Kamilla Atmarsson - Våga blåsa i visslan - Juridiska institutionen ...

Våga blåsa i visslan 

– behöver det svenska whistleblowerskyddet stärkas? 

Kamilla Atmarsson 

Kamilla Atmarsson 

Ht 2010 

Examensarbete, 30 hp 

Juristprogrammet, 270 hp 

Handledare: Per Bergling

Förord 

Jag vill börja den här uppsatsen med att tacka alla som varit särskilt betydelsefulla för dess 

genomförande. 

Först vill jag framföra ett hjärtligt tack till Johanna Carlsson, Tell Hermanson och Ulla 

Strömberg vid Internationella handelskammarens svenska nationalkommitté (ICC Sweden) 

för att ha givit mig möjligheten att göra min uppsatspraktik där. Tack för den kunskap och 

värme ni har delat med er av till mig under de här månaderna! 

Sedan vill jag också framföra ett varmt tack till professor Claes Sandgren (Juridiska 

institutionen vid Stockholms universitet), advokat Peter Utterström (advokatfirman Delphi), 

Robert Engstedt (Forensic Services vid PricewaterhouseCoopers, PwC) och jur. stud. Joel 

Holmgren (Umeå universitet). Claes har varit till stort hjälp med feedback under uppsatsens 

startskede. Peter har tagit sig tid att på ett medryckande sätt berätta om sin syn på korruption 

och korruptionslagstiftning ur ett näringslivsperspektiv. Robert har genom djup och engagerad 

diskussion delat med sig av sin syn på korruption och whistleblowing ur ett 

näringslivsperspektiv, men också ur den offentliga sektorns perspektiv tack vare sina tidigare 

erfarenheter som kammaråklagare vid Ekobrottsmyndigheten. Joel har under arbetsprocessens 

slutskede hjälpt till med korrekturläsning och lämnat genomtänka redaktionella synpunkter. 

Till sist vill jag tacka den som kanske ändå har betytt mest för den här uppsatsens tillkomst 

och slutförande; min handledare professor Per Bergling. Tack Per för dina uppmuntrande ord, 

dina inspirerande anekdoter och ditt entusiasmerande intresse för mitt uppsatsämne. Det har 

betytt mer än du kan ana. 

Så något kort om whistleblowing i allmänhet. Den rättsliga regleringen av skydd för 

whistleblowers, och således även denna uppsats, spänner över flera rättsområden. Ett sådant 

brett perspektiv är nödvändigt för att beakta samtliga regler till skydd av arbetstagare som 

anger misstänkta mut- och bestickningsbrott. Analysen är dock djupare inom vissa områden 

än andra. Eftersom uppsatsen behandlar whistleblowers som arbetstagare har arbetsrätten 

åsatts ett stort utrymme. Vidare är whistleblowing ett relativt ungt ämne som för närvarande 

ligger under ständig utveckling. Denna uppsats har beaktat material till och med dess 

slutförande den 10 januari 2011.

Executive summary 

A whistleblower is a person who informs, warns or otherwise contributes to exposing 

irregularities within a company, a public agency or another organization. Whistleblowing is a 

way to reduce corruption and dangerous situations, through the disclosure of illegal, 

dangerous or unethical behavior conducted by public or private organizations. 

To act as a whistleblower is risky. Those who dare to whistle might loose their jobs, be 

excluded and ostracized, be prosecuted for violating laws or worker's agreements, and in 

extreme cases suffer physical abuse. Thus, a protection for whistleblowers – which ensures 

that they have the courage to actually whistle – is required. In Sweden, such protection is not 

regulated in any specific law, but provided for in the Constitution, labor law and in the 

business industry's self-regulatory codes and policy documents. There are also some European 

and international instruments that affect the Swedish legislation. 

The main purpose of this thesis is to analyze if a stronger protection for whistleblowers is 

called for and, if so, if this should be provided for in a legal act or through self-regulation in 

business codes and similar instruments. The findings are that there is a need for an enhanced 

whistleblower protection in Sweden, since the current legal regulation does not offer adequate 

protection. The best way to go about this is by adopting a uniform legal act which inter alia 

ensures whistleblowers the right to anonymous communication channels in both the private 

and public sector, stipulates criminal penalties for employers that do not follow these rules, 

provides relevant legislative provisions (eg. labor laws and constitutional protection) and 

provides for regulatory bodies. The proposed legislation should be supplemented by a self- 

regulatory code for the business industry, in which the world business organization ICC may 

be appointed as trustee of the code. In addition, the law should be complemented by 

regulations on how the public sector's anonymous communication channels be designed and 

conducted. By doing so, an anonymous communication channel is always ensured, while the 

protection can be tailored to the specific organization's needs and possibilities. In addition, the 

protection can be specified in a different way than through legislation which enables it to be 

revised without unnecessary delay when a change is warranted.

Sammanfattning 

En whistleblower är en person som informerar, varnar eller på annat sätt medverkar till att 

beivra oegentligheter inom ett företag, en myndighet eller någon annan organisation. Genom 

whistleblowing kan korruption och farliga situationer minskas, till följd av att information om 

olagliga, farliga eller oetiska aktiviteter av offentliga eller privata organisationer synliggörs. 

Att agera whistleblower är dock riskabelt. De som vågar vissla riskerar att bland annat förlora 

sina jobb, bli exkluderade och utfrysta, bli åtalade för att ha brutit mot lagar eller 

anställningsavtal samt i extrema fall utsättas för misshandel. För att förhindra sådana 

repressalier, och på så vis säkerställa att whistleblowers har mod att faktiskt vissla, behövs ett 

whistleblowerskydd. Det svenska skyddet för whistleblowers återfinns inte i någon specifik 

lag, utan följer av bland annat grundlagen, arbetsrättsliga lagar och i näringslivets 

självreglerande koder och policydokument. Vissa europeiska och internationella instrument 

påverkar också det svenska rättsläget. 

Uppsatsens huvudsyfte är att analysera om Sverige behöver stärka sitt whistleblowerskydd för 

att en arbetstagare ska våga ange ett misstänkt mut- eller bestickningsbrott och om det i 

sådant fall bör ske genom lagstiftning eller självreglering. Slutsatsen av uppsatsen är att det 

krävs en förändring, då dagens lagstiftning inte kan anses erbjuda ett tillfredsställande skydd. 

Genom att arbeta fram en enhetlig lagreglering, där ett minimiskydd för whistleblowers 

säkerställs i form av bland annat krav på anonyma kommunikationskanaler inom både privat 

och offentlig sektor, straffsanktioner för arbetsgivare som inte följer dessa regler, hänvisningar 

till andra relevanta lagregleringar samt reglering om tillsynsorgan, kommer rättssystemets 

möjligheter att skydda whistleblowers bli betydligt bättre. Den föreslagna lagregleringen bör 

kompletteras med en självregleringskod för näringslivet, där näringslivsorganisationen ICC 

förslagsvis kan utses till förvaltare av koden. Dessutom bör lagen kompletteras med 

förordningar om hur den offentliga sektorns anonyma kommunikationskanaler ska se ut och 

skötas. På detta sätt säkerställs alltid en anonym kommunikationskanal samtidigt som skyddet 

kan anpassas efter den enskilda organisationens behov och möjligheter. Dessutom kan 

skyddet då specificeras på ett annat sätt än genom lagstiftning och snabbt revideras när en 

ändring är påkallad.

Innehållsförteckning 

Förord..........................................................................................................................................2 

Executive summary.....................................................................................................................3 

Sammanfattning.......................................................................................................................... 4 

Förkortningar.............................................................................................................................. 7 

1 Inledning.................................................................................................................................. 8 

1.1 Bakgrund...........................................................................................................................8 

1.2 Syfte och frågeställningar............................................................................................... 10 

1.3 Avgränsning.....................................................................................................................11 

1.4 Metod och material..........................................................................................................11 

1.5 Disposition...................................................................................................................... 12 

2 Introduktion till ämnet........................................................................................................... 14 

2.1 Korruption och dess verkningar......................................................................................14 

2.1.1 Vad är korruption och varför måste korruption bekämpas?.....................................14 

2.1.2 Den rättsliga bekämpningen av korruption..............................................................16 

2.2 Mutbrott och bestickning................................................................................................ 17 

2.3 Vad är whistleblowing och varför är det viktigt för mutbrottsbekämpningen?..............19 

3 Nationella rättsliga regler för skydd av whistleblowers.........................................................21 

3.1 Grundlagsskydd.............................................................................................................. 21 

3.1.1 Yttrandefrihet och meddelarfrihet............................................................................21 

3.1.2 Meddelarskydd.........................................................................................................23 

3.2 Straffrättsliga skyddsregler............................................................................................. 25 

3.3 Arbetsrättsliga regler och rättsgrundsatser......................................................................26 

3.3.1 Lojalitetsplikt och kritikrätt..................................................................................... 26 

3.3.2 Anställningsskydd.................................................................................................... 29 

3.3.3 Arbetsmiljöskydd..................................................................................................... 29 

3.3.4 Företagshemligheter.................................................................................................30 

3.4 Konklusion...................................................................................................................... 31 

4 Europeiska och internationella instrument för skydd av whistleblowers..............................32 

4.1 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna...................................32 

4.2 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de 

grundläggande friheterna...................................................................................................... 33

4.3 Europarådets civilrättsliga konvention mot korruption och Europarådets straffrättsliga 

konvention mot korruption....................................................................................................35 

4.4 Europarådets resolution 1729 (2010) The protection of ”whistle-blowers” och 

Europarådets rekommendation 1916 (2010) Protection of “whistle-blowers”.....................38 

4.5 OECD Guidelines for Multinational Enterprises............................................................ 39 

4.6 Förenta nationernas konvention mot korruption.............................................................40 

4.7 Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna.......................41 

4.8 Internationella arbetsorganisationens konvention nr 158...............................................42 

4.9 Konklusion...................................................................................................................... 43 

5 Näringslivets självreglering av skydd för whistleblowers..................................................... 44 

5.1 Allmänt om självreglering...............................................................................................44 

5.2 ICC:s riktlinjer för whistleblowing................................................................................. 45 

5.3 Konklusion...................................................................................................................... 48 

6 Anonyma kommunikationskanaler för whistleblowers..........................................................49 

6.1 Var finns reglerna om anonyma kommunikationskanaler?.............................................49 

6.2 Varför en anonym kommunikationskanal?......................................................................50 

6.3 Förekomsten av anonyma kommunikationskanaler........................................................51 

6.4 Kommunikationskanaler och PUL – ett problem för den privata sektorn......................52 

6.5 Konklusion...................................................................................................................... 53 

7 Avslutande diskussion............................................................................................................ 55 

8 Källförteckning ..................................................................................................................... 66

Förkortningar 

AD Arbetsdomstolen 

BrB Brottsbalken 

CoE Council of Europe (Europarådet) 

CPI Corruption Perception Index, (TI) 

Dir. Kommittédirektiv 

Ds Departementspromemoria 

EKMR Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter 

FHL Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter 

GRECO Group of States against Corruption (Gruppen av stater mot 

korruption), (CoE) 

ICC International Chamber of Commerce (Internationella 

handelskammaren) 

ILO International Labour Organization (Internationella 

arbetsorganisationen) 

LAS Lag (1982:80) om anställningsskydd 

OECD Organisation for Economic Co-operation and Development 

Prop. Proposition 

(Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) 

PUL Personuppgiftslag (1998:204) 

RF Regeringsformen 

SOU Statens offentliga utredningar 

SOX Sarbanes-Oxley Act of 2002, (USA) 

TF Tryckfrihetsförordningen 

TI Transparency International 

UNCAC United Nations Convention against Corruption 

YGL Yttrandefrihetsgrundlagen 

7

1 Inledning 

1.1 Bakgrund 

”Kan det vara så här illa? Kanske kan jag försöka glömma och gå vidare? Om jag berättar; 

kommer jag kunna få andra jobb eller blir jag svartlistad?” 

Det var tankar som dessa som snurrade i konsulten Karin Törnqvists huvud innan hon 

bestämde sig för att bli en whistleblower. 1 

Karin Törnqvist arbetade som konsult åt kommunalägda Göteborg Energi. Det var när 

elbolaget skulle införa ett nytt system för mätning av hur mycket el kunderna förbrukat som 

Karin fick i uppdrag att ta fram en kravspecifikation för upphandlingen av systemet. Det 

dröjde inte länge innan Karin upptäckte att något inte stod helt rätt till. Hon hittade stora 

brister i upphandlingsavtalet och upptäckte att Göteborg Energi inte fått vad företaget betalat 

för. Karin försökte berätta för sina chefer om bristerna men fick inget gehör. Det var då hon 

insåg att det rörde sig om en medveten oegentlighet från företagets sida, vilket fick henne att 

besluta sig för att gå till Sveriges televisions samhällsgranskande program Uppdrag 

granskning med sina uppgifter. 2 

Detta ledde till att den tidigare samhällsdebatten om korruption åter vaknade till liv. 3 Genom 

debattartiklar och olika undersökningar framgick snart att korruption är ett problem i landet. 

En undersökning från år 2010 visar till exempel att en av sex chefer på förvaltningar som ofta 

upphandlar varor och tjänster utsätts för mutförsök. 4 Att korruptionen dessutom verkar ökar i 

landet visar sig genom Transparancy Internationals korruptionsmätningsverktyg Corruption 

1 

Se Littorin, Jens, ”Karin vågade slå larm” i Dagens Nyheter, 14 oktober 2010, s. 27. 

2 

Ibid. 

3 

Redan år 2003 upplevdes korruptionen i Sverige som ett problem, se t.ex. Hammarström, Martin, "Svensk 

korruption värre än man tror" i Dagens industri, nätupplagan (2010-12-21), 

http://di.se/Default.aspx?pid=174310__ArticlePageProvider och Carlberg, Peter, ”Korruptionsjägare vässar 

vapnen” i Svenska Dagbladet, nätupplagan (2010-12-21), 

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/korruptionsjagare-vassar-vapen_176031.svd 

8

Perceptions Index (CPI), där Sverige de senaste åren halkat ner på listan över världens minst 

korrupta länder. 5 

Korruption är ett allvarligt brott med grava konsekvenser för hela samhället. Det skadar 

Sverige som varumärke och underminerar integriteten i samhället. Korruption undergräver 

demokratin, skadar handel och hindrar investeringar, äventyrar god samhällsstyrning och 

minskar förtroendet för samhällets institutioner och för marknadsekonomin. 6 För att bekämpa 

korruptionen har lagregleringar inom ett flertal rättsområden införts. Bland annat finns regler 

om konkurrensskadeavgift i konkurrenslag (2008:579), skadeståndsansvar enligt lag 

(2007:1091) om offentlig upphandling och skyldighet att ålägga marknadsstörningsavgift 

enligt marknadsföringslag (2008:486). Det finns också straffrättsliga bestämmelser om 

förbud av tagande och givande av muta i brottsbalken (BrB) (läs vidare om mutbrott och 

bestickning under kapitel 2.2 nedan). Utöver detta har även ett betänkande om införande av 

självreglering av mutbrott redovisats år 2010 (SOU 2010:38 Mutbrott). I betänkandet föreslås 

att näringslivet ska följa en näringsrättslig kod som lagstiftaren arbetat fram tillsammans med 

företrädare för näringslivet. Den här koden ska garantera att företag som följer den inte bryter 

4 Undersökningen grundar sig på en enkät som Dagens Samhälle låtit ca 350 chefer för 

upphandlingsavdelningar, tekniska kontor och bostadsbolag i landets kommuner besvara. Resultaten finns 

publicerade i Anna-Lena Immos och Johan Delbys artikel ”Var sjätte chef har erbjudits muta” i Dagens 

Samhälle, nätupplagan, (2010-11-17), http://www.dagenssamhalle.se/nyheter/var-sjaette-chef-har-erbjuditsmuta-18206 

5 Transparancy International är en internationell organisation som publicerar utredningar om korruption i 

världen. Organisationens korruptionsmätningsverktyg Corruption Perceptions Index visar hur internationellt 

verksamma affärsmän ser på korruptionen i olika länder (där tio poäng motsvarar total frånvaro av korruption). 

År 2010 hamnade Sverige på plats fyra av 178 länder med ett CPI på 9,2. Detta kan jämföras med siffrorna från 

år 2009 då Sverige var placerad på plats nummer tre av 180 länder och hade ett CPI på 9,2. År 2008 låg Sverige 

på första plats av 180 länder och CPI var 9,3. Tilläggas bör även att CPI-resultatet för år 2010 grundar sig på 

intervjuer och undersökningar som gjordes innan muthärvan i Göteborg offentliggjordes; uppgifter som kan 

tänkas ha förändrat resultaten i negativ riktning, se Transparancy International, ”Pressmeddelande” (2010-12- 

20), http://www.transparency-se.org/CPI.html Angående värderingen av CPI-resultaten finns skeptiker eftersom 

statistiken enbart visar uppfattningar om korruption, se t.ex. Thelander, Joakim, Mutor i det godas tjänst? 

Biståndsarbetare i samtal om vardaglig korruption. Sociologiska institutionen, Lunds universitet, Lund, 2006, s. 

20 samt Doig, Alan och Theobald, Robin (red.), Corruption and Democratisation, Frank Cass and Co. Ltd, 

London, 1999, s. 6. För källhänvisning till CPI-resultaten hänvisas till källförteckningen. 

6 För liknande kommentar, se Transparancy International, ”Vad är korruption?” (2010-12-20), 

http://www.transparency-se.org/Korruption.html 

9

mot mutlagstiftningen, samtidigt som koden kompletterar lagtexten med detaljerade och 

konkreta riktlinjer. 7 

För att i realiteten kunna lagföra korruptionsbrott krävs dock ofta ett agerande av en så kallad 

whistleblower; det vill säga någon som informerar, varnar eller på annat sätt medverkar till att 

göra oegentligheter kända inom ett företag, en myndighet eller någon annan organisation. 

Problemet är att få vågar agera whistleblower, eftersom de riskerar att bland annat förlora sina 

jobb, bli utfrysta eller åtalas för att ha brutit mot anställningsavtal. För att göra det möjligt att 

vissla finns regler som har till syfte att skydda whistleblowers i bland annat grundlagarna, 

arbetsrätten och i näringslivets självreglerande koder och policydokument. Frågan som ställs i 

denna uppsats är om detta skydd är tillräckligt starkt för att whistleblowers faktiskt ska våga 

vissla i Sverige i dag och i framtiden. 

