BIlAGA Vuitton DA, Zhou H, Bresson Hadni S, Wang Q, Piarroux M, Raoul F, Giraudoux P, 2003, Epidemiology of alveolar echinococcosis with particular reference to China and Europe. Parasitology. 127, 87- S107.
Harpest - tularemi Inledning BIlAGA Harpest, eller tularemi som sjukdomen också kallas, upptäcktes första gången 1906 i Tulare county i Kalifornien, USA. Sjukdomen förekommer allmänt <strong>hos</strong> vilda djur, tamdjur och människa på norra halvklotet, men saknas helt på södra halvklotet. Det är en mycket allvarlig zonoos som oftast uppträder som epizootiska utbrott bland vilda djur (harar, gnagare) och människor. Den har rapporterats på över 250 olika arter (Hopla, 1974; Pfaler-Jung, 1989), ffa på djur tillhörande ordningarna Rodentia, gnagare och Lagomorpha, dubbeltandade gnagare. Infektioner har dock även rapporterats från flera andra däggdjursarter, fåglar, leddjur, fiskar och amfibier. Harpest är en anmälningspliktig sjukdom på människa i Sverige. Mortaliteten på hare är mycket hög, medan den variant <strong>av</strong> harpestbakterie som finns i Europa inte orsakar dödsfall på människa. Antalet fall varierar mycket från år till år, och sjukdomen förekommer numera i de flesta delarna <strong>av</strong> Sverige. Sjukdomsorsak Harpest orsakas <strong>av</strong> bakterien Franscisella tularensis. Det är en gramnegativ, aerob, icke-rörlig, st<strong>av</strong>formad bakterie, som också kan leva intracellulärt i makrofager i kroppen. Taxonomin och klassifikationen rörande Franscisella tularensis är komplicerad. Den förekommer i två varianter, som skiljer sig i virulens och epidemiologi, men även biokemiskt. Franscisella tularensis biovar tularensis, även kallad biovar A eller nearctica, är en mera patogen variant som finns i Nordamerika (Eigelsbach och McGann, 1984). Typ A sammankopplas i första hand med fästingburen tularemi på gnagare och människor. Den är mycket virulent och innan man kunde behandla insjuknade människor med antibiotika orsakade den 5-30 % dödlighet <strong>hos</strong> infekterade människor. Franscisella tularensis biovar palaearctica, som ej fermenterar glycerol, samt saknar enzymet citrullin uridas finns över hela norra halvklotet. Den kallas även biovar B eller holarctica och associeras ofta med vattenburen sjukdom <strong>hos</strong> gnagare. Den orsakar en betydligt mildare sjukdom på människa än F. t. biovar tularensis. (Eigelsbach och McGann, 1984). Till dessa två skall läggas två ytterligare varianter <strong>av</strong> bakterien, F. tularensis biovar novicida, samt F. tularensis biovar mediaasiatica, som isolerats från centrala Asien (Eigelsbach och McGann, 1984). Värddjur/reservoar Man anser i dagsläget att de finns två epidemiologiska cykler för Franscisella tularensis. Den ena cykeln innefattar ett värddjur bland däggdjuren (gnagare, hardjur) och vektorer som fästingar som kan utgöra reservoar för smittan. Den andra cykeln är bunden till vatten med myggor, encelliga djur och däggdjur involverade. I Sverige har harpest bland djur ffa setts på skogshare (Lepus timidus), med utbrott <strong>av</strong> epizootier <strong>hos</strong> denna årt med jämna mellanrum. I Centraleuropa förekommer sjukdomen <strong>hos</strong> både skogs- och fälthare, men finns även rapporterad från vilda kaniner (Oryctolagus cuniculi). Tularemi rapporteras från ett stort antal gnagare i Sovjetunionen. Förutom <strong>hos</strong> diverse sorkarter (Microtus spp) finns sjukdomen även på vattensork, hamster (Cricetulus och Cricetus) och olika hardjur (Lepus spp.) (Hopla, 1974). Tularemi har även noterats på en del fågelarter i Sverige (Mörner, 1994). I Nordamerika ses sjukdomen ffa på kaniner (Sylvilagus spp.), harar (Lepus spp.) och gnagare i ordningen Rodentia. I den sistnämnda familjen ses tularemi på nordamerikansk bäver (Castor canadensis), jordekorre (Spermophilus beecheyi), bisamråtta, piggsvin (Erethizon) och olika sorkarter från Microtus och andra närbesläktade genera. Franscisella tularensis har även påvisats på ett flertal olika fågelarter (Jellison, 1974).
