Konstverk och Religionskunskap - Föreningen Lärare i ...

KONSTVERK OCH RELIGIONSKUNSKAP 

UTGES AV FÖRENINGEN LÄRARE I RELIGIONSKUNSKAP 

Religion & Livsfrågor 

TEMA 

Konstverk och Religionskunskap 

» Religion och konstarter 

» Skönlitteratur i religionsundervisningen 

» Livets steg – en utställning i bilder 

» Filmsamtal – ett växande kulturellt fenomen

Impuls – religion för åk 7–9 

”Alla världens 

religioner fi nns 

här. Därför är 

samtalet viktigt.” 

Enligt NE betyder ordet 

impuls ”påverkan som leder 

vidare”. Det har vi tagit 

fasta på. Vi har gjort ett 

läromedel som leder eleverna 

vidare – från kunskap 

till insikt och förståelse. 

Grundtanken i Impuls Religion är att alla 

världens religioner fi nns här – i klassrummet, 

som en del av den svenska vardagen. 

Därför är samtalet viktigt, samtalet 

om olika religioner och samtalet mellan 

människor av olika tro. Man måste träna 

sig i att våga och att vilja möta varandra i 

nyfi kenhet och respekt. Denna inriktning 

i Impuls skapar en unik närvarokänsla – 

samtidigt som allt det där andra naturligtvis 

fi nns med; historiska bakgrunder, 

fakta om texter, ritualer och så vidare. 

Temauppslagen har rubriker som 

”Religion syns”, ”Religion smakar” 

och ”Religion hörs”. 

Titta på ett smakprov på 

www.nok.se/impuls 

Natur & Kultur 

Tel 08-453 85 00 Fax 08-453 85 20 

www.nok.se 

Impuls Religion grundbok 1 

Författare: Katarina Lycken, Lennart Göth 

Best.nr 27-41430-3 

F-pris 113:-

REDAKTÖREN HÄLSAR 

Det öppna och levande 

språkets möjligheter 

När jag i den andra delen av min avhandling hade beskrivit Livet som anpassning 

till förmån för individuell konkurrens som en dominant livsförståelse hos 

intervjuade skolungdomar, ville jag i den tredje och sista delen undersöka en 

möjlighet. Kunde det vara så att skolans religionskunskapsundervisning fungerar 

som ett slags erbjudande om alternativt språk, alternativa livsförståelsediskurser? 

Att det i religiösa och existentiella traditioner finns sådant material vet vi, 

men min fråga gällde snarare om detta stoff presenteras i en form så att det 

har möjlighet att bli till funktionellt språk i de ungas vardag. För att svara på 

frågan valde jag att granska en frekvent använd lärobok i religionskunskap för 

högstadiet. 

Resultatet var nedslående, om man hade föreställt sig att boken skulle ha 

en förmåga att fungera språkligt vidgande för de unga eller alternativt i relation 

till den förhärskande livsförståelsen om anpassning och konkurrens. Det fanns 

flera skäl till detta. Ett av dem rörde läroboken som genre. 

Med utgångspunkt i Michail Bachtins tanke att möjligheten för en text att 

fungera existentiellt och språkligt vidgande är större om man uppfattar den 

som ”internt övertygande” än ”auktoritativ” visade sig läroboken ha en problematisk 

karaktär. En ”auktoritativ” text, som i varje fall den aktuella läroboken 

kunde karaktäriseras som, accepteras eller förkastas men man laborerar inte 

med den, går inte i dialog med den, nytolkar den inte eller delvis förändrar 

den. För detta behöver vi en öppen textgenre där vi kan tillåta oss att göra allt 

detta. Frågan är i vilken utsträckning vi i religionskunskapsundervisningen låter 

de unga möta sådana uttryck? 

Detta nummer av Religion & Livsfrågor med temat Konstverk och Religionskunskap 

uppmärksammar just de öppna verken – de skönlitterära böckerna, 

filmerna och bilderna – som förmår tala till oss och närmast oundgängligen bli 

existentiellt tolkade av oss. Inte minst film fungerar idag som ett slags kollektivt 

livstydande språk. De förser oss med verktyg, språk, att tala om komplexa fenomen 

i tillvaron på ett rikare och mera nyanserat sätt men samtidigt också på 

ett kortfattat, kärnfullt och målande vis. Vi förstår alla – som har sett filmerna 

eller läst böckerna – vad det vill säga att känna sig ensam som Harry Potter hos 

familjen Dursley eller förstelnande rädd som om en dementor vore i antågande. 

En spännande uppgift är naturligtvis att undersöka vilken repertoar av ”språk 

om livet” som ett bestämt verk erbjuder. Hur ser repertoaren ut till bredd och 

djup? Hur förhåller sig verkets repertoar till traditionella ”språk om livet”, som 

erbjuds av religiösa och existentiella traditioner? Hur ser dessa traditioners 

bredd och djup ut i sina ”små” respektive ”stora berättelser”? Och vilken är 

deras centrala metaforik? 

Liknande frågeställningar och andra ställs, diskuteras och utreds i detta 

nummer av Björn Skogar, docent i tros- och livsåskådningsvetenskap, Gudrun 

Fagerström, universitetslektor i litteraturvetenskap, Marita Sköldberg, frilansjournalist 

– här med fokus på Anders Rymans aktuella bildutställning – samt 

av Tomas Axelson, religionssociolog och medie- och kommunikationsvetare. 

Med förhoppning om stimulerande läsning och berikande samtal! 

CHRISTINA OSBECK 

INNEHÅLL 

4 Ordförandetankar 

Ola Björlin 

6-7 Religion och konstarter 

Björn Skogar 

 

 

Gudrun Fagerström 

 

Marita Sköldberg 

 

 

Tomas Axelson 

”Varje yttrande – från den vardagliga 

dialogens korta (fåordiga) repliker 

till den stora romanen eller 

vetenskapliga avhandlingen – har 

så att säga en absolut början och 

ett absolut slut: vid dess början 

finns andras yttranden, efter dess 

avslutning finns andras svarande 

yttranden” 

Michail Bachtin 

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER 

Björn Skogar 

Södertörns högskola 

bjorn.skogar@sh.se 

Gudrun Fagerström 

gudrun.fagerstrom@bredband.net 

Marita Sköldberg 

www.maritaskoldberg.com 

marita.skoldberg@tele2.se 

Tomas Axelson 

Högskolan Dalarna 

tax@du.se 

KONSTVERK OCH RELIGIONSKUNSKAP | 3

ORDFÖRANDETANKAR 

Religionskunskap för en föränderlig tillvaro 

Vårterminen börjar bra med flera sjungande talgoxar 

utefter skolvägen redan i mitten av januari. Landet 

hålls fortfarande i ett mörkrets och kylans dubbelgrepp, 

men ljuset är ju på väg tillbaka. Vi går mot 

en vår och en period med snabb reformtakt när det 

gäller skolan. Lärarutbildningarna omstruktureras och 

omstartas, grundskolans ämnen ligger i stöpsleven 

och den omfattande reformeringen av gymnasiet som 

skissades i ”Framtidsvägen” når efter en remissomgång 

propositionsstadiet under våren. Utbildningsdepartementet 

och Skolverket varvar upp inför ett synnerligen 

intensivt förändringsarbete. 