1.2 Syfte och frågeställningar 

Syftet med denna uppsats är att analysera om det svenska whistleblowerskyddet behöver 

stärkas för att en arbetstagare ska våga ange ett misstänkt mut- eller bestickningsbrott. Om 

svaret är ja, bör det stärkta whistleblowerskyddet i sådant fall regleras genom lagstiftning eller 

genom självreglering inom näringslivet och den offentliga sektorn? 

För att uppnå syftet kommer uppsatsen först att beskriva: 

• Vad korruption är, 

• hur mutbrott och bestickning lagregleras, 

• vad whistleblowing är och varför det är viktigt för mutbrottsbekämpningen, samt 

• hur gällande rätt och näringslivets självreglering ser ut för whistleblowerskyddet i dag. 

Därefter kommer uppsatsen att besvara följande frågeställningar: 

• Vad menas med ett stärkt whistleblowerskydd? 

7 Se SOU 2010:38 Mutbrott, s. 14. 

10

• Hur skulle en eventuell lagstiftning eller självreglering av ett stärkt skydd för 

whistleblowers kunna se ut? 

• Är införandet av anonyma kommunikationskanaler en lösning för att stärka skyddet? 

1.3 Avgränsning 

På grund av begränsningar i både tid och utrymme har uppsatsen avgränsats till att enbart 

behandla den svenska regleringen av skydd för whistleblowers. Den europeiska och 

internationella rätt på området som Sverige enligt fördrag är skyldigt att följa beaktas dock. 

Därtill betraktas även europeiska och internationella instrument och normer som Sverige 

influeras av, utan att för den delen vara skyldigt att följa. 

Uppsatsen gör inte anspråk på att genomföra en allmän översyn av whistleblowing eller 

behandla alla rättsliga dimensioner av detsamma. Då whistleblowing kan förekomma inom en 

stor variation av situationer, till exempel vid missförhållanden inom sjukvården och vid 

miljöskador, skulle det bli ett alldeles för omfattande arbete att utreda skyddsbehovet i 

anslutning till varje situation. Uppsatsen fokuserar på whistleblowingskydd i anslutning till 

mutbrott och bestickning, vilket är en dimension av korruptionsbekämpning. Därtill avgränsas 

uppsatsen ytterligare genom att endast behandla whistleblowers som agerar i form av 

arbetstagare. 

1.4 Metod och material 

Uppsatsen baseras på en traditionell rättsvetenskaplig analys och metod i syfte att fastställa 

gällande rätt. Undersökningen baseras bland annat på gällande lagstiftning, förarbeten, 

rättspraxis, internationella avtal och resolutioner samt till resolutionerna relaterade 

rekommendationer. Vidare har vetenskaplig doktrin använts i syfte att finna stöd och 

11

motiveringar till den i uppsatsen utförda tolkningen av rättsläget. För den rättspolitiska 

diskussionen har också rättspolitiska debattartiklar använts. 

Utöver detta har även samtal med jurister verksamma inom den privata sektorn hållits. Dessa 

samtal har syftat till att få en verklighetsanknytning samt att testa ämnets relevans. 

Tidigare litteratur på området 

Det finns mycket skrivet om korruption som samhälleligt och rättsligt problem. Det är därför 

inte möjligt att ge en fullständig redogörelse över denna litteratur. Viktiga arbeten är dock 

Brottsförebyggande rådets rapport 2007:21 Korruptionens struktur i Sverige och Thorsten 

Cars Korruption från år 2002. Om mutbrott och bestickning finns också en del skrivet, till 

exempel Thorsten Cars bok Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring från år 2001 

och Thelanders Mutor i det godas tjänst från år 2006. Även om whistleblowers finns en del 

litteratur, till exempel Margaretha von Platens Sanningssägare eller karriärist (2008). Bortsett 

från emellanåt relativt summariska kommentarer i SOU 2010:68 Ny yttrandefrihetsgrundlag? 

Yttrandefrihetskommittén presenterar tre modeller, SOU 2010:38 Mutbrott, motionen 

2010/11:K408 ”Skyddet av whistleblowers”, prop. 2003/04:70 Europarådets straffrättsliga 

konvention om korruption, m.m., Ds 2001:9 Yttrandefrihet för privatanställda samt diverse 

debattartiklar (se ett urval i källförteckningen) synes det dock inte finnas någon litteratur som 

speciellt behandlar frågan om det svenska whistleblowerskyddet behöver stärkas och i sådant 

fall hur. Tilläggas bör emellertid att ett doktorandprojekt vid Stockholms universitet pågår i 

ämnet: Per Larsson, ”Whistleblowing och korruption”. Projektet planeras att avslutas år 2014. 

1.5 Disposition 

Uppsatsen inleds med en kort introduktion till ämnet, innefattande en kortfattad kartläggning 

över vad korruption är och hur korruptionslagstiftningen ser ut, en definition av begreppet 

whistleblower samt en redogörelse för vad whistleblowing har för betydelse för och inverkan 

12

på bekämpningen av mutbrott och bestickning. Efter det följer analysdelen som är indelad i 

fyra kapitel. Det första kapitlet redogör för den rådande svenska rättsliga regleringen av skydd 

för whistleblowers. Detta följs av ett kapitel om internationella och europeiska instruments 

reglering av whistleblowerskydd. Därefter följer det tredje analytiska kapitlet som behandlar 

näringslivets självreglering av skydd för whistleblowers. Efter detta kommer ett avsnitt om 

anonyma kommunikationskanaler för whistleblowers. Varje analyskapitel mynnar ut i en 

konklusion. Uppsatsen avslutas med ett sammanfattande kapitel, i vilket varje analytiskt 

kapitels konklusion sammanfogas och fördjupas. 

13

2 Introduktion till ämnet 

2.1 Korruption och dess verkningar 

2.1.1 Vad är korruption och varför måste korruption bekämpas? 

För begreppet korruption finns inte någon enhetlig definition. I vanligt språkbruk definieras 

begreppet ofta som missbruk av förtroendeställning till egen vinning. 8 Enligt Transparency 

International (TI) är korruption ”abuse of entrusted power for personal gain”. 9 Robert 

Klitgaard definierar korruption på liknande sätt: ”corruption exists when an indvidual illicitly 

puts personal interests above those of the people and ideals he or she pledged to serve”. 10 

Inom den offentliga sektorn kan korruption förstås som ett medel i syfte att otillbörligen 

inverka på rättsliga, administrativa eller ekonomiska besluts- och behandlingsprocesser. 11 Ett 

exempel är då en bestickare stör en korrekt myndighetsutövning genom att erbjuda en muta 

för att ett beslut inte ska fattas i behörig ordning. 12 

Korrekt myndighetsutövning är ett av de primära skyddsobjekten inom den offentliga sektorn 

eftersom effektiviteten hos, och förtroendet för, statliga verksamheter och myndigheter rubbas 

om myndighetsutövningen inte sker på ett riktigt sätt. 13 Det är viktigt att allmänheten kan lita 

på att offentliga organ bedriver sin verksamhet hederligt och opartiskt. Har inte allmänheten 

förtroende för den offentliga sektorn kan det i slutändan hota hela det demokratiska 

8 

Se t.ex. Nationalencyklopedin, ”Korruption” (2010-11-13), http://www.ne.se/korruption 

9 

Se Transparancy International, ”Några begrepp och företeelser angående korruption och transparens” (2010-10- 

26), http://www.transparency-se.org/files/Naagra-begrepp-och-foereteelser-avseende-korruption-ochtransparens.pdf 

10 

Se Klitgaard, Robert, Controlling Corruption, University of California Press, Berkeley, 1988, s. xi. 

11 

Jmf Cars, Thorsten, Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, 2:a uppl., Norstedts Juridik AB, 

Stockholm, 2001, s. 16. 

12 

Se SOU 1974:37 Mut- och bestickningsansvaret, s. 86. 

13 

Se SOU 1974:37, s. 87 och Cars (2001), s. 16. Se även Brottsförebyggande rådets rapport 2005:18 Otillåten 

påverkan riktad mot myndighetspersoner. Från trakasserier, hot och våld till amorös infiltration, s. 35 som 

konstaterar att korruption undergräver myndigheternas effektivitet. 

14

samhället. 14 Faktum är att redan föreställningen att det allmännas verksamhet kan påverkas av 

mutor kan ha en starkt samhällsdemoraliserande effekt. 15 Att pengar förbrukas på fel sätt eller 

plats har också mer allmänna och grundläggande konsekvenser, som att trafiksäkerheten 

påverkas då det korrumperade bolaget struntar i att sätta upp en vägbelysning på en 

parkeringsplats men tar betalt för det i alla fall. Det är därför av särskild vikt att korruption 

inom den offentliga sektorn bekämpas. 

När korruption förekommer inom näringslivet leder det till snedvridna 

konkurrensförhållanden, vilket missgynnar ett fritt handelsutbyte. Eftersom mutor driver upp 

priser på produkter och tjänster är det ett självdestruktivt sätt för ett företag att försöka 

förbättra en situation, då konsekvenserna i slutändan även drabbar det egna företaget. I första 

hand är det köparlandet som förlorar på korruption eftersom det får färre och sämre varor för 

högre pris, men det innebär också att det enskilda företaget får betala mer för varor och 

tjänster de måste köpa in. 16 Korruption hindrar alltså inte bara den fria konkurrensen, utan 

undergräver också den ekonomiska utvecklingen. 17 Att förebygga de effekter som korruption 

har är därför inte bara moraliskt motiverade, utan också ekonomiskt motiverade. 18 

Ett svagt skydd mot korruption ökar även möjligheterna för den organiserade brottsligheten 

att etablera sig i Sverige och internationellt. Genom att köpa sig tystnad undviker personer 

inom den organiserade brottsligheten att myndigheterna ingriper. 19 Inte sällan leder korruption 

också till att annan brottslighet begås. 20 Det är därför mycket viktigt att bekämpa all form av 

korruption så att den organiserade brottsligheten inte kan sätta i system att använda sig av 

bestickning. 

14 

Se Ds 2005:38 Tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption, s. 13. 

15 

Se SOU 1974:37, s. 87. 

16 

Se Leijonhufvud, Madeleine, “Korruption – ett svenskt problem?”, JT 1996/97 nr 4, s. 940- 963, på s. 959. 

17 

Se Ds 1998:29 Korruption – Svenskt tillträde till vissa internationella konventioner m.m., s. 62. 

18 

Se Brottsförebyggande rådets rapport 2003:10 Förebyggande metoder mot ekobrott – en antologi, s. 120. 

19 Se Leijonhufvud, (JT 1996/97 nr 4), s. 960. 

20 Se Cars (2001), s. 19 f. 

15

2.1.2 Den rättsliga bekämpningen av korruption 

Lagregleringen mot korruption återfinns i ett flertal lagar. Som exempel kan nämnas 

konkurrenslag (2008:579) vars syfte är att genom konkurrensskadeavgift, 

avgiftsföreläggande, näringsförbud, vite, avtals ogiltighet och skadestånd motverka 

konkurrensskadliga affärsmetoder i näringslivet. Bestämmelser om skadestånd och andra 

åtgärder för att motverka att konkurrensen sätts ur spel i den offentliga sektorn återfinns i lag 

(2007:1091) om offentlig upphandling, lag (2007:1092) om offentlig upphandling inom 

områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och lag (2008:962) om 

valfrihetssystem. Marknadsföringslag (2008:486) beivrar otillbörlig marknadsföring och 

vissa andra förfaranden med bland annat marknadsstörningsavgift, förbud, vite och 

skadestånd. Även ansvar enligt skadeståndslag (1972:207) kan aktualiseras vid 

korruptionsbrott. Lagen stipulerar bland annat skadeståndsansvar vid skada till följd av 

trolöshet mot huvudman, bestickning eller mutbrott. Här kan även lag (1915:218) om avtal 

och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område inträda för att jämka eller återta 

avtal som ingåtts med ett sådant brott. Utöver detta tillkommer även i inkomstskattelag 

(1999:1229) skatterättsliga konsekvenser i form av skatteskyldighet för otillbörliga förmåner 

samt vägran att låta en bestickare dra av kostnaden för en muta. Dessutom kan godkända och 

auktoriserade revisorer genom revisorslag (2001:883) och aktiebolagslag (2005:551) vara 

skyldiga att lämna misstankar om oegentligheter till styrelsen eller verkställande direktör i ett 

reviderat aktiebolag eller till åklagare. Om en revisor inte fullgör denna anmälningsskyldighet 

riskerar han eller hon en disciplinär sanktion från Revisorsnämnden. 

Den mest relevanta regleringen för uppsatsens syfte är dock brottsbalkens (BrB) regler om 

mutbrott och bestickning. 

16

2.2 Mutbrott och bestickning 

Reglerna om bestickning (givande av muta) återfinns i 17 kap. 7 § BrB och reglerna om 

mutbrott (tagande av muta) i 20 kap. 2 § BrB. Straffet för båda brotten är böter eller fängelse i 

högst två år. För grovt brott ådöms fängelse i lägst sex månader och i högst sex år. 

Bestickning föreligger då någon till arbetstagare ”lämnar, utlovar eller erbjuder, för denne 

själv eller någon annan, muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen” (17 kap. 

7 § 1 st BrB). Den arbetstagare som ”för sig själv eller för annan, tar emot, låter sig utlova 

eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning” gör sig skyldig till 

mutbrott (20 kap. 2 § 1 st BrB). 21 

I mars år 2009 fick en utredare i uppdrag av regeringen (dir. 2009:15 En modernare 

mutbrottslagstiftning och en kod för beslutspåverkan inom näringslivet) att se över den 

straffrättsliga regleringen av brotten mutbrott och bestickning. Syftet med utredningen var 

bland annat att åstadkomma en modernare och mer ändamålsenlig och lättillgänglig reglering 

med tydliga kriterier för straffansvar samt att ta fram förslag till en kod för beslutspåverkan 

21 Till arbetstagare ska i båda brotten förstås även: 

1. ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör tiill staten eller till 

kommun, landsting eller kommunalförbund, 

2. den som utövar uppdrag som är reglerat i författning, 

3. den som omfattas av lag (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m. eller annan som 

fullgör lagstadgad tjänsteplikt, 

4. den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet, 

5. den som i annat fall än som avses i 1-4 på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon 

annan 

a) sköta en rättslig eller ekonomisk angelägenhet, 

b) genomföra en vetenskaplig eller motsvarande utredning, 

c) självständigt sköta en kvalificerad teknisk uppgift, eller 

d) övervaka utförandet av sådan uppgift som anges i a, b eller c, 

6. främmande stats minister, ledamot av främmande stats lagstiftande församling eller ledamot av 

främmande stats organ motsvarande dem som avses i 1, 

7. någon som, utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts, utövar främmande stats 

myndighet eller utländskt skiljemannauppdrag, 

8. ledamot av kontrollorgan, beslutande organ eller parlamentarisk församling i mellanstatlig eller 

överstatlig organisation där Sverige är medlem, och 

9. domare eller annan funktionär i internationell domstol vars domsrätt Sverige godtar. (Se 17 kap. 7 § 1 st 

samt 20 kap. 2 § 2 st 1-9 p BrB.) 

17

inom näringslivet. 22 Utredningen mynnade i juni år 2010 ut i ett lagändringsförslag (SOU 

2010:38 Mutbrott). De föreslagna ändringarna omfattar att sammanfoga samtliga paragrafer 

under ett kapitel i brottsbalken samt att utöka dem till fem paragrafer. Utöver lagändringarna 

föreslås en etisk kod för näringslivets självreglering. Koden ska vägleda företagen när det är 

oklart om en förmån är att betrakta som muta eller inte. För att kunna garantera att användaren 

inte bryter mot lagen är koden utformad med höga marginaler. Ett brott mot koden innebär 

därför inte alltid ett lagbrott. I utredningen uttrycks koden så här: ”[o]m företrädare för ett 

företag följt koden kan förmånen inte vara ägnad att otillbörligt påverka mottagarens arbete 

eller uppdrag. Därmed inte sagt att ett företag som brutit mot koden med automatik gjort sig 

skyldig till brott.” 23 Det återstår att se om denna utredning i slutändan medför en förändrad 

lagstiftning. 

Även förberedelse till bestickning kan komma att bli straffbart. I Ds 2010:25 Genomförande 

av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet föreslås bland annat att 17 kap. 

16 § BrB (som i dag behandlar försök eller förberedelse till våld eller hot mot tjänsteman) 

ändras så att även förberedelse till bestickning döms till ansvar. Lagen föreslås träda i kraft 

den 1 januari 2011 men ingen lagändring har ännu införts i den aktuella paragrafen. Det har 

har inte heller varit möjligt att fastställa vad som hänt med förslaget. 24 

I den här uppsatsen kommer begreppet ”mutbrott” fortsättningsvis användas som 

samlingsbeteckning för brotten bestickning och mutbrott. 

22 

Se dir. 2009:15 En modernare mutbrottslagstiftning och en kod för beslutspåverkan inom näringslivet, s. 1. 

23 

Se SOU 2010:38 Mutbrott, s. 208. 

24 

Se Ds 2010:25 Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet, s. 1 och 9. 

18

2.3 Vad är whistleblowing och varför är det viktigt för 

mutbrottsbekämpningen? 

Begreppet whistleblower saknar precis som korruption officiell definition, men beskrivs 

relativt samstämmigt av organisationer världen över. Organisationen för ekonomiskt 

samarbete och utveckling (OECD) definierar whistleblowing som “a means to promote 

accountability by encouraging the disclosure of information about misconduct and possibly 

corruption while protecting the whistleblower against retaliation.” 25 TI definierar begreppet 

som “the disclosure of information about a perceived wrongdoing in an organisation, or the 

risk thereof, to individuals or entities believed to be able to effect action”. 26 

Europarådet motiverar sitt engagemang i korruptionsbekämpningen med att whistleblowing är 

viktigt eftersom det kan användas som ett verktyg för att öka ansvarsskyldigheten och stärka 

kampen mot korruption och misshushållning både i den privata och i den offentliga sektorn. 27 

Europarådets Gruppen av stater mot korruption (GRECO) uttrycker att lagar eller sedvänjor 

(eng. practices) som uppmuntrar personer att ifrågasätta eller utmana korruption de ser eller 

misstänker på sin arbetsplats kan vara värdefulla medel i kampen mot korruption. 28 

Korruption och mutbrott florerar vanligtvis där sannolikheten att avslöjas är låg. Att ha ett 

fungerande whistleblowerskydd uppmuntrar angivare att blåsa i visslan, vilket markant ökar 

chansen för avslöjande. 29 Enligt GRECO upptäcks dessutom sällan brotten om ingen blåser i 

25 Se OECD, ”Key terminology” (2010-09-24), 

http://www.oecd.org/document/10/0,3343,en_21571361_44258691_44879818_1_1_1_1,00.html 

26 Se Transparancy International, ”The need for whistleblower protection – Definition of Whistleblowing” 

(2010-10-01), 

http://www.transparency.org/global_priorities/other_thematic_issues/towards_greater_protection_of_whistleblo 

wers/the_need_for_whistleblower_protection 

27 Se Resolution 1729 (2010) The protection of ”whistle-blowers”, artikel 1. 

28 Se Council of Europe, “GRECO’s Seventh General Activity Report (2006) adopted at GRECO’s 32nd Plenary 

Meeting” (2010-12-03), s. 10, 

http://www.coe.int/t/dghl/monitoring/greco/documents/2007/Greco(2007)1_act.rep06_EN.pdf 

29 Se Drew, Kristine, “Whistle blowing and Corruption: An Initial and Comparative Review”, 2003 (2010-11- 

29), s. 6, http://www.u4.no/document/literature/drew2002whistleblowing-and-corruption.pdf Se även Davies, 

Michael N., “Whistleblowing” i Vickne, François, Heimann, Fritz (ed.), Fighting Corruption. A Corporate 

19

visslan. 30 Även i doktrinen sägs att whistleblowing kan spela en kritisk roll i avslöjandet av 

missbruk. 31 Den världsomspännande revisionsbyrån KPMG avslöjar därtill i en undersökning 

att inte mindre än 25 % av alla händelser av bedrägligt beteende som upptäckts fördes fram 

till ljuset tack vare ett whistleblowingssystem som införts av företaget. .32 Whistleblowing är 

alltså ett av de främsta sätten för ett företag att att upptäcka ett bedrägligt beteende. 

