Stiftelseredovisningens särart - Ekonomihögskolan - Mälardalens ...

More documents

Recommendations

Info

Stiftelseredovisningens särart En analys av redovisningen i avkastningsstiftelser utifrån ett intressentperspektiv förvaltaren eller styrelsen varken kan värdesäkra eller uppfylla ändamålet, vilket kan vara ett hot mot stiftelsens fortlevnad. Slutligen kan konstateras att redovisning enligt ÅRL har både för och nackdelar när den tillämpas i avkastningsstiftelser. Vi tror att de problem som stiftelser kan ställas inför genom att tillämpa ÅRL grundar sig i att den traditionella redovisningsteorin främst riktar sig till varuproducerande företag. 5.2 Uppfylls god redovisningssed och rättvisande bild vid nedskrivning av värdepapper och i behandlingen av eget kapital med gällande lagstiftning? En årsredovisning skall enligt ÅRL upprättas bland annat med beaktande av god redovisningssed. I förarbetena till den tidigare bokföringslagen definierades god redovisningssed som det som den representativa kretsen av bokföringsskyldiga i praktiken utförde. Tyngdpunkten i den nya bokföringslagen från år 2000 har dock förskjutits från praxis till lag, vilket betyder att god redovisningssed existerar nästintill uteslutande först när lagtexten följs i dess ordalydelse. Om gällande lag och därmed god redovisningssed följs betyder det i normala fall att kravet om att ge en rättvisande bild av ställning och resultat även följs. Enligt BFL ges Bokföringsnämnden (BFN) ansvaret för utvecklandet av god redovisningssed. De allmänna råden får därför anses ge uttryck för vad som är god sed. BFN: s uttalande U 95:3 ”Redovisning i avkastningsstiftelser” har blivit vägledande för stiftelser efter SL: s tillkomst. Det råder dock oklarhet i vissa frågor då uttalandet inte stämmer överens med ÅRL och att den praxis som etablerats sedan SL: s tillkomst sedan behövts vidareutvecklats enligt ÅRL: s krav. Detta leder till komplikationer för hur stiftelsen skall redovisa vissa poster. Två intressanta poster i avkastningsstiftelsens redovisning är nedskrivning av stiftelsens värdepapper och behandlingen av eget kapital. De senaste årens börsnedgång har aktualiserat frågan om och i så fall hur stiftelser skall skriva ned värdet på innehaven av värdepapper. Intressant är även hur behandlingen av det egna kapitalet i balansräkningen skall hanteras, då stiftelseförordnandet i vissa fall kan föreskriva att utdelning får ske från det bundna kapitalet. Indelningen i bundet och fritt kapital kan då framstå som missvisande För att uppfylla god redovisningssed anser tillsynsmyndigheten att redovisningen i avkastningsstiftelser skall ske med utgångspunkt i BFN U 95:3. Erfarenheterna från deras formaliagranskning i årsredovisningar visar dock att efterlevandet av uttalandet är bristfälligt. Lagstiftaren ser dock att det uppstår problem för avkastningsstiftelser i att följa BFN U 95:3 då den inte är uppdaterad och hänvisar till den gamla BFL. Att BFN inte har uppdaterat uttalandet får revisorn att ifrågasätta BFN: s framtida status som normgivare för avkastningsstiftelser. Uppenbarligen är det så att BFN: s U 95:3 behöver uppdateras för att avkastningsstiftelser skall ha en möjlighet att uppfylla god redovisningssed. Vi tror även att det kan finnas en koppling mellan problemet som lagstiftaren ser och bristerna som framkommer i tillsynsmyndighetens formaliagranskning. 39