ETT EXISTENTIELLT OCH 

SAMHÄLLSORIENTERANDE ÄMNE 

Utanför myndigheternas byggnader, där arbetslamporna 

kommer att lysa till långt fram på kvällarna, 

rullar de stora debatterna vidare om vår tids stora 

frågor; om de mänskliga rättigheterna och civilisationernas 

konflikter, om tro och vetande, om religion och 

samhälle och om de etiska dilemmor som den tekniska 

utvecklingen inom vård och kommunikation ställer 

oss inför. I arbetet med Gy 07, som avbröts under 

implementeringsfasen genom maktskiftet i riksdagen 

2006, visade det sig att det fanns en viss oro från 

visst kristet håll att religionskunskapsämnet skulle bli 

för nära sammankopplat med samhällsperspektivet i 

Samhällsvetenskapliga programmet. Men givet den 

tydliga närvaron av de religiösa och etiska aspekterna 

av samhällsprocesserna i vår tid, såväl globalt som 

lokalt, är det viktigt att undervisningen om tro och 

värden kopplar samman livsfrågorna och en personlig 

bearbetning av de existentiella frågorna med det liv i 

samhälle och i relationerna till andra där det individuella 

livet utspelas. Det finns ingen motsättning i att 

betrakta ämnet religionskunskap som såväl ett ämne 

om livsfrågor och existens som ett ämne som berör 

samhällsfrågor. 

Religion & Livsfrågor 

Utges av Föreningen 

Lärare i Religionskunskap 

Årgång 40. ISSN: 0347-2159 

Redaktör Christina Osbeck 

Ansvarig utgivare Ola Björlin 

Redaktionens adress 

c/o Christina Osbeck 

Ängskogsvägen 35 

656 71 Skattkärr 

tel 054-86 41 76, 070-388 11 38 

christina.osbeck@kau.se 

Annonser 

Gunnar Iselau, Fossilsvängen 2, 

593 37 Västervik, tel 0490-193 49 

Prenumeration & distribution 

Nils-Åke Tidman 

Timotejgången 3, 417 76 Göteborg 

tel 031-26 56 96 

4 | RELIGION & LIVSFRÅGOR 

Föreningen lärare 

i religionskunskap (FLR) 

Ordförande Ola Björlin 

Narvavägen 9, 724 68 Västerås 

tel 021-13 15 38 

Vice ordförande Nils-Åke Tidman 


tel 031-26 56 96 

Sekreterare Annika Lindskog 

Nyebrostigen 58, 443 30 Lerum 

tel 0701-474 446 

0302-122 24 

Skattmästare Nils-Åke Tidman 


tel 031-26 56 96 

Ledamöter 

Bengt Arvidsson, Kämpagränden 17c 

224 76 Lund, tel 046-12 51 68 

Bodil Liljefors-Persson 

Ö. Bernadottesgatan 82 

216 17 Limhamn 

tel 040-16 28 86 

En del driver tesen att religion är en ”privatsak” 

och ska inte ha någon plats i det offentliga samhället 

– eller åtminstone så liten plats som möjligt. Den här 

ståndpunkten utgör en omvänd spegelbild till ett slags 

teokratisk grundsyn; att allt i samhället ska genomsyras 

av (en viss) religiös trostradition. Att religionskunskapsämnet 

som är obligatoriskt i den svenska skolan 

över huvud taget finns där, och som ett icke-konfessionellt 

ämne, är ett ställningstagande i motsats 

till båda dessa ytterlighetsståndpunkter. Ämnet är 

såväl existentiellt som samhällsorienterande och där 

undervisas också såväl om religiös fundamentalism 

som om ateistiskt fundamentalism. Men den hållning 

som måste vara kärnan i ett religionskunskapsämne 

idag och i framtiden är dialogisk; den uppmuntrar till 

tankeutbyte och öppenhet, den gynnar lyssnandet till 

den andres annorlunda livssyn och den ökar kunskapen 

om och insikten i vår tids stora trostraditioner. 

RELIGIONSKUNSKAP – EN NYCKEL I ETT 

MÅNGKULTURELLT SAMHÄLLE 

Liksom inom alla skolämnen så utvecklas de didaktiska 

diskurserna i ett korsdrag av (ibland motsatta) 

samhällsintressen. I religionskunskapens fall så har 

ämnet sedan 1960-talet utvecklats från ett konfessionellt 

kristendomsämne till ett livsfrågeinriktat 

och icke-konfessionellt ämne, där särskilt de etiska 

frågorna fått en stor plats. Det är tillfredsställande att 

etiken behandlas utförligt i skolans värld och inte bara 

inom filosofiämnet, som ju bara når de elever som går 

i ett teoretiskt program, för tillfället endast obligatoriskt 

i det samhällsvetenskapliga programmet. Här har 

religionskunskapens breddade innehåll haft en viktig 

betydelse. När Sverige nu på några decennier tagit 

jättekliv in i ett polykulturellt stadium, blir konsekvenserna 

också tydliga för undervisningen om tros- och 

värdefrågor. Religionskunskapen får en nyckelroll i Forts. sid 22 

förankringen av ett förhållningssätt till skillnad som 

Johanna Lundberg 

Gravyrvägen 4, 791 44 Falun 

tel 023-212 75 

Sven-Göran Ohlsson 

Djupadalsvägen 18, 241 36 Eslöv 

tel 0413-55 55 44 

Christina Osbeck 

Ängskogsvägen 35, 656 71 Skattkärr 

tel 054-86 41 76 

Olof Franck 

Falkvägen 3 B, 541 33 Skövde 

tel 0500-46 42 90 (arb) 

Emma Hall 

Erikslustvägen 30 C, 217 73 Malmö 

tel 040-12 79 61 

Ulf Jämterud, Bragevägen 26 

194 63 Upplands Väsby 

tel 08-760 7765 

Ingemar Lundström 

Leires väg 84, 443 51 Lerum 

tel 0302-157 52 

Årsbok 

Redaktörer: Bodil Liljefors-Persson, 

Johanna Lundberg. 

ISSN: 0348-8918 

Medlemsskap 

Medlem blir man enklast genom att 

anmäla till skattmästaren. Adress ovan. 

För medlemsavgiften (200 kr) erhåller 

man årsbok och tidsskriften. 

För pensionärer är avgiften 150 kr. 

För studerande är avgiften 100 kr. 

FLR postgiro 15 69 53-2 

FLR bankgiro 131-2222 

Hemsida www.flr.se 

Tryck & form 

Prinfo Grafiskt Center, Malmö 2008 

Omslagsfoto 

Foto: Michael Kemter

PROVA 

SJÄLV! 

Bläddra i smakprov 

på www.liber.se 

En angelägen nyhet! 

Nu finns religionsboken som tar hänsyn till elevernas olika bakgrund 

och ger alla världsreligioner lika stor uppmärksamhet. 

Upptäck Religion är en stadiebok som visar hur människor lever 

med sin tro. Den lyfter fram likheter och skillnader mellan religionerna 

och tar upp etiska frågor som barn i 10 till12-årsåldern funderar 

över. Den bjuder också på många spännande berättelser, livfullt 

illustrerade så att även lässvaga elever förstår. 

Läs mer om Upptäck Religion på www.liber.se. Vill du veta mer 

eller beställa hjälper Kundservice gärna till. 

SKOLÅR 4–6 

Religion 

www.liber.se 

kundservice.liber@liber.se 

Tel 08 690 93 30 

Fax 08 690 93 01/02 


BJÖRN SKOGAR 

Religion 

& konstarter 


Religion handlar om det levande livet, 

men hur förmår vi i en icke-konfessionell 

religionskunskapsundervisning komma åt 

detta? 

Björn Skogar, docent i tros- och livsåskådningsvetenskap, 

slår ett slag för konstverkets 

förmedlande möjlighet. Undervisningen 

ger tillträde till erfarenheter. 

Konstverket är så öppet att var och en har 

möjlighet att tolka och existentiellt tillägna 

sig på sitt eget sätt.

EN LÄRMILJÖ FÖR HELA MÄNNISKAN? 

