Stiftelseredovisningens särart - Ekonomihögskolan - Mälardalens ...

Stiftelseredovisningens särart
En analys av redovisningen i avkastningsstiftelser utifrån ett intressentperspektiv
rörande redovisning och litar således på att revisorerna granskar och godkänner
redovisningen på ett korrekt sätt. Vidare skall Tillsynsmyndigheten ingripa om
förordnandet inte följs. Därför är det viktigt att stiftelsen i sin årsredovisning
tydligt redogör för hur ändamålet har främjats. Föreskriver förordnandet att
destinatärerna på något sätt skall vara behövande skall det också framgå på
vilka grunder styrelsen gjort sin bedömning. Däremot är destinatärerna som får
förmån av stiftelsernas avkastning sällan intresserade av stiftelsens
årsredovisning. När det gäller revisorn i en stiftelse så måste han ha en viss
inställning till jobbet. Det är inte revisorn som skall berika sig utan vara en
slags garant för att redovisningen och andra ställningstagande är korrekta.
Vinstbegreppet får en annan innebörd i en stiftelse. Egentligen saknar inte
stiftelsen vinstintresse men då åsyftas snarare den avkastning som kan
genereras ur förmögenheten. Därför blir det viktigt i en stiftelse hur
förmögenheten är placerad. Det finns vissa stiftare som i förordnandet angivit
hur förmögenheten skall placeras. SL säger att stiftelser skall placera
förmögenheten på ett godtagbart sätt. Det blir en avvägning mellan att
tillgodose säkerheten och att skapa en angenäm avkastning på förmögenheten.
Stiftelseredovisningen behöver inte innefatta alla rubriker som finns i ÅRL när
de upprättar resultat- och balansräkningen. I en stiftelseredovisning skulle
avkastningen (räntor och utdelningar) kunna vara den första rubriken. Sedan är
det upp till stiftelsen att dela upp sina kostnader efter behag. Om stiftelsen har
en väldigt liten redovisning så kan rubrikerna med fördel anges i klartext så att
man ser vad det består av.
Uppfylls god redovisningssed och rättvisande bild vid nedskrivning av
värdepapper och i behandlingen av eget kapital med gällande lagstiftning?
Att avkastningsstiftelser lyder under samma lagstiftning som aktiebolag är bra,
då vi får en och samma modell i samhället gällande redovisning. Med modellen
använd på rätt sätt uppfyller den absolut de krav som kan ställas på
stiftelseredovisningen.
Den stora massan känner till ÅRL och på så vis ökar läsbarheten för den
intresserade kretsen. Angående kompletterande normgivning kan BFN: s status
och framtid som normgivare ifrågasättas i och med att de dragit tillbaka utkast
och inte uppdaterat gällande uttalanden.
Avsikten med stiftelsens kapital är att det skall hålla i många år. Allt långsiktigt
kapital eller långsiktiga placeringar är anläggningstillgångar, inte
omsättningstillgångar. Dessa tillgångar består nästan uteslutande av
värdepapper i stiftelser och skall värderas som en portfölj, då avsikten är att
försöka göra en kombination av värdepapper för att uppnå en riskspridning.
Därav kommer också då naturligt att värdera dem som ett kollektiv i
redovisningen. Enligt ÅRL skall anläggningstillgångar värderas post för post. I
ÅRL menas med anläggningstillgångar oftast fastigheter och maskiner där
funktionen mer knyts an till en kassagenererande enhet. I en stiftelse blir den
kassagenererande enheten istället portföljen av värdepapper. En utförligare not
29