanland och Dalarna. 

4.2.1 Sammanställning av intervjun med Kerto Birgersson 


Stiftelser har inte någon särart i redovisningen utan ÅRL gäller för alla 

associationsformer men är egentligen inte anpassad för stiftelser. Det är i 

grunden bra med en harmoniserad redovisning för läsarna då de kanske känner 

till ÅRL. Sen kan det tyckas att redovisningslagstiftningen behöver 

kompletteras med upplysningar och rekommendationer eftersom antalet poster 

som gäller för stiftelser i ÅRL är ganska få. 

Intressenterna kring redovisningen i stiftelser är i huvudsak myndigheter och 

möjligen stiftaren och stiftarens släktingar som har ett intresse i att stiftelsen 

består. Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet granskar att stiftelsen har uppfyllt 

ändamålet och hur detta har främjats. De har ofta begränsade kunskaper 

28



rörande redovisning och litar således på att revisorerna granskar och godkänner 

redovisningen på ett korrekt sätt. Vidare skall Tillsynsmyndigheten ingripa om 

förordnandet inte följs. Därför är det viktigt att stiftelsen i sin årsredovisning 

tydligt redogör för hur ändamålet har främjats. Föreskriver förordnandet att 

destinatärerna på något sätt skall vara behövande skall det också framgå på 

vilka grunder styrelsen gjort sin bedömning. Däremot är destinatärerna som får 

förmån av stiftelsernas avkastning sällan intresserade av stiftelsens 

årsredovisning. När det gäller revisorn i en stiftelse så måste han ha en viss 

inställning till jobbet. Det är inte revisorn som skall berika sig utan vara en 

slags garant för att redovisningen och andra ställningstagande är korrekta. 

Vinstbegreppet får en annan innebörd i en stiftelse. Egentligen saknar inte 

stiftelsen vinstintresse men då åsyftas snarare den avkastning som kan 

genereras ur förmögenheten. Därför blir det viktigt i en stiftelse hur 

förmögenheten är placerad. Det finns vissa stiftare som i förordnandet angivit 

hur förmögenheten skall placeras. SL säger att stiftelser skall placera 

förmögenheten på ett godtagbart sätt. Det blir en avvägning mellan att 

tillgodose säkerheten och att skapa en angenäm avkastning på förmögenheten. 

Stiftelseredovisningen behöver inte innefatta alla rubriker som finns i ÅRL när 

de upprättar resultat- och balansräkningen. I en stiftelseredovisning skulle 

avkastningen (räntor och utdelningar) kunna vara den första rubriken. Sedan är 

det upp till stiftelsen att dela upp sina kostnader efter behag. Om stiftelsen har 

en väldigt liten redovisning så kan rubrikerna med fördel anges i klartext så att 

man ser vad det består av. 



Att avkastningsstiftelser lyder under samma lagstiftning som aktiebolag är bra, 

då vi får en och samma modell i samhället gällande redovisning. Med modellen 

använd på rätt sätt uppfyller den absolut de krav som kan ställas på 

stiftelseredovisningen. 

Den stora massan känner till ÅRL och på så vis ökar läsbarheten för den 

intresserade kretsen. Angående kompletterande normgivning kan BFN: s status 

och framtid som normgivare ifrågasättas i och med att de dragit tillbaka utkast 

och inte uppdaterat gällande uttalanden. 

Avsikten med stiftelsens kapital är att det skall hålla i många år. Allt långsiktigt 

kapital eller långsiktiga placeringar är anläggningstillgångar, inte 

omsättningstillgångar. Dessa tillgångar består nästan uteslutande av 

värdepapper i stiftelser och skall värderas som en portfölj, då avsikten är att 

försöka göra en kombination av värdepapper för att uppnå en riskspridning. 

Därav kommer också då naturligt att värdera dem som ett kollektiv i 

redovisningen. Enligt ÅRL skall anläggningstillgångar värderas post för post. I 

ÅRL menas med anläggningstillgångar oftast fastigheter och maskiner där 

funktionen mer knyts an till en kassagenererande enhet. I en stiftelse blir den 

kassagenererande enheten istället portföljen av värdepapper. En utförligare not 

29



får sedan specificera de olika bokförda värdena, med aktuella marknadsvärden 

och bokförda värden. Om det däremot står i förordnandet att stiftelsen enbart 

skall placera i ett eller ett fåtal slag av värdepapper talar det för en post för post 

värdering och redovisning i balansräkningen. 

Om stiftelsens värdepapper har sjunkit i värde, aktualiseras frågan huruvida 

stiftelsen skall vidta nedskrivningar. Nedskrivningar i en stiftelse kan inte ses 

på samma sätt som i andra företagsformer. Enligt ÅRL skall nedskrivningar i 

dessa vidtas om avkastningen definitivt har sänkts, tekniken gått framåt eller att 

tillräckligt stora avskrivningar inte har vidtagits under nyttjandetiden. Då ett 

aktiebolag har ett något annorlunda informationssyfte, till exempel att visa en 

rättvisande bild, så går det inte att jämföra nedskrivningar i dessa två skilda 

associationsformer. Därför är en nyansering av begreppet nedskrivningar 

nödvändigt i lagen. 

Att sedan bedöma om en nedskrivning skall vidtas i stiftelsens värdepapper 

baseras på om nedgången kan anses vara bestående. Detta är en bedömning 

som stiftelsens styrelse eller förvaltare måste göra. Denna bedömning bör 

baseras på portföljens sammansättning och vad styrelsen eller förvaltaren har 

för förväntningar på framtiden. I största allmänhet bör nedskrivningar bedömas 

med försiktighet, eftersom det kan påverka utdelningsmöjligheten. 

Långsiktigheten och varaktigheten i en stiftelse bör gälla framför kravet på 

nedskrivning. Är det däremot så att stiftelsen placerat i tillgångar som har haft 

en väsentlig värdenedgång som innebär att tillgången aldrig kommer att återfå 

sitt gamla värde så bör stiftelsen överväga att vidta nedskrivning. Möjligheten 

finns att sedan skriva upp värdet på tillgången. 

Om stiftelsen har så dålig avkastning så att det inte räcker till att täcka de 

kostnader som finns så kommer stiftelsekapitalet ändå att urholkas, även om 

det går långsammare än vid en direkt nedskrivning. Först och främst gäller ju 

stadgarna, där stiftaren anger hur ändamålet skall främjas och sedan får 

effekten av utdelningarna att stiftelsekapitalet urholkas. En sådan åtgärd 

främjar främst kortsiktigheten, det vill säga utdelning till destinatärerna, 

snarare än stiftelsens fortlevnad på lång sikt. Det kan tyckas att långsiktigheten 

är överordnad i en stiftelse, men samhället präglas idag av det kortsiktiga 

tänkandet vilket även avspeglar sig i stiftelseredovisningen. Meningen är att 

stiftelsen skall kunna göra jämna utdelningar över åren. 

Stiftelsen egna kapital bör delas upp i bundet och fritt kapital. Det bundna 

kapitalet, det vill säga den förmögenheten som den ursprungliga donatorn 

skänkte, skall generera den avkastning som sedan skall delas ut till 

destinatärerna och får inte delas ut. Det fria egna kapitalet är alltid 

utdelningsbart i en stiftelse. För att få fram det utdelningsbara kapitalet i 

stiftelsen så skall årets avkastning först och främst reduceras med 

förvaltningskostnaderna. Sedan skall 10 procent föras till bundet eget kapital 

som en värdesäkring. Därefter skall stiftelsen dra resterande lagstadgade 

kostnader för revision, redovisning och Länsstyrelsens tillsyn. Det finns flera 

exempel på fall där detta upplägg resulterat i att stiftelsen upparbetat ett 

negativt resultat samtidigt som det bundna kapitalet ökat. Följden blir då att 

30



stiftelsen inte kan fullfölja ändamålet och dela ut till destinatärerna. Problemet 

ligger i att de lagstadgade kostnaderna inte får dras innan värdesäkringen vilket 

försätter stiftelsen i svår sits då den är styrd av förordnandet att avsätta för 

värdesäkring. Värdesäkringen i sig kan också ifrågasättas då den ursprungligen 

var avsedd för att skydda stiftelsekapitalet från urholkning orsakad av inflation. 

Inflationen är naturligtvis varierande över tiden men är och har varit låg den 

senaste tiden. Ett alternativ skulle kunna vara att avsätta för värdesäkring direkt 

via resultaträkningen som en avsättning innan resultatet, som i ett aktiebolag. 


redovisning? 

För att utveckla praxis och på så vis ge en mer anpassad redovisning för 

stiftelser borde det utarbetas rekommendationer om årsredovisning i stiftelser 

med tillämpning av ÅRL. Denna kunde innehålla en redogörelse för de 

obligatoriska uppgifterna i förvaltningsberättelsen som stiftelsen skall följa. En 

minimodell över resultat- och balansräkning rörande avkastningsstiftelser 

saknas. Det skulle vara en fördel då alla skulle kunna hitta informationen på ett 

och samma ställe. 

Om det bara finns en redovisningslagstiftning som alla känner till så förenklar 

det för alla och den som upprättar redovisningen slipper söka informationen i 

flera olika regelverk. 

4.3 Presentation av Annika Oldenburg, Länsstyrelsen 

Annika Oldenburg arbetar som länsassessor (stiftelsejurist) på Länsstyrelsen i 

Stockholms Län. Hennes arbete består bland annat i att granska 

räkenskaperna för flertalet stiftelser i Stockholms Län. Hon har även ingått i 

den projektgrupp som har framarbetat förslag på hur Länsstyrelsens 

stiftelsetillsyn i framtiden skall bedrivas. 