När jag för länge sedan började arbeta på lärarutbildningen i 

Karlstad, det var våren 1976, slogs jag av att det var så många 

kollegor inom bild, slöjd och musik. Och inte nog med det: 

flera av dem visade sig vara konstnärer av högsta klass. En 

efter en dog de ut eller blev pensionerade, dessa konstnärer 

och musiker, sådana konstnärliga kollegor blev ändå allt färre 

trots att högskolan växte. Ibland får man höra att lärarutbildningen 

förr i tiden var av låg klass, vetenskapligt sett. Det 

kan möjligen vara sant i vissa fall, men i vilket fall var det en 

miljö som inkluderade hela människan till skillnad från en 

akademisk kultur som vanligen endast engagerar intellektet. 

Vi är allt fler inom religionslärarkåren som ivrar för att 

återerövra berättandet som en grundfärdighet för läraren 

och även pläderar för att se berättelsen som en av religionens 

grundkategorier (se Religion & Livsfrågor nr 3 2007). Några 

av oss har också poängterat att berättandet bör ses som en 

konst som kräver träning och professionalitet. Men var finns 

det plats för sådant inom våra snålt tilltagna lärarutbildningar? 

Och var finns det plats till att reflektera över andra 

konstarter, som dramat, filmen, arkitekturen, bildkonsten? 

ATT SYNLIGGÖRA LIVET OCH DESS VILLKOR 

Det har blivit något av jargong att kritisera skolans läromedel. 

Men i förhållande till studierna inom högskolan 

är skolans läroböcker ofta överlägsna eftersom de i takt 

med samhällsutvecklingen blivit alltmer bildorienterade. 

Högskolan är traditionellt upplagd med inläsning av texter 

och seminarieövningar där man i bästa fall kan få utbyta 

synpunkter i muntlig form. Jag vill på intet sätt förminska 

värdet av teoretiska studier, men vanligen är de enkelspårigt 

inriktade på abstrakta begrepp snarare än gestaltningar. 

Religionsämnet, som borde handla om livet, riskerar därmed 

snarare att belysa doktriner eller grupptillhörigheter. Därmed 

uttorkar debatten till att handla om för eller emot eller att 

vara innanför eller utanför. Med andra ord: den konkreta 

människan saknas och det är här konstarterna borde få 

komma in i bilden. 

När den store tyske humanisten och filosofen H.G. 

Gadamer karakteriserade personlig erfarenhet, det han kallar 

tillägnande, använde han det antika dramat som paradexempel. 

En av hans teser är att dramat inte endast består av 

text och skådespelare/musiker. Dramat existerar först när 

det även finns åskådare som lever med i verket. Verket består 

alltså av ett gemensamt samspel. Eftersom dramat behandlar 

grundläggande, allmänmänskliga problem lever publiken i 

det, med hela kroppen. Och genom delaktigheten blir det 

egna livet genomlyst. Gadamer var bland mycket annat specialist 

på gammal grekisk filosofi så det var inte så konstigt 

att han tog det antika dramat som exempel. I vår tid är det 

mera näraliggande att ta fram spelfilmen som exempel. När 

filmklassikern Gökboet gick i åratal i Stockholm hade den 

sannolikt funktionen att ge uttryck för sådant som många 

människor upplevde som sin egen problematik och därför 

såg man filmen gång på gång, som en terapeutisk rit. 

RUM FÖR REFLEKTION 

Konstverket upplevs gemensamt men tillägnandet är existentiellt, 

alltså personligt. Det betyder att det kan se mycket 

olika ut. Gemensam upplevelse – personlig tolkning, det är 

en modell som har direkt relevans för vår icke-konfessionella 

religionsundervisning. Lärarens uppgift är inte att predika, 

men att ge tillträde till upplevelser och erfarenheter som 

eleven har rätt att tolka på sitt eget sätt. 

Men det är inte så lätt att hitta dramer eller filmer för 

sådana goda ändamål. Och hur ska man få tid? Jag inser väl 

att lärarens uppgift är svår. Men när det gäller berättelser och 

bilder behövs inte så stora arrangemang. Här är det annat 

som bör beaktas, inte minst fördröjningens nödvändighet. 

Med det avser jag att man måste hitta vägar för att sakta 

in tempot, finna vägar för eftertanke och noggrann uppmärksamhet. 

Det handlar om att ge utrymme för läsarens/ 

lyssnarens och betraktarens egna inre bilder i mötet med 

konstverket. Ofta sker detta bäst genom eget skrivande, 

vilket illustreras på ett utmärkt sätt i Gudrun Fagerströms 

litteraturpedagogiska bidrag i antologin Existentiella frågor i 

skolan. Och när det gäller yngre barn kan mycket uttryckas 

och tolkas i kombinationen bild och text vilket norska kollegan 

i Hamar, Sidsel Lied, visat senast i Kristne friskoler i en 

flerkulturell kontext. Arbetssättet liknar det som presenteras i 

Samma rötter, en lärarhandledning skriven av arbetsgemenskapen 

Abrahams barns initiativtagare. 

Denna lilla text saknar avrundande slutord. Se den som 

en stafettpinne som Du själv tar hand om och för vidare 

genom egna erfarenheter och exempel! 

BJÖRN SKOGAR 

REFERENSER 

Naeslund, L. (Red.). (2007). Existentiella frågor i skolan (Skapande 

vetande, nr 37). Linköping: Linköpings universitet. 

Hartman, S.G. (2005). Det pedagogiska kulturarvet. Stockholm: 

Natur och kultur. 

Lied, S. (2007). Kristne friskoler i en flerkulturell kontext. 

Uppsala: Swedish Science Press. 

Rosenblad, D., & Rosenblad, F. (2004). Samma rötter – 

Abrahams barn i tre religioner. Uppsala: Fondi. 


Visar varje religion 

ur sitt eget perspektiv. 

Här är religionsboken som är helt anpassad efter dagens mångkulturella 

samhälle. Den presenterar alla världsreligionerna efter samma struktur, 

men var och en ur sitt eget perspektiv. 

Inte bara för att det är respektfullt mot alla, utan också för att det 

ger eleverna förståelse för andra kulturer. Självklart finns de spännande 

legenderna med, livfullt illustrerade. 

Vi berättar även om andra livsåskådningar och för varje årskurs finns 

kapitel om etik och filosofi. 

Läs mer om på www.liber.se. Vill du veta mer eller 

beställa hjälper Kundservice gärna till. 


PROVA 

SJÄLV! 

Bläddra i smakprov 

på www.liber.se 

SKOLÅR 6–9 

Religion 

www.liber.se 


Tel 08 690 93 30 

Fax 08 690 93 01/02

GUDRUN FAGERSTRÖM 

Skönlitteratur i 

religionsundervisningen 

Hur kan – konkret – relationen mellan orienterande och existentiella perspektiv i religionskunskap 

upprättas? Gudrun Fagerström, universitetslektor i litteraturvetenskap, ger en 

presentation av skönlitteraturens möjligheter och vilka förutsättningar som krävs för att få 

till stånd en undervisning där de unga förmår lära såväl om som av, i religionskunskap. 

Ingen religionslärare undgår att ta ställning i frågan hur en 

saklig och allsidig belysning av religioner och livsåskådningar 

skall kunna förenas med en personlig inlevelse i existentiella 

och etiska frågor. I kursplanen i religionskunskap för 

gymnasieskolan låter detta dock ganska oproblematiskt: 

”Ett samspel mellan kunskapsperspektiv och existentiella 

frågor gör ämnet konkret, verklighetsnära och personlihetsutvecklande” 

framhålls det under ”Ämnets karaktär och 

uppbyggnad”. Hur detta skall åstadkommas anges dock inte, 

i linje med styrdokumentens nutida inriktning. Därför är det 

snarare anmärkningsvärt att det i kursplanen för grundskolan 

uttryckligen står – dock bara beträffande de mål eleverna 

skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret – att ett av 

hjälpmedlen kan vara barn- och ungdomslitteratur. 

