OM FIENDEN KOMMER

örjat sina utsändningar redan i februari och följts i juli av Workers Challenge – en påstådd
anti-kapitalistisk grupp – samt Caledonia, där en ”skotte” med tveksam brytning
uppmanade alla skottar att ta avstånd från ”engelsmännens krig” och bryta sig ut ur
Storbritannien. De flesta britter avfärdade kanalerna som fientliga, men få kunde
avhålla sig från att lyssna på dem. Det mest flagranta – och närmast komiska – exemplet
på tysk propaganda, förkroppsligades emellertid i Lord Haw-Haw, vilken var
engelsmännens öknamn på den engelske fascisten William Joyce. Försedd med en
gäll, teatralisk röst, spred han långa tirader av lögner genom etern. För att få den engelska
befolkningen att lyssna till desinformationen, var hans sändningar kryddade
med namnen på tillfångatagna soldater. Till skillnad från NBBS och de andra stationerna,
var det emellertid ingen som tog lord Haw Haw på allvar. Istället var hans
skorrande, fullkomligt ohederliga, röst ständigt föremål för allmänt hån, för att inte
tala om regelrätt munterhet.
”Instämmer fullt och fast med Donald”, mumlade John mellan tuggorna. ”Det är
ren skrämseltaktik. Du ska inte tro på något av vad de där dårarna säger, Martha. Själva
syftet med deras babbel är att slå i oss en massa blå dunster.”
”Och om Hitler ska invadera”, fortsatte Donald, ”måste han ta sig förbi våra sjöstridskrafter.
Och flyget förstås”, tillade han med en nick mot Geoffrey. ”Som läget
är i detta ögonblick har tyskarna inte tillräckligt med fartyg för att genomföra en sådan
operation. Alltså måste de bygga upp en tillräckligt stark marin styrka för att
mäta sig med Royal Navy och detta kommer att kosta dem enorma summor. Den
eventuella vinsten skulle inte vara värd priset. Och vi själva, å andra sidan, dominerar
oceanerna, men hur skulle vi kunna ställa upp en armé som är tillräckligt stark att
sättas iland på kontinenten? Vi skulle bli tvungna att tömma våra fabriker för att få
män till de stridande förbanden och inte ens då skulle vi kunna mäta oss med tyskarna.”
”Men kvinnorna kan ju arbeta i fabrikerna”, invände Martha. ”Det är väl därför
det sitter rekryteringsafficher överallt. Nicole berättade nyss att flera av hennes bekanta
i Chester har börjat arbeta i rustningsfabrikerna runt Liverpool.”
”Det är riktigt, Martha”, medgav Donald. ”Men inte ens det räcker. Tyskarna har
dubbelt så stor befolkning som vi.” Han vände sig åter mot Basil. ”Både vi och tyskarna
har kört fast. Det här kriget kostar den brittiska staten sex miljoner pund om
dagen och det är inte gratis för tyskarna heller. Se bara på de här flygbladen de fällde
för några dagar sedan. Hitler vill ha slut på kriget. Snart kommer man att börja förhandla.”
Basil stirrade på Donald. ”Jag är rädd att det inte är så enkelt.”
”Inte?”
”Det här gäller inte endast pengar och de kan inte bara sluta fred och glömma
44