4.3.1 Sammanställning av intervjun med Annika Oldenburg 


Intressenterna kring stiftelsernas redovisning är till största delen allmänheten 

och då främst de destinatärer som ligger inom målgruppen för stiftelsens 

ändamål. Sedan är det också tillsynsmyndigheten (dem själva) som har intresse 

i form av kontrollorgan för staten. Intresset hos destinatärerna ligger främst i 

hur stora utdelningar som skett, medan tillsynsmyndigheten vill se i vilken 

grad ändamålet har följts samt hur placeringen av förmögenheten har skett. 

Stiftelseförordnandet innebär begränsningar för förvaltarens eller styrelsens 

möjlighet att disponera över stiftelsens kapital. Begränsningarna tar sig uttryck 

i den form att till exempel vissa stiftelseföreskrifter säger att endast den 

löpande avkastningen får användas till ändamålet, medan andra stiftelser kan 

inräkna realisationsvinster i utdelningsbara medel. Detta ställer då krav på 

31



förvaltaren eller styrelsen att upprätta en ändamålsenlig redovisning av eget 

kapital, med en tydlig återkoppling till föreskrifterna, där då upplägget och 

utformandet helt och hållet styrs av föreskrifterna. Stiftelseförordnandet kan på 

så vis uppfattas som komplicerande för redovisningen i en avkastningsstiftelse. 



Den bakomliggande orsaken att stiftelser lyder under ÅRL är att få all 

redovisning under samma lag. Tillsynsmyndigheten uppfattar inte att det finns 

något negativt med att ha samma bokföringsregler för olika juridiska personer. 

Fördelarna med ett harmoniserat regelverk på detta sätt är att inte någon 

konkurrensfördel skall kunna existera beroende på vilken juridisk form som 

utövas. Det är även positivt för den som skall betrakta räkenskaper om dessa 

utformas på samma sätt. För att uppfylla god redovisningssed i räkenskaperna 

så skall redovisningen i avkastningsstiftelser ske med utgångspunkt i BFN U 

95:3. Vidare så är det bra att stiftelser lyder under det regelverk som finns i 

dagsläget och kraven kan sägas vara ändamålsenliga. Däremot vore det 

önskvärt att göra en urskiljning med hjälp av gränsvärden i 

bokföringsskyldigheten för att anpassa kraven på redovisningen 

storleksmässigt och följaktligen också då innehållsmässigt. 

Erfarenheterna från den formaliagranskning som Tillsynsmyndigheten 

genomför på avkastningsstiftelsernas årsredovisningar, vad gäller efterlevandet 

av BFN U 95:3, är bristfällig och de tror det främst beror på okunskap. 

Tillsynsmyndigheten förespråkar att avkastningsstiftelser skall redovisa olika 

tillgångsslag var för sig. Vidare skall avkastningsstiftelsen redovisa sina 

värdepapper som anläggningstillgång, där olika aktieslag bör redovisas i not till 

balansräkningen. Detta är viktigt för att tillsynsmyndigheten skall kunna 

bedöma stiftelsens placering och riskspridning av förmögenheten. 

Gällande nedskrivningar i värdepapper så skall nedgången bedömas som 

bestående för att nedskrivningen skall anses vara befogad. Kärnfrågan är hur en 

bestående värdenedgång skall konstateras, där bedömningen bör göras utifrån 

samma aspekter som i ett aktiebolag. Om det har skett en nedskrivning skall 

information om denna anges i förvaltningsberättelsen. 

Uppställningen av det egna kapitalet i avkastningsstiftelsens balansräkning 

skall delas upp i bundet och fritt eget kapital i enlighet med BFN U 95:3, där 

det senare är det utdelningsbara kapitalet. Förutom uppdelningen i bundet och 

fritt eget kapital skall även omföringar i det egna kapitalet redovisas i noten till 

eget kapital. Till exempel så skall värdesäkringar (kapitaliseringar) och 

realisationsresultat på värdepapper redovisas som en omföring i eget kapital 

och inte över resultaträkningen. Uppfattningen är dock att avkastningsstiftelser 

har svårt att följa uppställningarna för eget kapital i bundet och fritt, och att det 

även förekommer att de delar ut medel från bundet eget kapital trots att 

förordnandet i normalfallet föreskriver något annat. Vidare händer det att 

32



avkastningsstiftelser underlåter att redovisa förvaltningsberättelse i 

årsredovisningen men även i de fall då den finns så är den i vissa fall felaktig 

eller saknar väsentlig information. Detta torde främst bero på okunskap, 

antingen hos förvaltaren eller revisorn. De har även anmärkningar på 

revisorernas arbete i den mening att de förbiser eller tar lätt på de delar som 

nämns i SL: s 4: e kapitel om revision. 

Det råder olika syn på hur realisationsresultatet skall inräknas i begreppet 

avkastning, beroende på vilket synsätt eller skola som praktiseras. 

Tillsynsmyndigheten förespråkar att reavinster kan delas ut i de fall 

förordnandet beskriver avkastning utan någon relation till räntor och 

utdelningar och i kombination med att värdesäkringar har skett regelbundet 

under åren. 


redovisning? 

På det stora hela så tycker tillsynsmyndigheten att det finns en likformighet i 

stiftelseredovisningen, men att det förekommer många individuella avvikelser i 

uppställning och utformning av redovisningen. Normgivning och god 

redovisningssed behöver dock utvecklas för att redovisningen i 

avkastningsstiftelser skall bli mer harmoniserad. Exempel på detta kan vara en 

beskrivning om vad en förvaltningsberättelse bör innehålla. 

Tillsynsmyndigheten är beroende av att revisorerna praktiserar en likformad 

redovisning, vilket ställer krav på revisorerna att utveckla en gemensam praxis. 

Detta är en förutsättning för att tillsynsmyndigheten skall kunna genomföra sin 

kontroll och granskning av stiftelsernas redovisning på ett tillfredsställande 

sätt. 

4.4 Presentation av Sören Wikerfelt, Bokföringsnämnden 

Sören Wikerfelt arbetar på Bokföringsnämnden i Stockholm med normgivning 

till bland annat avkastningsstiftelser. Han var även med vid framtagandet av 

uttalandet U 95:3, Redovisning i avkastningsstiftelser, som tillämpades första 

gången för räkenskapsåret 1996. 

4.4.1 Sammanställning av intervjun med Sören Wikerfelt 


BFN: s normgivning är främst avsedd att styra upp redovisningen i olika typer 

av associationer så att god redovisningssed efterlevs. När BFN utformar 

normerna så har de en tanke om vilka som skall läsa dessa och en 

sammanvägning av olika intressenters behov tas i beaktning. I fallet 

avkastningsstiftelser och BFN U 95:3 så har en anpassning skett för att 

tillgodose informationsbehovet som finns hos den ursprunglige givaren eller 

33



dennes arvingar och blivande donatorer. Sedan har även hänsyn tagits till 

tillsynsmyndighetens tillsyn och skatteförvaltningens kontroll om 

skattskyldighet. 

Uppställning och innehåll för resultat och balansräkning i ÅRL är inte 

anpassad för stiftelser, utan i stället har den utformats för aktiebolag och annan 

näringsverksamhet. Lagstiftaren tyckte att det var lämpligt att samla all 

redovisning i samma lag, men att skriva regelverk som passar alla är svårt. 

Erforderliga justeringar har sedan skett i BFN U 95:3 för att anpassas till 

stiftelsens särart. Tanken är att kraven på stiftelsers redovisning baseras på 

samma premisser som för aktiebolag, där större bolag har en mer komplicerad 

redovisning medan små bolag tillämpar en enklare form av redovisning. I 

övrigt görs ingen större skillnad mellan stiftelser och näringsdrivande bolag. 

Stiftelseförordnandet har en central position i en avkastningsstiftelse då den 

avgör vad som får delas ut till destinatärerna. Resultaträkningen skall visa hur 

vinsten har genererats på ett begripligt och förståeligt sätt, medan 

stiftelseförordnandet sedan avgör dispositionen av det utdelningsbara kapitalet. 

Vinstbegreppet i form av årets vinst i ett aktiebolag får med andra ord inte 

samma fokusering i en stiftelse då avkastningen på tillgångarna istället är den 

huvudsakliga informationen. Det är en svår bedömning huruvida redovisningen 

är anpassad för olika intressenter. 

BFN anser att det är till fördel för olika intressenter att redovisningsreglerna är 

gemensamma för stiftelser och andra associationsformer då möjligheten att 

tolka och förstå redovisningen ökar. En nackdel är dock att nästan all 

normgivning är anpassad för näringsdrivande bolag vilket komplicerar 

möjligheten att skapa en praxis. Det är naturligtvis eftersträvansvärt att anpassa 

redovisningen efter redovisningsobjektets storlek. I övrigt är hänvisningen till 

BFL felaktig i BFN U 95:3. En uppdatering av uttalandet har diskuterats och 

kan vara nödvändig. 



BFN: s syn på huruvida avkastningsstiftelsers tillgångsmassa skall klassificeras 

som lång- eller kortsiktigt innehav är upp till stiftelsens styrelse eller förvaltare 

att avgöra. Däremot skall tillgångsmassan i balansräkningen utformas på ett 

informativt sätt där posterna skall delas upp på ett överskådligt sätt. 

Stiftelseförordnandet bestämmer eller ger riktningen för hur stiftelsekapitalet 

skall användas och kan på så vis antyda hur ett eventuellt nedskrivningsbehov 

anses föreligga. Värdering om när nedskrivning är aktuellt skall ske enligt 

ÅRL. För att anpassa redovisningen och uppnå en rättvisande bild så bör 

hänsyn tas till olika intressenters behov. 

