Riskbedömning av smittsamma sjukdomar hos vilt (pdf) - SVA

RAPPORT
Detta är inget smittskyddsproblem i de fall då djuren hålls inomhus i akvarier och döda djur går
till sopförbränning eller avlopp via reningsverk. Problem riskerar däremot att uppstå i de fall fisk
sätts ut i trädgårdsdammar med utlopp till vattenområde (bäck, å, sjö etc) eller av missriktade
djurskyddsskäl istället för avlivning sätts ut i en sjö eller motsvarande.
. . . Migrerande djur
Flyttfåglar
En stor mängd av de vilda fåglar vi har i landet flyttar över långa sträckor. Det finns risk att de
bär med sig smittor och i dessa sammanhang är det t ex fågelinfluensa och West Nile virus som är
av intresse. Genom den ibland mycket nära kontakten med tamfjäderfän, och då främst mindre
hobbyflockar som hålls utomhus och där foder och vattenbad kan locka till sig vilda fåglar, kan det
finnas risk för smittspridning från vilda fåglar till tama fåglar.
Migrerande däggdjur
Det finns också vilda däggdjur som förflyttar sig över långa sträckor. Ett exempel som kan nämnas
är fladdermöss som kan flyga över avsevärda distanser och där förekomsten av European bat lyssa
virus (EBL) eller fladdermusrabies kan utgöra en risk för introduktion till Sverige.
Migrerande fiskar
Flera fiskarter flyttar regelbundet långa sträckor. Ål reproducerar sig i Sargassohavet. Ynglen
sprids därefter ut över hela Atlanten för vidare transport med strömmar till älvar, och åar med
sötvatten för att slutligen stanna i inlandssjöar och där växa till sig till könsmogna ålar. Dessa
vandrar sedan tillbaka till Sargasso. Lax (Salmo salar) har en migrerande fas mellan lekperioderna.
Återvandring för lek sker till det vatten där laxen en gång kläcktes. Perioderna däremellan befinner
sig den svenska ostkustlaxen i södra Östersjön. Öring har ett liknande beteende men håller sig
mer kustnära intill den älv/å som den en gång kläcktes i. En mer ofrivillig migration via fartygs
ballasttankar har noterats. Fisk, skaldjur, alger mm sugs in i ballasttankarna och överlever där till
nästa vattenbyte som kan ske t ex i Östersjön. Förutom att Sverige tillförs främmande arter är det
också en uppenbar risk för överföring av sjukdomar. Några för Sverige nya arter är Svartmunnad
smörbult (Neogobius melanostomus), musslan Ostronpest (Crepidula fornicata), Vandringsmussla/
Zebramussla (Dreissena polymorpha), Ullhandskrabba (Eriocheir sinensis), Tigermärla (Gammarus
tigrinus) med flera.
. . livsmedel
Livsmedel kan utgöra en smittrisk. Vissa smittämnen kan överleva mycket lång tid i både färska
och frusna livsmedel, men även i t ex torkade produkter. Inom EU finns regler som ställer krav på
frihet från vissa sjukdomar i de regioner som livsmedlen produceras. Legal import skall därmed inte
utgöra någon fara.
Ett problem kan vara matavfall från flygplan och båtar i internationell trafik. Dessa livsmedel
som är avsedda att konsumeras under färd behöver inte uppfylla gällande importbestämmelser.
Det finns regler för hur sådant avfall skall hanteras i landet men vid genomgång i samband med
utbrottet av mul- och klövsjuka i Storbritanninen, Irland, Holland och Frankrike 2001 visade det
sig att inte allt avfall hanteras enligt reglerna. Om det läggs på öppen tipp utgör det en särskilt stor
risk då vilda djur kan komma i direkt kontakt med avfallet.
Enligt lagstiftningen får inga matrester av animaliskt ursprung ges till livsmedelsproducerande djur
(de djur som i de flesta fall skulle kunna smittas av en sjukdom från andra livsmedelsproducerande
djur). Det kan dock förekomma bristande kännedom om regelverket framförallt när det gäller små
besättningar på hobbynivå varför utfodring kan förekomma.