Att använda skönlitteratur för att levandegöra andra skolämnen 

har en lång tradition i Sverige. Det kan räcka med att 

påminna om hur författare som Selma Lagerlöf och Verner 

von Heidenstam för drygt hundra år sedan fick i uppdrag 

att skriva bredvidläsningslitteratur för skolbruk. Idag ser 

läromedlen helt annorlunda ut: textmassan har blivit betydligt 

mindre vilket har resulterat i att framför allt berättande 

partier har fått stryka på foten. Ofta har sådana inslag ersatts 

med bildmaterial i en kanske överdriven tilltro till bildens 

förmåga att säga mer än tusen ord. Vill man ägna sig åt en 

narrativ didaktik måste man i stället, vid sidan av berättande 

urkundstexter, använda sig av skönlitteratur. Kursplanerna i 

svenska, såväl den för gymnasieskolan som den för grundskolan, 

betonar också hur arbetet kring skönlitteraturen både 

kan hjälpa eleverna att få svar på existentiella frågor och ökad 

förståelse för människor från andra kulturer, det vill säga 

borde kunna vara ett gott hjälpmedel vid behandlingen både 

av religionsämnets lära av- och lära om-aspekt. I likhet med 

många andra religions- och litteraturdidaktiker är jag också 

övertygad om att så är fallet, men också om att det inte är 

problemfritt. 

TILLGÄNGLIGHETEN 

En första fråga är givetvis om det är möjligt att hitta lämplig 

litteratur. Människans livstolkning i vid bemärkelse – som 


Skönlitteratur i religionsundervisningen 

kursplanerna i religionskunskap också anger som undervisningsinnehåll 

– ventileras naturligtvis på ett eller annat 

sätt i de flesta skönlitterära alster, men vill man se en tydlig 

anknytning till religioner är det svårare. Själv har jag under 

många år mött blivande SO-lärare i barn- och ungdomslitteraturkurser 

och då försökt hjälpa dem att hitta lämplig 

litteratur och att med utgångspunkt i konkreta texter 

diskutera olika undervisningsmöjligheter. Det visade sig att 

religionsämnet var det i särklass svåraste att hitta litteratur 

till, och detta i förening med att jag själv har ämnet i min 

ämneskombination gjorde att jag mer systematiskt började 

undersöka litteraturutbudet, något som resulterade i boken 

Människan och makterna. Icke-kristna religioner gestaltade i 

barn- och ungdomslitteratur (2002) där jag resonerar utifrån 

ett hundratal titlar. Att hitta dem var dock ett mödosamt 

arbete. I allmänhet ger inte sökning på avgränsade religioner 

mycket, oavsett om man använder databaser eller andra 

bibliografiska hjälpmedel, utan man får utnyttja sin uppfinningsrikedom 

och pröva alla tänkbara sökord. Så ger exempelvis 

en sökning på ”andra världskriget” fler böcker som 

även tar upp judendom än en sökning på religionen direkt, 

men det finns givetvis inga garantier för att de enskilda böckerna 

verkligen behandlar religionen i fråga, samtidigt som 

man måste hitta andra sätt för att komma åt andra tidsperioder. 

Oftast ger inte heller recensioner eller baksidestexter speciellt 

stort utbyte. Själv prövade jag alla upptänkliga vägar: 

vände mig till förlag och bibliotekarier, till institutioner och 

samfund av olika slag, och ägnade mig åt omfattande egen 

läsning. Utbytet blev över förväntan, även om de olika religionerna 

sinsemellan var mycket ojämnt fördelade. Dessvärre 

föråldras en sådan inventering ganska snabbt på grund av 

den dåliga lagerhållningen av böcker i Sverige. När jag ändå 

utgår från min undersökning i det fortsatta resonemanget 

beror det på att den tillåter mig att med viss säkerhet uttala 

mig om vad man kan förvänta sig att finna. Genom En bok 

för alla eller annan pocketutgivning kan vissa titlar också få 

förlängt liv och dessutom bli ekonomiskt fördelaktigare att 

köpa, och på biblioteken finns möjlighet att få tag i även 

något äldre böcker. En hel del av de ungdomsböcker som jag 

hittade är användbara även på gymnasienivå, men här bör 

man naturligtvis komplettera med vuxenromaner. 


ATT LÄRA OM RELIGIONER… 

Att databassökning på specifika religioner ger så klent utbyte 

hänger delvis samman med att religionsstoffet mera sällan 

är ett huvudmotiv. Religionerna finns ofta med som en 

bakgrundsfaktor, ibland bara som en miljömarkör. Speciellt 

tydligt blir detta i många av böckerna om muslimska länder: 

här ljuder böneutropen från minareten, bönemattor rullas 

ut och beslöjade kvinnor skyndar förbi. Det är naturligtvis 

också lättare att nämna religioners yttre manifestationer, 

till exempel islams fem pelare, än att utreda deras religiösa 

innebörd. Men det finns också böcker med ganska frekvent 

religionsinnehåll där såväl form som innebörd tas upp, och 

till och med en del som har ett faktainnehåll som kan mäta 

sig med läromedlens. Samtidigt som religionsstoffet inte kan 

vara alltför knapphändigt om det skall fungera i skolsammanhang 

är det värdefullt att det sätts in i ett naturligt 

sammanhang och blir begripligt, till skillnad mot läromedlens 

starka koncentration kring religiösa seder som i värsta 

fall frammanar bilden av människor som mer ägnar sig åt 

egendomliga riter än åt vanligt arbetsliv. 

Så långt som jag har kunnat undersöka utövar ganska 

få av författarna själva den religion de skildrar; de har i stället 

varit tvungna att inhämta fakta på annat håll, och mitt 

intryck är att flertalet har varit väl pålästa. Författare som 

skriver för unga brukar också ha ett visst didaktiskt syfte om 

de tar upp faktiska förhållanden och förefaller oftast känna 

sig förpliktade att servera korrekt information. Oavsett om 

böckerna bygger på författares egna troserfarenheter eller ej 

bör naturligtvis inte all information i dem tas för given utan 

vägas mot facklitteratur. Det är också ofta lättare både för 

elever och lärare att förhålla sig kritiskt till skönlitteratur än 

till läromedel, något som kan inbjuda till det undersökande 

arbetssätt som föreskrivs inom skolan. 

…OCH ATT LÄRA AV 

Nu tror jag knappast att man väljer att använda skönlitteratur 

främst för att få korrekt faktainformation om 

religioner, även om böckerna naturligtvis kan göra ämnet 

mer lockande redan på det planet. Det är säkerligen inom 

det mer personliga skiktet av religionsämnet, det som rör 

elevens egna livsfrågor, som skönlitteraturen har sin största 

potential genom att idéer och föreställningar förmedlas 

genom fiktiva gestalters röster, genom intrig och symbolik. 

Å ena sidan kan den skönlitterära berättelsen konkretisera 

abstrakta idéer, å andra sidan kan det litterära språket, i likhet 

med det religiösa, vara flerbottnat och därigenom berätta 

något om tillvarons mångtydighet. Teodicéproblematiken 

tydliggörs till exempel genom många av förintelsetidens 

skildringar av människornas vånda inför svårigheterna att

förena tanken på en kärleksfull gud med en allsmäktig och 

kan omvandlas till att bli närliggande frågor om makt och 

vanmakt, medan en del böcker om islam aktualiserar frågor 

om människans förmåga att själv forma sitt liv. Genom 

skönlitteraturens identifikationsmöjligheter med individer 

kan empatikänslan utvecklas och, i kursplanens anda, hjälpa 

till att bemöta främlingsfientlighet och utveckla en känsla 

för tolerans. Detta kan i sin tur bidra till en handlingsberedskap 

för demokratifrågor. Miljöfrågor behandlas i framför 

allt indian- och inuitskildringarna, många av böckerna om 

muslimer problematiserar genusaspekter och fredsfrågor blir 

gripbara genom individernas lidande i skildringarna av andra 

världskriget och Balkankriget. I dessa senare skildringar ställs 

också etiska frågor om gott och ont på sin spets och kommer 

läsaren nära genom de fiktiva gestalterna. 

