Stiftelseredovisningens särart - Ekonomihögskolan - Mälardalens ...

Stiftelseredovisningens särart
En analys av redovisningen i avkastningsstiftelser utifrån ett intressentperspektiv
förvaltaren eller styrelsen att upprätta en ändamålsenlig redovisning av eget
kapital, med en tydlig återkoppling till föreskrifterna, där då upplägget och
utformandet helt och hållet styrs av föreskrifterna. Stiftelseförordnandet kan på
så vis uppfattas som komplicerande för redovisningen i en avkastningsstiftelse.
Uppfylls god redovisningssed och rättvisande bild vid nedskrivning av
värdepapper och i behandlingen av eget kapital med gällande lagstiftning?
Den bakomliggande orsaken att stiftelser lyder under ÅRL är att få all
redovisning under samma lag. Tillsynsmyndigheten uppfattar inte att det finns
något negativt med att ha samma bokföringsregler för olika juridiska personer.
Fördelarna med ett harmoniserat regelverk på detta sätt är att inte någon
konkurrensfördel skall kunna existera beroende på vilken juridisk form som
utövas. Det är även positivt för den som skall betrakta räkenskaper om dessa
utformas på samma sätt. För att uppfylla god redovisningssed i räkenskaperna
så skall redovisningen i avkastningsstiftelser ske med utgångspunkt i BFN U
95:3. Vidare så är det bra att stiftelser lyder under det regelverk som finns i
dagsläget och kraven kan sägas vara ändamålsenliga. Däremot vore det
önskvärt att göra en urskiljning med hjälp av gränsvärden i
bokföringsskyldigheten för att anpassa kraven på redovisningen
storleksmässigt och följaktligen också då innehållsmässigt.
Erfarenheterna från den formaliagranskning som Tillsynsmyndigheten
genomför på avkastningsstiftelsernas årsredovisningar, vad gäller efterlevandet
av BFN U 95:3, är bristfällig och de tror det främst beror på okunskap.
Tillsynsmyndigheten förespråkar att avkastningsstiftelser skall redovisa olika
tillgångsslag var för sig. Vidare skall avkastningsstiftelsen redovisa sina
värdepapper som anläggningstillgång, där olika aktieslag bör redovisas i not till
balansräkningen. Detta är viktigt för att tillsynsmyndigheten skall kunna
bedöma stiftelsens placering och riskspridning av förmögenheten.
Gällande nedskrivningar i värdepapper så skall nedgången bedömas som
bestående för att nedskrivningen skall anses vara befogad. Kärnfrågan är hur en
bestående värdenedgång skall konstateras, där bedömningen bör göras utifrån
samma aspekter som i ett aktiebolag. Om det har skett en nedskrivning skall
information om denna anges i förvaltningsberättelsen.
Uppställningen av det egna kapitalet i avkastningsstiftelsens balansräkning
skall delas upp i bundet och fritt eget kapital i enlighet med BFN U 95:3, där
det senare är det utdelningsbara kapitalet. Förutom uppdelningen i bundet och
fritt eget kapital skall även omföringar i det egna kapitalet redovisas i noten till
eget kapital. Till exempel så skall värdesäkringar (kapitaliseringar) och
realisationsresultat på värdepapper redovisas som en omföring i eget kapital
och inte över resultaträkningen. Uppfattningen är dock att avkastningsstiftelser
har svårt att följa uppställningarna för eget kapital i bundet och fritt, och att det
även förekommer att de delar ut medel från bundet eget kapital trots att
förordnandet i normalfallet föreskriver något annat. Vidare händer det att
32