BFN menar att de allmänna redovisningsprinciperna är utformade för 

näringsdrivande bolag och en urgallring sker på så vis naturligt vid 

34



tillämpningen för stiftelser. Detta innebär att avkastningsstiftelser i 

normalfallet inte kan tillämpa ÅRL i sin helhet. 

Det egna kapitalet kan ses som en restpost mellan tillgångar och skulder, där 

uppdelningen bör baseras på utdelningsbart och icke utdelningsbart kapital. 

Huvudsaken är att uppdelningen sker på ett sådant sätt att läsbarheten ökar för 

läsaren. 

Vidare skall omföringar från fritt eget kapital till bundet eget kapital ske på 

balansdagen för innevarande år för att visa hur mycket som är bundet 

respektive fritt för utdelning. Till detta bör läggas tilläggsupplysningar som är 

lämpliga, dessutom bör en redovisning ske i förvaltningsberättelsen över hur 

stiftelseförordnandet har tolkats. 


redovisning? 

BFN anser att det finns en målkonflikt mellan ett utbyggt regelverk och 

tillfredsställande informationsgivning. Mer normgivning gör att stiftelser 

fjärmas från tanken om ett gemensamt regelverk vilket kan ses som en nackdel, 

det ger dock en ökad information och underlättar för stiftelseredovisningen. 

Vid införandet av BFN U 95:3 gjordes den bedömningen att de allmänna 

delarna i uttalandet räckte, resten förväntades stiftelserna själva klara ut. I 

dagsläget anser BFN inte att det finns några direkta brister i uttalandet förutom 

hänvisningen till BFL i lagrummet. 

35



5 Analys och slutsatser 

Följande kapitel kommer att jämföra insamlad data från fältet med den 

presenterade referensramen. Analys och slutsatser presenteras utifrån 

problemfrågorna, där intressenternas olika synvinklar i frågan jämförs med 

varandra. Efter varje problemfråga kommer en återkoppling som ämnar 

summera slutsatserna och besvara problemfrågan. 

5.1 Vilka krav ställer avkastningsstiftelsens särart på redovisningen? 

En avkastningsstiftelse har mycket speciella särdrag, då den bland annat 

saknar ägare och medlemmar som övervakar stiftelsens förehavanden och kan 

ingripa mot den eller de som svarar för förvaltningen. Den styrs i första hand 

av stiftelseförordnandet så länge som tillämpliga lagar följs. Förordnandet kan 

till exempel styra hur kapitalet skall användas och placeras. Den typiska 

avkastningsstiftelsen är avsedd att främja sitt ändamål över obegränsad tid 

och därför saknar den, till skillnad från ett aktiebolag, vinstintresse. 

Avkastningsstiftelsen skiljer sig med andra ord väsentligt från andra 

associationsformer på flertalet punkter, vilket får en påverkan på 

redovisningen. 

I avkastningsstiftelsens redovisning finns flertalet olika grupperingar av 

intressenter. Länsstyrelsen och lagstiftaren nämner allmänheten och då i 

synnerhet destinatärerna som den gruppering som stiftelseredovisningen 

främst riktar sig till. De tror att destinatärerna är intresserade i hur stora 

utdelningar som skett under åren. Revisorn ser i huvudsak myndigheter och 

stiftaren eller stiftarens släktingar som de viktigaste intressenterna. 

Lagstiftaren menar att tillsynsmyndigheten, på grund av stiftelsens unika 

position med avsaknad av medlemmar och ägare, får en viktig roll som 

övervakare av verksamheten. 

Tillsynsmyndigheten ser också sig själva som ett viktigt kontrollorgan för 

staten i stiftelsens redovisning. De vill främst se hur stiftelsen följt ändamålet 

samt hur placeringen av förmögenheten skett, vilket revisorn menar att tydligt 

måste framgå av årsredovisningen. Revisorn hävdar vidare att 

tillsynsmyndigheten ofta har begränsade kunskaper rörande redovisning och 

litar på att revisorerna granskar och godkänner redovisningen på ett korrekt 

sätt. Lagstiftaren anser att räkenskapsgranskningen är särskilt viktig i en 

stiftelse eftersom de inte kan bevilja ansvarsfrihet. I ett aktiebolag sker 

kontrollen av verksamheten naturligt genom att styrelse och VD framlägger en 

årsredovisning och kan beviljas ansvarsfrihet av stämman. På så vis kan vi 

konstatera att tillsynen som finns reglerad i SL och som verkställs av 

tillsynsmyndigheten får en viktig funktion för kontrollen av stiftelsens 

verksamhet. 

BFN ser att sin normgivning främst är avsedd att styra upp redovisningen i 

olika associationer så att god redovisningssed efterlevs. Och denna 

normgivning är inte utformad för någon speciell intressent utan snarare görs en 

sammanvägning utav olika intressenters behov. Ett försök till en specialisering 

36



har ändå gjorts i BFN U 95:3 där målgruppen är den ursprunglige givaren eller 

dennes arvingar och blivande donatorer. Utöver detta har viss hänsyn tagits till 

tillsynsmyndighetens kontroll. 

Som vi ser det så finns det ett likartat synsätt bland respondenterna rörande 

synen på vilka intressenter som stiftelseredovisningen är riktad till. Dock kan 

vi konstatera att uppfattningen om vilka som är de primära intressenterna 

skiljer sig, där lagstiftaren och tillsynsmyndigheten ser destinatärerna som den 

viktigaste intressenten, medan revisorn snarare framhåller myndigheter och 

stiftaren. Vi ställer oss dock tveksamma till att destinatärerna skulle ha ett 

sådant intresse av redovisningen att det skulle påverka dess utformning. Vidare 

tror vi inte att särskilt många destinatärer över huvudtaget läser stiftelsens 

årsredovisning, utan intresset ligger i att söka och eventuellt få ett bidrag. 

Sammantaget kan konstateras att tillsynsmyndighetens tillsyn ställer krav på 

redovisningens utformning då de vill se hur ändamålet har främjats och hur 

förmögenheten har placerats. Detta torde ställa krav på hur informationen i 

redovisningen utformas. 

Samtliga respondenter framhäver att stiftelseförordnandet i en 

avkastningsstiftelse har en stark ställning och en central position. Lagstiftaren 

framhåller att förordnandet alltid gäller i första hand så länge som de inte 

strider mot tvingande lagar. Länsstyrelsen ser att förordnandet i vissa fall kan 

komplicera redovisningens utformning. Normgivaren menar att resultatet skall 

visas på ett begripligt sätt i årsredovisningen, medan föreskrifterna i 

förordandet sedan avgör dispositionen av utdelningsbart kapital. Länsstyrelsen 

kan se detta som en begränsning då till exempel vissa stiftelseföreskrifter säger 

att endast den löpande avkastningen får användas till ändamålet, medan andra 

stiftelser kan inräkna realisationsvinster i utdelningsbara medel. Effekten blir 

att redovisningen kräver att förvaltaren eller styrelsen ger en tydlig 

information av eget kapital och återkoppling till föreskrifterna. 

Vi kan dra slutsatsen att stiftelseförordnandet i vissa fall begränsar förvaltarens 

eller styrelsens möjlighet att utforma redovisningen. Samtidigt kan vi 

konstatera att redovisningen i sig är ett verktyg för att presentera exempelvis 

avkastningsstiftelsens resultat av förvaltningen, och där föreskrifterna 

bestämmer ramarna snarare än begränsar redovisningen. 

Vinstbegreppet i en avkastningsstiftelse får en annan innebörd än i ett 

aktiebolag. Revisorn och normgivaren menar att fokus i en avkastningsstiftelse 

ligger hos förvaltaren och den avkastning som denne lyckas generera ur 

kapitalet, vilket senare kan komma destinatärerna till nytta. Därför är det 

viktigaste informationsbehovet i avkastningsstiftelsen hur förmögenheten är 

placerad, vilket då bör prägla redovisningens utformning. 

Vi kan se en målkonflikt i stiftelseredovisningen mellan att tillgodose 

säkerheten och att skapa en angenäm avkastning på förmögenheten. 

Lagstiftaren menar att förvaltningen skall ske på ett sådant sätt att det skapas 

en jämn utdelningsnivå över åren samtidigt som kapitalet successivt ökar i 

värde. Detta torde ställa krav på en avvägning mellan värdesäkring och att 

37



tillgodose ändamålet. Förordnandet kan i vissa fall föreskriva om hur stiftelsen 

skall placera sina tillgångar, vilket kan påverka förvaltaren vid utformningen 

av redovisningen. Till exempel kan föreskrifter om placeringar i ett visst 

aktieslag medföra att avkastningen blir ytterst liten eller helt uteblir, vilket då 

kan få konsekvensen att varken värdesäkring eller ändamålsuppfyllelse kan 

uppnås. 

Kraven på avkastningsstiftelsens redovisning har ökat i och med hänvisningen 

till ÅRL. Detta innebär att stiftelser skall upprätta resultat- och balansräkning 

på något annorlunda vis än vad som skett tidigare samt att det skall lämnas lite 

mer uppgifter i årsredovisningen. Alla respondenter är eniga om att 

anknytningen till ÅRL är ett steg i rätt riktning då de anser att det ökar 

läsbarheten för den intresserade kretsen. Lagstiftaren finner dock vissa 

komplikationer med att stiftelser lyder under samma lag som aktiebolag. 