Practices Manual. 2 uppl., 2003, International Chamber of Commerce ICC Publishing S.A., Paris, s. 153. 

30 Se GRECO (2006), s. 10. 

31 Se t.ex. Davies, Michael N. (2003), s. 153. 

32 Se KPMG Forensic, ”Profile of a Fraudster”, Survey, 2007 (2010-12-05), s. 26, 

http://www.kpmg.co.uk/pubs/ProfileofaFraudsterSurvey(web).pdf 

20

3 Nationella rättsliga regler för skydd av whistleblowers 

I den svenska rättsordningen finns dels ett grundlagsskydd som säkerställer whistleblowers 

rätten att vissla, dels straffrättsliga skyddsregler som fördömer våldsanvändning och 

förföljelse. Därutöver finns arbetsrättsliga lagar och rättsgrundsatser som förhindrar en 

arbetsgivare från att utöva repressalier mot en anställd som visslar. I det här kapitlet 

diskuteras de svenska rättsreglernas och rättsgrundsatsernas effektivitet i förhållande till att 

skydda whistleblowers. I nästa kapitel diskuteras samma fråga med utgångspunkt i 

internationella och europeiska instrument. 

3.1 Grundlagsskydd 

3.1.1 Yttrandefrihet och meddelarfrihet 

I regeringsformens (RF) andra kapitel regleras grundläggande fri- och rättigheter. Av 2 kap. 1 

§ 1 p. RF framgår att var och en, således även whistleblowers, gentemot det allmänna är 

tillförsäkrad yttrandefrihet, det vill säga frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt 

meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Det står också envar fritt att 

meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst (med de undantag som framgår 

nedan) för offentliggörande i tryck – så kallad meddelarfrihet, se 1 kap. 1 § 3 st 

tryckfrihetsförordningen (TF). I 1 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) finns 

motsvarande bestämmelser för bild- och ljudmedier. 33 

Begränsningar i yttrandefriheten 

Yttrandefriheten får, i den utsträckning som medges i 2 kap. 21-24 §§ RF, begränsas genom 

lag (eller annan författning, om det först bemyndigats genom lag och om det rör ett fall som 

anges i 8 kap. 5 § RF eller fråga om förbud att röja sådant som någon fått kännedom om i 

33 Av 2 kap. 1 § 2 st RF framgår att för tryckfrihet och ”motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och 

i vissa liknande överföringar, offentliga uppspelningar ur en databas samt filmer, videogram, ljudupptagningar 

och andra tekniska upptagningar” gäller det som är föreskrivet i TF och YGL. 

21

allmän tjänst eller under utövande av tjänsteplikt), se 2 kap. 20 § 1 st 1 p. RF och 2 kap. 20 § 

2 st RF. 34 En begränsning som vid en första anblick kan tänkas vara av relevans för 

whistleblowers är 2 kap. 23 § 1 st RF som tillåter inskränkningar av friheten att yttra sig i 

näringsverksamhet. Tolkas detta stadgande efter ordalagen innebär det nämligen att den som 

yttrar sig i näringsverksamhet, oavsett yttrandets innehåll och syfte, i och med yttrandet 

förlorar sin rätt till grundlagsskyddad yttrandefrihet. 35 Det här är givetvis olyckligt inte bara 

eftersom det är motsägelsefullt utan också för att det vore oacceptabelt med en sådan 

vittgående begränsning av yttrandefriheten. 36 Vid närmare undersökning visar det sig dock att 

denna begränsning inte är avsedd för en sådan vid tolkning, utan främst avser begränsning 

och reglering av kommersiell reklam. 37 Anledningen till varför detta inte uttryckts explicit i 

lagtexten är för att utredaren, även om han ansåg det önskvärt att uttömmande ange 

ändamålen för vilka begränsningar som får ske, ansett att det inte varit möjligt eftersom det 

varit ”praktiskt taget ogörligt att få en tillfredsställande överblick över behovet av legitima 

yttrandefrihetsbegränsningar nu och i framtiden”. 38 Detta uttalande torde emellertid innebära 

att inskränkningar av yttrandefriheten i näringsverksamhet nu eller senare i framtiden är 

möjliga, vilket kan utgöra en fara. Visserligen sägs att inskränkningarna ska vara ”legitima” 

men vad som avses med detta lämnas osagt. Detta skulle kunna innebära en fara för 

whistleblowers, eftersom tolkningen av näringslivsundantaget härmed skulle kunna urholkas 

till att få den innebörd att yttranden i näringsverksamhet de facto förlorar täckning av skyddet 

i grundlagen. För att komma tillrätta med detta skulle en inskränkning eller ett klargörande 

kunna införas i bestämmelsen. 

Utöver begränsning av friheten att yttra sig i näringsverksamhet medger också 2 kap. 23 § 1 st 

RF begränsning av yttrandefriheten med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän 

34 Av 2 kap. 21 § RF framgår under vilka förutsättningar sådana begränsningar får ske (bland annat får 

begränsningarna aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet). 

35 För liknande analys, se prop. 1975/76:209 Om ändring i regeringsformen, s. 107. 

36 Ibid. 

37 Se prop. 1975/76:209, s. 107, 109 f. och 155. 

38 Se a. prop. s. 108. 

22

ordning och säkerhet, enskildas anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och 

beivrandet av brott. 39 Genom det här undantaget, närmare bestämt till följd av ordalydelsen 

”enskildas anseende” och ”privatlivets helgd”, kan whistleblowers bli bestraffade för bland 

annat ett oriktigt utlämnande av hemlig handling eller för att uppsåtligt åsidosatt kvalificerad 

sekretess (däribland sekretess inom sjukvården och socialtjänsten). Det här innebär en 

begränsning av whistleblowing inom den offentliga sektorn (och i viss omfattning även inom 

den privata sektorn, till exempel för vissa anställda vid ett privatsjukhus). Denna begränsning 

är dock inget som uppsatsen kommer att beröra vidare, eftersom de uppgifter som omfattas av 

kvalificerad sekretess (typiskt sett sjukjournaler) inte är aktuella för whistleblowing vid 

mutbrott. Även i de fall en sådan uppgift skulle vara aktuell för en whistleblowingsituation, 

måste sekretessen ändå anses väga tyngre än yttrandefriheten. Det kan därför inte anses 

motiverat, och än mindre lämpligt, att undanröja undantaget för yttrandefrihet i uppgifter som 

rör enskildas anseende och privatlivets helgd. 

Utöver dessa begränsningar finns som följd av det så kallade repressalieförbudet (se kapitel 

3.1.2 nedan) inga möjligheter för det allmänna att ingripa mot en utövare av yttrandefriheten, 

vare sig straffrättsligt eller genom disciplinära åtgärder. 

3.1.2 Meddelarskydd 

Meddelarskyddet innebär att den som utövat sin yttrandefrihet eller meddelarfrihet skyddas 

genom att denne tillförsäkras rätt till anonymitet samt i offentliganställdas fall genom ett 

förbud för dennes arbetsgivare att efterforska vem som lämnat uppgifterna och ett förbud för 

arbetsgivaren att utöva repressalier mot uppgiftslämnaren. 

Till följd av anonymitetsskyddet är de som tar del av tillkomsten, utgivningen eller 

spridningen av en framställning som omfattas av TF eller YGL skyldiga att skydda 

meddelarens identitet om inte den till vars förmån tystnadsplikten gäller har samtyckt till att 

39 Motsvarande bestämmelser finns i 7 kap. 3 § TF och 5 kap. 3 § YGL. 

23

hans eller hennes identitet röjs, se 2 kap. 3 § 1-2 st YGL samt 3 kap. 3 § 1-2 st TF. Den som 

uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot denna tystnadsplikt döms till böter eller fängelse i 

högst ett år, se 2 kap. 5 § 1 st YGL och 3 kap. 5 § 1 st TF. 

Myndigheter och andra offentliga organ får inte heller forska efter identiteten hos en sådan 

meddelare som omfattas av rätten till anonymitet, om det inte finns stöd för annat i 

grundlagen, se 2 kap. 4 § 1-2 st YGL och 3 kap. 4 § 1-2 st TF. Uppsåtlig efterforskning i strid 

med förbudet straffas enligt 2 kap. 5 § 2 st YGL och 3 kap. 5 § 2 st TF med böter eller 

fängelse i högst ett år. 40 

Efterforskningsskyddet syftar till att förhindra arbetsgivaren från att undersöka vem som 

spridit uppgifter till media. Detta hindrar i förlängningen arbetsgivaren från att utsätta 

meddelaren för repressalier. Det finns också ett lagstadgat skydd mot repressalier i 2 kap. 5 § 

3 st YGL och 3 kap. 5 § 3 st TF, som ådömer uppsåtligt ingripande i form av avskedande, 

uppsägning, meddelande av disciplinpåföljd eller liknande, till böter eller fängelse i högst ett 

år. 

I realiteten innebär detta att enbart offentliganställda whistleblowers är tillförsäkrade 

meddelarskydd, eftersom RF och YGL uttryckligen stadgar att skyddet gäller gentemot ”det 

allmänna” och TF att skyddet gäller mot ”myndighet eller annat allmänt organ”. Det här 

innebär bland annat att privata arbetsgivare utan hinder kan efterforska vem av de anställda 

som har vänt sig till media. För att tillförsäkra även privatanställda samma skydd har en 

utredning föreslagit en lag om skydd för privatanställdas yttrandefrihet. 41 Genom en motion 

(motion 2001/02:A224 ”Yttrandefrihet och medbestämmande”) föreslogs att riksdagen skulle 

tillkännage att promemorian skulle ligga till grund för en proposition, men utskottet avstyrkte 

motionen med hänvisning till pågående beredningsarbete (det åberopade beredningsarbetet 

40 

För fördjupande kommentar, se Justitiekanslerns beslut 2010-10-06, dnr 6274-10-31, 6317-10-31 och 6344- 

10-31, s.1. 

41 

Se Ds 2001:9 Yttrandefrihet för privatanställda, s. 7. 

24

avsåg Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1999/2000:AU5 ”Lönebildning och arbetsrätt”). 42 

Betänkandet mynnade så småningom ut i en proposition (prop. 1999/2000:32 Lönebildning 

för full sysselsättning). Propositionen behandlar dock inte frågan om yttrandefrihet för 

privatanställda, vilket är otillfredsställande eftersom behovet av en särskilt lag om skydd för 

privatanställdas yttrandefrihet därmed aldrig utretts. Vidare diskussioner om detta lagförslag 

följer i kapitel 7 nedan, under rubriken ”Tidigare lagförslag om skydd för privatanställdas 

yttrandefrihet”. 

3.2 Straffrättsliga skyddsregler 

Det är möjligt att repressalier mot en whistleblower skulle kunna betecknas som misshandel 

(3 kap. 5 § BrB), olaga hot (4 kap. 5 § BrB), förtal (5 kap. 1 § BrB) eller till och med olaga 

frihetsberövande (4 kap. 2 § BrB). Den tänkbara gärningsmannen skulle i de här fallen kunna 

vara en arbetskamrat eller någon ur allmänheten (kanske en aktieinnehavare eller till och med 

bestickaren) som inte accepterar att whistleblowern angivit förekomsten av ett (misstänkt) 

mutbrott. Reglerna bestraffar redan utförda brott genom att ålägga straffpåföljder och verkar 

därför inte som förebyggande skyddsregler. Däremot har reglerna i många fall 

allmänpreventiv och individualpreventiv effekt, det vill säga de kan avskräcka både 

allmänheten och den enskilda gärningsmannen från att utföra brottet (igen). 

En whistleblower som uppträder i domstol skyddas också genom brottsbalkens bestämmelser 

om övergrepp i rättssak. Det innebär att den som med hot eller våld angriper whistleblowern 

för att denne gjort en anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller vid förhör avgett utsaga hos 

en domstol eller hos en myndighet eller för att hindra denne från en sådan åtgärd, döms till 

böter eller fängelse i högst fyra år, se 17 kap. 10 § 1 st 1 meningen BrB. Detsamma gäller den 

som genom någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller som med 

hot om en sådan gärning angriper whistleblowern för att denne avlagt vittnesmål eller vid 

42 Se Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2001/02:AU6, s. 7, 24, 38 och 43. 

25

förhör hos en myndighet avgett utsaga, eller för att hindra denne från en sådan åtgärd, se 17 

kap. 10 § 1 st 2 meningen BrB. Om straffet är grovt döms till fängelse i lägst två år och högst 

åtta år, se 17 kap. 10 § 3 st BrB. 

De straffrättsliga bestämmelserna erbjuder i och för sig ett tillfredsställande skydd för 

whistleblowers genom att erbjuda vedergällning mot gärningsmännen (vilket torde stärka 

whistleblowerns förtroende för rättsväsendet samt sända ut en signal till allmänheten om att 

ett sådant beteende inte accepteras) men bör ändå uppmärksammas i en större utsträckning, 

till exempel genom en hänvisning i en särskild lag om skydd för whistleblowers. På så sätt 

framhävs ytterligare att övergrepp mot whistleblowers är ett oacceptabelt beteende som kan 

utgöra en straffbar handling. 

3.3 Arbetsrättsliga regler och rättsgrundsatser 

3.3.1 Lojalitetsplikt och kritikrätt 

En arbetstagare är ofta direkt genom anställningsavtalet skyldig att vara lojal mot sin 

arbetsgivare. I Värö Bruk-målet (AD 1994:79), som är både uppmärksammat och principiellt 

viktigt, 43 gör domstolen följande inledande ställningstagande ”[e]n sedan länge dominerande 

uppfattning är att det i ett anställningsförhållande krävs av arbetstagaren att denne är lojal mot 

arbetsgivaren och att detta lojalitetskrav ingår som ett led i anställningsavtalet”. 44 I Skägg & 

Lockar Lars Berg (AD 1993 nr 18) fastställde domstolen att med lojalitetsplikt ”avses att 

arbetstagaren inte får vidta åtgärder som är ägnade att skada eller på annat sätt försvåra 

arbetsgivarens verksamhet”. Domstolen kom vidare fram till att vilka krav som är rimliga att 

43 Se bl.a. Glavå, Mats, Arbetsrätt, Studentlitteratur, Lund, 2001, s. 381. 

44 Se AD 1994:79, under rubriken ”Lojalitetskravet”. Se även under rubriken ”Tystnadsplikt”, tredje stycket, där 

domstolen konstaterar att en allmän uppfattning är att det även utan uttrycklig reglering i avtal föreligger en 

tystnadsplikt som har sin grund i den allmänna lojalitetsplikt som anses vara förenad med ett 

anställningsförhållande. (Här hänvisar domstolen även vidare till Fahlbeck, Reinhold, Företagshemligheter, 

konkurrensklausuler och yttrandefrihet: kommentar m. m. till lagen 1990 om skydd för företagshemligheter, 

Norstedts juridik, 1992, Stockholm, s. 58.) 

26

ställa varierar beroende av bland annat förhållandena inom branschen, den aktuella 

verksamhetens beskaffenhet, arbetsuppgifternas art, arbetstagarens ställning i företaget och 

om arbetstagaren på något sätt äventyrat arbetsgivarens kundrelationer. 45 

En arbetstagare som bryter mot lojalitetsplikten kan drabbas av olika påföljder eller 

sanktioner. Uppsägning är den vanligaste påföljden men om arbetstagaren handlat grovt 

åsidosättande kan det också bli aktuellt med avsked. Arbetstagaren kan även bli 

skadeståndsskyldig mot arbetsgivaren i vissa fall. 46 Även andra påföljder, till exempel 

straffrättsliga såsom 20 kap. 3 § BrB om brott mot tystnadsplikt och 10 kap. 5 § BrB om 

trolöshet mot huvudman, kan bli aktuellt. För en whistleblower skulle konsekvenserna av ett 

avslöjande således kunna bli uppsägning eller avsked till följd av illojalitet eller till och med 

skadeståndskyldighet eller straffrättsliga sanktioner. 

Det är förstås viktigt att bibehålla möjligheterna för en arbetsgivare att kunna applicera dessa 

rättsliga åtgärder mot en anställd om de är motiverade. Samtidigt är det av skyddsvärde att se 

till att reglerna inte används för att bestraffa en whistleblower. I rättsfallet AD 2003 nr 51 

avskedade arbetsgivaren en anställd med hänvisning till illojalitet efter att den anställde, som 

var en kommunal hälsoskyddsinspektör, hade anmält arbetsgivaren (en myndighet) till 

åklagare och arbetsmiljöinspektion. Arbetsgivaren hävdade att dennes verksamhet försvårats 

efter att förtroendet för organisationen fallerat genom anmälningen. Domstolen kom fram till 

att avskedandet skulle ogiltigförklaras. Genom detta rättsfall skulle slutsatsen kunna dras att 

det alltid måste anses oacceptabelt att en arbetsgivare avskedar en anställd enkom för att 

denne har visslat. Försiktighet måste dock iakttas vid ett sådant påstående. I rättsfallet 

utesluter domstolen nämligen inte att annat kan gälla för privatanställda eftersom de har ett 

svagare yttrandefrihetsskydd än offentliganställda. 47 Av detta framkommer således att det kan 

45 Se AD 1993 nr 18 under rubriken ”Avskedandefrågan”. 

46 Se Källström, Kent och Malmberg, Jonas, Anställningsförhållandet. Inledning till den individuella 

arbetsrätten. Iustus Förlag AB, 2 uppl., Uppsala, 2009, s. 244. 