VÄRDERINGARNA 

En del av det som gör skönlitteraturen värdefull, som dess 

större suggestionskraft och identifikationsmöjligheter, kan 

också utgöra en fara, och som lärare gäller det att vara 

medveten om att både icke önskvärda och alltför ensidiga 

värderingar lätt kan förmedlas. Att endast få av författarna 

till böckerna i mitt material utövar de religioner som de tar 

upp innebär inte att ett neutralt förhållningssätt dominerar 

– med ett sådant skulle litteraturen också förlora en del 

av sin gestaltningskraft och förmåga att beröra emotionellt. 

Glädjande nog fann jag inte mycket av direkt fördomsfullhet 

men väl att sympatierna fördelade sig ojämnt: islam är den 

religion som oftast får en negativ framtoning, olyckligt nog 

med tanke på att så många elever har den religionstillhörigheten, 

medan bilden av indianska religioner är ytterst positiv, 

kanske idealiserad, något som torde hänga samman med en 

viss övertro till utövarnas ekologiska levnadssätt. Ändå kan 

risken för tendentiösa framställningar vara större om författaren 

skriver utifrån egen trostillhörighet. I en något äldre 

studie, Tro och otro i modern barnlitteratur (1976) presenterar 

Ying Toijer-Nilsson barnlitteratur som skildrar kristendomen 

och finner att många av de böcker som är skrivna av kristna 

författare och utgivna på kristna förlag sitter fast i en äldre 

traktattradition där undervisning och predikan fått ersätta en 

levande och trovärdig gestaltning. Idealet är givetvis att hitta 

böcker som ger mångbottnade bilder av religioner och av hur 

de kan tolkas – och sådana böcker finns, även om de inte är 

i majoritet. 

LITTERATURSAMTALET 

När kursplanerna i svenska understryker skönlitteraturens 

värde i livstydande sammanhang betonas också att det är i 

arbetet kring litteraturen som mycket av det avgörande sker. 

Detta arbete kan givetvis se ut på många olika sätt, och 

utrymmet här tillåter knappast någon metoddiskussion – på 

ett undantag när: jag vill gärna framhålla det lärarledda litteratursamtalets 

betydelse. Det kan tyckas ganska självklart 

att man samtalar om det man läser, men många undersökningar 

visar att de individualiseringssträvanden som finns i 

den svenska skolan delvis har satt det gemensamma samtalet 

på undantag, oavsett om det gäller litteraturdiskussioner 

eller ej. Forskare inom skilda discipliner har också påtalat att 

denna brist försvårar att befästa värdegrunds- och demokratifrågor. 

Då det gäller litteratursamtal förefaller det vara 

vanligare med gruppsamtal där eleverna lämnas ensamma 

med varandra än med lärarledda diskussioner, delvis kanske 

av organisatoriska skäl men delvis kanske också av rädsla att 

som lärare styra för mycket. Men därmed är risken uppenbar 

att eleverna fastnar i texten och inte kommer vidare eller, än 

värre, att de blockeras av förutfattade meningar eller tystnar 

inför dominerande gruppdeltagare. Ytterligare en anledning 

till att meningsfulla litteratursamtal tycks vara sällsynta 

förefaller vara att många lärare undviker att ta upp böcker 

där svåra frågor ventileras, eftersom de inte anser sig ha några 

egna svar. Men det är just här som arbetet med skönlitteraturen 

har en av sina största fördelar: den goda litteraturen visar 

att det är nödvändigt att fråga även om man inte har några 

svar, och den erbjuder såväl närhet genom identifikationsmöjligheterna 

som distans och skydd genom möjligheten att 

pröva olika livshållningar utifrån de fiktiva gestalternas val. 

GUDRUN FAGERSTRÖM 

REFERENSER 

Fagerström, G. (2002). Människan och makterna. Icke-kristna 

religioner gestaltade i barn- och ungdomslitteratur. Lund: 

Bibliotekstjänst. 

Toijer-Nilsson, Y. (1976). Tro och otro i modern barnlitteratur. 

Stockholm: Verbum. 

Kursplan för religionskunskap i grundskolan. (2000). 

[WWW document]. URL http://www3.skolverket.se/ki03/ 

front.aspx?sprak=SV&ar=0809&infotyp=24&skolform=11 

&id=3886&extraId=2087 (2009-01-24). 

Kursplan för svenska i grundskolan. (2000). [WWW document]. 

URL http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?spra 

k=SV&ar=0809&infotyp=23&skolform=11&id=3890&extr 

aId=2087 (2009-01-24). 

Ämnet religionskunskap i gymnasial utbildning. (2000). 

[WWW document]. URL http://www3.skolverket.se/ki03/ 

front.aspx?sprak=SV&ar=0809&infotyp=8&skolform=21&i 

d=RE&extraId= (2009-01-24). 

Ämnet svenska i gymnasial utbildning. (2000). [WWW 

document]. URL http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx 

?sprak=SV&ar=0809&infotyp=8&skolform=21&id=SV&ex 

traId= (2009-01-24). 


Religion – att tro och veta. Kurs A och B. Fyllig lärobok 

som går på djupet och presenterar varje religion från 

ursprung och utveckling till uttryck och riktning idag. 

Religion och sånt. Kurs A. Tar upp det mest centrala 

och grundläggande i A-kursen. Vänder sig främst till 

de yrkesförberedande programmen. 

Religion och livet. Kurs A. Lättillgänglig kursbok. Studera 

tematiskt med sju olika perspektiv eller varje religion för 

sig i en tydlig och återkommande struktur. 

Religion och sammanhang. Kurs A och B. Främst avsedd 

för studieförberedande program. Passar om du vill välja 

stoff mer fritt eller göra tematiska fördjupningar.

Söka svar. Kurs A. Upplägg med metodkapitel och 

strukturerad genomgång av religioner. Betonar det 

gemensamma mellan olika religioner. 

Religion och sammanhang – antologin. 

Kompletterar religionsundervisningen med urkunder 

och skönlitterära texter. 

Vad tror du på? 

Söka svar. Kurs A och B. Passar dig som vill skapa din 

egen A- och B-kurs utifrån innehållsrika bastexter. 

Stor vikt vid existentiella och etiska frågor. 

Religionskunskap. Kurs A och B. Ger kunskap om 

världsreligionerna, om olika livsåskådningsalternativ 

och om etiska grundfrågor. 

Våra religionsserier har en viktig sak gemensamt: De satsar på att ge eleverna 

ett bra underlag för att kunna reflektera och diskutera kring ett brännhett ämne. 

I övrigt har varje läromedel sin egen kombination av nivå, stil och upplägg. 

Vad tror du passar dina elever? Mer etik och livsfrågor? Tonvikt på jämförelser? 

Läs mer om våra alternativ och hämta några smakprov på www.liber.se. 

GY/VUX 

www.liber.se 


Tel 08 690 93 30 

Fax 08 690 93 01/02

MARITA SKÖLDBERG 

FOTO: ANDERS RYMAN 

Livets steg 

– en utställning i bilder 

Att öka vår numedvetenhet, att göra livet och vår existens påtaglig, är väsentligt för oss 

oavsett om det handlar om att uppmärksamma livets stora eller mindre steg, oavsett om vi 

ger dem en religiös inramning eller inte. Frilansjournalist Marita Sköldberg rapporterar från 

bildutställningen Livets steg där vi i en serie bilder från världens många hörn får möjlighet 

spegla oss själva och vårt behov av och möjlighet till livsförståelse. 

I över sju år har fotografen Anders Ryman rest världen runt 

för att dokumentera riter. Det har resulterat i praktboken 

Livets steg och en utställning, med tillhörande skolmaterial, 

som kommer att visas på flera håll i landet och världen. 

