Stiftelseredovisningens särart - Ekonomihögskolan - Mälardalens ...

Stiftelseredovisningens särart
En analys av redovisningen i avkastningsstiftelser utifrån ett intressentperspektiv
dennes arvingar och blivande donatorer. Sedan har även hänsyn tagits till
tillsynsmyndighetens tillsyn och skatteförvaltningens kontroll om
skattskyldighet.
Uppställning och innehåll för resultat och balansräkning i ÅRL är inte
anpassad för stiftelser, utan i stället har den utformats för aktiebolag och annan
näringsverksamhet. Lagstiftaren tyckte att det var lämpligt att samla all
redovisning i samma lag, men att skriva regelverk som passar alla är svårt.
Erforderliga justeringar har sedan skett i BFN U 95:3 för att anpassas till
stiftelsens särart. Tanken är att kraven på stiftelsers redovisning baseras på
samma premisser som för aktiebolag, där större bolag har en mer komplicerad
redovisning medan små bolag tillämpar en enklare form av redovisning. I
övrigt görs ingen större skillnad mellan stiftelser och näringsdrivande bolag.
Stiftelseförordnandet har en central position i en avkastningsstiftelse då den
avgör vad som får delas ut till destinatärerna. Resultaträkningen skall visa hur
vinsten har genererats på ett begripligt och förståeligt sätt, medan
stiftelseförordnandet sedan avgör dispositionen av det utdelningsbara kapitalet.
Vinstbegreppet i form av årets vinst i ett aktiebolag får med andra ord inte
samma fokusering i en stiftelse då avkastningen på tillgångarna istället är den
huvudsakliga informationen. Det är en svår bedömning huruvida redovisningen
är anpassad för olika intressenter.
BFN anser att det är till fördel för olika intressenter att redovisningsreglerna är
gemensamma för stiftelser och andra associationsformer då möjligheten att
tolka och förstå redovisningen ökar. En nackdel är dock att nästan all
normgivning är anpassad för näringsdrivande bolag vilket komplicerar
möjligheten att skapa en praxis. Det är naturligtvis eftersträvansvärt att anpassa
redovisningen efter redovisningsobjektets storlek. I övrigt är hänvisningen till
BFL felaktig i BFN U 95:3. En uppdatering av uttalandet har diskuterats och
kan vara nödvändig.
Uppfylls god redovisningssed och rättvisande bild vid nedskrivning av
värdepapper och i behandlingen av eget kapital med gällande lagstiftning?
BFN: s syn på huruvida avkastningsstiftelsers tillgångsmassa skall klassificeras
som lång- eller kortsiktigt innehav är upp till stiftelsens styrelse eller förvaltare
att avgöra. Däremot skall tillgångsmassan i balansräkningen utformas på ett
informativt sätt där posterna skall delas upp på ett överskådligt sätt.
Stiftelseförordnandet bestämmer eller ger riktningen för hur stiftelsekapitalet
skall användas och kan på så vis antyda hur ett eventuellt nedskrivningsbehov
anses föreligga. Värdering om när nedskrivning är aktuellt skall ske enligt
ÅRL. För att anpassa redovisningen och uppnå en rättvisande bild så bör
hänsyn tas till olika intressenters behov.
BFN menar att de allmänna redovisningsprinciperna är utformade för
näringsdrivande bolag och en urgallring sker på så vis naturligt vid
34