Många gånger är det för få regler i ÅRL som är direkt tillämpliga på 

stiftelseformen, vilket sätter förvaltaren på prov då denne ofta inte är ett proffs 

i samma mening som i bolagsvärlden. Länsstyrelsen å sin sida anser att en 

fördel med ett gemensamt regelverk är att inte någon konkurrensfördel skall 

kunna existera beroende på vilken associationsform som utövas. 

Vi ser både för- och nackdelar med att avkastningsstiftelser lyder under ÅRL. 

Fördelen som vi kan se är främst att en harmonisering av redovisning syftar till 

att förenkla för den som redovisar och underlättar för den som skall betrakta 

redovisningen. Nackdelarna är att den traditionella redovisningen, som ÅRL 

grundar sig på, främst riktar sig till näringsdrivande bolag. Därför är det 

ganska få lagar som är tillämpliga på avkastningsstiftelser, dels beroende på att 

stiftelsens redovisning inte är lika omfattande som för bolag och dels för att de 

inte är anpassade för stiftelseformen. 

5.1.1 Återkoppling till problemfrågan 


Vi ser flertalet olika faktorer som påverkar och ställer krav på 

avkastningsstiftelsens redovisning. För det första får tillsynsmyndigheten en 

viktig roll som kontrollorgan i redovisningen, eftersom avkastningsstiftelsen 

saknar ägare och medlemmar som i ett traditionellt bolag. Det är också 

tillsynsmyndigheten som vi ser som den viktigaste intressenten i 

redovisningen. Denna bör då präglas av tillsynsmyndighetens tre 

huvuduppgifter i tillsynen, men framförallt behovet av att kunna utläsa och 

granska stiftelsens ändamålsuppfyllelse och riskspridning av förmögenheten. 

Viktig blir även revisorns räkenskapsgranskning för att upprätthålla en god 

kontroll av tillsynen. Vi tror även att avkastningsstiftelsens avsaknad av 

vinstsyfte i traditionell mening får en påverkan på redovisningen, då fokus 

istället bör riktas mot förmögenhetens placering. Vidare ser vi också att 

stiftelseförordnandets starka ställning kan försvåra harmoniseringen av 

redovisningen i avkastningsstiftelser, vilket bland annat tar sig uttryck i 

stiftelseförordnandets föreskrifter om förmögenhetens placering. Till exempel 

då dessa bestämmer om placering i ett visst aktieslag får den effekten att 

38



förvaltaren eller styrelsen varken kan värdesäkra eller uppfylla ändamålet, 

vilket kan vara ett hot mot stiftelsens fortlevnad. Slutligen kan konstateras att 

redovisning enligt ÅRL har både för och nackdelar när den tillämpas i 

avkastningsstiftelser. Vi tror att de problem som stiftelser kan ställas inför 

genom att tillämpa ÅRL grundar sig i att den traditionella redovisningsteorin 

främst riktar sig till varuproducerande företag. 

5.2 Uppfylls god redovisningssed och rättvisande bild vid nedskrivning av 


En årsredovisning skall enligt ÅRL upprättas bland annat med beaktande av 

god redovisningssed. I förarbetena till den tidigare bokföringslagen 

definierades god redovisningssed som det som den representativa kretsen av 

bokföringsskyldiga i praktiken utförde. Tyngdpunkten i den nya 

bokföringslagen från år 2000 har dock förskjutits från praxis till lag, vilket 

betyder att god redovisningssed existerar nästintill uteslutande först när 

lagtexten följs i dess ordalydelse. Om gällande lag och därmed god 

redovisningssed följs betyder det i normala fall att kravet om att ge en 

rättvisande bild av ställning och resultat även följs. Enligt BFL ges 

Bokföringsnämnden (BFN) ansvaret för utvecklandet av god redovisningssed. 

De allmänna råden får därför anses ge uttryck för vad som är god sed. BFN: s 

uttalande U 95:3 ”Redovisning i avkastningsstiftelser” har blivit vägledande 

för stiftelser efter SL: s tillkomst. Det råder dock oklarhet i vissa frågor då 

uttalandet inte stämmer överens med ÅRL och att den praxis som etablerats 

sedan SL: s tillkomst sedan behövts vidareutvecklats enligt ÅRL: s krav. Detta 

leder till komplikationer för hur stiftelsen skall redovisa vissa poster. Två 

intressanta poster i avkastningsstiftelsens redovisning är nedskrivning av 

stiftelsens värdepapper och behandlingen av eget kapital. De senaste årens 

börsnedgång har aktualiserat frågan om och i så fall hur stiftelser skall skriva 

ned värdet på innehaven av värdepapper. Intressant är även hur behandlingen 

av det egna kapitalet i balansräkningen skall hanteras, då 

stiftelseförordnandet i vissa fall kan föreskriva att utdelning får ske från det 

bundna kapitalet. Indelningen i bundet och fritt kapital kan då framstå som 

missvisande 

För att uppfylla god redovisningssed anser tillsynsmyndigheten att 

redovisningen i avkastningsstiftelser skall ske med utgångspunkt i BFN U 

95:3. Erfarenheterna från deras formaliagranskning i årsredovisningar visar 

dock att efterlevandet av uttalandet är bristfälligt. Lagstiftaren ser dock att det 

uppstår problem för avkastningsstiftelser i att följa BFN U 95:3 då den inte är 

uppdaterad och hänvisar till den gamla BFL. Att BFN inte har uppdaterat 

uttalandet får revisorn att ifrågasätta BFN: s framtida status som normgivare 

för avkastningsstiftelser. 

Uppenbarligen är det så att BFN: s U 95:3 behöver uppdateras för att 

avkastningsstiftelser skall ha en möjlighet att uppfylla god redovisningssed. Vi 

tror även att det kan finnas en koppling mellan problemet som lagstiftaren ser 

och bristerna som framkommer i tillsynsmyndighetens formaliagranskning. 

39



Revisorn anser att stiftelsekapitalet, som nästintill uteslutande består av 

värdepapper, skall redovisas som en anläggningstillgång då innehavet är avsett 

för att hålla i många år. Även lagstiftaren och tillsynsmyndigheten menar att 

kapitalet bör klassificeras som en anläggningstillgång. Bakgrunden enligt 

lagstiftaren är att stiftelsens förmögenhet ej skall omsättas i korta placeringar, 

utan snarare vidhålla en lång placeringshorisont. Tillsynsmyndigheten ser 

också att placeringar bör specificeras i not för att kontrollen av stiftelsens 

placeringar och riskspridning skall kunna genomföras. Normgivaren har dock 

ingen bestämd åsikt om hur tillgångarna bör klassificeras utan tycker att det är 

upp till styrelse eller förvaltare att avgöra, huvudsaken är att tillgångsmassan 

redovisas på ett informativt sätt i balansräkningen. 

Eftersom den stiftade egendomen skall existera för evigt och innehavet av 

värdepapper är avsett för stadigvarande bruk i enlighet med stiftelsens 

ändamål, så finner vi det naturligt att klassificera avkastningsstiftelsens 

värdepapper som en anläggningstillgång. Även det faktum att stiftelser inte bör 

omsätta tillgångarna i korta placeringar utan snarare placera på lång sikt för att 

skapa jämna utdelningsnivåer, talar för att det är den mest riktiga 

klassificeringen. 

Enligt ÅRL skall anläggningstillgångar värderas post för post. I 

rekommendationen FAR 12 ges även en möjlighet till kollektiv värdering om 

syftet är att uppnå en riskspridning. Kollektiv värdering är något som även 

revisorn förespråkar. Lagstiftaren anser att gällande redovisningen av 

anläggningstillgångar så bör hänsyn tas till omfattningen av portföljen. Om 

stiftelsen innehar en omfattande mix av värdepapper så är det till nackdel för 

överskådligheten att specificera alla bokförda värdepapper i balansräkningen. 

Istället anser revisorn, tillsynsmyndigheten och lagstiftaren att marknadsvärden 

och bokförda värden på tillgångarna bör specificeras i en uttömmande not. 

Tillsynsmyndigheten förespråkar främst denna redovisning för att kunna 

genomföra sin tillsyn. 

Gällande värderingen av värdepapper så anser vi att en kollektiv värdering är 

det mest riktiga i en avkastningsstiftelse. Detta baserar vi på att en stiftelses 

tillgångsmassa skall vara sammansatt med hänsyn tagen till flertalet parametrar 

såsom säkerhet, etiska aspekter samt riskspridning. Vidare kan vi konstatera att 

redovisningen av tillgångarna i balansräkningen främst bör utformas på ett 

överskådligt sätt, där en uttömmande not får ge en närmare specifikation av 

marknads- och bokförda värden. Om stiftelsen har en sammansättning av ett 

eller ett fåtal aktieslag så finner vi det lämpligt att redovisa posterna var för sig 

i balansräkningen. Definitionen av fåtal bör ha sin utgångspunkt i vad som får 

anses vara överskådligt för betraktaren. 

Om avkastningsstiftelsens värdepapper har gått ned i värde, aktualiseras frågan 

huruvida stiftelsen skall vidta nedskrivningar. Enligt ÅRL 4 kap 5 § skall en 

anläggningstillgång som på balansdagen har ett lägre värde än det värde som 

följer av anskaffningsvärdet inklusive kostnader för köpet, skrivas ned om 

nedgången anses bestående. Enligt normgivaren och tillsynsmyndighet skall 

nedskrivning ske på samma grunder som för ett aktiebolag, det vill säga enligt 

40



ÅRL. Normgivaren menar också att de olika intressenternas behov bör påverka 

utformningen av redovisningen för att uppnå en rättvisande bild. Revisorn 

anser att det är nödvändigt med en nyansering av begreppet nedskrivning i 

lagen, då nedskrivningar i en stiftelse inte kan ses på samma sätt som i andra 

företagsformer. Informationssyftet skiljer sig också mellan ett aktiebolag och 

en avkastningsstiftelse, där aktiebolaget skall uppvisa en rättvisande bild över 

perioden. 

