Stiftelseredovisningens särart - Ekonomihögskolan - Mälardalens ...

Stiftelseredovisningens särart
En analys av redovisningen i avkastningsstiftelser utifrån ett intressentperspektiv
5 Analys och slutsatser
Följande kapitel kommer att jämföra insamlad data från fältet med den
presenterade referensramen. Analys och slutsatser presenteras utifrån
problemfrågorna, där intressenternas olika synvinklar i frågan jämförs med
varandra. Efter varje problemfråga kommer en återkoppling som ämnar
summera slutsatserna och besvara problemfrågan.
5.1 Vilka krav ställer avkastningsstiftelsens särart på redovisningen?
En avkastningsstiftelse har mycket speciella särdrag, då den bland annat
saknar ägare och medlemmar som övervakar stiftelsens förehavanden och kan
ingripa mot den eller de som svarar för förvaltningen. Den styrs i första hand
av stiftelseförordnandet så länge som tillämpliga lagar följs. Förordnandet kan
till exempel styra hur kapitalet skall användas och placeras. Den typiska
avkastningsstiftelsen är avsedd att främja sitt ändamål över obegränsad tid
och därför saknar den, till skillnad från ett aktiebolag, vinstintresse.
Avkastningsstiftelsen skiljer sig med andra ord väsentligt från andra
associationsformer på flertalet punkter, vilket får en påverkan på
redovisningen.
I avkastningsstiftelsens redovisning finns flertalet olika grupperingar av
intressenter. Länsstyrelsen och lagstiftaren nämner allmänheten och då i
synnerhet destinatärerna som den gruppering som stiftelseredovisningen
främst riktar sig till. De tror att destinatärerna är intresserade i hur stora
utdelningar som skett under åren. Revisorn ser i huvudsak myndigheter och
stiftaren eller stiftarens släktingar som de viktigaste intressenterna.
Lagstiftaren menar att tillsynsmyndigheten, på grund av stiftelsens unika
position med avsaknad av medlemmar och ägare, får en viktig roll som
övervakare av verksamheten.
Tillsynsmyndigheten ser också sig själva som ett viktigt kontrollorgan för
staten i stiftelsens redovisning. De vill främst se hur stiftelsen följt ändamålet
samt hur placeringen av förmögenheten skett, vilket revisorn menar att tydligt
måste framgå av årsredovisningen. Revisorn hävdar vidare att
tillsynsmyndigheten ofta har begränsade kunskaper rörande redovisning och
litar på att revisorerna granskar och godkänner redovisningen på ett korrekt
sätt. Lagstiftaren anser att räkenskapsgranskningen är särskilt viktig i en
stiftelse eftersom de inte kan bevilja ansvarsfrihet. I ett aktiebolag sker
kontrollen av verksamheten naturligt genom att styrelse och VD framlägger en
årsredovisning och kan beviljas ansvarsfrihet av stämman. På så vis kan vi
konstatera att tillsynen som finns reglerad i SL och som verkställs av
tillsynsmyndigheten får en viktig funktion för kontrollen av stiftelsens
verksamhet.
BFN ser att sin normgivning främst är avsedd att styra upp redovisningen i
olika associationer så att god redovisningssed efterlevs. Och denna
normgivning är inte utformad för någon speciell intressent utan snarare görs en
sammanvägning utav olika intressenters behov. Ett försök till en specialisering
36