You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Uppe på Bathampton Down stannade han och hämtade andan. Vädret som hade<br />
verkat så grått och dystert under morgonen, hade klarnat väsentligt och han beslutade<br />
sig för att ta en liten paus före nedfärden mot Rosegarden. Med den lånade cykeln<br />
lutad mot en trädstam, hjälm, ränsel och gevär i en liten hög i gräset, satte han sig på<br />
marken och såg ut över dalen nedanför. Blåsvarta regnmoln lurade i norr, men solen<br />
sken över fälten och husen, och den mörka bakgrunden fick landskapet att lysa och<br />
framträda så mycket tydligare.<br />
Andrew älskade att sitta i sin ensamhet medan synintryck, ljud och dofter gav<br />
hans tankar näring. Det var en vana han haft sedan många år och han hade ofta sökt<br />
sig till höjdens östra sluttningar, där han suttit i det höga gräset, eller tagit långa promenader<br />
med sina funderingar som enda sällskap.<br />
Men denna gång var det inte som förut och Andrew fann ingen ro. Varken fågelsången<br />
eller det stilla prasslandet från trädkronorna hade samma lugnande effekt som<br />
tidigare; dofterna från gräset och träden förtogs av stanken från hans uniform. Och<br />
han fann inte längre något nöje i att följa de långsamma pråmarna med blicken –<br />
något han så ofta gjort i yngre dagar. Istället dominerades hans tankar av ett vackert<br />
flickansikte med långt, mörkt hår och bruna rådjursögon, och varje gång den förförande<br />
visionen dök upp för hans inre syn, kände han en blandning av sorg, maktlöshet<br />
och vrede.<br />
”Vilken idiot jag har varit”, viskade han tyst för sig själv. ”Vilken fördömd, sabla<br />
idiot.”<br />
Men tiden gick inte att vrida tillbaka.<br />
Bathwick, lördagen den 3 augusti.<br />
Tiden rusade alltid ifrån Hillary då det gällde de sista förberedelserna inför ett kalas.<br />
Tusen saker dök upp som hon inte hade planerat för eller hade glömt bort. Fram till<br />
slutet av förra året hade de haft en hushållerska: en ung, mycket effektiv irländska,<br />
som lämnat dem under vintern för att fara tillbaka till Irland. Hillary hade inte velat<br />
anställa någon ny. Nu ångrade hon sig lite. De hade tillräckligt med pengar för att<br />
unna sig en husa – åtminstone på deltid – och då skulle allting ha gått så mycket fortare.<br />
Det var endast med tvekan hon avböjt Lindas erbjudande att bryta en uråldrig<br />
tradition: den som sade att födelsedagsbarnet var förbjudet att deltaga i någon form<br />
av köksarbete.<br />
Hillary sneglade på väggklockan som visade kvart i ett. Hon suckade. Middagen<br />
var satt att börja runt femtiden och det var tveksamt om hon skulle bli klar i tid. Där<br />
fanns dock en möjlighet till räddning. Louise hade sagt att hon och Donald skulle<br />
22
Change language