Stiftelseredovisningens särart En analys av redovisningen i avkastningsstiftelser utifrån ett intressentperspektiv Revisorn anser att stiftelsekapitalet, som nästintill uteslutande består av värdepapper, skall redovisas som en anläggningstillgång då innehavet är avsett för att hålla i många år. Även lagstiftaren och tillsynsmyndigheten menar att kapitalet bör klassificeras som en anläggningstillgång. Bakgrunden enligt lagstiftaren är att stiftelsens förmögenhet ej skall omsättas i korta placeringar, utan snarare vidhålla en lång placeringshorisont. Tillsynsmyndigheten ser också att placeringar bör specificeras i not för att kontrollen av stiftelsens placeringar och riskspridning skall kunna genomföras. Normgivaren har dock ingen bestämd åsikt om hur tillgångarna bör klassificeras utan tycker att det är upp till styrelse eller förvaltare att avgöra, huvudsaken är att tillgångsmassan redovisas på ett informativt sätt i balansräkningen. Eftersom den stiftade egendomen skall existera för evigt och innehavet av värdepapper är avsett för stadigvarande bruk i enlighet med stiftelsens ändamål, så finner vi det naturligt att klassificera avkastningsstiftelsens värdepapper som en anläggningstillgång. Även det faktum att stiftelser inte bör omsätta tillgångarna i korta placeringar utan snarare placera på lång sikt för att skapa jämna utdelningsnivåer, talar för att det är den mest riktiga klassificeringen. Enligt ÅRL skall anläggningstillgångar värderas post för post. I rekommendationen FAR 12 ges även en möjlighet till kollektiv värdering om syftet är att uppnå en riskspridning. Kollektiv värdering är något som även revisorn förespråkar. Lagstiftaren anser att gällande redovisningen av anläggningstillgångar så bör hänsyn tas till omfattningen av portföljen. Om stiftelsen innehar en omfattande mix av värdepapper så är det till nackdel för överskådligheten att specificera alla bokförda värdepapper i balansräkningen. Istället anser revisorn, tillsynsmyndigheten och lagstiftaren att marknadsvärden och bokförda värden på tillgångarna bör specificeras i en uttömmande not. Tillsynsmyndigheten förespråkar främst denna redovisning för att kunna genomföra sin tillsyn. Gällande värderingen av värdepapper så anser vi att en kollektiv värdering är det mest riktiga i en avkastningsstiftelse. Detta baserar vi på att en stiftelses tillgångsmassa skall vara sammansatt med hänsyn tagen till flertalet parametrar såsom säkerhet, etiska aspekter samt riskspridning. Vidare kan vi konstatera att redovisningen av tillgångarna i balansräkningen främst bör utformas på ett överskådligt sätt, där en uttömmande not får ge en närmare specifikation av marknads- och bokförda värden. Om stiftelsen har en sammansättning av ett eller ett fåtal aktieslag så finner vi det lämpligt att redovisa posterna var för sig i balansräkningen. Definitionen av fåtal bör ha sin utgångspunkt i vad som får anses vara överskådligt för betraktaren. Om avkastningsstiftelsens värdepapper har gått ned i värde, aktualiseras frågan huruvida stiftelsen skall vidta nedskrivningar. Enligt ÅRL 4 kap 5 § skall en anläggningstillgång som på balansdagen har ett lägre värde än det värde som följer av anskaffningsvärdet inklusive kostnader för köpet, skrivas ned om nedgången anses bestående. Enligt normgivaren och tillsynsmyndighet skall nedskrivning ske på samma grunder som för ett aktiebolag, det vill säga enligt 40
Page 1 and 2: MÄLARDALENS HÖGSKOLA Ekonomihögs
Page 3 and 4: Abstract Place: School of Business,
Page 5 and 6: 5.2.1 Återkoppling till problemfr
Page 7 and 8: Stiftelseredovisningens särart En
Page 43: Stiftelseredovisningens särart En
Page 55 and 56: Rättsliga källor Bokföringslag (
Page 57 and 58: Bilaga 1 Frågeformulär till empir
Page 59 and 60: 117 f.). Får inte hela årsresulta

Stiftelseredovisningens särart - Ekonomihögskolan - Mälardalens ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?