- Page 1:
RAPPORT Riskbedömning av smittsamm
- Page 4 and 5:
RAPPORT Grafisk formgivning: Carlss
- Page 6 and 7:
RAPPORT
- Page 8 and 9:
RAPPORT
- Page 10 and 11:
RAPPORT
- Page 12 and 13:
RAPPORT Fiskproduktion och fiske ä
- Page 14 and 15:
RAPPORT Allvarliga smittsamma sjukd
- Page 16 and 17:
RAPPORT I övrigt, har SVA:s specia
- Page 18 and 19:
RAPPORT Detta är inget smittskydds
- Page 20 and 21:
RAPPORT . Spridning av smittsamma s
- Page 22 and 23:
RAPPORT Konsekvenser av introduktio
- Page 24 and 25:
RAPPORT Totalt räknar man med 140
- Page 26 and 27:
RAPPORT . . Fåglar i Viltuppfödni
- Page 28 and 29:
RAPPORT . Tabell : Sammanfattning a
- Page 30 and 31:
RAPPORT Sjukdom Risk för introdukt
- Page 32 and 33:
RAPPORT Sjukdom Konsekvens (konsekv
- Page 34 and 35:
RAPPORT . Tabell . Viktiga kunskaps
- Page 36 and 37:
RAPPORT Sjukdom Kunskapsluckor Spri
- Page 38 and 39:
RAPPORT Konsekvenser Introduktion o
- Page 40 and 41:
RAPPORT . Bilagor Bilaga 1. Naturli
- Page 43 and 44:
Naturligt förekommande vilda dägg
- Page 45 and 46:
Naturligt förekommande vilda fågl
- Page 47 and 48:
Naturligt förekommande vilda fågl
- Page 49 and 50:
Naturligt förekommande vilda fiska
- Page 51 and 52:
Naturligt förekommande vilda fiska
- Page 53 and 54:
Naturligt förekommande vilda fiska
- Page 55:
Bilaga Djur i människans tjänst
- Page 58 and 59:
lantbrukets djur Sport och sällska
- Page 61 and 62:
Angelägna sjukdomar ur svenskt per
- Page 63:
Bilaga Smittämnen påvisade hos vi
- Page 66 and 67:
Djurart Bakterie / svamp Virus Para
- Page 68 and 69: Djurart Bakterie / svamp Virus Para
- Page 70 and 71: Djurart Bakterie / svamp Virus Para
- Page 73 and 74: ett urval av angelägna sjukdomar m
- Page 75 and 76: Sjukdomar Agens Direktsmitta (D) Ve
- Page 77 and 78: Sjukdomar Agens Direktsmitta (D) Ve
- Page 79 and 80: Sjukdomar Agens Direktsmitta (D) Ve
- Page 81 and 82: Sjukdomar Agens Direktsmitta (D) Ve
- Page 83 and 84: Sjukdomar Agens Direktsmitta (D) Ve
- Page 85 and 86: Sjukdomar Agens Direktsmitta (D) Ve
- Page 87: Bilaga Definitioner av terminologi
- Page 91: Bilaga Riskbedömningar - angelägn
- Page 94 and 95: BIlAGA Högpatogen aviär influensa
- Page 96 and 97: BIlAGA lågpatogent virus smittar f
- Page 98 and 99: BIlAGA kan även förutses i svensk
- Page 100 and 101: BIlAGA Bovin tuberkulos (infektion
- Page 102 and 103: BIlAGA Förekomst och geografisk ut
- Page 104 and 105: BIlAGA Gällande införsel krav (Di
- Page 106 and 107: BIlAGA Grange JM, Ellner JJ, Brenna
- Page 108 and 109: BIlAGA bakdelsförlamning. Konvulsi
- Page 110 and 111: BIlAGA Kontroll och bekämpning I o
- Page 112 and 113: BIlAGA Cystisk echinocockos Inledni
- Page 114 and 115: BIlAGA Kontroll och bekämpning I s
- Page 116 and 117: BIlAGA försämrat. Metastasering a
- Page 120 and 121: BIlAGA I USA har ett flertal fall a
- Page 122 and 123: BIlAGA Referenser Borg K, Hanko E,
- Page 124 and 125: BIlAGA utesluter inte att smittan k
- Page 126 and 127: BIlAGA Domesticerade djur Alla varm
- Page 128 and 129: BIlAGA
- Page 130 and 131: BIlAGA Virus replikation äger rum
- Page 132 and 133: BIlAGA Förekomst och geografisk ut
- Page 134 and 135: BIlAGA Sammanfattning Dokumentation
- Page 137 and 138: Pestivirus / Bovin virusdiarré Sju
- Page 139 and 140: Sammanfattning BIlAGA Bovin virusdi
- Page 141 and 142: BIlAGA metoder är det också svår
- Page 143 and 144: Bornasjuka Sjukdomsorsak BIlAGA Bor
- Page 145 and 146: Referenser Berg A-L, Berg M, 1998.
- Page 147 and 148: BIlAGA sydöstra USA (Davidson et a
- Page 149 and 150: Mul- och klövsjuka Sjukdomsorsak B
- Page 151 and 152: Konsekvenser av introduktion och sp
- Page 153 and 154: Smittvägar, smittspridning och bek
- Page 155 and 156: Sarcoptesskabb Sjukdomsorsak BIlAGA
- Page 157 and 158: Risk för spridning-exponeringsbed
- Page 159 and 160: Riskbedömning Risk för introdukti
- Page 161 and 162: Sammanfattning Puumalavirus föreko
- Page 163 and 164: Inaktivering och desinfektion (OIE,
- Page 165 and 166: Infektiös Pankreas Nekros (IPN) Sj
- Page 167 and 168: Sammanfattning BIlAGA Infektiös pa
- Page 169 and 170:
BIlAGA Viral Haemorrhagisk Septikem
- Page 171 and 172:
BIlAGA den marina formen i vildfisk
- Page 173 and 174:
BIlAGA Surveillance Authority Decis
- Page 175 and 176:
Bluetongue BIlAGA Bluetongue är en
- Page 177 and 178:
BIlAGA man inte helt kan utesluta.
- Page 179 and 180:
Newcastlesjuka (paramyxovirus typ -
- Page 181 and 182:
BIlAGA Samma faktorer medför att r
- Page 183 and 184:
Trikinos BIlAGA Trikinos är en inf
- Page 185 and 186:
BIlAGA laboratorium. Kött från ta
- Page 187 and 188:
Pozio E, Marucci G, 2003, Trichinel
- Page 189 and 190:
Smittvägar smittspridning och bek
- Page 192:
Tel: 018-67 40 00 E-post: sva@sva.s