Riskbedömning av smittsamma sjukdomar hos vilt (pdf) - SVA

Sarcoptesskabb
Sjukdomsorsak
BIlAGA
Sarkoptesskabb orsakas av ett kvalster, Sarcoptes scabiei, knappt synligt för blotta ögat (0,3-0,5 mm
långa och 0,23-0,42 mm breda). Det är en ektoparasit, som lever i de översta cellagren i huden där
kvalstret gräver gångar i vilka den befruktade honan lägger ägg, c:a 3-4 stycken per dag under sitt
vuxna liv – 2-4 veckor. Utvecklingen från ägg via larver och två nymfstadier tar omkring 2 veckor.
Värddjur/reservoar
Sarcoptes scabiei kan infektera över 100 olika däggdjursarter inklusive människan (Bornstein et
al, 2001). Sarcoptesskabb är en relativ vanlig sjukdom hos flera tamdjursarter (hundar, katter
såväl som nötkreatur, svin, kameldjur m.fl.) och vilda djur (hund-och kattdjur, ungulater m.fl.).
Infektionen kan leda till mycket allvarlig sjukdom som i det vilda ofta leder till döden.
Sarcoptes scabiei isolerade från olika värddjursarter är morfologiskt oskiljbara, dock föreligger det
fysiologiska och små genetiska skillnader mellan dem. Trots detta är den rådande uppfattningen
den idag att de olika varianterna (S scabiei var. hominis, var. vulpes/canis, var. suis etc) tillhör en och
samma art (Zahler et al., 1999).
Många av varianterna t.ex. var. hominis är värddjurspecifika dvs smittar endast människan, men en
del andra varianter, exempelvis var. vulpes-/canis, smittar och ger sjukdom till flera olika djurarter
inte bara hunddjur (canidae; varg, räv, hund, coyot m.fl,) utan även kattdjur (felidae), både vilda
och tama. Hos en del smittade värddjur utvecklas inte någon synlig sjukdom utan smittan ger
upphov till subklinisk infektion som kan utgöra reservoar för smittan.
Även människor kan smittas av en del S. scabiei varianter, exempelvis var. vulpes/canis. Sådana
infektioner ger oftast upphov till en kortvarig, begränsad och atypisk skabb (hudsjukdom), som
läker spontant efter en vecka eller två.
Vilda värddjur i Sverige
Framförallt drabbas räv (rödräv och fjällräv), lo, mård och varg (det finns starka belägg för att en
hel vargflock dog i infektionen).
Vilda och tama värddjur i övriga europa
Sjukdomen är vanligt förekommande på svin, och hund, mindre vanligt på katt. På nötkreatur, får,
getter, förekommer smittan i vissa länder.
I det vilda föreligger infektionen förutom bland rävar, lo, vildsvin också bland rådjur och kronhjort,
samt bland flera olika populationer av gems, stenbock och mufflon (Ovis orientalis musimon) i
Mellan- och SydEuropa (Bornstein et al., 2001, Pence och Ueckermann, 2002).
Symtom och diagnostik
Sarcoptesskabb är en relativt vanlig hudsjukdom både hos människor och djur, vilda som
domesticerade.
Kardinalsymtomen vid akut skabb är klådan som ofta är intensiv. Huden där kvalstren befinner
sig blir inflammerad och man kan se små röda papler, ibland med seborre och håravfall. Det
senare till följd av den kraftiga klådan. (jämför atopi eller ¨allergi mot exempelvis dammkvalster¨).
Klådan med inflammationen i huden är en manifestation av en överkänslighetsreaktion riktad mot
kvalstren. I det vilda utvecklas sjukdomen ofta till en kronisk infektion, som yttrar sig i en kraftig
förtjockad, grå, missfärgad, sprucken, krustös hud.