En Elvisimitatör kysser brudens hand. Hon står i en rosa 

Cadillac tillsammans med sin nyblivne man. Taket ovanför 

de nygifta är prytt med små knubbiga keruber. 

Bilden från drive in-bröllopet i Las Vegas är den första 

som möter betraktaren av fotoutställningen Livets steg när 

den visas på Upplandsmuseet denna vinter. Intill de drive invigda 

finns ett brudpar som gift sig på traditionellt shinto-vis 

i Tokyo och en bild från ett judiskt bröllop i New Jersey. 

Men också Uppsala finns representerat i utställningen – 

en svit om fyra bilder visar några Uppsalaungdomar som tar 

studenten. 

– Det var oerhört viktigt att ha med studenten, för 

annars hade det blivit att ”vi tittar på dem”, förklarar Anders 

Ryman. 

För det är inte det exotiska i sig han vill visa med sin 

utställning. 

– Jag ville göra något globalt om kulturell mångfald, men 

också visa hur lika vi egentligen är som människor. Gemen- 

Anders Ryman 

samt för alla är behovet av att markera steg i livet, det finner 

man överallt. Man kan inte tänka sig ett mänskligt samhälle 

utan riter, säger Anders Ryman när han snabbvisar Livets steg 

för ett knappt tjog lärare som anmält sig till lärarkväll om 

utställningen och den pedagogiska verksamheten kring den. 

RITER I ETT SEKULÄRT SAMHÄLLE 

Studenten i Uppsala tillhör det fåtal riter i utställningen som 

helt saknar religiösa förtecken. 

– Det visar på behovet av riter i ett sekulärt samhälle 

med människor som tillhör olika religioner. Jag brukar säga 

att riter kommer och går, men behovet av dem består, säger 

Anders Ryman. 

Det är inte heller religionen i sig som han varit ute 

efter att visa. Det är övergången från en tid till en annan 

i en människas liv. Och då kan ingredienserna vara naken 

smörinsmord hud, vitmålade ynglingaansikten eller röken 

från kremeringsbål. 

– Det var viktigt att få balans när jag valde riter, att det 

skulle vara från födelse till död, men också alla världsdelar, 

alla stora religioner, både långt borta och nära oss, berättar 

han. 

KONSTVERK OCH RELIGIONSKUNSKAP | 15 

Foto: Bernth Johansson

1. 2. 3. 

Anders Ryman började sin karriär med att studera kulturantropologi. 

Han påbörjade till och med ett forskningsarbete 

innan fotograferandet och journalistiken tog över. Efter att 

ha avslutat ett långt Söderhavsprojekt kom han på idén att 

skildra livscykelriter. 

DJÄVULSHOPP OCH UMGÄNGE MED DÖDA 

Bilderna i utställningen – 51 av bokens 287 samt sex stora 

skärmbilder i parken utanför Upplandsmuseet – berättar om 

ett femtontal livscykelriter från olika delar av världen, från 

djävulshopp över nyfödda i Spanien till umgänge med de 

döda i Bolivia. De flesta riterna beskrivs i fyra bilder. De är 

alla försedda med informativa bildtexter, så den intresserade 

får en tydlig, om än kortfattad, beskrivning av exempelvis 

apachernas soluppgångsdans, som förvandlar flickan som fått 

sin första mens till kvinna, och de thailändska pojkarnas tid 

som munknoviser i Buddhas fotspår. 

– Många seder sker när man passerar från ett skede i 

livet till ett annat, och då är man väldigt sårbar och måste 

skyddas. Därför ingår det många gånger att man smörjs in 

eller blir målad, berättar Anders Ryman inför anblicken av 

den nygifta kvinnan i Etiopien som är skinande blank av olja 

som hennes svärmor smort in henne med. 

Bröllopsbilderna är flera. Till exempel får vi inblick i livet 

för de newariska flickorna i Nepal som gifter sig tre gånger, 


först med guden Vishnu, några år senare med solguden 

Surya och så i 20-årsåldern med en jordisk man. 

– Så har newarerna löst ett problem, berättar Anders 

Ryman. Eftersom de först och främst är gifta med guden 

Vishnu kan de skilja sig från den jordiske mannen, för de är 

gifta ändå. Och blir de änkor blir de ändå inte änkor… 

I ett litet rum intill utställningen rullar hela tiden en 

film. Den är 13 minuter lång och speglar arbetet bakom 

utställningen. Bland annat berättar Anders Ryman där om 

hur han fick tillåtelse att fotografera dessa ibland ganska 

intima händelser i människors liv. 

I vissa minoritetskulturer finns en rädsla för utomstående, 

och exempelvis apacherna har blivit utnyttjade många 

gånger. De upplevde att här kommer en till som vill utnyttja 

dem, berättar Anders Ryman denna kväll på Upplandsmuseet. 

Så det tog tid innan han fick bilder på soluppgångsdansen. 

I de flesta fall var det ändå lättare att få fotografera 

än man kan tro, säger han – folk tyckte synd om den där 

stackaren som åkt så långt för några bilder… Alla riter som 

han ville fotografera fick han fotografera. Men det var ett 

stort jobb att skaffa rätt kontakter. 

SKOLMATERIAL OCH MUSEIVISNINGAR 

Anders Ryman har länge haft intentionen att utställningen 

ska kunna användas i skolundervisning. Ett skolmaterial,

tänkt för högstadiet och gymnasiet, kan laddas ner från 

Livets stegs webbplats på internet. Det innehåller bland annat 

en mängd diskussionsfrågor av religiös art utifrån utställningsbilderna. 

På Upplandsmuseet har man dessutom ett eget pedagogiskt 

program, som även sponsras av ett försäkringsbolag. 

Etthundra gratis entimmesvisningar för skolgrupper kan 

museet erbjuda under utställningstiden fram till 19 april. 

– I grupperna kommer vi att inrikta oss på filmen och 

välja ut några av bildsviterna att prata om, berättar Stina 

Flink, en av de två museipedagoger som jobbar med Livets 

steg. 

Den första skolgruppen kommer ett par dagar efter 

denna lärarkväll i januari som museet bjudit in till. 

Och visst finns det mycket att diskutera när man sett 

bilder av den färgstarka konfirmationshögtiden hos samerna 

i Kautokeino i Norge, den festbetonade omskärelsen av småpojkar 

i Istanbul och kremeringsplatserna i Varanasi i Indien. 

Gun-Britt Gunnarsson är SO-lärare på Österbyskolan i 

Österbybruk, varifrån sju lärare har kommit till lärarkvällen. 

Hon är helt säker på sin sak: 

– Jag ska åka hit med min klass, en åtta, säger hon 

bestämt. 

– Jag har varit här och tittat innan och bestämt mig för det, 

och nu efter Anders presentation är jag ännu mer beslutsam. 

4. 

Förra uppslaget: En thailändsk pojke tillhörande shan-folket har just blivit munknovis för en månad. 

Sminket från prinsutstyrseln som föregår novistiden sitter fortfarande kvar. 

1. De nyfödda välsignas i Castrillo de Murcia i Spanien. En person som symboliserar djävulen hoppar 

längdhopp över de nyfödda och driver därmed bort ondskan ur barnens liv. 

2. En newarisk flicka i Nepal gifter sig för andra gången, nu med solguden Surya. Första giftermålet 

skedde med guden Vishna. 

3. I flera dagar pågår apachernas soluppgångsdans, som firas när en flicka fått sin första menstruation. 

4. Den katolska högtiden Todos Santos (allhelgona) blandas i bolivianska Anderna med urgamla indianska 

trosföreställningar. Då besöker de döda de levande. 

Men hon funderar lite över hur eleverna ska reagera inför 

det exotiska. 

