Stiftelseredovisningens särart - Ekonomihögskolan - Mälardalens ...

Stiftelseredovisningens särart
En analys av redovisningen i avkastningsstiftelser utifrån ett intressentperspektiv
Vid värdering av värdepapper kan vi konstatera att begreppet bestående
värdenedgång får en annan betydelse i en avkastningsstiftelse på grund av den
långa placeringshorisonten. Därför kan vi komma till slutsatsen att en
bestående värdenedgång och följaktligen en eventuell nedskrivning bör
bedömas på en länge tidsrymd i en avkastningsstiftelse än i ett vinstdrivande
bolag. Vi kan också konstatera att försiktighetsprincipen rubbas i en
avkastningsstiftelse när utdelning sker samtidigt som nedskrivning vidtas,
vilket leder till att stiftelsens bundna kapital urholkas. Vidare så förstår vi att
om en avkastningsstiftelse väljer att vidta nedskrivningar för att uppvisa en
rättvisande bild så måste jämförbarhetsprincipen tas i beaktande, där stiftelsen
skall använda samma princip från år till år. Behandlingen av det egna kapitalet
i en avkastningsstiftelse ter sig mer klart i normalfallet där BFN U 95:3 skall
följas, vilket även kan sägas vara god redovisningssed i avkastningsstiftelser.
Vi ställer oss dock frågande till benämningen bundet och fritt i de enstaka
stiftelser där utdelning sker från bundet eget kapital. Vi kan också konstatera
att de brister som tillsynsmyndigheten observerar i sin tillsyn kan vara ett
uttryck för styrelse och förvaltare i avkastningsstiftelser har svårt att följa
lagen.
Vi tolkar det ovan nämnda som att avkastningsstiftelser har svårt att uppfylla
de allmänna redovisningsprinciperna och vi tror att det beror på att
redovisningslagstiftningen inte är anpassad till avkastningsstiftelsens speciella
särdrag.
5.3 På vilket sätt bör praxis utvecklas för att ge en mer stiftelseanpassad
redovisning?
Med bakgrund till berörda komplikationer och i övrigt så torde behovet av en
vidareutvecklad praxis nödvändig, vilket också ställer krav på normgivande
organ att uppdatera normgivningen kring stiftelseredovisningen.
I dagsläget reglerar inte SL redovisningen i avkastningsstiftelser utan
redovisningen skall ske i enlighet med ÅRL. Eftersom BFL och ÅRL är
utformade som ramlagar måste kompletteringar göras med normer som i detalj
anger hur redovisningen skall ske. För avkastningsstiftelser är det BFN U 95:3
som utgör den kompletterande normgivningen för att uppfylla god
redovisningssed. Vad som utgör god redovisningssed bestäms genom tolkning
av föreskrifter i lag och andra författningar på området. Om en lagtolkning inte
räcker för att besvara en viss fråga, måste en utfyllande tolkning göras. Denna
tolkning bör ha sin förankring i praxis.
Tillsynsmyndigheten ser att det har skett en viss harmonisering av
redovisningen, men att det förekommer avvikelser i uppställning och
utformning. Med bakgrund till detta anser de att normgivning och god
redovisningssed behöver utvecklas för att åstadkomma en mer harmoniserad
redovisning. Revisorn menar att en utvecklad praxis och en mer anpassad
redovisning skall ske genom rekommendation om årsredovisning i stiftelser
med tillämpning av ÅRL. Denna skulle kunna innehålla en redogörelse för de
obligatoriska uppgifterna i förvaltningsberättelsen och även innehålla en
43