Riskbedömning av smittsamma sjukdomar hos vilt (pdf) - SVA
Riskbedömning av smittsamma sjukdomar hos vilt (pdf) - SVA
Riskbedömning av smittsamma sjukdomar hos vilt (pdf) - SVA
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Sarcoptesskabb<br />
Sjukdomsorsak<br />
BIlAGA<br />
Sarkoptesskabb orsakas <strong>av</strong> ett kvalster, Sarcoptes scabiei, knappt synligt för blotta ögat (0,3-0,5 mm<br />
långa och 0,23-0,42 mm breda). Det är en ektoparasit, som lever i de översta cellagren i huden där<br />
kvalstret gräver gångar i vilka den befruktade honan lägger ägg, c:a 3-4 stycken per dag under sitt<br />
vuxna liv – 2-4 veckor. Utvecklingen från ägg via larver och två nymfstadier tar omkring 2 veckor.<br />
Värddjur/reservoar<br />
Sarcoptes scabiei kan infektera över 100 olika däggdjursarter inklusive människan (Bornstein et<br />
al, 2001). Sarcoptesskabb är en relativ vanlig sjukdom <strong>hos</strong> flera tamdjursarter (hundar, katter<br />
såväl som nötkreatur, svin, kameldjur m.fl.) och vilda djur (hund-och kattdjur, ungulater m.fl.).<br />
Infektionen kan leda till mycket allvarlig sjukdom som i det vilda ofta leder till döden.<br />
Sarcoptes scabiei isolerade från olika värddjursarter är morfologiskt oskiljbara, dock föreligger det<br />
fysiologiska och små genetiska skillnader mellan dem. Trots detta är den rådande uppfattningen<br />
den idag att de olika varianterna (S scabiei var. hominis, var. vulpes/canis, var. suis etc) tillhör en och<br />
samma art (Zahler et al., 1999).<br />
Många <strong>av</strong> varianterna t.ex. var. hominis är värddjurspecifika dvs smittar endast människan, men en<br />
del andra varianter, exempelvis var. vulpes-/canis, smittar och ger sjukdom till flera olika djurarter<br />
inte bara hunddjur (canidae; varg, räv, hund, coyot m.fl,) utan även kattdjur (felidae), både vilda<br />
och tama. Hos en del smittade värddjur utvecklas inte någon synlig sjukdom utan smittan ger<br />
upphov till subklinisk infektion som kan utgöra reservoar för smittan.<br />
Även människor kan smittas <strong>av</strong> en del S. scabiei varianter, exempelvis var. vulpes/canis. Sådana<br />
infektioner ger oftast upphov till en kortvarig, begränsad och atypisk skabb (hudsjukdom), som<br />
läker spontant efter en vecka eller två.<br />
Vilda värddjur i Sverige<br />
Framförallt drabbas räv (rödräv och fjällräv), lo, mård och varg (det finns starka belägg för att en<br />
hel vargflock dog i infektionen).<br />
Vilda och tama värddjur i övriga europa<br />
Sjukdomen är vanligt förekommande på svin, och hund, mindre vanligt på katt. På nötkreatur, får,<br />
getter, förekommer smittan i vissa länder.<br />
I det vilda föreligger infektionen förutom bland rävar, lo, vildsvin också bland rådjur och kronhjort,<br />
samt bland flera olika populationer <strong>av</strong> gems, stenbock och mufflon (Ovis orientalis musimon) i<br />
Mellan- och SydEuropa (Bornstein et al., 2001, Pence och Ueckermann, 2002).<br />
Symtom och diagnostik<br />
Sarcoptesskabb är en relativt vanlig hudsjukdom både <strong>hos</strong> människor och djur, vilda som<br />
domesticerade.<br />
Kardinalsymtomen vid akut skabb är klådan som ofta är intensiv. Huden där kvalstren befinner<br />
sig blir inflammerad och man kan se små röda papler, ibland med seborre och hår<strong>av</strong>fall. Det<br />
senare till följd <strong>av</strong> den kraftiga klådan. (jämför atopi eller ¨allergi mot exempelvis dammkvalster¨).<br />
Klådan med inflammationen i huden är en manifestation <strong>av</strong> en överkänslighetsreaktion riktad mot<br />
kvalstren. I det vilda utvecklas sjukdomen ofta till en kronisk infektion, som yttrar sig i en kraftig<br />
förtjockad, grå, missfärgad, sprucken, krustös hud.