47 Se AD 2003 nr 51, s. 16 samt Holmberg, Erik och Stjernqvist, Nils, Grundlagarna med tillhörande 

författningar, Norstedts juridik, s.l. 1980, s. 62. 

27

finnas en skillnad mellan privat och offentligt anställda när det gäller rätten att yttra sig utan 

att för den delen straffas för brott mot lojalitetsplikten. 

Arbetstagare har också en vidsträckt rätt att kritisera sin arbetsgivare. I AD 1982 nr 110 

framhölls att arbetstagarens (och den fackliga organisationens) rätt att kritisera och ifrågasätta 

arbetsgivarens handlande följer redan av den medborgerliga yttrandefriheten. Av bland annat 

AD 1986 nr 95 framgår att det självfallet också finns gränser för arbetstagarens kritikrätt. 48 

Där uttalar domstolen att de förpliktelser som följer av anställningsavtalet inte innebär något 

avgörande hinder för en arbetstagare att hos behörig myndighet påtala missförhållanden som 

råder i arbetsgivarens verksamhet. Vidare sägs att en anmälan till myndighet emellertid kan 

ske under sådana förhållanden eller på sådant sätt att handlandet måste anses innebära att 

arbetstagaren åsidosätter den lojalitet som han är skyldig att visa arbetsgivaren. I sådant fall 

kan arbetstagaren givetvis också allvarligt rubba förutsättningarna för fortsatt samarbete i 

anställningsförhållandet. 

Så länge en anställd kritiserar sin arbetsgivare under sådana förhållanden eller på sådant sätt 

att det inte kan anses åsidosätta lojalitetsplikten, får arbetsgivaren alltså inte bestraffa 

arbetstagaren. Om kritiken däremot sker exempelvis av illvilja och i ond tro, eller om den sker 

på ett annat olämpligt sätt, kan arbetsgivaren använda detta som ett skäl till uppsägning eller 

avskedande. Begränsningarna av rätten att kritisera får anses uppfylla sitt goda syfte utan att 

för den delen motverka whistleblowing. Problematiken ligger i reglerna om lojalitetsplikten, 

eftersom reglerna inte omfattar privatanställda i samma utsträckning som offentliganställda. 

Genom att utvidga YGL till att omfatta även privatanställda elimineras problemet. En annan 

lösning skulle kunna vara att införa en bestämmelse om att även privatanställda omfattas av 

skydd för yttrandefriheten i en särskild lag (ett sådant förslag lämnades också i Ds 2001:9 

men förlaget nådde aldrig längre än till promemoriastadiet, se kapitel 3.1.2). 

48 Se även t.ex. AD 1994 nr 79. 

28

3.3.2 Anställningsskydd 

Lag (1982:80) om anställningsskydd (LAS) reglerar skydd av både offentlig- och 

privatanställda arbetstagares anställning, se 1 § 1 st LAS. 49 Lagen kräver att en uppsägning 

från arbetsgivarens sida ska vara sakligt grundad, det vill säga det ska inte kunna anses skäligt 

att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig, se 7 § 1-2 st LAS. 

Vidare kräver lagen att avskedande enbart får ske om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina 

åligganden mot arbetsgivaren, se 18 § 1 st LAS. 

Det här bör innebära att en arbetstagare skyddas mot uppsägning och avsked som sker enbart 

på grund av att arbetstagaren har angett ett misstänkt mutbrott begånget på arbetsplatsen, om 

angivandet har skett i god tro. Det bör nämligen inte kunna anses som att arbetstagaren genom 

ett sådant handlade grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren (jämför med 

lojalitetsplikten och kritikrätten i kap. 3.3.1 ovan). Det bör inte heller kunna anses som 

oskäligt att arbetsgivaren erbjuder arbetstagaren ett annat arbete hos sig om det till följd av 

whistleblowing uppstått spänningar mellan den visslande och hans eller hennes 

arbetskollegor. Lagen kan därför sägas ge whistleblowers visst skydd men skulle kunna göras 

än mer effektiv om den innehöll ett uttryckligt förbud om uppsägning och avsked av 

whistleblowers enbart på grund av whistleblowing som skett i god tro. 

3.3.3 Arbetsmiljöskydd 

Arbetsgivaren har enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölag (1977:1160) ett ansvar att vidta alla 

åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa och olycksfall. 50 Här 

inbegrips endast culpahändelser, varför denna reglering inte blir relevant för frågan om 

49 Reglerna är dock undantagna personer i företagsledande ställning, arbetstagare som hör till arbetsgivarens 

familj, arbetstagare som är anställda för arbetet i arbetsgivarens hushåll och arbetstagare som är anställda med 

särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller i utvecklingsanställning, se 1 § 2 st 1-4 p. LAS. 

50 Arbetsmiljöverket har också gett ut föreskrifter och allmänna råd om våld och hot i arbetsmiljön (AFS 1993:2) 

men denna omfattar bara yttre hot som träffar en arbetstagare på grund av arbetets natur, t.ex. en särskilt utsatt 

yrkesgrupp såsom banktjänstemän och anställda inom socialtjänsten (s. 6). 

29

whistleblowerskydd. Dessa händelser omfattar ju inte medveten bestraffning av 

whistleblowern och kan därför inte anses utgöra repressalier. 

3.3.4 Företagshemligheter 

Lag (1990:409) om skydd för företagshemligheter (FHL) syftar till att skydda information i 

olika former av betydelse för en näringsidkare i konkurrenshänseende. 51 Lagen gäller endast 

obehöriga angrepp på företagshemligheter. Det innebär att behöriga angrepp, det vill säga då 

någon anskaffar, utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare för att 

offentliggöra eller inför en myndighet eller annat behörigt organ avslöja något som skäligen 

kan misstänkas utgöra brott, på vilket fängelse kan följa, eller som kan anses utgöra annat 

allvarligt missförhållande i näringsidkarens rörelse, undantas från lagen, se 2 § 1-2 st FHL. 

Eftersom mutbrott är en gärning på vilket fängelse kan följa (se 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § 

BrB) innebär det att obehörigt angrepp enligt FHL inte är kan åberopas då en whistleblower 

anger ett misstänkt mutbrott. 

51 Se Glavå (2001), s. 384. 

30

3.4 Konklusion 

Efterforskningsskyddet och repressalieförbudet utgör tillfredsställande lösningar för 

offentliganställda whistleblowers. Genom att lagföra arbetsgivare som efterforskar vem som 

lämnat ut ett uppgift till media samt bestraffar uppgiftslämnaren sänder lagstiftaren ut tydliga 

signaler om att detta är ett icke önskvärt beteende och att samhället tar allvarligt på brott som 

begås mot whistleblowers. Det avskräcker från illegalt handlande samtidigt som det stärker 

allmänhetens förtroende för att rättsväsendet skulle ingripa om brott begås mot en 

uppgiftslämnare. I förlängningen torde detta medverka till att en whistleblower vågar vissla. 

Nackdelen med skydden är att de inte omfattar privatanställda. Även inom arbetsrätten är 

reglerna olika beroende på om whistleblowern är privatanställd eller offentliganställd. Brott 

mot lojalitetsplikten aktualiseras nämligen lättare för privatanställda, eftersom de har ett 

svagare yttrandefrihetsskydd. För att tillförsäkra även privatanställda rätt till anonymitet, 

skydd mot repressalier och en mer omfattande yttrandefrihet krävs därför ytterligare åtgärder. 

Dessa skulle kunna vara att utvidga skyddsomfattningen i YGL så att den omfattar också 

privatanställda, eller genom att införa en specifik lag om skydd för privatanställdas 

yttrandefrihet. Eftersom ett förslag om det senare alternativet redan lämnats (Ds 2001:9) bör 

riksdagen inledningsvis ta ställning till det. Införandet om en lag om skydd för whistleblowers 

är ett annat alternativ. Denna lag bör utöver föregående även innehålla hänvisningar till 

relevant strafflagstiftning, för att på så vis ytterligare sätta fokus på att whistleblowing är 

viktigt och skyddsvärt och att övergrepp mot whistleblowers kan utgöra straffbara handlingar. 

Utöver detta bör formuleringen i RF ses över, då den kan komma att tolkas så att 

yttrandefrihet undantas i fall som rör yttranden i näringsverksamhet. Genom att införa ett 

förtydligande eller en inskränkning i lagtexten kan problemet lösas. 

31

4 Europeiska och internationella instrument för skydd av 

whistleblowers 

Sverige är genom sitt medlemskap i Förenta nationerna (FN), Europarådet och Europeiska 

unionen samt genom andra bilaterala förpliktelser och traktat skyldigt att efterleva vissa 

internationella och europeiska normer. Vissa av dessa stipulerar att Sverige måste 

implementera regler av en viss typ och innehåll. Inom området whistleblowing vid mutbrott är 

följande europeiska och internationella instrument de mest relevanta. 

4.1 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna 

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 12 december 2007 

har genom artikel 6.1 i fördraget om Europeiska unionen (FEU) tillerkänts samma rättsliga 

värde som FEU och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Detta innebär att 

stadgan, liksom de båda fördragen, har företräde framför nationell rätt. 52 Stadgan och 

fördragen är en del av Lissabonfördraget som trädde i kraft den 1 december 2009. 

Lissabonfördraget är juridiskt bindande med vertikal direkt effekt, vilket innebär att fördraget 

kan åberopas av en individ inför både nationell myndighet och domstolar i medlemsstaterna. 53 

Eftersom medlemsstaterna är skyldiga att följa och tillämpa unionsrätten är det möjligt att 

stämma Sverige i tingsrätt om det bryter mot Lissabonfördraget. Det går också att som 

privatperson begära skadestånd direkt från Justitiekanslern vid en sådan situation. 54 

52 Principen om europarättens företräde framför nationell rätt fastställdes i mål 6/64 Costa mot ENEL (REG 

1964, s. 585; svensk specialutgåva, volym 1). Europarättens företräde har också tydligt erkänts av Högsta 

domstolen genom NJA 2002 s. 75 samt klargörs i lag (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till 

Europeiska unionen. 

53 Se Bernitz, Ulf och Källgren, Anders, Europarättens grunder, 3 uppl., 2007, Nordstedts juridik AB, Vällingby, 

s. 77 samt EU-upplysningen, ”Direkt effekt - vertikal och horisontell” (2011-01-07), http://euupplysningen.se/Lagar-och-regler/Om-EU-ratten/Direkt-effekt-inom-EG-ratten/Vertikal-direkt-effekt/ 

54 Se EU-upplysningen, ”Enskildas rätt till skadestånd” (2011-01-07), http://eu-upplysningen.se/Lagar-och- 

regler/Rattigheter/Enskildas-ratt-till-skadestand/ 

32

I artikel 11.1 i stadgan regleras yttrandefrihet. Där står att var och en har rätt till yttrandefrihet 

och att den rätten innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar 

utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. 

Följden av detta är att en whistleblower har rätt att kräva ut skadestånd i fall då dennes 

yttrandefrihet begränsats, samtidigt som det motiverar staten att se över sin lagstiftning. En 

situation då skadeståndskrav kan tänkas aktualiseras är då en privatanställd whistleblower 

genom otillräckliga lagregler inte får samma skydd som en offentliganställd whistleblower. 

Eftersom det i stadgan står att ”var och en” har rätt till yttrandefrihet skulle en sådan 

inskränkning kunna innebära brott mot unionsrätten. 

4.2 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna 

och de grundläggande friheterna 

Europarådet är en från EU fristående organisation som syftar till att utveckla demokratiska 

principer för skydd av individer genom hela Europa. Målsättningen är att skapa ett 

gemensamt demokratiskt och rättsligt område genom hela kontinenten, som säkerställer 

respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen (eng. rule of law). 

Europarådets viktigaste dokument är Europeiska konventionen av 1950 om skydd för de 

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) som Sverige ratificerade 

den 11 januari 1952. 55 Den 3 september 1953 trädde konventionen i kraft. Sverige har också 

inkorporerat konventionen som nationell lagstiftning genom lag (1994:1219) om den 

europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de 

grundläggande friheterna. 

55 Se SÖ 1952:35. Förarbetet till godkännandet är prop. 1951 nr 165 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen 

angående godkännande av Sveriges anslutning till Europarådets kovention angående skydd för de mänskliga 

rättigheterna och de grundläggande friheterna; given Stockholm slott den 2 mars 1951. 

33

I artikel 1 i konventionen regleras att de fördragsslutande parterna ska garantera var och en, 

av de som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter som konventionens 

artiklar 2-18 anger. I konventionens artikel 10 regleras yttrandefrihet. Av artikel 10 p. 1 

framgår att var och en har rätt till åsiktsfrihet och att sprida och ta emot uppgifter och tankar 

utan offentlig myndighets inblandning. Av artikel 10 p. 2 tillkommer dock begränsningar i den 

här rätten genom formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som ”är 

föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till statens 

säkerhet, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av 

oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral eller för annans goda namn och rykte eller 

rättigheter”. Syftet med inskränkningarna måste vara att förhindra att ”förtroliga 

underrättelser” sprids eller att upprätthålla domstolars auktoritet och opartiskhet. I 

konventionens artikel 13 regleras att var och en, vars rättigheter som regleras av konventionen 

har kränkts, ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet. I artikel 

34 framgår att Den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och de fundamentala 

friheterna (fortsättningsvis Europadomstolen) får ta emot klagomål från enskilda personer 

som påstår sig ha utsatts för en sådan kränkning. I artikel 35 regleras när ett mål i en sådan 

sak får tas till prövning. Där sägs att alla nationella rättsmedel först måste ha uttömts, att 

klagomålet inte får vara anonymt eller väsentligen innefatta samma omständigheter som redan 

prövats av domstolen. Europadomstolen ska vidare avvisa alla klagomål som den anser vara 

oförenlig med konventionens bestämmelser, uppenbart ogrundade, utgör ett missbruk av 

rätten att klaga eller som den inte anser sig behörig att pröva. 

Detta skulle kunna innebära att en enskild som anser sina rättigheter enligt konventionen 

blivit kränkta, exempelvis att samma privatanställda whistleblower som exemplet ovan inte 

får utöva sin yttrandefrihet i samma omfattning som en offentliganställd, kan framföra ett 

klagomål inför Europadomstolen. En notering av de begränsningar som uppräknas i artikel 10 

p. 2 bör dock göras. Där framgår som sagt att undantag får göras i rätten till yttrandefrihet 

genom formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag. 

34

Förutsättningen är bland annat att begränsningarna är nödvändiga med hänsyn till skydd för 

annans goda namn eller rykte. Det skulle kunna tänkas att dessa undantag motsvarar de som 

diskuteras i avsnittet om illojalitet och kritikrätt ovan (kapitel 3.3.1), det vill säga att 

yttrandefriheten skulle kunna skada en arbetsgivares verksamhet. I sådant fall är undantaget 

motiverat och då kan inte heller whistleblowern framföra klagomålet för Europadomstolen – 

inget brott har ju begåtts! 

4.3 Europarådets civilrättsliga konvention mot korruption och 

Europarådets straffrättsliga konvention mot korruption 

Europarådets civilrättsliga konvention mot korruption (ETS 174) och Europarådets 

straffrättsliga konvention mot korruption (ETS 173) är två andra viktiga dokument. De 

förpliktar staterna att bland annat ge rättsligt skydd åt whistleblowers som anmäler misstankar 

om korruption. 

Europarådets civilrättsliga konvention mot korruption 

Den civilrättsliga konventionens artikel 9 föreskriver att konventionsstaterna ska se till att 

arbetstagare åtnjuter ett lämpligt skydd mot oberättigade påföljder, om de haft skälig 

anledning att misstänka korruption hos sin arbetsgivare och i god tro anmält detta till ansvarig 

person eller myndighet. 

Enligt förarbetena till godkännandet av konventionerna (prop. 2003/04:70 Europarådets 

straffrättsliga konvention om korruption, m.m.) ansåg regeringen att svensk rätt uppfyllde 

åtagandena i den civilrättsliga konventionen och att ett tillträde till den därför inte krävde 

några lagändringar. 56 Den nationella rätt som åberopades motsvara kraven i artikel 9 var 7 § 

och 18 § LAS, 2 § LFH och på arbetsrättsområdet gällande rättsgrundsatser samt 

grundlagsskyddet för yttrandefrihet och meddelarskydd. 57 

56 Se prop. 2003/04:70 Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, m.m., s. 41. 

57 Se a. prop. s. 47. 

35

I 7 § LAS framgår att en uppsägning från arbetsgivarens sida ska vara sakligt grundad och i 

18 § föreskrivs att ett avskedande bara får ske om arbetsgivare grovt åsidosatt sina åligganden 

gentemot arbetsgivaren. Utöver förevarande lagregler i LAS hänvisade regeringen också till 

att det genom praxis fastslagits att omplaceringar av personliga skäl kan underkastas rättslig 

prövning och att det vid en sådan prövning krävs att objektivt godtagbara skäl föreligger för 

att åtgärden ska anses sakligt grundad. 58 Regeringen hänvisade också till den allmänna 

rättsgrundsatsen ”god sed på arbetsmarknaden” som upprätthålls genom Arbetsdomstolens 

praxis och som innebär att arbetsledningsrätten inte kan utövas otillbörligt och i strid mot god 

sed. Rättsgrundsatsen innebär exempelvis att en omplacering som strider mot god sed kan 

angripas med rättsliga medel, trots att omplaceringen inte fått så ingripande verkningar att den 

innebär ett skiljande från tjänsten. 59 FHL ger näringsidkare skydd mot obehöriga angrepp på 

företagshemligheter. Enligt 2 § anses det inte vara ett obehörigt angrepp att någon anskaffar, 

utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare för att offentliggöra eller inför 

en myndighet eller annat behörigt organ avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra 

brott, på vilket fängelse kan följa, eller som kan anses utgöra annat allvarligt missförhållande i 

näringsidkarens rörelse. I grundlagarna skyddas var och en som utövar sin yttrande- och 

meddelarfrihet mot ingripanden från det allmänna. Skyddet omfattar rätt till anonymitet, 

efterforskningsförbud och skydd mot repressalier. Regeringen framhöll att det emellertid inte 

fanns något motsvarande skydd för privatanställda men att det hade övervägts i 

departementspromemorian Ds 2001:9. Promemorian var dock för tillfället av promemorians 

författande föremål för beredning i Regeringskansliet, varför inget vidare kunde sägas om 

densamma. 60 

Vad gäller de åberopade nationella lagreglerna kan inte anses att LAS uppfyller 

konventionens krav om skydd mot oberättigade påföljder eftersom reglerna inte omfattar 

58 Se a. prop. s. 47. Här hänvisar regeringen också till AD 1978 nr 89 (den s.k. bastubadardomen). 

59 Ibid. 

60 Se a. prop. s. 48. 

36

privatanställda i samma utsträckning de gör offentliganställda. Denna brist på konformitet bör 

givetvis åtgärdas, exempelvis genom att utvidga YGL till att omfatta även privatanställda 

alternativt genom att införa en bestämmelse om att även privatanställda omfattas av 

yttrandefrihetsskyddet i en särskild lag om skydd för whistleblowers. Det är därför olyckligt 

att riksdagen inte inväntade beslut i ärendet Ds 2001:9 innan de fattade beslut om 

konventionerna, alternativt hade regeringen i promemorian kunnat kommentera att reglerna 

bör ses över igen efter att beslut fattats om förslaget i Ds 2001:9. 

