Riskbedömning av smittsamma sjukdomar hos vilt (pdf) - SVA

Klassisk Svinpest
Inledning
Klassisk svinpest är en av de mest smittsamma och betydelsefulla sjukdomarna som kan
drabba svin. Vid ett utbrott i Sverige skulle detta förutom ett stort djurlidande medföra stora
socioekonomiska konsekvenser bl.a. i form av internationella handelsrestriktioner. Om smittan
även skulle innefatta vildsvinspopulationen skulle bekämpandet försvåras avsevärt och därmed
skulle de negativa konsekvenserna komma att omfatta ett betydligt längre tidsspann.
Sjukdomsorsak
BIlAGA
Svinpestvirus tillhör familjen Flaviviridae, genus Pestivirus. Endast en serotyp finns, även om
viss antigen variation förekommer inom denna. Därför används ibland en uppdelning i antigena
subgrupper.
Förmågan att framkalla sjukdom med allvarliga kliniska symptom (virulensen) hos olika
virusstammar varierar från högvirulent till närmast avirulent.
Övriga viktiga pestivirus inom veterinärmedicinen är bovint virusdiarré virus (BVDV) och border
diesease virus (BVD). Dessa båda virus är nära besläktade med svinpestvirus och korsreagerar i
flera typer av immunodiagnostik.
Ofta används beteckningen klassisk svinpest för att skilja denna sjukdom från den afrikanska
svinpesten, vars kliniska bild är mycket likartad men som orsakas av ett annat, obesläktat virus.
Värddjur/reservoar
Svin (Suidae) anses vara det enda naturliga värddjuret. Genom upprepade passager kan virus fås
att föröka sig i bl.a. kaniner.
Vilda värddjur i Sverige
Vildsvin
Symtom
Infektionsvägen är oftast via mun- eller nässlemhinna och virus förökar sig först i tonsillerna.
Därifrån sprids det till bl.a. blodkärlens väggar (kärlendotel) och lymfoid vävnad i hela djurets
kropp. De kliniska symptom som ses uppstår till följd av de blödningar och vätske utträden (ödem)
som kärlskadorna kombinerat med en störd koagulationsförmåga ger.
Svinpest är i sin klassiska form en akut viros som främst karakteriseras av feber, blödningar, hög
sjukdomsfrekvens (morbiditet) och hög dödlighet (mortalitet). Förutom denna dramatiska bild ses
även en kronisk och mild form där symtomen på sjukdom är mer diffusa.
Inkubationstiden (tiden från smitta till dess att kliniska symptom har utvecklats) är vanligen 2–14
dagar men kan vara längre. Vid mycket mild form kan reproduktionsstörningar vara dominerande
symtom.
Den akuta formen debuterar plötsligt med hög, kvarstående feber (42°C), aptitlöshet och slöhet.
Djuren blir ovilliga att röra sig, skakar, ligger tätt tillsammans gärna på varandra och kan gräva ner
sig i halmen.
Förstoppning, följt av diarré och kräkningar kan ses.
En blåpurpurröd missfärgning av huden speciellt vid öronbasen, trynet, mellan frambenen, under
buken och längs insidan av låren utvecklas och eventuellt kan små nekroser utvecklas längs
öronkanten, tryne och vulva.
I framskridet stadium av sjukdomen blir gången svajig och stapplande vilket ofta följs av
0