Bedömningen om huruvida en nedskrivning skall vidtagas i en stiftelse skall 

baseras på om nedgången kan anses vara bestående. Denna bedömning bör 

enligt revisorn baseras på portföljens sammansättning och vad styrelsen eller 

förvaltaren har för förväntningar på framtiden. Vidare bör nedskrivningar 

bedömas med försiktighet, eftersom det kan påverka utdelningsmöjligheterna. 

Lagstiftaren ser att problematiken med nedskrivningar uppkommer när stiftaren 

inte specificerat vad som avses med löpande avkastning. I de fall där 

realisationsvinsterna skall inräknas i den löpande avkastningen som skall 

tillgodose ändamålet, får en nedskrivning den effekten att den löpande 

avkastningen inte kan delas ut i sin helhet och ändamålet kan på så vis inte 

fullföljas. Lagstiftaren ser därför en målkonflikt mellan stiftelseförordandet och 

försiktighetsprincipen när nedskrivningar leder till att kapitalet minskar 

samtidigt som förordnandet säger att hela den löpande avkastningen skall delas 

ut. Revisorn anser att en sådan åtgärd är kortsiktig, det vill säga utdelning till 

destinatärerna snarare än att säkra stiftelsens fortlevnad på lång sikt. 

Lagstiftaren tycker i dessa fall att den löpande avkastningen inte bör delas ut, 

utan kapitaliseras som en säkerhet för stiftelsekapitalet. Revisorn anser vidare 

att långsiktigheten och varaktigheten bör gälla framför kravet på nedskrivning i 

en avkastningsstiftelse. Nedskrivning kan däremot vara befogad om 

värdenedgången innebär att tillgången aldrig återfår sitt ursprungliga värde. 

Som vi förstår det så vidtas en nedskrivning för att uppvisa en rättvisande bild 

för perioden. I en stiftelse är det främst långsiktigheten och fullföljandet av 

ändamålet som står i centrum. Begreppet bestående värdenedgång får en annan 

innebörd i en stiftelse där den långsiktiga placeringshorisonten är avgörande. 

Det råder delade meningar mellan intressenterna huruvida en 

avkastningsstiftelse skall prioritera fortlevnaden genom kapitalsäkringar eller 

fullgörandet av ändamålet genom utdelningar till destinatärerna. Vi kan också 

konstatera att utdelningar till destinatärerna, i de sammanhang där 

avkastningsstiftelsen samtidigt gjort en nedskrivning, torde stå i strid med 

försiktighetsprincipen. 

En stiftelses kapital kan ses som ett mått på utdelningskapaciteten på olika lång 

sikt och behandlas som mer eller mindre fritt för utdelning, ofta i termer av 

bundet och fritt kapital. Det råder enighet bland intressenterna gällande denna 

uppdelning av det egna kapitalet. Detta är också den uppdelning av det egna 

kapitalet som skall tillämpas enligt BFN U 95:3. Termerna bundet och fritt kan 

i en stiftelse ibland vara något missvisande, då utdelning ibland även sker från 

bundet kapital. I dessa sammanhang kan det vara lämpligare att enbart använda 

sig av begrepp som fondkapital och disponibla medel. 

41



Normgivaren anser att uppdelningen bör baseras på utdelningsbart och icke 

utdelningsbart kapital, där huvudsaken är att läsbarheten för läsaren ökar. 

Tillsynsmyndighetens uppfattning är att avkastningsstiftelser har svårt att följa 

uppställningen för eget kapital och att det förekommer att de delar ut medel 

från bundet eget kapital trots att förordnandet i normalfallet föreskriver något 

annat. 

I noten till eget kapital skall även framgå vad som har delats ut till 

destinatärerna. Lagstiftarens erfarenhet är att för den oinvigde betraktaren av 

en årsredovisning kan det vara svårt att urskilja hur kapitalet har utdelats, 

varför även förvaltningsberättelsen utgör en viktig informationskälla för 

lämnade utdelningar. Normgivaren anser att förvaltningsberättelsen även bör 

innehålla en tolkning över stiftelseförordnandet. Tillsynsmyndighetens 

erfarenhet är att avkastningsstiftelser underlåter att redovisa 

förvaltningsberättelse i årsredovisningen och i de fall den är bifogad så är den 

inte sällan felaktiga eller saknar väsentlig information. Detta tror 

tillsynsmyndigheten beror på okunskap hos antingen förvaltaren eller revisorn. 

Vi kan dra slutsatsen att uppdelningen av det egna kapitalet bör ske i enlighet 

med BFN U 95:3, det vill säga i fritt och bundet kapital. Vidare ser vi att 

stiftelseförordnandet spelar en viktig roll gällande uppdelningen av 

stiftelsekapitalet i bundet och fritt. Detta påverkar i sin tur vad som får anses 

vara utdelningsbart kapital. Med bakgrund till att vissa avkastningsstiftelser 

delar ut från bundet eget kapital kan vi ändå konstatera att benämningen i form 

av bundet och fritt eget kapital inte alltid ger den rätta informationen till 

läsaren av årsredovisningen. Vi tror också att bristerna som 

tillsynsmyndigheten upplever i dels uppställningen av det egna kapitalet och 

dels i förvaltningsberättelsen, kan vara ett uttryck för att lagar och 

rekommendationer är otydliga eller att kunskapen hos förvaltaren eller 

styrelsen är för låg. 




God redovisningssed är kompletterande normer till lagstiftningen. Om en 

lagtolkning inte räcker för att besvara en viss fråga, måste en utfyllande 

tolkning göras. Denna tolkning bör ha sin förankring i praxis på området. I 

avkastningsstiftelser är BFN U 95:3 vägledande. 

Som vi förstår det så vidtas en nedskrivning för att uppvisa en rättvisande bild 

över perioden. Eftersom avkastningsstiftelser skall följa ÅRL i redovisningen 

så kan vi konstatera att en nedskrivning i syfte att uppnå rättvisande bild är 

förenlig med god redovisningssed. Dock har vi förstått att 

avkastningsstiftelsens speciella särdrag gör att god redovisningssed och 

rättvisande bild hamnar i en målkonflikt med stiftelsens ändamål. 

42



Vid värdering av värdepapper kan vi konstatera att begreppet bestående 

värdenedgång får en annan betydelse i en avkastningsstiftelse på grund av den 

långa placeringshorisonten. Därför kan vi komma till slutsatsen att en 

bestående värdenedgång och följaktligen en eventuell nedskrivning bör 

bedömas på en länge tidsrymd i en avkastningsstiftelse än i ett vinstdrivande 

bolag. Vi kan också konstatera att försiktighetsprincipen rubbas i en 

avkastningsstiftelse när utdelning sker samtidigt som nedskrivning vidtas, 

vilket leder till att stiftelsens bundna kapital urholkas. Vidare så förstår vi att 

om en avkastningsstiftelse väljer att vidta nedskrivningar för att uppvisa en 

rättvisande bild så måste jämförbarhetsprincipen tas i beaktande, där stiftelsen 

skall använda samma princip från år till år. Behandlingen av det egna kapitalet 

i en avkastningsstiftelse ter sig mer klart i normalfallet där BFN U 95:3 skall 

följas, vilket även kan sägas vara god redovisningssed i avkastningsstiftelser. 

Vi ställer oss dock frågande till benämningen bundet och fritt i de enstaka 

stiftelser där utdelning sker från bundet eget kapital. Vi kan också konstatera 

att de brister som tillsynsmyndigheten observerar i sin tillsyn kan vara ett 

uttryck för styrelse och förvaltare i avkastningsstiftelser har svårt att följa 

lagen. 

Vi tolkar det ovan nämnda som att avkastningsstiftelser har svårt att uppfylla 

de allmänna redovisningsprinciperna och vi tror att det beror på att 

redovisningslagstiftningen inte är anpassad till avkastningsstiftelsens speciella 

särdrag. 

5.3 På vilket sätt bör praxis utvecklas för att ge en mer stiftelseanpassad 

redovisning? 

Med bakgrund till berörda komplikationer och i övrigt så torde behovet av en 

vidareutvecklad praxis nödvändig, vilket också ställer krav på normgivande 

organ att uppdatera normgivningen kring stiftelseredovisningen. 

I dagsläget reglerar inte SL redovisningen i avkastningsstiftelser utan 

redovisningen skall ske i enlighet med ÅRL. Eftersom BFL och ÅRL är 

utformade som ramlagar måste kompletteringar göras med normer som i detalj 

anger hur redovisningen skall ske. För avkastningsstiftelser är det BFN U 95:3 

som utgör den kompletterande normgivningen för att uppfylla god 

redovisningssed. Vad som utgör god redovisningssed bestäms genom tolkning 

av föreskrifter i lag och andra författningar på området. Om en lagtolkning inte 

räcker för att besvara en viss fråga, måste en utfyllande tolkning göras. Denna 

tolkning bör ha sin förankring i praxis. 

Tillsynsmyndigheten ser att det har skett en viss harmonisering av 

redovisningen, men att det förekommer avvikelser i uppställning och 

utformning. Med bakgrund till detta anser de att normgivning och god 

redovisningssed behöver utvecklas för att åstadkomma en mer harmoniserad 

redovisning. Revisorn menar att en utvecklad praxis och en mer anpassad 

redovisning skall ske genom rekommendation om årsredovisning i stiftelser 

med tillämpning av ÅRL. Denna skulle kunna innehålla en redogörelse för de 

obligatoriska uppgifterna i förvaltningsberättelsen och även innehålla en 

43



modell över resultat- och balansräkning. Fördelarna ligger i att all information 

då finns samlad på ett och samma ställe. 