Europarådets straffrättsliga konvention mot korruption 

Den straffrättsliga konventionens artikel 22 förpliktar medlemsstater att tillhandahålla 

effektivt och lämpligt skydd för whistleblowers i sina nationella lagar. 

Regeringen ansåg att svensk rätt i huvudsak uppfyllde åtagandena i konventionen. 61 Vad gäller 

artikel 22 anförde regeringen att Sverige sedan länge sett mycket allvarligt på försök att 

sabotera brottsutredningar och rättegångar genom att påverka bevispersoner genom hot eller 

våld. Vidare anfördes att det finns ett antal metoder för att skydda hotade personer, till 

exempel genom spärrmarkering eller kvarskrivning inom folkbokföringen eller genom 

personskydd genom polismyndighetens försorg. Trots detta bedömde regeringen att det fanns 

behov av ytterligare åtgärder för att skydda bevispersoner och framhöll att en pågående 

utredning på regeringens uppdrag (dir. 2001:107 Skydd av bevispersoner m.fl.) undersökt 

frågan. Utredningen hade för tidpunkten av propositionens författande lämnat sitt 

slutbetänkande (SOU 2004:1 Ett nationellt program om personsäkerhet) och stod inför 

remissbehandling. Regeringen beslöt med bakgrund av dåvarande lagstiftning och med 

beaktande av den pågående utredningen att det inte fanns något behov av ytterligare åtgärder 

med anledning av kraven som ställs i konventionen. 62 

61 Se a. prop. s. 13. 

62 Se a. prop. s. 25. 

37

Att regeringen kom fram till att lagstiftningen inte behövde skärpas är anmärkningsvärt, 

eftersom de i utredningen antytt att den dåvarande lagstiftningen inte nådde upp till 

konventionens krav. Förslagsvis hade regeringen kunnat invänta beslut i ärendet SOU 2004:1, 

alternativ hade de kunnat förorda att reglerna borde ses över en andra gång efter det att beslut 

fattats i förevarande ärende. Konsekvensen av att detta inte gjordes kan ha medfört att dagens 

lagstiftning inte uppfyller konventionens krav. En utredning som klargör om så är fallet bör 

därför genomföras. 

4.4 Europarådets resolution 1729 (2010) The protection of ”whistle- 

blowers” och Europarådets rekommendation 1916 (2010) Protection 

of “whistle-blowers” 

Europarådet antog den 29 april 2010 resolution 1729 (2010) The protection of ”whistle- 

blowers” som preciserar de krav som bör ställas på skyddet för whistleblowers. I resolutionen 

uttrycker Europarådet vikten av whisteblowing som ett verktyg för att öka tillförlitligheten 

och att stärka kampen mot korruption och dålig management, både i privat och offentlig 

sektor (se p. 1). Med hänsyn till resolutionen antog Europarådet samma dag rekommendation 

1916 (2010) Protection of ”whistle-blowers”, där rådet bland annat rekommenderar 

ministerkommittén att författa riktlinjer för whistleblowerskydd med ledning av resolutionen 

samt att inbjuda medlems- och observeringsländer av Europarådet att undersöka sin befintliga 

whistleblowerskyddslagstiftning och dess implementering i syfte att se om den är i 

konformitet med dessa riktlinjer. 63 Även om Sverige inte är skyldigt att följa vare sig 

resolutionen eller rekommendationen, eftersom de till sin natur inte är bindande dokument, 

kan det ändå vara motiverat att utreda om det nationella skyddet lever upp till dessa. 64 Det 

63 Europarådet rekommenderar också ministerkommittén att överväga att upprätta en ramkonvention om 

whistleblowersskydd. Rådet inbjuder vidare ministerkommittén att instruera Europarådets generalsekreterare att 

organisera en europeisk konferens angående whistleblowerskydd och att upprätta ett förslag om en stark intern 

whistleblowingmekanisk som täcker hela Europarådet och alla dess partiella överenskommelser. Det skulle vara 

intressant att utreda hur en sådan ramkonvention skulle kunna se ut men det faller utanför uppsatsens syfte. 

64 Angående att rekommendationer inte är bindande dokument, se Herzfeld Olsson, Petra, Facklig 

föreningsfrihet som mänsklig rättighet, Iustus Förlag AB, s.l. 2003, s. 64 f. 

38

som anmodas i resolutionen och rekommendationen skulle nämligen kunna verka som en bra 

lösning på den otillräckliga lagstiftning som presenteras i kapitel 4.3. För en vidareutveckling 

av denna diskussion se kapitel 7 under ”Närmare om innehållet i den föreslagna 

whistleblowerskyddslagen”. 

4.5 OECD Guidelines for Multinational Enterprises 

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är en internationell 

organisation som arbetar för samarbete mellan industriella länder med demokrati och 

marknadsekonomi. OECD:s målsättning är att främja den ekonomiska och sociala välfärden 

runt om i världen. För att uppnå detta tillhandahåller OECD ett forum där regeringar kan dela 

med sig av sina erfarenheter och tillsammans hitta lösningar till vanliga problem. En annan 

viktig del av OECD:s arbete är att ta fram internationella standarder och riktlinjer. 65 

En av dessa är OECD Guidelines for Multinational Enterprises. Detta instrument anmodar 

företag att inte straffa de som rapporterar misstänkta handlingar. 66 Riktlinjerna riktar sig till 

multinationella företag och tillhandahåller frivilliga principer och standarder för ansvarsfull 

affärsetik. Syftet är att säkerställa att företagen drivs i harmoni med regeringspolicyer, att 

stärka grunden för ömsesidigt förtroende mellan företagen och de samhällen de verkar i, att 

hjälpa till att förbättra det utländska investeringsklimatet samt att öka bidraget till hållbar 

utveckling. 67 

I riktlinjernas andra avsnitt, under rubriken ”General Policies”, föreskrivs att företag ska avstå 

från diskriminerande eller disciplinära åtgärder mot anställda som lämnar seriösa rapporter 

om händelser som strider mot lag, OECD:s riktlinjer eller företagets policy till ledningen eller 

65 Se OECD, ”About OECD – Our mission” (2011-01-07), 

http://www.oecd.org/pages/0,3417,en_36734052_36734103_1_1_1_1_1,00.html 

66 Se OECD Guidelines for Multinational Enterprises (2010-11-29), 

http://www.oecd.org/dataoecd/56/36/1922428.pdf 

67 Se riktlinjerna, s. 9 p. 1. 

39

annat lämpligt organ eller till behörig myndighet. 68 Detta innebär att företag inte bör bestraffa 

en whistleblower. Även om riktlinjerna hade varit bindande hade det dock inte varit möjligt 

att beivra ett handlande som strider mot dessa. OECD kan nämligen endast uttrycka ett 

missnöje om en stat inte följer vad de åtagit sig genom riktlinjerna. Dessa riktlinjer kan därför 

sägas bara skydda whistleblowers till viss del. 

4.6 Förenta nationernas konvention mot korruption 

Förenta nationernas konvention mot korruption (UNCAC) antogs den 31 oktober 2003 av 

Förenta nationernas generalförsamling. Sverige undertecknade konventionen den 9 december 

2003 och den 7 juni 2007 beslutade regeringen att ratificera konventionen. 69 

I artikel 33 i UNCAC regleras whistleblowerskydd under benämningen ”protection of 

reporting persons”. Där framgår att alla medlemsstater ska överväga att i sin nationella 

rättsordning införliva lämpliga åtgärder för att tillhandahålla skydd mot orättvis behandling av 

en person som i god tro och på rimliga grunder till behöriga myndigheter anmäler 

omständigheter rörande gärningar som straffbeläggs i enlighet med konventionen (det vill 

säga bland annat mutbrott, se artikel 16). 

I förarbeten till ratificeringen av konventionen ansåg regeringen att dåvarande svensk rätt 

uppfyllde kraven i konventionen. Regeringen hänvisade till att tillräckligt skydd i enlighet 

med artikel 33 fanns i de svenska reglerna om övergrepp i rättssak (som skyddar anmälaren 

mot hot, våld och trakasserier). Utöver detta hänvisades också till den grundlagsskyddade 

yttrandefriheten för offentliganställda som tillförsäkrade dem anonymitet och 

efterforskningsskydd (repressalieförbudet var inte infört vid detta tillfälle). Vidare anfördes att 

reglerna om sekretess under förundersökning reglerade att namnet på anmälaren normalt ska 

68 Se riktlinjerna, s. 14, p. 9. 

69 Se Ds 2005:38, s. 11. 

40

skyddas under förundersökningen. 70 Regeringen påtalade dock att de arbetsrättsliga reglerna, 

som beredde en anmälare skydd mot ingripanden från arbetsgivares sida, kunde diskuteras. 

Snart kom regeringen emellertid fram till att reglerna i LAS medförde en liten risk att en 

anmälare skulle förlora sitt arbete eller utsättas för annan orättvis behandling från 

arbetsgivaren, enbart till följd av en anmälan om korruption. Dessutom hänvisades till den 

bedömning som gjordes i samband med införandet av Europarådets civilrättsliga konvention 

om korruption, där regeringen kom fram till att de lagregler och den praxis som fanns 

uppfyllde kraven på skydd (prop. 2003/04:70, s. 47). Regeringen ansåg att det inte fanns 

något skäl att göra någon annan bedömning nu än då. 71 

Det kan noteras att regeringen, genom sin hänvisning till att offentliganställda genom sin 

grundlagsskyddade yttrandefrihet tillförsäkras anonymitet och efterforskningsskydd indirekt 

visar att problemet med att privatanställda inte omfattas av detta skydd är en faktor också i 

frågan om svensk rätts konformitet med UNCAC. Även med beaktande av UNCAC är alltså 

ett utvidgat skydd för privatanställdas yttrandefrihet påkallat. 

4.7 Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga 

rättigheterna 

Förenta nationernas allmänna förklaring (10 december 1948) om de mänskliga rättigheterna 

är inte ett bindande juridiskt instrument men har ändå accepterats som internationell 

sedvanerätt och vissa artiklar har till och med uppnått status av jus cogens, det vill säga 

tvingande rätt. 72 Det finns därför anledning för Sverige att efterleva detta instrument. 

I förklaringens artikel 19 återfinns rätten till åsiktsfrihet och yttrandefrihet, som uppges 

innefatta en rätt för var och en att utan ingripande hysa åsikter samt ta emot och sprida 

70 

Se Ds 2005:38, s. 104. 

71 

Se a.a. s. 105. 

72 

Se SOU 2006:22 En sammanhållen diskrimineringslagstiftning, Del 1, s. 143 f. 

41

information. Även här regleras alltså rätten till yttrandefrihet för var och en, varför skillnaden 

mellan skyddet för privatanställda och offentliganställda whistleblowers återigen medför ett 

problem. 

4.8 Internationella arbetsorganisationens konvention nr 158 

Internationella arbetsorganisationen (ILO) är en internationell organisation med ansvar för att 

författa och kontrollera internationella arbetsstandarder. ILO är det enda FN-organet som 

genom ett trepartsavtal för samman regeringsrepresentanter, arbetsgivare och arbetstagare till 

att gemensamt skapa policyer och program. ILO är upphovsman till ett antal instrument, 

bland annat ILO-konventionen nr 158 om uppsägning av anställningsavtal på arbetsgivarens 

initiativ, vilken ratificerades av Sverige år 1983 och trädde i kraft den 23 november 1985. 73 

I konventionens artikel 5 c) förbjuds bland annat uppsägning (eng. termination) av en 

arbetstagare som inlämnar ett klagomål eller deltar i ett förfarande mot en arbetsgivare som 

inbegriper påstådd överträdelse av lag eller förordning eller som vänt sig till behörig 

myndighet. Syftet med bestämmelsen är att arbetstagare ska ha rätt att ange ett 

missförhållande som råder på arbetsplatsen. Undantagna är dock sådana anmälningar som 

grundas på brott mot lojalitetsplikten (se kapitel 3.3.1 ovan). 74 

Av artikel 1 framgår att bestämmelserna i konventionen ska genomföras genom lag eller 

annan förordning i den mån det inte sker genom kollektivavtal, skiljedom eller domstolsbeslut 

eller på annat sätt som överensstämmer med nationell praxis. I svensk rätt har 7 § lag 

(1982:80) om anställningsskydd (LAS) ansetts uppfylla artikel 5 (se kapitel 3.3.2 angående 

den närmare innebörden av lagrummet). 75 Reglerna i LAS är tillfredsställande i och för sig, 

men skulle kunna göras än mer effektiva om de innehöll ett uttryckligt förbud om uppsägning 

73 

Se prop. 1982/83:124 med anledning av beslut som har fattats av internationella arbetskonferensen vid dess 

sextioåttonde möte. 

74 

Se Ds 2002:56 Hållfast arbetsrätt för ett föränderligt arbetsliv, s. 316 f. 

75 Se prop. 1982/83:124, s. 5 ff. 

42

av en whistleblower från arbetsgivarens sida, som grundas enbart på att den anställde har 

visslat. 


Att som stat utöva repressalier mot whistleblowers kan strida mot internationella och 

europeiska instrument och rättsakter. Omvänt innebär detta att whistleblowers genom dessa 

instrument är tillförsäkrade ett omfattande skydd mot att staten begränsar deras rätt att blåsa i 

visslan. Ett exempel på en sådan begränsning skulle kunna vara att en offentlig arbetsgivare 

utövar repressalier mot en arbetstagare för att denne har visslat (det vill säga utövat sin 

yttrandefrihet). 

Sverige har genom sin nationella lagstiftning ansett sig uppfylla de krav akterna ställer. Om så 

verkligen är fallet är dock tveksamt. En utredning bör därför vidtas för att undersöka den 

svenska konformiteten med dessa akter. Det kan också vara motiverat att särskilt undersöka 

om svensk rätt bör ändras med ledning av Europarådets icke-bindande rekommendationer om 

whistleblowerskydd, eftersom dessa regler kan fungera som en modell för ett svenskt skydd 

för whistleblowers. Genom att se till att svensk rätt är likvärdig med den europeiska och 

internationella rätten skulle säkerställas att whistleblowers skyddas från repressalier av olika 

slag samt åtnjuta ett tillfredsställande straffrättsligt skydd, vilket i förlängningen borde leda 

till att anställda i en större utsträckning skulle våga vissla. Sverige kan dock inte utsättas för 

någon bestraffning om det inte följer sina åtaganden. 

43

5 Näringslivets självreglering av skydd för whistleblowers 

I detta kapitel diskuteras självreglering av skydd för whistleblowers som ett komplement eller 

alternativ till lagstiftning. Inledningsvis följer en förklaring av vad självreglering generellt är. 

Efter det följer en redogörelse för den sjävlreglering som i dag finns kring 

whistleblowerskydd. 

5.1 Allmänt om självreglering 

Det som kännetecknar en självreglering är att de organisationer som deltar i den själva styr 

och övervakar medlemmarnas verksamhet och vid behov verkställer sanktioner. Till sin natur 

påminner således självreglering om juridisk reglering. 76 I denna uppsats avses med 

självreglering de regler som näringslivet frivilligt skapat för att reglera och övervaka 

företagens verksamhet. 

Självregleringens grundläggande värde ligger i näringslivets förmåga att skapa, förstärka och 

bevara allmänhetens tillit och förtroende för det näringsliv som utformat reglerna och därmed 

även marknaden. Genom att tillämpa en ansvarsfull självreglering visar näringslivet att de 

svarar mot sina samhälleliga åtaganden och kan då få lagstiftarens förtroende att självreglera 

en fråga som annars skulle regleras helt genom lagstiftning. Självreglering är för näringslivet 

ett sätt att vårda både näringslivets, branschens och det enskilda företagets renommé och 

anseende. 

En stark fördel med självreglering är att självreglerade koder, policys och andra former av 

regleringar, till skillnad från lagstiftning, fortlöpande kan utvecklas i enlighet med 

samhälleliga, tekniska och ekonomiska förändringar och subjektens preferenser och behov. 

Det går helt enkelt snabbare att göra ändringar i självreglerade dokument än i lagtext när 

76 Se Corporate Governance Finland, “Om självreglering” (2010-11-29), 

http://www.cgfinland.fi/content/view/30/62/lang,se/ 

44

sådana är behövliga. Dessutom kan självreglerade regler skrivas på ett lättare språk än det 

traditionella författningsspråket och vara mer detaljerade än lagstiftning, vilket är en fördel 

när reglerna är avsedda att användas och förstås direkt av företag och allmänheten. 77 

Inom näringslivet finns flera organisationer som har till syfte att främja företag och branschers 

intressen i samband med bland annat lagstiftningsprocesser och tillhandahålla alternativ till 

lagstiftning. Genom riktlinjer, regler och policys uppmuntras dessa organisationers företag att 

inrätta egna policys eller riktlinjer (så kallade ”uppförandekoder”, på engelska ”Codes of 

Conducts”) med bestämmelser. Dessa kan till exempel syfta till att förhindra mutbrott. Bland 

de mest inflytelserika organisationerna som utvecklar sådana riktlinjer, regler och policys 

inom området för anti-korruption finns Internationella handelskammaren (ICC) 78 och 

Institutet Mot Mutor (IMM) 79 . ICC har, till skillnad från IMM, även utarbetat riktlinjer som 

omfattar bestämmelser om och till skydd för whistleblowers. 