– När de står och ser unga män springa nakna över tjurar, 

inte är det första de då tänker ”vad lika vi är”, säger hon 

till fotograf Ryman. 

Denne medger att likheterna inte är så tydliga vid första 

anblicken. 

– Formerna skiljer sig åt. Men eleverna kan se att hamars 

unga män springer nakna vid vuxenblivandet, vi sätter på en 

studentmössa. 

MARITA SKÖLDBERG 

MARITA SKÖLDBERG OM PROJEKTET 

Anders Rymans bok Livets steg, som kom ut i augusti, ges 

ut av bokförlaget Max Ström. 

Projektets webbplats, varifrån skolmaterialet kan 

laddas ner, finns på www.livetssteg.se. Där finns också 

turnéplan för utställningen. 

Inomhusutställningen kommer att turnera på bland 

annat museer runt om i landet. 

Dessutom finns en utomhusutställning med sammanlagt 

66 stora skärmbilder som i höstas visades på Nybroplan 

i Stockholm. Den 24 februari flyttar den in i Nordstan i 

Göteborg, där den visas till mitten av mars. Utomhusutställningen 

kommer även att turnera internationellt. 


I år hålls mötet på Solviken Torpa utanför Tranås vid sjön 

Sommen Lördagen den 21 mars. Vi vänder oss särskilt 

till religionskunskapslärare i näraliggande områden som 

Tranås, Linköping, Gränna, Eksjö, Kisa, Nässjö och Jönköping. 

PROGRAM 

14.00 – 15.00 Föreläsning av Göran Collste 

”Globalisering och global rättvisa” 

15.00 – 15.30 Kaffe 

15.30 – 16.15 Årsmötesförhandlingar 

Information om Solvikens gård och hur du enklast 

hittar hit finner du Svenska Turistföreningens 

hemsida 

http://www.svenskaturistforeningen.se/sv/ 

upptack/Omraden/Ostergotland/Vandrarhem/STF-Vandrarhem-SolvikenTranas 

www.flr.se 

Välkommen till 

FLR:s 

årsmöte 

2009

TOMAS AXELSON 

Filmsamtal 

– ETT VÄXANDE KULTURELLT FENOMEN 

Allt fler intresserar sig för film som ett slags existentiellt erbjudande. Vad beror det på? 

Vad betyder det? Och hur kan mediet användas för att verkligen fungera som en förmedlande 

länk mellan vårt inre och yttre rum? Vad krävs för att samtalet ska ta form? 

Frågorna diskuteras av Tomas Axelson, doktor i religionssociologi och lärare i medie- och 

kommunikationsvetenskap vid Högskolan Dalarna. 

ETT LÄTTILLGÄNGLIGT MEDIUM 

Det är lätt att se film. En anledning till filmens slitstyrka och 

popularitet handlar om den rörliga bildens förmåga att vara 

många olika saker samtidigt. Film är underhållning, verklighetsflykt 

och en stunds förströelse. Men filmberättande rör 

sig också inom ett moraliskt universum där livets konflikter 

och dilemman kan komprimeras och åskådliggöras under 90 

– 120 minuter. Vare sig vi ser en deckare, en actionfilm, en 

science-fictionrulle eller en romantisk komedi så sysselsätter 

vi oss med vad filmen handlar om, vad den går ut på och hur 

den kan beröra saker vi kan känna igen i det vardagliga livet. 

Film utgör för många människor en skön och lustfylld balans 

mellan passivitet och aktivitet. Vi får sjunka ner i biofåtöljen 

eller i hemmasoffan och njuta passivt av en berättelse som 

serveras oss. Men vi är samtidigt i regel mycket aktiva som 

åskådare genom att engagerat följa med i berättelsens för- 

vecklingar. Hur ska det gå? Kommer dom tillbaka till jorden? 

Hinner han stoppa bomben? Får dom varandra? 

Försöker man beskriva vad det egentligen är som 

händer när vi ser film så blir det dock komplicerat. Infallsvinklarna 

är många och motsägelsefulla. Film kan handla 

om visuell perception. Film kan handla om känslomässiga 

identifikationsprocesser. Film kan vara en social situation. 

Ibland dominerar det sociala. Gemenskapen är viktigare 

än filmupplevelsen. Men ibland dominerar den personliga 

upplevelsen. Historien som rullas upp på vita duken, ges 

kött och blod av åskådaren själv. I biomörkret pågår således 

en mångfacetterad och kreativ tolkningsaktivitet på olika 

nivåer, med olika känslomässig återklang. I vissa benådade 

ögonblick kan en filmupplevelse beröra oss mer än tillfälligt 

och enbart för stunden. Berättelsen slår an något svårfångat 

inom oss. En stark filmberättelse kan beröra konflikter och 


dilemman i vårt mest personliga inre. Det tycks som om 

biomörkret för många människor fungerar som ett intressant 

laboratorium för personliga processer. 

EN OFFENTLIG FÖRESTÄLLNING 

PÅ TRÖSKELN TILL DET PRIVATA 

Jag har arbetat med samtal om film i många år, mest omfattande 

i djupintervjuer om unga människors personliga favoritfilmer 

i min forskning men också inom ramen för Existentiell 

Filmfestival i Dalarna. Det finns stora möjligheter men 

också vissa hinder inbyggda när man närmar sig detta. Vid 

samtal om film balanserar man på en känslig tröskel mellan 

det offentliga och privata. Hur många har inte haft upplevelsen 

av att ha sett en film som ruskat om starkt. Omtumlad 

kliver man ut i gatubruset och går till ett näraliggande café 

med sina vänner för att samtala om filmupplevelsen. Men 

samtalet får inget syre utan klingar snart av ackompanjerat 

av lite klirr från kaffekoppar och ett tilltagande vardagssorl. I 

biomörkret befinner man sig tillfälligt förflyttad till en annan 

värld, både cinematografiskt och fiktivt, men också till delar 

av det egna inre landskapet som man kanske inte kommit åt 

på länge. En stark filmupplevelse öppnar en dörr till vårt inre 

och påbörjar en unik process. När tröskeln är passerad kan 

inre rum öppnas som leder vidare till rum vi inte ens kände 

till. Filmens förmåga att kommunicera flera betydelseskikt 

samtidigt skapar en mångskiftad upplevelse av konflikter och 

dilemman som kan överraska oss. 

För alla som arbetar med film och filmsamtal finns här 

ett krav på respekt för rörelsen mellan inre och yttre rum. 

När filmen är slut, eftertexterna rullar och det musikaliska 

ledmotivet spelas på nytt, görs vi beredda att kliva ur berättelsens 

magiska rum, att tillsluta de privata rummen och ta 

steget över tröskeln tillbaka till vardagen igen. 

SAMTAL SOM LEDER OSS IN I BERÄTTELSEN PÅ NYTT 

Mina erfarenheter från många organiserade samtal om film 

på olika filmfestivaler har flera gånger berört en känslig 

balansgång mellan ett mer personligt tilltal och ett mer 

distanserat samtal om film. Vid den första Existentiella 

Filmfestivalen 2003 samlade vi tre psykologer, som utgjorde 

ett ”reflekterande team”. Dessa tre inledde det gemensamma 

filmsamtalet genom att var och en för sig, personligt och 


förutsättningslöst, berättade om sina respektive upplevelser 

och reflektioner kring den valda filmen. Samtalet, tack 

vare förberedda inledningar, ledde oss övriga i publiken, 

tillbaka in i den historia vi nyss fått se på filmduken. Vi 

fördes tillsammans tillbaka över tröskeln in emot berättelsens 

kärna. Och när vi i det gemensamma samtalet väl var där, 

i reflektioner och funderingar, så gläntade allt fler röster i 

publiken på dörren till sina respektive inre upplevelserum 

och ett mycket speciellt, berörande, respektfullt, lyhört 

samtal växte fram, personligt och icke-distanserat. Det vi 

lärde oss av detta var att någon måste ta publiken i handen 

och leda publiken tillbaka in i berättelsen. Först då blev vi 

hemmastadda på nytt i hela det tanke- och känslomässiga 

register som filmberättelsen alldeles nyss utspelat sig inom. 