Lagstiftaren tycker att BFN U 95:3 behöver uppdateras av formella skäl, men 

ser även att det vore lämpligt att koppla tillämpliga delar i ÅRL till SL. Det 

skulle underlätta för förvaltaren eller styrelsen, då de med sina knappa 

kunskaper om ÅRL, har svårt att urskilja vilka delar som skall tillämpas. 

Tillsynsmyndigheten är också beroende av att revisorerna praktiserar en 

likformad redovisning, då detta är en förutsättning för att tillsynsmyndigheten 

skall kunna utföra en tillfredställande granskning och kontroll. BFN anser 

däremot att det finns en målkonflikt mellan ett utbyggt regelverk och 

tillfredställande informationsgivning. En nackdel med mer normgivning är att 

stiftelser fjärmas från tanken om ett harmoniserat regelverk. Fördelen med mer 

information underlättar dock för den som utför redovisningen, det vill säga 

förvaltaren eller styrelsen. 



redovisning? 

Vi kan komma till den slutsatsen att samtliga respondenter uttrycker en vilja 

om att lagstiftningen rörande redovisning i avkastningsstiftelser behöver 

utvecklas och förbättras för att skapa en god redovisningssed och en mer 

harmoniserad redovisning. Det råder dock delade meningar om hur dessa 

förbättringar skall ske. 

Vi ser att alla respondenter anser att förvaltaren eller styrelsen bör tas i 

beaktande när det gäller utvecklingen av praxis. Vi drar slutsatsen att en möjlig 

lösning skulle kunna vara att infoga tillämpliga lagar i ÅRL till SL. Där anser 

vi liksom revisorn att en modell över stiftelsens årsredovisning och 

förvaltningsberättelse skulle kunna bidra till en enhetlig praxis. Även denna 

modell skulle kunna ligga under SL då detta torde vara en mer bekant miljö för 

förvaltaren än ÅRL. 

Slutsatsen vi kommer fram till är att utvecklandet av normgivningen bör ta 

hänsyn till behoven som finns hos de olika intressenterna kring 

avkastningsstiftelser för att i framtiden åstadkomma en enhetlig och väl 

fungerande praxis på området. 

44



6 Egna kommentarer 

I det avslutande kapitlet kommer vi att ge våra egna kommentarer till 

uppsatsen. Först kommer vi att ha en diskussion kring våra problemfrågor för 

att sedan göra en återkoppling till reliabilitet och validitet. Avsnittet avslutas 

med våra förslag till fortsatt forskning. 

6.1 Diskussion kring problemfrågorna 

Dagens redovisning baseras till stor del på den traditionella redovisningsteorin 

och är främst utvecklad för varuproducerande företag. En sådan redovisning 

sker enligt bokföringsmässiga grunder och innehåller framförallt en resultat- 

och balansräkning över årets affärshändelser. Det bokföringsmässiga ligger i 

att periodisera och värdera ett rättvist resultat och ställning för räkenskapsåret. 

Avkastningsstiftelser kännetecknas av att placeringen skall komma den 

ändamålsbundna destinatärskretsen till nytta, där främst varaktigheten och 

jämna utdelningsnivåer över åren står i fokus. Det vill säga att stiftelsen 

förväntas existera i all framtid. Det centrala i en avkastningsstiftelse är att 

skapa bästa möjliga avkastning samtidigt som förmögenheten säkras. Vidare 

står inte en rättvisande bild av verksamheten för enskilda år i fokus eftersom 

det inte finns några beslutsfattare och intressenter i den meningen som i ett 

aktiebolag. Istället blir det förvaltaren eller styrelsens uppgift att genom 

placeringarna skapa jämna utdelningsnivåer som gör att en destinatär idag 

åtnjuter samma förmån som en destinatär i framtiden. 

Vi ifrågasätter därför tillämpligheten i stiftelsereglerna som det ser ut idag när 

de tvingas följa samma lagstiftning som gäller för andra associationsformer. 

Det är emellertid så att för avkastningsstiftelser så skall ÅRL och BFN U 95:3 

tillämpas i redovisningen för att uppfylla god redovisningssed. Vi har i vår 

undersökning märkt att avkastningsstiftelser i vissa fall har svårt att uppfylla 

delar av de allmänna redovisningsprinciperna. Till exempel så rubbas 

försiktighetsprincipen när nedskrivningar vidtas samtidigt som stiftelsen delar 

ut till destinatärerna. Samtidigt så är vi medvetna om att avkastningsstiftelsens 

huvuduppgift är att tillgodose ändamålet som stiftaren föreskrivit. Följden blir 

att avkastningsstiftelsens speciella särdrag gör att god redovisningssed och 

rättvisande bild hamnar i en målkonflikt med stiftelsens ändamål. 

Intressant är då att diskutera vad som utgör god redovisningssed i en 

avkastningsstiftelse. Vi kan konstatera att en avkastningsstiftelse hamnar i ett 

dilemma där å ena sidan ändamålsuppfyllelsen leder till att efterlevandet av 

vissa allmänna redovisningsprinciper kan ifrågasättas, och å andra sidan där 

redovisning enligt ÅRL kan få effekter på stiftelsens möjligheter att tillgodose 

den ändamåls bundna destinatärskretsen. 

Ett exempel som ställer problematiken på sin spets är hur avkastningsstiftelser 

skall agera om en eventuell nedskrivning är förestående. Av ÅRL följer att 

nedskrivning skall företas om värdenedgången kan anses som bestående. Det 

45



intressanta blir att tolka vad som är en bestående värdenedgång i en 

avkastningsstiftelse. Bestående värdenedgång betraktar vi, med hänsyn till 

avkastningsstiftelsens särart, som en konkurs eller konstaterad värdenedgång 

som aldrig kan återta sitt ursprungliga värde. Därför torde stiftelseformens 

varaktighets krav tala för att bestående värdenedgång får en annan innebörd i 

en stiftelse. 

Nödvändigt blir därför att nyansera begreppet god redovisningssed i en 

avkastningsstiftelse. Vi tror att god redovisningssed i det fallet bör utgå ifrån 

avkastningsstiftelsens speciella särdrag där ändamålsuppfyllelsen skall stå i 

centrum. ÅRL har tydliga definitioner och regler för hur till exempel en 

nedskrivning skall behandlas, men dessa kommer likväl i konflikt med 

avkastningsstiftelsens särart. Vidare tolkar vi att BFN U 95:3 saknar en 

redogörelse för nedskrivningar i noten till eget kapital, om inte annat så 

framgår det inte tydligt hur redovisningen skall ske. Detta är ytterligare en 

faktor som vi tror försvårar utvecklandet av god redovisningssed. 

Vi tror att en lösning för att underlätta redovisningen är att bryta ut tillämpliga 

regler ur ÅRL och koppla dessa till SL eller ett uttalande. På så vis tror vi att 

redovisningen i avkastningsstiftelser skulle harmoniseras, utan att fjärmas från 

ÅRL. Detta skulle säkerligen ligga styrelse och förvaltare till fördel då de ofta 

inte är proffs i samma mening som i bolagsvärlden. Vi tror också att denna 

harmonisering leder till en kvalitetshöjning av redovisningen. Eftersom vi även 

konstaterat att tillsynsmyndigheten har en viktig roll som kontrollorgan och att 

deras tillsyn ställer vissa krav på redovisningens utformning så bör det vara 

naturligt att det tar ett större ansvar och är med och påverkar normgivningen 

för avkastningsstiftelser. Stiftelseförordnandet har en central position i 

stiftelseformen och måste också få en inflytelserik behandling även i 

redovisningen. I vissa fall styr förordnandet i stor utsträckning och är då 

bindande enligt föreskrifterna, vilket gör att förvaltaren eller styrelsen har att 

helt och hållet följa dessa. I andra fall torde dock stiftelseformens speciella 

särdrag vara med och påverka utformningen även om inte dessa är bindande för 

förvaltaren eller styrelsen. 

Vi kan avslutningsvis konstatera att avkastningsstiftelser idag har en viktig 

funktion i samhället, då de fyller luckor som stat, kommun och landsting inte 

förmår göra. Naturligtvis behövs regler och restriktioner för redovisningen av 

de närmare 300 miljarder som stiftelserna förfogar över. Dock bör lagstiftning 

stå i proportion till den samhällsnytta som de genererar. Om tillämpliga lagar i 

ÅRL kopplas till SL eller BFN U 95:3 och samtidigt kompletteras med en 

modell över resultat- och balansräkning, så tror vi att en praxis kan utvecklas 

och att god redovisningssed på sikt kan uppnås. 

6.2 Återkoppling till reliabilitet och validitet 

Då reliabilitet står för graden av tillförlitlighet i mätinstrumentet, så innebär en 

hög reliabilitet med andra ord att samma resultat ska kunna uppnås vid 

upprepade tillfällen oavsett vem som genomför undersökningen. Vi menar att 

46



reliabiliteten är mindre relevant att diskutera i anknytning till uppsatsen, 

eftersom undersökningen i uppsatsen är av kvalitativ karaktär. Vi anser att 

mätinstrumentet lämpar sig bättre då ansatsen är kvantitativ. 

Validiteten står för förmågan att mäta det som uppsatsförfattarna avser att 

mäta. Intern validitet handlar om trovärdigheten i informationen. Extern 

validitet är graden av generaliserbarhet. 