5.2 ICC:s riktlinjer för whistleblowing 

ICC:s riktlinjer för whistleblowing heter på engelska ICC Guidelines on Whistleblowing och 

uppmuntrar företag att etablera whistleblowersystem inom sin egen organisation och som en 

integrerad del av företagets integritetsprogram. Systemen ska vara anpassade efter företaget 

storlek och resurser. 80 

Ett sådant whistleblowersystem bör enligt riktlinjerna ha som målsättning att: 

77 För liknande analys, se SOU 2010:38, s. 93. 

78 ICC, ”näringslivets världsorganisation”, företräder en öppen internationell handel genom att hjälpa 

företagssammanslutningar att möta de motgångar och möjligheter som globaliseringen medför. ICC:s huvudsyfte 

är att främja ekonomisk frihet, fri handel och fri konkurrens, verka för harmonisering och förenkling av regler 

och rutiner i internationella handel, självreglering genom uppförandekoder som sätter etiska standarder samt lösa 

kommersiella tvister genom medling och skiljedom. 

79 IMM är en ideell näringslivsorganisation och är underorganisation till Svenskt Näringsliv (”företagens 

företrädare i Sverige”). Svenskt Näringsliv arbetar med opinionsbildning och kunskapsspridning samt att 

utveckla och ta fram konkreta förslag för att skapa ett bättre klimat för företagsamheten. 

80 Se ICC Guidelines on Whistleblowing, artikel B. 1) på s. 4. 

45

a) under full anonymitet ta emot och besvara alla rimliga förfrågningar om råd och 

vägledning rörande affärsetiska frågor och andra etiska bekymmer som lyfts fram av 

de anställda i företaget och av deras dotterbolag eller koncernbolag, men även, till den 

del det är möjligt, av koncernens anställda, leverantörer och kunder, och att 

b) i ett så tidigt skede som möjligt ta emot och hantera rapporter, av samma kategorier av 

personer, som lämnats om någon som helst faktisk eller misstänkt förekomst av ett 

brott av tillämpliga lagar och regleringar eller företagets uppförandekod, vilket 

allvarligt kan skada företaget eller koncernen om inga korrigerande åtgärder företas. 81 

Syftet med riktlinjerna är att möjliggöra för samtlig personal att utan rädsla för repressalier 

kunna rapportera allvarliga händelser. För att säkerställa detta anmodar riktlinjerna att 

whistleblowerns anställning, lön och karriärmöjligheter bör skyddas av företaget under en 

lämplig tidsperiod efter det att den anställde visslat. Riktlinjerna anmodar också företagen att 

tillförsäkra whistleblowern konfidentionalitet av den data som avslöjats genom angivandet. 

Sådan data kan vara föremålet för lagöverträdelsen men även whistleblowerns identitet. 82 

Riktlinjerna förordar också att företagen förordnar högt uppsatt personal med odiskutabelt 

anseende och med betydande arbetslivserfarenhet att ansvara för förvaltningen (eng. 

management) och administrationen av deras whistleblowingenheter eller ombudsservice. 

Denna personal ska ges en extensiv autonomi inom företaget samt åläggas rapportera till den 

högsta möjliga nivån inom organisationen. Som del av detta arrangemang får ett företag utse 

en extern firma som specialiserar sig i att mottaga och hantera whistleblowerrapporter. En 

sådan firma ska vara oberoende, av oklanderligt rykte och ska kunna erbjuda lämpliga 

garantier för professionalism och sekretess. 83 

81 Se a.a. artikel B. 2) i-ii på s. 5. 

82 Se a.a. artikel B. 8) på s. 6. 


46

Riktlinjerna förordar vidare att det är upp till varje enskilt företag att definiera den typ av 

kommunikationskanal den vill bruka i whistleblowingsyfte: muntlig eller skriftlig 

kommunikation, telefonbaserad kommunikation (av typen avgiftsfria hjälplinjer eller 

telejourer) eller datorbaserad kommunikation (intranät) eller något annat medel som företaget 

anser är adekvat. 84 

Riktlinjerna anger också att varje enskilt företag självt får besluta om rapportering inom 

whistleblowersystemet ska vara obligatoriskt eller frivilligt. Riktlinjerna tillåter dessutom 

företaget att självt besluta om rapporteringen ska kunna göras på anonym eller icke-anonym 

basis. Dessa beslut ska tas mot bakgrund av tillämpliga lagar i det land i vilket 

whistleblowingsystemet kommer sättas i bruk. Vid beslutet får företaget beakta sin kulturella 

miljö, likväl som problem relaterade till skyddet av privatliv och risken för orättvis 

rapportering. 85 

Riktlinjerna anger vidare att alla whistleblowingrapporter ska omsorgsfullt uppmärksammas, 

noteras och undersökas. Företagets whistleblowingenhet ska utreda rapporterna och sedan 

vidarebefordra dem, under strikta sekretessgarantier, till lämplig(a) person(er) eller enheter 

inom företaget. Så snart som möjligt bör huvudresultaten av undersökningen bli lämpligt 

kommunicerad med whistleblowern. Personen vars beteende rapporterats, bör också 

informeras om huvuddragen av det pågående förfarandet för att därefter beredas tillfälle att 

försvara sig. En rapport ska dock inte utredas om den sannolikt har lämnats i ond tro, det vill 

säga om rapporten anses behandla en fabricerad händelse. Då ska whistleblowern genast bli 

underrättad om misstanken och rapporten ska lämnas utan avseende. Dessutom kan 

disciplinär åtgärd då bli aktuell. 86 




47

Ett problem med ICC:s riktlinjer är att whistleblowerns anonymitet inte kan garanteras, 

eftersom riktlinjerna anger att valet mellan anonymitet eller inte ligger hos det enskilda 

företaget. Det kan därför vara motiverat med lagstiftning på denna punkt som garanterar 

whistleblowers en anonymitetsskyddad kommunikationskanal (läs vidare under kapitel 6 

nedan). En annan lösning skulle givetvis kunna vara att ICC genom att införa ett krav om 

anonymitetsskydd i sina riktlinjer stärkte skyddet. Det här är dock inget lagstiftaren kan 

involveras i eftersom hela idén med självreglering då skulle urholkas. 


Med självreglering i denna uppsats avses då näringslivsorganisationer frivilligt skapar regler 

för att övervaka och styra sina medlemmar. Genom självreglering kan organisationen vårda 

näringslivets, branschens och det enskilda företagets anseende. En av de stora fördelarna med 

självreglering inom whistleblowingområdet är att reglerna kan svara för en föränderlig 

verklighet, eftersom de kan revideras snabbare och enklare än lagstiftning. Självreglerande 

whistleblowerregler kan också författas på ett mer tillgängligt språk och behöver inte heller 

vara lika generell som en lagstiftning, utan kan till exempel anpassas till förhållandena i en 

viss bransch eller en viss marknad. På så sätt blir de också mer lättförståeliga eftersom de kan 

innehålla mer preciserade regleringar än lagstiftningen. Faran med självreglering är att dagens 

självregleringsinstrument inte garanterar eller kräver att de kommunikationskanaler som 

används vid whistleblowing ska skydda visslarens anonymitet. Genom att införa en 

lagstiftning som kan säkerställa ett sådant skydd skulle säkerheten för whistleblowers höjas 

samtidigt som rädslan för att vissla skulle undanröjas. 

48

6 Anonyma kommunikationskanaler för whistleblowers 

Ovan diskuteras näringslivets (ICC:s) självregleringsskydd av whistleblowers i generella 

drag. Där framkommer bland annat att det finns rekommendationer om att inrätta 

kommunikationskanaler för whistleblowers. I det här avsnittet studeras förevarande 

bestämmelser om anonyma kommunikationskanaler för whistleblowers, både inom 

näringslivet och den offentliga sektorn. Anonymitet kan vara en avgörande faktor för att en 

whistleblower ska våga vissla, eftersom det medför ett indirekt skydd mot repressalier då 

arbets- eller uppdragsgivaren inte kan utöva påtryckningar mot någon enskild (eftersom det är 

okänt vem som visslat). 

6.1 Var finns reglerna om anonyma kommunikationskanaler? 

I 2005-års utgåva av Bekämpa utpressning och mutor: ICC:s uppförandekod och 

rekommendationer rekommenderar ICC att företag utarbetar anti-korruptionspolicys och 

koder som erbjuder anonymitetskyddade kanaler genom vilka anställda kan ta upp sin oro, 

söka råd och rapportera kränkningar utan att behöva frukta repressalier. 87 Även i den 

amerikanska lagstiftningen Sarbanes-Oxley Act of 2002 (SOX), som berör många svenska 

företag, finns krav på företag att upprätta anonyma kommunikationskanaler för 

whistleblowers. 88 

87 Se Bekämpa utpressning och mutor: ICC:s uppförandekod och rekommendationer, artikel 7. 

88 Lagen gäller även för utländska företag som är noterade på amerikanska börser som regleras av SEC, eller 

som har upplåningsprogram i USA under SEC:s tillsyn, se Artikel 29-gruppen för skydd av personuppgifter, WP 

117, ”Yttrande 1/2006 om tillämpningen av EU:s regler om uppgiftsskydd på interna system för 

uppgiftslämnande inom bokföring, intern bokföringskontroll, revision, bekämpande av mutor samt brottslighet 

inom bank- och finansväsen” (2010-12-25), s. 5, 

http://ec.europa.eu/justice/policies/privacy/docs/wpdocs/2006/wp117_sv.pdf 

49

6.2 Varför en anonym kommunikationskanal? 

Införandet av en anonym kommunikationskanal möjliggör för organisationen att internt 

hantera en situation innan, eller istället för att, en uppgift når ut i media. En fungerande 

kommunikationskanal kan också motverka att den anställde förmedlar kritik mot 

arbetsgivaren genom sociala medier, såsom bloggar eller nätmötesplatser (eng. communities), 

vilket visat sig vanligt förekommande i dag. 89 Publicitet kring ett felsteg kan allvarligt skada 

en organisations rykte och finansieringspotential och en sådan publicitet kan faktiskt även ha 

en liknande påverkan på andra organisationer inom samma sektor. 90 Det är därför förmånligt 

för hela branschsektorn att ett enskilt företag använder en anonym kommunikationskanal. För 

att whistleblowern ska avstå från att vissla externt krävs dock att alla rapporter till 

kommunikationskanalen blir omsorgsfullt uppmärksammade, noterade och undersökta samt 

att whistleblowern snabbt får feedback på vad som händer med undersökningen (se även 

kapitel 5.2). 

En anonym kommunikationskanal är också ett sätt för anställda (och i vissa fall utomstående 

affärskontakter) 91 att utan rädsla för repressalier anmäla olaglig verksamhet på arbetsplatsen. 

Genom att inrätta en anonym kommunikationskanal kan således överträdelser av företagets 

uppförandekod eller policy, samt lagöverträdelser, upptäckas och beivras. 92 

En ytterligare fördel med att bruka en anonym kommunikationskanal är att det medför gott 

renommé, genom att visa att företaget eller förvaltningen ser allvarligt på brottslig verksamhet 

och whistleblowers rätt till anonymitetsskydd. I synnerhet torde brukandet av en anonym 

kommunikationskanal förstärka kundernas, affärspartnernas och investerarnas respektive 

89 Se Attoff, Pia och Carlqvist, Jessica, Lag och avtal, ”Interna varningar bättre än offentligt 

bloggande” (2010-11-14), http://www.lag-avtal.se/administration/toppuffar/article128179.ece 

90 Se People in Aid, ”Policy Guide and Template – Whistleblowing”, 2002 (rev. 2008) (2010-09-16), s. 2, 

http://www.hapinternational.org/pool/files/whistleblowing-policy-guide-and-template.pdf 

91 Se t.ex. ABB, ”Anmälan via Hotline, webben eller post” (2010-12-08), 

http://www.abb.fr/cawp/seabb361/681dc90c33a8a2b8c12574de002cc604.aspx 

92 Se KPMG, ”Dåligt skydd för dem som avslöjar oegentligheter och brott” (2010-12-08), 

http://www.kpmg.se/pages/107073.html 

50

allmänhetens förtroende för organisationen då de som överväger att ägna sig åt illegal, 

olämplig eller oetisk verksamhet antas bli avskräckta av att veta att organisationen har en klar 

policy om whistleblowing och att organisationen är allvarlig i sitt hanterande av 

lagöverträdelser och oetiska handlanden. 93 

6.3 Förekomsten av anonyma kommunikationskanaler 

Flera företag inom näringslivet har infört en kommunikationskanal genom vilka deras 

anställda anonymt kan anmäla misstänkta eller konstaterade oegentligheter på arbetsplatsen, 

däribland mutbrott. 94 

Inom den offentliga sektorn har steget ännu inte tagits fullt ut men flera organ är på väg att 

inrätta anonyma kommunikationskanaler. Exempelvis har Styrelsen för internationellt 

utvecklingssamarbete (Sida) i regeringens regleringsbrev anmodats att skapa ett 

whistleblowersystem för att exponera korruption inom utvecklingssamarbetet. 95 

Utrikesdepartementet (UD) kommer också att skapa en funktion för whistleblowing rörande 

misstankar om oegentligheter för bland annat de delar av biståndet som departementet 

ansvarar för. 96 I Göteborg har kommunstyrelsen, bland annat efter mutbrottskandalen med 

Göteborg Energi (se kapitel 1.1), givit stadskansliet i uppdrag att ta fram en 

”mottagarfunktion”. Tanken är att underlätta för offentliganställda whistleblowers att vissla. 

93 Se People in Aid (2008), s. 2. 

94 Se t.ex. Röda korset, ”Process för att rapportera oegentligheter” (2010-12-08), http://www.redcross.se/omoss/styrning/whistle-blowing/ 

och ABB:s uppförandekod (2010-12-08), s. 20, 

http://www02.abb.com/global/seabb/seabb361.nsf/0/8b836561ab5a63ebc12574dc003fdf88/$file/ABBs+uppf 

%C3%B6randekod.pdf 

95 Det årliga regleringsbrev som Sida får av regeringen anger bl.a. vilka mål Sida ska uppnå med sin verksamhet 

samt hur mycket pengar myndigheten har till sitt förfogande och hur pengarna ska fördelas mellan myndighetens 

olika verksamheter. Att skapa ett whistleblowingsystem för att exponera korruption inom utvecklingssamarbete 

har ansetts motiverat eftersom ”[e]n aktiv korruptionsbekämpning kräver insatser som kan bidra till att komma 

till rätta med brist på insyn och ansvarsutkrävande”, se prop. 2010/11:1 Budgetpropositionen för 2011, s. 26. 

96 Se prop. 2010/11:1, s. 26. 

51

Förhoppningen är att de anställda på så sätt ska slippa känna sig osäkra eller obekväma att 

anmäla ett misstänkt mutbrott. 97 

6.4 Kommunikationskanaler och PUL – ett problem för den privata 

sektorn 

Ett stort problem med kommunikationskanaler för whistleblowers (oavsett om kanalerna 

används anonymt eller inte) är att det är förbjudet för andra än myndigheter att behandla 

personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, se 21 § personuppgiftslag 

(1998:204) (PUL). 98 Datainspektionen, som har till uppgift att verka för att behandlingen av 

personuppgifter inte leder till otillbörliga intrång i enskilda individers personliga integritet, 99 

kan dock meddela undantag från detta förbud, antingen genom särskilda beslut eller i 

generella föreskrifter (se 9 § förordning (2007:975) med instruktion för Datainspektionen 

samt 21 § 4 st PUL). Efter att under flera års tid ha beviljat undantag för ett stort antal 

ansökande bolag meddelade Datainspektionen år 2010 slutligen om en generell föreskrift 

(DIFS 2010:1 Föreskrifter om ändring av Datainspektionens föreskrifter (DIFS 1998:3) om 

undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter om 

lagöverträdelser m.m.) som medger att andra än myndigheter får behandla personuppgifter 

som avser personer i nyckelpositioner eller ledande ställning inom det egna bolaget eller 

koncernen, om det är sakligt motiverat att behandla uppgifterna i särskilt inrättade 

rapporteringskanaler för att utreda om personen ifråga varit delaktig i allvarliga oegentligheter 

som rör: 

a) bokföring, 

b) intern bokföringskontroll, 

97 

Se Smederöd, Carin, Göteborg stad, ”Göteborgs Stad får särskild mottagarfunktion för whistleblowers” (2010- 

11-20), 

http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/ovrigt,goteborgs_stad_far_sarskild_mottagarfunktion_for_wh 

istleblowers 

98 

Personuppgifter är all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i 

livet, se 3 § PUL. 

99 

Se 1 § förordning (2007:975) med instruktion för Datainspektionen. 

52

c) revision, 

d) bekämpande av mutor, 

e) brottslighet inom bank- och finansväsen, eller 

f) andra allvarliga oegentligheter som rör organisationens vitala intressen eller enskildas 

livs och hälsa. (Se 1 § f) PUL.) 

För behandling som rör andra typer av uppgifter än allvarliga oegentligheter eller som rör 

andra än personer i nyckelpositioner eller ledande ställning, krävs fortfarande tillstånd av 

Datainspektionen. Denna begränsning utgör ett problem för svenska företag som lyder under 

de amerikanska SOX-reglerna eftersom whistleblowing enligt dessa regler inte får vara 

begränsad. Det innebär också ett problem för företag som inom ramen för whistleblowing vill 

behandla andra typer av uppgifter än allvarliga oegentligheter eller uppgifter som rör andra än 

personer i nyckelpositioner eller ledande ställning. 100 Visserligen går det fortfarande att ansöka 

om undantag men Datainspektionen har uttalat att den kommer vara restriktiv i sitt 

medgivande av sådana. 101 Det här innebär att en kommunikationskanal inte får behandla 

mottagna uppgifter om ett misstänkt mutbrott begånget av annan än personer i ledande 

ställning. Detta är anmärkningsvärt eftersom det kan sänka whistleblowers förtroende för 

kommunikationskanalen om en angiven oegentlighet inte undersöks och utreds (jämför 

kapitel 5.2 ovan). 


En välfungerande kommunikationskanal för whistleblowers, som tillförsäkrar angivaren att 

uppgiften undersöks och utreds samt garanterar att de ansvariga för kanalen kan erbjuda 

angivaren kontinuerlig information om vad som händer med utredningen, är avgörande för att 

100 

Se sektion 806 i Sarbanes-Oxley Act of 2002. För liknande synpunkt se Kahn, Johan och Waltré, Jenni i 

Skydd och säkerhet, ”Ny föreskrift förenklar whistleblowing” (2010-11-29), 

http://skyddosakerhet.se/iuware.aspx?pageid=94552 

101 

Se Datainspektionen, ”Registrera brottsuppgifter” (2010-12-13), 

http://datainspektionen.se/personuppgiftsombud/samradsyttranden/Registrera-brottsuppgifter/ 

53

en whistleblower ska välja att vissla internt istället för att vissla via media eller inte vissla alls. 