Vi var tillbaka i filmens eget universum, i allt som rörts upp, 

i våra känslor, motsägelser och emotionella konflikter. Och 

publiken ville delta och sätta ord på olika uppfattningar som 

inte nödvändigtvis harmonierade med varandra, men lade en 

kollektiv mosaik av reflektioner om den existentiella potentialen 

i filmberättelsen. 

Detta har sedan blivit den grundläggande strukturen 

för alla samtal med inbjudna gäster vid den Existentiella 

filmfestivalen i Dalarna. Vare sig man är regissör eller teolog, 

filmpedagog, kulturkritiker eller psykolog talar man utifrån 

sin egen personliga utgångspunkt med ambitionen att öppna 

upp för ett samtal där alla bidrar med sitt unika upplevelseperspektiv. 

Det är en svår balansgång som kräver att 

många pusselbitar faller på rätt plats. Men ibland så fungerar 

rörelsen mellan filmen i ”det yttre existensrummet” och våra 

känslomässiga erfarenheter i ”det inre existensrummet” som 

religionspsykologen Nils G. Holm valt att benämna det. 

Jag vill tolka denna dynamik som att vi via filmberättelsen 

får tillträde till vårt inre symboliska landskap. Psykologen 

Donald Winnicott kallar detta för människans psykologiska 

övergångsområde, ett symboliskt lekområde som alla barn 

i alla tider skapar genom sin lek. Kulturen och konsten har 

alltid vetat att människan fortsätter att leka med symboler 

och att denna lek förfinas till vittförgrenade symboliska 

kulturella rum för den vuxna människan att röra sig in i och 

utifrån. Kyrkan och religionens värld har i alla tider erbjudit 

detta slags rum för människans symboliska lek, en gränsöverskridande 

plats som tillåter en rörelse mellan vardagens 

verklighet och något annat. 

ALLT FLER INTRESSERADE AV 

FILMENS INVERKAN PÅ VÅRT INRE 

Det går att identifiera flera initiativ runtom i Sverige som 

skapat nya arenor för livsåskådningsfrågor och spelfilm. 

Svenska kyrkan delade ut sitt första filmpris vid Göteborgs 

filmfestival år 2002. År 2003 var det premiär för Existentiell 

filmfestival i Falun med ett fokus på gemensamt samtal om

existentiellt laddade filmer, en festival som 2009 genomförs 

för sjunde året. Svenska kyrkan i Göteborg har under flera år 

i Hagakyrkan haft filmsamtal under rubriken Tala film – tala 

liv. I februari 2005 arrangerade Svenska kyrkan i Arjeplog 

den första av en årligen återkommande filmfestival kallad 

Tro, film och kärlek. Under 2005 gav Cordia bokförlag ut en 

antologi, Film och religion. Livstolkning på vita duken, med 

tematiska och teologiska perspektiv på film. Hösten 2005 var 

film och existentiella frågor temat för Svenska Filminstitutet 

och Cinematekets serie på Tro på film. Under senaste åren 

har S:t Jakobs kyrka i Stockholm haft filmvisning i kyrkan 

under passionstid. I Stockholm har psykologen Jonas Mosskin 

sedan ett par år tillbaka vidgat det existentiella samtalet 

om film genom sitt projekt Psykologer ser på film där filmvisning 

kombineras med samtal med inbjudna psykologer. 

Och i Malmö så finns Sveriges första filmterapeut, Ursula S. 

Henningsson, legitimerad psykolog, som driver Filmterapicentrum, 

där valda filmer och filmscener utgör en del av den 

terapeutiska processen. 

Någonting intressant håller på att växa fram. Jag tror 

att vi framför oss har en kraftfullt expansiv bildepok. Alla 

de som tar initiativ och skapar en möjlighet för en tolkande 

rörelse mellan upplevelser av rörlig bild och reflektioner om 

dessa rörliga bilder är en del av en större helhet. Samtal om 

film ser ut att utvecklas till ett alltmer omfattande forum 

för människor som redskap för att förstå sin plats i världen. 

Jag anar konturerna av ett nytt slags offentligt samtal och 

en dynamisk kunskapsprocess som kombinerar lust, visuell 

gestaltning och existentiell problematik. Alla som är nyfikna 

på detta i praktiken, hälsar jag varmt välkommen till Existentiell 

filmfestival i Falun 2 – 3 april 2009. 

TOMAS AXELSON 

REFERENSER 

Axelson, T. (2008). Film och mening. En receptionsstudie om 

spelfilm, filmpublik och existentiella frågor (ACTA-serien nr 

21). Uppsala: Uppsala universitet. (Även tillgänglig i fulltextformat 

på webbplatsen http://users.du.se/~tax/). 

Axelson, T., & Sigurdson, O. (Red.). (2005). Film och religion. 

Livstolkning på vita duken. Örebro: Cordia förlag. 

Holm, N.G. (1997). Människans symboliska verklighetsbygge. 

En psykofenomenologisk studie (Religionsvetenskapliga skrifter 

nr 40). Åbo: Åbo akademi. 

Turner, V. (1974). Dramas, Fields and Metaphors. New York: 

Cornell University Press. 

Winnicott, D. (1981). Lek och verklighet. Stockholm: Natur 

och kultur. 


Forts. från sid 4 

skapar en nyckelkompetens för ett samhälle med hållbara 

relationer mellan människor med olika tros- och värdeföreställningar. 

För att kunna spela denna roll fullt ut behöver 

ämnet sin bredd, där individens livsfrågor och etiska frågor 

och hennes personliga utveckling av ett eget förhållningssätt 

kopplas till den roll som hennes ställningstagande kommer 

att ha för de samhälleliga processerna. 

Vårterminen tycks, så här i början av året, oändligt lång. 

Men vi vet ju att tiden rusar snabbt förbi sportlov och påsklov 

och fram emot sommarens längre ledighet. Jag önskar er 

alla en innehållsrik och spännande vårtermin där jag hoppas 

att ni också kan ta er tid och fundera över religionskunskapsämnets 

framtid. Det blir goda möjligheter att fundera 

tillsammans med oss i FLR, som hoppas på ert engagemang 

när framtidens ämne ska formas, såväl för grundskola som 

för gymnasieskola. Delta i diskussionen i vår tidning och på 

vår hemsida (www.religionskunskap.nu)! 

Och glöm inte att det bara är några veckor kvar till dess 

nötväckan spelar i trädgårdarna och lärkorna börjar sjunga 

över åkrarna. 

FLR-medlemmar! 

Tack alla ni som redan betalat 

avgiften för 2009! Har Du inte betalat 

ännu, kan Du använda det bifogade 

inbetalningskortet! 

www.flr.se 


OLA BJÖRLIN 

Religionskunskap 

Didaktiska perspektiv och redskap 

för en inspirerande undervisning 

12–13 mars 2009 i Uppsala 

För ytterligare information 

Myron Zaluha, tel 018-471 18 51 

e-post myron.zaluha@uadm.uu.se 

www.uppsalaeducation.uu.se 

Uppsala University Education 

EXISTENTIELL 

FILMFESTIVAL 

DALARNA 7:e året 

2 - 3 April 2009 

Tema: Sammanbrott och förnyelse 

Se filmer och delta i samtal med: 

Prap 

sk 

n 

 

K G 

T - 

M 

g 

 

Högskolan Dalarnas Mediehus - Falun 

Arrangörer: 

 

www.du.se/existentiellfilmfestival


Annons N&K

Konstverk och Religionskunskap - Föreningen Lärare i ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?