För att höja den interna validiteten i undersökningen har vi försökt att spegla 

verkligheten utifrån olika synvinklar. För att skapa en trovärdig bild av 

verkligheten har vi använt olika insamlingstekniker för primär och sekundär 

data. De primärdata som använts har selekterats utifrån fyra olika 

yrkesgrupper med god kännedom i ämnet. Vid urvalet av sekundärdata har vi 

använt oss av många olika källor, där litteraturen har kompletterats med 

artiklar ur tidsskrifter och dagspress. På så vis anser vi att vi uppnått en hög 

intern validitet samt erhållit den information som eftersträvats i 

undersökningen. Vi har även strävat efter att tydligt beskriva 

tillvägagångssättet i uppsatsarbetet samt att systematiskt låta referensramen 

prägla empiri och analys. 

När det gäller den externa validiteten är vi medvetna om att vi har svårt att 

generalisera i statistisk mening, det vill säga att presentera några absoluta 

sanningar. Däremot tror och hävdar vi att vår uppsats för närvarande skapar en 

så pass bra helhetsbild av verkligheten som är möjligt med en kvalitativ ansats. 

6.3 Frågor för fortsatt forskning 

Vi har i denna uppsats undersökt redovisningens särart i avkastningsstiftelser 

genom att gör kvalitativa intervjuer med fyra intressenter i 

avkastningsstiftelsens redovisning. Vi kan konstatera att nuvarande regler och 

rekommendationer gällande redovisning i avkastningsstiftelser inte är 

anpassade för stiftelsens särart. Effekten blir ofta att stiftelsens styrelse eller 

förvaltare får hantera svåra tolkningar av stiftelseförordnandet och ta 

komplicerade beslut i redovisningens utformning. Med bakgrund till detta tror 

vi att det skulle vara intressant att göra kvantitativa undersökningar med 

avkastningsstiftelsens förvaltare eller styrelse för att kartlägga deras 

uppfattning gällande redovisningen. 

Det skulle även vara av intresse att studera årsredovisningar i 

avkastningsstiftelser för undersöka hur styrelse eller förvaltare har tillämpat 

och tolkat lagar och rekommendationer vid utformningen av redovisningen. Ur 

undersökningen skulle det då ges en möjlighet att finna mönster och likheter 

såväl som differenser och olikheter. 

En annan intressant fråga för fortsatt forskning skulle vara att arbeta fram ett 

förslag till en modell över årsredovisning och förvaltningsberättelse i en 

avkastningsstiftelse. Denna anser vi bör innehålla tillämpliga lagar ur ÅRL, 

samt uppställningsformer över balansräkning och resultaträkning som är 

47



anpassade för avkastningsstiftelsens särart. Ett eventuellt angreppssätt för 

forskningen skulle kunna vara att först göra en analys av årsredovisningar i 

avkastningsstiftelser för att identifiera komplikationer som förvaltare eller 

styrelse uppmärksammar i redovisningen. Denna analys kan sedan ställas mot 

intressenternas behov, främst tillsynsmyndighetens tillsyn och revisorernas 

granskning. Denna del bör sedan kompletteras med teorier om redovisning. Ur 

detta skulle sedan en modell genereras. 

48

KÄLLFÖRTECKNING 

Publicerade källor 

Birath, E, Hallgren, T, Lampa, B, Lundberg, C, Sethzman, L., 2001, Det mesta 

om stiftelser i teori och praktik, Kommentus förlag, Stockholm, Upplaga 1, 

ISBN 91-7345-098-7 

Bjelkberg, B, Ekenberg, M, Fagerberg, K., 2000, Stiftelser. Öhrlings PWC, 

Stockholm, Upplaga 1:1 

Christensen, L., Andersson, N., Carlsson, C och Haglund, L., 2001. 

Marknadsundersökning – en handbok, , Studentlitteratur AB, Lund, Upplaga 2, 

ISBN 91-44-01799-5 

Eriksson, L. T. & Wiedersheim–Paul, F., 1999, Att utreda forska och 

rapportera. Liber Ekonomi, 6: e upplagan, Gävle och Uppsala. 

Falkman, P,. 2000, Teori för redovisning, Studentlitteratur AB, Lund, ISBN 

91-44-00896-1 

FARs Samlingsvolym, 2002, FAR Förlag AB, Stockholm 

Hemström, C., 1996, Stiftelsernas rättsliga ställning, Norstedts Juridik AB, 

Stockholm, Upplaga 1:1, ISBN 91-38-50555-X 

Holme, I. M., Solvang, B.K., 1997. Forskningsmetodik – om kvalitativa och 

kvantitativa metoder, Studentlitteratur, Lund, Upplaga 2, ISBN 91-44-00211-4 

Isoz, H, 1997, Stiftelselagen – En kommentar, Norstedts Juridik, Stockholm, 

Upplaga 1:1, ISBN 91-38-50303-4 

Lundén, B., 2002, Stiftelser – Juridik och beskattning, Björn Lundén 

Information AB, Näsviken, Upplaga 5 

Norin, M, Wessman, L, 1994, Stiftelser, Skriftserien nr 26 – Ernst & Young, 

Stockholm, Upplaga 1, ISBN 91-87178-27-3 

Thomasson, J., 2000, Extern redovisning och finansiell analys, Liber AB, 

ISBN 91-47-07429-9 

Wedin, L och Sandell, R., 2000. Psykologiska undersökningsmetoder. 

Studentlitteratur, Lund, ISBN 91-44-48761-4 

Opublicerade källor 

Länsstyrelsen i Stockholms Län, Information om stiftelser

Rättsliga källor 

Bokföringslag (1999:1078) 

Stiftelselagen (1994:1220) 

Årsredovisningslag (1995:1554) 

Referenslitteratur 

Justitiedepartementet, 1987, Stiftelser – Förslag till lag om stiftelser, 

Allmänna Förlaget, Stockholm, ISBN 91-38-10045-8 

Justitiedepartementet, 1993, Lagrådsremiss om stiftelser, Regeringskansliets 

Offsetcentral, Stockholm, ISBN 

Norin, Magnus, Waller, Erik, Wessman, Lars., 1989, Allmännyttiga stiftelser, 

Hagström & Olsson, Stockholm, Upplaga 2, ISBN 91-87178-16-8 

Artiklar i fackpress 

Fagerberg, Kerstin, Bjelkberg, Birgitta, 2000, Stiftelserna och ÅRL: Nya 

redovisningsregler kan medföra problem, Balans nr 10 s.36 

Fagerberg, Kerstin, Bjelkberg, Birgitta, 2003, Nedskrivning av värdepapper i 

stiftelser – några reflektioner, Balans nr 4 

Lampa, Bo, 1998, Revision av stiftelser – något om revisorernas roll enligt 

stiftelselagen, Balans nr 12 s.12 

Odenstad, Mats, 2000, Stiftelser och avkastning – en het potatis, Balans nr 5 

s.7 

Törning, Eva, 2001, God redovisningssed – grundbegrepp med variationer, 

Input nr 1, s.10 

Artiklar i dagspress 

Olsson, Anders, 2002, Rika stiftelser granskas, Dagens Nyheter, 17 augusti 

Personliga intervjuer 

Birgersson, Kerto, revisor, Öhrlings PWC, Västerås, 2004-05-03, kl. 09.00 

Isoz, Henning, stiftelsejurist, Ernst&Young, Stockholm, 2004-05-04, kl. 10.00 

Oldenburg, Annika, länsassessor, Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholm, 

2004-05-04, kl. 13.00

Telefonintervju 

Wikerfelt, Sören, normgivare, Bokföringsnämnden, Stockholm, 2004-04-30, 

kl. 10.15 

Elektronisk post intervju 

Wikerfelt, Sören, normgivare, Bokföringsnämnden, Stockholm, 2004-05-03, 

kl. 12.00 

Internetkällor 

http://www.riksdagen.se/debatt/9899/motioner/1/L202 , 2004-03-04 kl. 11.00 

http://www.skatteverket.se, Stiftelser – civilrättsliga bestämmelser, 2004-02- 

03 kl. 9.25 

http://www.skatteverket.se, Stiftelser – skatträttsliga bestämmelser, 2004-02- 

03 kl. 9.30 

http://www.bfn.se, 2004-03-16 kl 15.15

Bilaga 1 

Frågeformulär till empirisk undersökning 

Vilka krav ställer stiftelsens särart på redovisningens utformning? 

• För vilka intressenter anser du att stiftelseredovisningen är anpassad? 

• Vad har dessa intressenter för intressen i stiftelsens redovisning? 

• Vilka effekter/komplikationer får stiftelseförordnandet på redovisningens utformning? 

• Vad får avkastningsstiftelsens avsaknad av vinstintresse för påverkan på redovisningens 

utformning? 

• Vad har du för åsikter om det faktum att avkastningsstiftelser lyder under samma lag 

som t ex aktiebolag gällande redovisning? 

• Är kraven på redovisningen i stiftelser förenliga med den samhällsnytta de genererar? 

Uppfylls god redovisningssed och rättvisande bild med gällande lagstiftning? 

• Vilka komplikationer ser du mellan BFN U 95:3 och ÅRL? 

• Som vilken typ av tillgång anser du att avkastningsstiftelser bör redovisa värdepapper? 

• Då värdepapper oftast utgör den väsentliga posten på tillgångssidan, bör den redovisas 

post för post eller kollektivt? 

• Har det någon inverkan på kravet om rättvisande bild med tanke på vem som läser 

redovisningen? 

• Vad är viktigast i en stiftelse när det gäller rättvisande bild, kontra utdelning till 

destinatärer? 