Om whistleblowern därtill tillförsäkras anonymitet och på så sätt ett stärkt skydd mot 

repressalier, är chansen ännu större att denne vågar träda fram. 

En fara med självreglering av den nu diskuterade utformningen är att det enskilda företaget på 

egen hand kan besluta om deras kommunikationskanal ska kunna brukas anonymt eller inte. 

En tänkbar lösning på detta problem kan vara att införa ett lagstiftat minimiskydd som 

garanterar whistleblowers anonymitet när de visslar. Ett annat alternativ kan vara att 

näringslivsorganisationerna ändrar sina regler så att att de fordrar anonymitetsgaranti för 

whistleblowers när de framför en uppgift till en kommunikationskanal. 

Inom den privata sektorn kan uppgifterna som behandlas av en anonym kommunikationskanal 

ibland innebära ett problem. Om kommunikationen innehåller uppgifter om brott, eller 

personuppgifter som avser personer som inte innehar en ledande ställning eller en 

nyckelposition i organisationen, är det olagligt för andra organ än myndigheter att behandla 

uppgifterna enligt reglerna i PUL. Det här är problematiskt eftersom många svenska företag 

enligt amerikansk rätt är skyldiga att ha ett system som behandlar sådana uppgifter. Företag 

har därför fått välja mellan att bryta mot svensk eller amerikansk lag. För att försöka 

undanröja detta problem har en föreskrift som medger att andra än myndigheter får behandla 

sådana personuppgifter instiftats. Föreskriften medger dock inte undantag för uppgifter som 

rör andra än personer i nyckelpositioner, vilket är olyckligt eftersom även andra än dem kan 

begå mutbrott. 

54

7 Avslutande diskussion 

Behöver det svenska whistleblowerskyddet stärkas? 

En whistleblower riskerar att utsättas för repressalier av olika slag. Dessa kan ta sitt uttryck i 

uppsägning eller avsked, inställd befordran, utfrysning och åtal för att ha brutit mot 

anställningsavtal. I extrema fall kan whistleblowern till och med utsättas för förföljelse och 

misshandel. Det är därför viktigt att tillgodose whistleblowers behov av ett tillfredsställande 

skydd mot repressalier. Genom ett skydd för whistleblowers skapas reella möjligheter till 

vissling. På så sätt kan oegentligheter upptäckas och beivras. Detta leder till ökad konkurrens 

och stärker samhällets förtroende för både näringslivet och den offentliga sektorn. 

Den svenska regleringen till skydd för arbetstagare som whistleblowers är utspridd i ett flertal 

olika lagar. Denna spridning gör översikten svår och förståelsen för regleringen besvärlig. När 

samtliga skyddsregleringar läses tillsammans erbjuder de inte heller ett tillfredsställande 

skydd. Främst saknas regler som tillförsäkrar privatanställda efterforskningsskydd och skydd 

mot repressalier. Vidare bör den relevanta strafflagstiftningen på området uppmärksammas i 

en större utsträckning för att ytterligare framhäva att övergrepp mot whistleblowers är 

oacceptabelt. 

Utöver denna indirekta rättsliga reglering av skydd för whistleblowers finns också riktlinjer 

utformade av näringslivsorganisationen ICC. Riktlinjerna kräver att företag inrättar 

kommunikationskanaler genom vilka whistleblowers kan anmäla bland annat misstänka 

mutbrott. Nackdelen med instrumentet är att det inte ställer något krav på garantier för 

anonymitet för whistleblowern. Sammantaget riskerar detta otillräckliga skydd att avskräcka 

en arbetstagare från att våga ange ett misstänkt mutbrott, eftersom rädslan och risken för 

repressalier av olika slag består. Klart är således att det svenska whistleblowerskyddet 

behöver stärkas. 

55

Vad menas med ett stärkt whistleblowerskydd? 

Ett stärkt whistleblowerskydd vore en reglering som säkerställer skydd mot repressalier vid 

bona fide-angivande av misstanke om begånget mutbrott. Viktigt skulle alltså vara att skyddet 

endast omfattade angivelser som görs i god tro. På så sätt undviks att skyddet täcker in 

arbetstagare som anmäler en fiktiv händelse i syfte att ”hämnas” eller eljest utövar sin illvilja 

mot den till vilken anmälan riktas mot. Ett stärkt whistleblowerskydd skulle också omfatta ett 

krav på företag och offentliga organisationer att inrätta kommunikationskanaler genom vilka 

anställda kan anmäla misstänkta mutbrott. För att stärka whistleblowerskyddet skulle 

whistleblowern kunna lämna en uppgift anonymt till kommunikationskanalen. På så sätt 

skyddas uppgiftslämnaren indirekt från repressalier. Vidare skulle ett stärkt skydd också 

innefatta att privatanställda tillförsäkras samma skydd mot efterforskning och repressalier 

som offentliganställda om de väljer att vissla externt. 

Hur skulle en lagstiftning eller självreglering av ett stärkt skydd för whistleblowers kunna se 

ut? 

För att garantera ett stärkt whistleblowerskydd behöver lagstiftaren ge ett tydligt direktiv, utan 

att för den delen beröva näringslivet av sin självreglerandefunktion. Eftersom självreglering 

leder till ett bättre samarbete mellan stat och näringsliv vore det omotiverat att ta bort 

självregleringen. En önskvärd lösning skulle istället kunna vara att införa en hybrid mellan en 

minimiskyddande lagstiftning (nedan ”whistleblowerskyddslag”) och en mer täckande 

självreglering. Genom att införa en specifik whistleblowerskyddslag kan också den 

förevarande spridningen av lagreglerna åtgärdas utan att ändringar behöver göras i varje 

enskild lag. På så sätt blir bestämmelserna lättare att hitta och förstå. Genom självreglering 

kan skyddet för whistleblowers också få en vidare omfattning och en tydligare precisering än 

vad som skulle kunna vara möjligt genom enbart lagstiftning (eftersom sådan måste fattas 

kort och generell). Dessutom innebär självreglering att reglerna snabbt kan justeras om 

tekniken eller samhället förändras så att reglerna inte längre fungerar tillfredsställande. Inom 

näringslivet är det viktigt att snabbt kunna följa handelstrender och teknikutveckling, varför 

56

möjligheten att snabbt och enkelt förändra regelverk så att de matchar dessa förutsättningar är 

värdefullt. Självklart är det också av intresse för whistleblowers att reglerna lätt kan anpassas 

efter en föränderlig verklighet, exempelvis om en ny teknik kan erbjuda ett säkrare skydd av 

anonymitet vid vissling. 

En självreglerande kod för näringslivet 

Vid utformningen av whistleblowerskyddslagen med tillhörande självreglering skulle ledning 

kunna tas från betänkandet om mutbrott (SOU 2010:38), där en självreglerande kod i 

näringslivet föreslås som komplement till omarbetning av regler i Brottsbalken. Genom att 

införa en näringslivskod undviks den stora osäkerhet en helt autonom självreglering riskerar 

att medföra (exempelvis riskerar en autonom självreglering förekomsten av obefintligt 

anonymitetsskydd för whistleblowers som lämnar uppgifter till en kommunikationskanal, 

otillräckliga sanktioner då brott mot självregleringen förekommer samt avsaknaden av 

efterlevnadskontroll av reglerna). 

Precis här som i mutbrottsutredningen bör utarbetandet av självreglerandekoden företas av ett 

nära samarbete med representanter från näringslivet. På så vis kan näringslivet bistå 

lagstiftaren med sin sakkunnighet samtidigt som näringslivet kan påverka regleringen så att 

den utformas på ett ändamålsenligt sätt. Detta möjliggör för näringslivet att få ett bättre 

inflytande över hur korruptionen bekämpas och en chans att anpassa reglerna efter sina behov. 

Genom detta samarbete skulle koden sannolikt få en bättre effektivitet och 

verklighetsanknytning än vad som skulle vara möjligt om näringslivet inte konsulterades. 

Ytterligare en motivering till att konsultera näringslivet är att det tenderar att värdera sin frihet 

att avtala högt – lagregleras något som skulle kunna få likvärdigt resultat genom 

självreglering kan näringslivet därför bemöta regleringen med motvillighet. 

57

Förordning men ingen självreglering för den offentliga verksamheten 

För den offentliga verksamheten är självreglering inte möjligt. Det skulle vara rättsosäkert om 

varje organisation fick bestämma hur deras regleringar skulle se ut och ändra dem efterhand, 

eftersom det berövar de anställda förutsägbarhet. Genom att reglera bestämmelserna i en 

förordning tillförsäkras också samstämmigheten av regleringen mellan olika statliga organ. 

Förordningen bör innehålla bestämmelser om hur den offentliga sektorns 

kommunikationskanaler ska se ut och skötas samt att kanalerna ska tillförsäkra full 

anonymitet när en anställd lämnar en uppgift i dem. Skillnaden mellan den ovan föreslagna 

koden och en eventuell förordning skulle vara att förordningen var bindande. Det är 

emellertid ofrånkomligt eftersom syftet (det vill säga att motverka rättsosäkerheten i att olika 

statliga organ får bestämma själva) annars skulle motsträvas. 

Genom införandet av en förordning skulle whistleblowers anonymitet kunna säkerställas. En 

av anledningarna till att anställda visslar externt torde vara att de upplever att den interna 

kommunikationskanalen, om en sådan ens finns, fungerar otillfredsställande. Genom att 

inrätta en förordning som ställer krav på organisationernas interna kommunikationskanaler 

skulle anställda troligtvis blir mindre benägna att vissla i media. Detta är positivt eftersom 

publicitet kring ett misstänkt missförhållande allvarligt kan skada allmänhetens uppfattning 

och förtroende för organisationen. Som framgår av kapitel 2.1.1 kan ett skadat förtroende för 

den offentliga sektorn ha en starkt samhällsdemoraliserande effekt och i förlängningen leda 

till ett hot mot demokratin. Det får därför anses motiverat att införa en förordning som 

reglerar kraven på anonyma kommunikationskanaler för offentliganställda whistleblowers. 

Förutsättningen för möjligheten att införa en sådan förordning är dock att den är 

förvaltningsrättsligt möjlig och överensstämmande med resterande förvaltningsrättslig 

författning. 

58

Tidigare lagförslag om skydd för privatanställdas yttrandefrihet 

En av de största problemen med dagens lagstiftning är att den inte tillförsäkrar ett likadant 

skydd för privatanställda som för offentliganställda. Eftersom en lag om skydd för 

privatanställdas yttrandefrihet redan har föreslagits (Ds 2001:9) bör inledningsvis ett beslut 

fattas om denna lag. Är den tillfredsställande är det möjligt att den ovan föreslagna 

whistleblowerskyddslagen blir överflödig. 

Den i utredningen föreslagna lagen om skydd för privatanställdas yttrandefrihet tar sikte på att 

skydda arbetstagare hos andra arbetsgivare än myndigheter och andra allmänna organ som 

utnyttjar tryck- och yttrandefriheten enligt TF och YGL mot åtgärder från arbetsgivaren. 

Syftet med att införa lagen förklaras i utredningen vara att kunna erbjuda ett likvärdigt skydd 

för privatanställda som utnyttjar sin yttrandefrihet som för offentliganställda. Motiveringen är 

bland annat att myndigheter och andra allmänna organ inte får vidta någon åtgärd som medför 

negativa konsekvenser för en offentliganställd, till exempel uppsägning. Myndigheter och 

andra offentliga organ får inte heller efterforska meddelare som utnyttjat yttrande- och 

meddelarfriheten och inte heller träffa avtal om tystnadsplikt med sina anställda. Istället gäller 

offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (dåvarande sekretesslagen) som föreskriver att 

vissa kvalificerade tystnadsplikter ”tar över” meddelarfriheten. Detta jämförs med reglerna för 

privatanställda, som inte erbjuder någon motsvarighet till (dåvarande) sekretesslagen. Istället 

gäller en avtalsbaserad tystnadsplikt inom ramen för anställningsförhållandet som innebär att 

arbetstagarna inte får avslöja något som är ägnat att skada arbetsgivaren, utom när det är fråga 

om uppgifter om brott och allvarliga missförhållanden. Privata arbetsgivare får också 

efterforska meddelare och kan vidta ingripanden, till exempel uppsägning, för att anställda i 

strid med den avtalsbaserade tystnadsplikten utnyttjat yttrande- och meddelarfriheten. 102 

Den föreslagna lagen innehåller bland annat bestämmelser om att en arbetsgivare inte får 

ingripa mot en arbetstagare för att han eller hon har utnyttjat sin yttrandefrihet och att 

102 Ds 2001:9, s. 1. 

59

arbetsgivaren inte heller får efterforska vem som har utnyttjat denna yttrandefrihet. Lagen 

innehåller även regler om att en arbetsgivare som får kännedom om att en arbetstagare anser 

sig ha blivit utsatt för trakasserier på grund av att han eller hon har utnyttjat sin yttrandefrihet 

av en annan anställd måste utreda omständigheterna kring trakasserierna samt i 

förekommande fall vidta åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier. Om en arbetsgivare 

inte gör detta kan han eller hon enligt lagen också ådömas att utge skadestånd till 

arbetstagaren. Lagen innehåller vidare bestämmelser om straffpåföljd vid efterforskning i strid 

med lagen. Den föreslagna lagen får därmed anses utgöra en tillfredsställande lösning för att 

stärka skyddet för privatanställdas yttrandefrihet (exempelvis whistleblowers). Lagen erbjuder 

emellertid inte något minimiskydd i form av anonyma kommunikationskanaler för 

arbetstagare som visslar och utredaren har inte heller beaktat den viktiga självregleringen i 

lagstiftningsarbetet. Det skulle därför vara en bättre lösning att inrätta den ovan föreslagna 

whistleblowerskyddslagen med tillhörande näringslivskod. En vidare diskussion om 

innehållet i whistleblowerskyddslagen och den tillhörande koden förs nedan. Redan här kan 

dock sägas att vid utarbetande av delen av whistleblowerskyddslagen som omfattar 

privatanställdas yttrandefrihet skulle ledning kunna tas från förslaget om lagen om skydd för 

privatanställdas yttrandefrihet som det framförs i Ds 2001:9. 

Kan skydd för privatanställdas yttrandefrihet tillförsäkras genom en grundlagsändring? 

Vid diskussioner om skydd för privatanställdas yttrandefrihet bör också ställning tas till om 

ändringar kan och bör göras direkt i grundlagen, så att skyddet som erbjuds i samband med 

yttrandefriheten i YGL omfattar även privatanställda. 

Det finns vissa skäl som talar för en grundlagsreglering av skyddet för privatanställdas 

yttrandefrihet. Dessa är bland annat att yttrandefrihet är en viktig fråga som har anknytning 

till de grundläggande principerna för Sveriges samhällsskick och att en grundlagsreglering 

hindrar att justeringar sker utan noggrann förberedelse och övervägande. 103 De skäl som talar 

103 Se Ds 2001:9, s. 66. 

60

emot en grundlagsreglering får dock anses överväga de skäl som talar för en sådan. Enligt 

utredaren i Ds 2001:9 är dessa främst att skyddet bara gäller för vissa personer medan de 

rättigheter och skyldigheter som regleras genom grundlagarna ofta har ett bredare 

tillämpningsområde samt att tillämpningsområdet för den nya regleringen snabbt kan behöva 

anpassas efter förändringar i takt med näringslivets utveckling. 104 Sammanfattningsvis kan 

alltså sägas att en grundlagsändring vore en omotiverat stark åtgärd i nuläget, eftersom den 

föreslagna whistleblowerskyddslagen bör kunna erbjuda ett tillräcklig skydd. 

Närmare om innehållet i den föreslagna whistleblowerskyddslagen 

En viktig grundsten i whistleblowerskyddslagen bör vara att den täcker både privat och 

offentlig sektor. Detta skulle kunna säkerställas genom att införa en ordalydelse om att 

privatanställda är tillförsäkrade samma yttrandefrihetsskydd som offentliganställda så som 

skyddet uttrycks i grundlagarna. Det skulle alltså innebära att privatanställda åtnjöt samma 

skydd mot efterforskning och repressalier som offentliganställda. Vid utformningen av 

privatanställdas yttrandefrihetsskydd skulle ledning kunna tas från lagförslaget i Ds 2001:9 

vilket bland annat föreslår att en arbetsgivare som ingriper mot en arbetstagare för att han 

eller hon har utnyttjat sin yttrandefrihet kan ådömas straffpåföljd. 

Lagen bör vidare innehålla regler som rör whistleblowers ställning inom arbetsrätten (skydd 

mot orättvis uppsägning och andra anställningsrelaterade bestraffningar), straff- och 

processrätten (angående brott mot sekretess och företagshemligheter samt rätten till 

vittnesskydd) och mediarätten (rätt till källskydd, skydd mot repressalier och efterforskning 

vid utövande av yttrandefrihet). Detta kan lösas genom att i lagen infoga en hänvisning till 

relevant strafflagstiftning, arbetsrättslig lagstiftning, grundlagarna och till den berörda straff- 

och processrätten. 

104 Ibid. 

61

Vad gäller den mer specifika ordalydelsen i lagen kan stor ledning tas av Europarådets 

resolution 1729 (2010) The protection of ”whistle-blowers”. Nedan presenteras förslag på 

ordalydelser som har inspirerats av resolutionens innehåll. 

Först och främst bör lagen innehålla en definition av det skyddade avslöjandet. Det skulle 

kunna uttryckas som att en arbetsgivare inte får ingripa mot en arbetstagare för att han eller 

hon har utnyttjat sin yttrandefrihet i syfte att anmäla eller till en intern kommunikationskanal 

rapportera en uppgift om ett misstänkt mutbrott begånget inom organisationen. Genom denna 

ordalydelse förklaras att företag och statliga organ ska instifta en intern 

kommunikationskanal. Givetvis bör detta framföras än mer tydligt i en specifik paragraf om 

interna kommunikationskanaler. I en sådan paragraf bör det framgå att arbetstagaren ska ha en 

möjlighet att uppträda under fullständig anonymitet när han eller hon lämnar en uppgift till 

kanalen och att avslöjanden till en sådan kanal ska undersökas ordentligt och att relevant 

information ska nå slutinstansen inom rimlig tid. Paragrafen bör också medge ett skydd för 

whistleblowers som visslar genom en extern kanal (till exempel genom media), om den 

interna kommunikationskanalen inte fungerar tillfredsställande, eller om naturen av det 

whistleblowern ska avslöja inte kan anses möjligt att exponera internt. 