• Hur ser ni på nedskrivningar i värdepapper i avkastningsstiftelsens redovisning? 

• Hur tycker ni att en bestående värdenedgång i en avkastningsstiftelse kan definieras? 

• När tycker du att det är befogat att vidta en nedskrivning med tanke på varaktighet, 

placeringsföreskrifter och resultatpåverkan? 

• Vilka delar av de allmänna redovisningsprinciperna ser du att avkastningsstiftelser har 

svårt att följa? 

• Hur ser ni på kollektiv redovisning av värdepapper i stiftelsens redovisning? 

• Hur ser du på eget kapital i en stiftelse? 

• Hur bör uppdelningen se ut i eget kapital? 

• Vilka eventuella tilläggsupplysningar till eget kapital kan vara lämpliga? 

• Hur bör värdesäkringen i en stiftelse redovisas? 

• Vad bör inräknas i begreppet avkastning i en stiftelse? 

• Hur bör man behandla realisationsvinster i en stiftelse? 

På vilket sätt bör praxis utvecklas för att ge en stiftelseanpassad redovisning? 

• Ser du någon bakomliggande orsak till det faktum att stiftelselagen inte reglerar 

redovisningen? 

• Hur tycker du att normer, uttalanden och rekommendationer gällande 

stiftelseredovisningen bör utvecklas i framtiden för att ge en mer stiftelseanpassad 

redovisning? 

• Vilka delar i BFN U 95:3 behöver främst uppdateras?

Bilaga 2 

BFN U 95:3 Redovisning i avkastningsstiftelser 

3 kap. stiftelselagen (1994:1220; SL) 

Bakgrund 

Det som kännetecknar en stiftelse är bl.a. att tillgångarna får användas endast på ett sätt 

som är förenligt med föreskrifter i ett stiftelseförordnande. Flertalet stiftelser är s.k. 

avkastningsstiftelser, dvs. stiftelser som tillgodoser sitt syfte genom att ur avkastningen 

lämna bidrag (anslag). 

Den 1 januari 1996 träder SL i kraft (se införandelagen, SFS 1994:1221). Genom SL 

blir ett stort antal stiftelser bokföringsskyldiga som inte tidigare varit det. 

Bokföringsskyldigheten skall fullgöras enligt bokföringslagen (1976:125; BFL) och 3 

kap. SL. Ansvaret för att så sker åvilar styrelsen eller, vid anknuten förvaltning, 

förvaltaren. Vidare skall enligt 3 kap. 7 § SL bokföringsskyldiga stiftelser - med 

undantag för vissa s.k. familjestiftelser - upprätta årsredovisning. Någon närmare 

lagreglering av redovisningen har inte ansetts nödvändig (se prop. 1993/94:9 s. 75). 

Bl.a. den starka egendomsbindningen hos stiftelser aktualiserar ett antal speciella 

redovisningsfrågor som behandlas i detta uttalande. Uttalandet avser 

avkastningsstiftelser som är bokföringsskyldiga enligt SL. Insamlingsstiftelser och 

kollektivavtalsstiftelser omfattas inte (uttalandet kan dock ge viss vägledning i fråga om 

sådana och andra stiftelser som inte direkt omfattas av uttalandet). I den mån det som 

sägs i uttalandet i något fall är oförenligt med föreskrifter i stiftelseförordnandet skall 

föreskrifterna, förutsatt att de inte är lagstridiga, följas. 

BFNs bedömning 

Resultaträkningens innehåll och utformning 

I princip skall uppställningen i 18 § BFL följas. En viss anpassning bör dock ske. Det är 

normalt tillräckligt att intäkts- och kostnadsposterna redovisas under rubrikerna 

''Stiftelsens intäkter'' resp.''Stiftelsens kostnader''. En mer detaljerad uppställning kan 

ibland vara motiverad, t.ex. om stiftelsen utövar näringsverksamhet. Eventuell 

skattekostnad bör alltid redovisas separat. Resultaträkningen avslutas med raden 

''Redovisat årsresultat''. 

Som intäkter redovisas bl.a. räntor och utdelningar samt sådana gåvor till en befintlig 

stiftelse som får förbrukas för stiftelseändamålet. Som kostnader redovisas bl.a. 

allmänna förvaltningskostnader men däremot inte lämnade anslag (se nedan). 

Det är för närvarande vanligt att stiftelser hänför realisationsresultat (vinst/förlust) vid 

omplacering av förmögenhet till det bundna kapitalet. Detta sker antingen genom att 

beloppet förs direkt dit eller genom att realisationsresultatet redovisas i 

resultaträkningen men neutraliseras av en annan post, t.ex. under rubriken 

''Dispositioner''. Det förekommer också att avsättning till bundet kapital ur den löpande 

avkastningen redovisas på motsvarande sätt. 

Enligt BFNs uppfattning bör det redovisade årsresultatet avse hela resultatet av 

förmögenhetsförvaltningen, dvs. inklusive realisationsresultatet. I resultaträkningen bör 

inte förekomma någon avsättning till kapitalet. Detta gäller oavsett om stiftelsen får 

lämna anslag enbart ur löpande avkastning eller ur såväl löpande avkastning som 

realisationsresultat (jfr beträffande tolkning av stiftelseförordnanden prop. 1993/94:9 s.

117 f.). Får inte hela årsresultatet användas beaktas detta vid redovisningen av det egna 

kapitalet. 

Balansräkningens innehåll och utformning 

I princip skall uppställningen i 19 § BFL följas. Tillgångar och skulder bör normalt 

kunna tas upp under allmänt vedertagna rubriker. Eget kapital bör delas in i bundet eget 

kapital (sådant kapital som inte får användas för anslag) och fritt eget kapital. Det egna 

kapitalet kan vid behov delas in ytterligare på lämpligt sätt med iakttagande av 

eventuella föreskrifter i stiftelseförordnandet m.m. 

Enligt 19 § BFL skall förändringar i eget kapital anges. Dessa redovisas lämpligen i not. 

Ett exempel på en sådan not anges nedan. 

Jämförelsesiffror i årsredovisningen 

Stiftelser som utövar näringsverksamhet och moderstiftelser skall återge 

resultaträkningen och balansräkningen för närmast föregående räkenskapsår i sin 

årsredovisning (med undantag för det första år stiftelsen är bokföringsskyldig). Enligt 

BFNs uppfattning bör jämförelsesiffror på motsvarande sätt lämnas av samtliga 

avkastningsstiftelser som skall upprätta årsredovisning. 

Värdering av erhållna gåvor som inte utgörs av pengar 

BFL saknar regler för redovisning av gåvor. Frågan har inte heller behandlats i SL eller 

i förarbetena till lagen. Enligt BFNs uppfattning bör en gåva som inte utgörs av pengar 

tas upp till ett försiktigt beräknat marknadsvärde. 

Principen att gåvor till en stiftelse skall värderas till marknadsvärdet vid gåvotillfället 

bör gälla även för tidigare erhållna gåvor. Detta förutsätter i många fall att en 

omvärdering görs i förhållande till ett på annat sätt bestämt värde. Det skillnadsbelopp 

som framkommer förs direkt till eget kapital. Är det förenat med stora svårigheter att 

bestämma det vid gåvotillfället gällande marknadsvärdet får i stället som 

värderingstidpunkt användas ingången av det räkenskapsår då bokföringsskyldighet 

inträder. Oväsentliga beloppsjusteringar behöver inte göras. 

Redovisning av lämnade anslag 

En avkastningsstiftelse tillgodoser normalt sina förmånstagare genom att lämna anslag i 

form av penningbidrag. Anslagen bör inte redovisas som kostnad utan som en 

minskning av fritt eget kapital. Bokföring skall ske när beslut om anslag fattats. 

Beslutade, ej utbetalda anslag redovisas som skuld under särskild rubrik. 

Det förekommer att utfästelser görs om anslag som skall utgå under flera år, t.ex. för 

finansiering av en professur eller återkommande symposier. Är utfästelsen bindande 

redovisas hela det beslutade anslaget som skuld. Om utfästelsen gjorts beroende av att 

anslag skall utgå ur framtida avkastning bokförs anslagen i takt med att villkoret 

uppfylls. Återstående utfäst belopp tas upp som ansvarsförbindelse. 

Av 3 kap. 7 § SL framgår att uppgift om hur stiftelsens ändamål har främjats under 

räkenskapsåret skall lämnas i förvaltningsberättelsen. 

Redovisning av gemensamt placerad förmögenhet 

Enligt 3 kap. 4 § SL får en stiftelse ha gemensam löpande bokföring för förmögenhet

som placerats gemensamt med annan stiftelse. I övrigt gäller vanliga regler. En separat 

bokföring krävs således för affärshändelser som inte avser den gemensamma 

förmögenheten. Vidare krävs att stiftelsens räkenskaper avslutas med bokslut, att 

årsredovisning upprättas m.m. 

Varje stiftelses del i den sammanlagda, gemensamt placerade, förmögenheten skall 

framgå av balansräkningen (fördelad på resp. balanspost). I resultaträkningen redovisas 

andelen i avkastningen (fördelad på resp. intäktsslag). Oväsentliga poster kan i 

balansräkningen redovisas som ''Andel i gemensamt placerad förmögenhet'' och i 

resultaträkningen som ''Andel i avkastning av gemensamt placerad förmögenhet''. Den 

sammanlagda förmögenheten och avkastningen av den bör redovisas i not eller bilaga. 

Detta uttalande tillämpas i fråga om räkenskapsår som inleds efter den 31 december 

1995.

Stiftelseredovisningens särart - Ekonomihögskolan - Mälardalens ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?