Här är det också viktigt att poängtera att anmälan eller rapporten ska ha skett i god tro. Har 

den inte gjort det, bör den inte heller omfattas av lagens skyddsregler och 

kommunikationskanalen bör då inte heller undersöka uppgiften. Risken med att inbegripa 

även angivelser gjorda i ond tro är att förtroendet för kommunikationskanalen kan urholkas då 

oskyldiga utsätts för en omfattande undersökning och ett obefogat ifrågasättande. Det synes 

inte heller föreligga någon särskild anledning till att omfatta angivelser som gjorts i ond tro, 

annat än att det möjligtvis kan vara svårt att för kommunikationskanalens utredare urskilja om 

uppgiften lämnats i ond eller god tro. I sådant fall bör utredaren självfallet undersöka 

uppgiften först för att sedan förkasta uppgifterna om de visar sig vara osanna. Lagen bör dock 

reglera att samtliga whistleblowers ska presumeras ha agerat i god tro om det inte finns goda 

62

grunder att tro att den avslöjade informationen är falsk (det här är en skiljer sig från vad som 

föreslås i resolutionen som anger det motsatta). Genom att förutsätta att samtliga uppgifter 

lämnas i god tro riskerar utredarna inte att gå miste om att utreda en allvarlig gärning. Om 

utredarna alltför lättvindigt förkastade inkomna uppgifter, och den risken kan nog uppkomma 

om resolutionens ordalydelse följs, kan whistleblowers förlora förtroendet för 

kommunikationskanalen. Detta är givetvis något som måste motverkas eftersom de annars 

kan avstå från att vissla. 

Om whistleblowern har anmält en uppgift i god tro till den interna kommunikationskanalen 

bör denne genom lagregleringen alltså vara tillförsäkrad skydd mot bestraffning (exempelvis i 

form av avsked, uppsägning trakasserier eller någon annan diskriminerande behandling). Om 

bestraffning ändå sker bör lagen reglera att arbetsgivaren har bevisbördan att visa att de 

åtgärder som företagits mot whistleblowern har varit motiverade av annat än att 

whistleblowern visslat. Lagen bör också reglera att bestraffaren till whistleblowern ska utge 

lämplig finansiell kompensation om sådana bestraffningar sker. 

Närmare om innehållet i och verkan av den föreslagna näringslivskoden 

Koden bör innehålla specifika bestämmelser om hur en anonym kommunikationskanal ska se 

ut och hur den ska skötas. Vidare bör koden innehålla ingående information om hur företag 

ska handla för att inte bryta mot lagen om skydd för whistleblowers. Genom att införa en 

bestämmelse om att näringslivet dessutom självt får reglerar whistleblowerskyddet ytterligare 

kan ett mer omfattande whistleblowerskydd inrättas samtidigt som företagen har möjlighet att 

anpassa sitt skydd efter sina egna behov. Till exempel kan företag då följa de amerikanska 

SOX-reglerna som kräver ett mer omfattande skydd än vad de svenska reglerna gör (och 

skulle göra om den föreslagna whistleblowerskyddslagen var i bruk). 

Kodens karaktär bör vara rådgivande och därför bör lagen inte hänvisa till koden, utan det får 

vara förbehållet förarbetena. Finns en hänvisning till koden i lagtext kan det ge missvisande 

63

uppfattningar om kodens rättsliga karaktär. Kodens rådgivande karaktär bör dessutom tydligt 

framgå av förarbetena. För förvaltningen av koden bör ett näringslivsorgan ansvara. 

Förslagsvis näringslivets världsorganisation ICC, då organisationen är inflytelserik inom 

näringslivet och dessutom världsomspännande. ICC har också erfarenhet från arbete med 

whistleblowingskydd, inte minst genom framarbetandet av sina riktlinjer för 

whistleblowingskydd, vilket gör den till en lämplig kandidat. 

Slutsats 

Eftersom dagens lagstiftning inte kan anses erbjuda ett tillfredsställande skydd för 

whistleblowers, behöver whistleblowerskyddet stärkas. Detta görs förslagsvis på bästa sätt 

genom att arbeta fram en lagstiftning som kombineras med ett självregleringsskydd. Genom 

att införa ett lagstiftat minimiskydd till skydd för whistleblowers, som bland annat innefattar 

regler om att företag måste införa anonyma kommunikationskanaler och sanktioner för då ett 

företag inte följer dessa regler samt som hänvisar till relevanta arbetsrättsliga och 

straffrättsliga regleringar, tillförsäkras alltid whistleblowers ett grundskydd. 

Utöver detta grundläggande skydd kan lagstiftningen kompletteras med en kod om 

whistleblowerskydd för näringslivet, som lagstiftaren bör utarbeta i nära samarbete med 

representanter från näringslivet. Denna kod bör innehålla specifika bestämmelser bland annat 

om hur en anonym kommunikationskanal bör se ut och skötas samt mer ingående regleringar 

om hur företag ska handla för att inte bryta mot den nya lagen om skydd för whistleblowers. 

Koden bör även innehålla en bestämmelse om att näringslivet självt får självreglera 

whistleblowerskyddet ytterligare. Det blir då upp till varje företag att besluta vilka och om ett 

extra skydd som passar deras organisation. På så sätt kan ett mer omfattande 

whistleblowerskydd inrättas och företagen har också möjlighet att anpassa sitt skydd efter 

utländsk lagstiftning som de eventuellt måste följa och som kräver ett mer omfattande eller 

specifikt skydd än vad de svenska reglerna gör. Koden bör ha karaktär av rådgivande 

64

dokument, varför ingen hänvisning till den bör göras genom lagtext (en tydlig hänvisning bör 

dock göras i förarbetena till lagen). Som förvaltare av koden kan förslagsvis ICC utses. 

För den offentliga verksamhetens del är inte självreglering möjligt. Istället kan en förordning 

införas som innehåller närmare instruktioner för hur skyddet för whistleblowers ska 

säkerställas. Innehållet i förordningen bör vara likvärdigt med innehållet i näringslivskoden 

med undantaget att den offentliga verksamheten inte får besluta om vidare skydd än vad 

förordningen påkallar samt att förordningen inte ska vara endast rådgivande. 

65

8 Källförteckning 

Offentligt tryck 

Utskottsbetänkande 

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2001/02:AU6 Arbetsrätt. 

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1999/2000:AU5 Lönebildning och arbetsrätt. 

Propositioner 

Proposition 2010/11:1 Budgetpropositionen för 2011. 

Proposition 2003/04:70 Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, m.m. 

Proposition 1999/2000:32 Lönebildning för full sysselsättning. 

Proposition 1982/83:124 med anledning av beslut som har fattats av internationella 

arbetskonferensen vid dess sextioåttonde möte. 

Proposition 1975/76:209 Om ändring i regeringsformen. 

Proposition 1951 nr 165 Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande av 

Sveriges anslutning till Europarådets kovention angående skydd för de 

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna; given Stockholm 

slott den 2 mars 1951. 

Statens offentliga utredningar 

SOU 2010:68. Ny yttrandefrihetsgrundlag? Yttrandefrihetskommittén presenterar tre 

modeller. 

SOU 2010:38. Mutbrott. 

SOU 2006:22. En sammanhållen diskrimineringslagstiftning, Del 1. 

SOU 2004:1. Ett nationellt program om personsäkerhet. 

SOU 1974:37. Mut- och bestickningsansvaret. 

Departementspromemorior 

Ds 2010:25 Genomförande av rådets rambeslut om kampen mot organiserad brottslighet. 

Ds 2005:38 Tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption. 

Ds 2002:56 Hållfast arbetsrätt för ett föränderligt arbetsliv. 

Ds 2001:9 Yttrandefrihet för privatanställda. 

Ds 1998:29 Korruption – Svenskt tillträde till vissa internationella konventioner m.m. 

Kommittédirektiv 

Dir. 2009:15 En modernare mutbrottslagstiftning och en kod för beslutspåverkan inom 

näringslivet. 

Dir. 2001:107 Skydd av bevispersoner m.fl. 

66

Motioner 

Motion 2010/11:K408 ”Skyddet av whistleblowers”, av Gustav Blix (m). 

Motion 2001/02:A224 ”Yttrandefrihet och medbestämmande”, av Barbro Feltzing och 

Kerstin-Maria Stalin (mp). 

Myndighetsföreskrifter 

AFS 1993:2 Våld och hot i arbetsmiljön. 

DIFS 2010:1 Föreskrifter om ändring av Datainspektionens föreskrifter (DIFS 1998:3) om 

undantag från förbudet för andra än myndigheter att behandla personuppgifter 

om lagöverträdelser m.m. 

Sveriges internationella överenskommelser (SÖ) 

Sveriges överenskommelser med främmande makter, nr 35, Konvention angående skydd för 

de mänskliga rättigheterna och de grundläggande skyldigheterna. Rom den 4 november 1950 

(SÖ 1952:35). 

Justitiekanslern 

Justitiekanslerns beslut 2010-10-06, dnr 6274-10-31, 6317-10-31 och 6344-10-31. 

Litteratur 

Bernitz, Ulf och Källgren, Anders, Europarättens grunder, 3 uppl., Nordstedts juridik AB, 

Vällingby, 2007. 

Cars, Thorsten, Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, 2:a uppl., Norstedts 

Juridik AB, Stockholm, 2001. 

Cars, Thorsten, Korruption: en översikt över brottsbalkens regler om bestickning och 

mutbrott samt marknadsföringslagens generalklausul, 2 uppl., Iustus, s.l., 2002. 

Davies, Michael N., “Whistleblowing” i Vickne, François, Heimann, Fritz (ed.), Fighting 

Corruption. A Corporate Practices Manual. 2 uppl., International Chamber of Commerce 

ICC Publishing S.A., Paris, 2003. 

Doig, Alan och Theobald, Robin (red.), Corruption and Democratisation, Frank Cass, 

London, 1999. 

Fahlbeck, Reinhold, Företagshemligheter, konkurrensklausuler och yttrandefrihet: 

kommentar m. m. till lagen 1990 om skydd för företagshemligheter, Norstedts juridik, 

Stockholm, 1992. 

Glavå, Mats, Arbetsrätt, Studentlitteratur, Lund, 2001. 

67

Herzfeld Olsson, Petra, Facklig föreningsfrihet som mänsklig rättighet, Iustus Förlag AB, s.l., 

2003. 

Holmberg, Erik och Stjernqvist, Nils, Grundlagarna med tillhörande författningar, Norstedts 

juridik, s.l.,1980. 

Klitgaard, Robert, Controlling Corruption, University of California Press, Berkeley, 1988. 

Källström, Kent och Malmberg, Jonas, Anställningsförhållandet. Inledning till den 

individuella arbetsrätten. Iustus Förlag AB, 2 uppl., Uppsala, 2009. 

Leijonhufvud, Madeleine, “Korruption – ett svenskt problem?”, JT 1996/97 nr 4, s. 940- 963. 

Thelander, Joakim, Mutor i det godas tjänst? Biståndsarbetare i samtal om vardaglig 

korruption. Sociologiska institutionen, Lunds universitet, Lund, 2006. 

Von Platen, Margaret, Sanningssägare eller karriärist. En bok om civilkurage. Norstedts, 

Stockholm, 2008. 

Debattartiklar 

Littorin, Jens, ”Karin vågade slå larm” i Dagens Nyheter, 14 oktober 2010. 

Internetresurser 

Internettidskrifter 

Attoff, Pia och Carlqvist, Jessica i Lag och avtal, ”Interna varningar bättre än offentligt 

bloggande” (publicerad 2010-02-24), http://www.lag-avtal.se/administration/toppuffar/article128179.ece 

Carlberg, Peter, ”Korruptionsjägare vässar vapnen” i Svenska Dagbladet (publicerad 2004-11- 

15), http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/korruptionsjagare-vassar-vapen_176031.svd 

Hammarström, Martin, "Svensk korruption värre än man tror" i Dagens industri (publicerad 

2003-05-14), http://di.se/Default.aspx?pid=174310__ArticlePageProvider 

Immo, Anna-Lena och Delby, Johan, ”Var sjätte chef har erbjudits muta” i Dagens Samhälle 

(publicerad 2010-11-03), http://www.dagenssamhalle.se/nyheter/var-sjaette-chef-harerbjudits-muta-18206 

Smederöd, Carin, Göteborg stad, ”Göteborgs Stad får särskild mottagarfunktion för 

whistleblowers” (publicerad 2010-06-09), 

68

http://www.vartgoteborg.se/prod/sk/vargotnu.nsf/1/ovrigt,goteborgs_stad_far_sarskild_mottagarfunktion_for_whistleblowers 

Kahn, Johan och Waltré, Jenni, ”Ny föreskrift förenklar whistleblowing” i Skydd och säkerhet 

(publicerad 2010-11-04), http://skyddosakerhet.se/iuware.aspx?pageid=94552 

Statliga organ 

Datainspektionen, ”Registrera brottsuppgifter” (publicerad i september 2007), 

http://datainspektionen.se/personuppgiftsombud/samradsyttranden/Registrera-brottsuppgifter/ 

EU-upplysningen, ”Direkt effekt - vertikal och horisontell” (senast granskad 2010-11-15), 

http://eu-upplysningen.se/Lagar-och-regler/Om-EU-ratten/Direkt-effekt-inom-EGratten/Vertikal-direkt-effekt/ 

EU-upplysningen, ”Enskildas rätt till skadestånd”(senast granskad 2010-12-01), http://euupplysningen.se/Lagar-och-regler/Rattigheter/Enskildas-ratt-till-skadestand/ 

Organisationer m.m. 

Transparancy International, ”Pressmeddelande”, http://www.transparency-se.org/CPI.html 

Transparancy International, ”Vad är korruption?”, http://www.transparencyse.org/Korruption.html 

Transparancy International, ”Några begrepp och företeelser angående korruption och 

transparens”, http://www.transparency-se.org/files/Naagra-begrepp-och-foereteelseravseende-korruption-och-transparens.pdf 

Transparancy International, ”The need for whistleblower protection – Definition of 

Whistleblowing”, 

http://www.transparency.org/global_priorities/other_thematic_issues/towards_greater_protecti 

on_of_whistleblowers/the_need_for_whistleblower_protection 

OECD, ”Key terminology”, 

http://www.oecd.org/document/10/0,3343,en_21571361_44258691_44879818_1_1_1_1,00.ht 

ml 

OECD, ”About OECD – Our mission”, 

http://www.oecd.org/pages/0,3417,en_36734052_36734103_1_1_1_1_1,00.html 

OECD Guidelines for Multinational Enterprises, 

http://www.oecd.org/dataoecd/56/36/1922428.pdf 

69

Council of Europe, “GRECO’s Seventh General Activity Report (2006) adopted at GRECO’s 

32nd Plenary Meeting”, 

http://www.coe.int/t/dghl/monitoring/greco/documents/2007/Greco(2007)1_act.rep06_EN.pdf 

Företag 

KPMG Forensic, ”Profile of a Fraudster”, Survey, 2007, 

http://www.kpmg.co.uk/pubs/ProfileofaFraudsterSurvey(web).pdf 

KPMG, ”Dåligt skydd för dem som avslöjar oegentligheter och brott”(publicerad 2008-05- 

27), http://www.kpmg.se/pages/107073.html 

ABB:s uppförandekod 

http://www02.abb.com/global/seabb/seabb361.nsf/0/8b836561ab5a63ebc12574dc003fdf88/$f 

ile/ABBs+uppf%C3%B6randekod.pdf 

ABB, ”Anmälan via Hotline, webben eller post” (senast uppdaterad 2009-11-13), 

http://www.abb.fr/cawp/seabb361/681dc90c33a8a2b8c12574de002cc604.aspx 

Övriga internetresurser 

Drew, Kristine, “Whistle blowing and Corruption: An Initial and Comparative Review”, 2003, 

http://www.u4.no/document/literature/drew2002whistleblowing-and-corruption.pdf 

Corporate Governance Finland, “Om självreglering”, 

http://www.cgfinland.fi/content/view/30/62/lang,se/ 

People in Aid, ”Policy Guide and Template – Whistleblowing”, 2002 (revised 2008), 

http://www.hapinternational.org/pool/files/whistleblowing-policy-guide-and-template.pdf 

Artikel 29-gruppen för skydd av personuppgifter, WP 117, ”Yttrande 1/2006 om 

tillämpningen av EU:s regler om uppgiftsskydd på interna system för uppgiftslämnande inom 

bokföring, intern bokföringskontroll, revision, bekämpande av mutor samt brottslighet inom 

bank- och finansväsen”, 

http://ec.europa.eu/justice/policies/privacy/docs/wpdocs/2006/wp117_sv.pdf 

Röda korset, ”Process för att rapportera oegentligheter”, http://www.redcross.se/omoss/styrning/whistle-blowing/ 

Nationalencyklopedin, ”Korruption”, http://www.ne.se/korruption 

Datum för då informationen inhämtades finns angiven i notapparaten. 

70

CPI-resultat (Transparancy International) 

År 2010 (utskriftsdatum 2010-12-21) 

http://www.transparency-se.org/CPI2010_table_sources_2010-10-20.pdf 


http://www.transparency.org/policy_research/surveys_indices/cpi/2009/cpi_2009_table 


http://www.transparency.org/news_room/in_focus/2008/cpi2008/cpi_2008_table 

Övriga källor 

Brottsförebyggande rådets rapporter 

Brottsförebyggande rådets rapport 2007:21. Korruptionens struktur i Sverige. ”Den korrupte 

upphandlaren” och andra fall av mutbrott, bestickning och maktmissbruk. 

Brottsförebyggande rådets rapport 2005:18 Otillåten påverkan riktad mot 

myndighetspersoner. Från trakasserier, hot och våld till amorös infiltration. 

Brottsförebyggande rådets rapport 2003:10 Förebyggande metoder mot ekobrott – en 

antologi. 

ICC:s självregleringsdokument 

ICC Guidelines on Whistleblowing 

Bekämpa utpressning och mutor: ICC:s uppförandekod och rekommendationer (2005) 

Domstolspraxis 

EU-domstolen 

Mål 6/64 Costa mot ENEL (REG 1964, s. 585; svensk specialutgåva, volym 1). 

Högsta domstolen 

NJA 2002 s. 75 

Arbetsdomstolen 

AD 2003 nr 51 

AD 2000:3 

AD 1994 nr 79 “Värö Bruk-målet” 

AD 1993 nr 18 “Skägg och Lockar Lars Berg” 

AD 1986 nr 95 

AD 1982 nr 110 

AD 1982:9 

AD 1979 nr 89 “Bastubadardomen” 

71

Kamilla Atmarsson - Våga blåsa i visslan - Juridiska institutionen ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?