Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

DOKUMENTET
tion av okunnighet och vidskepelse gör ett beklämmande intryck.
När man kommer in i stan försvinner detta intryck, kyrkan
verkar inte så dominerande. Stan har ca 6000 innevånare
och ett fint läge vid Vänern. Vi lyckades få ihop kaffepengar och
drack kaffe. Sen ut och jaga jobb, och under över alla under,
Lundstedt kunde ta in en man. Han gav oss 2 kronor och visade
oss till Forsberg, som i sin tur visade oss till Bengtsson &
Carlstedt och sa att om vi inte fick jobb där, kunde vi komma
tillbaka till honom. Nåja, där fanns inget jobb så vi gick till Hotell
Hembygden där Forsberg jobbade, och det beslöts att Nisse
skulle börja där i morgonbitti. Sen gick vi ut till Residenset
där Lundstedt arbetade, och det bestämdes att jag ska börja där
i morgon. »Ja så e de la rum o mat som ska ordnas» tyckte
Lundstedt. »De är ingen lätt sak» sa jag. »Jo, gå ner till Nyströms
matsal på Västerlånggatan, där får ni la äta på efterskott
när ni säger vem ni jobbar hos», och så kunde vi gå till en Nilsson
och få rum. Vi gick dit, men dom skulle flytta, vi var på en
del andra ställen, men utan resultat. Vi gick till Nyströms på
Västerlånggatan och fick matfrågan löst. Det blir 2,20 om dagen,
kaffe två gånger, mat två gånger och smörgåsar med till
frukost. Arbetstiden börjar klockan 07.00, frukost mellan 09.00-
09.30, middag mellan 13.00-14.00, slut klockan 17.00. Inget
ackord, timlön 1,35. På nya torget träffade vi Lundstedts son,
även han målare, han gick med oss till åkare Johansson, Kyrkogatan
11. Där fick vi rum, 5 kronor i veckan. Klockan halvåtta
inmundigade vi kvällsvard, det verkar vara ett bra matställe. Det
är egendomligt att äta ett mål och veta att i morgon ska vi äta
igen, och nästa dag och nästa. När Nisse var mätt satt han i en
halvtimme och beundrade min friska aptit. När jag till slut var
mätt gick vi hem, inte till en hölada eller ett nybygge, utan till
vårat rum. Vi kröp ner i sängar med rena vita lakan, om vi kunde
sova – jodå, var så säker.
Fredagen den 23 maj. Som tur var hade vi beställt väckning, annars
hade vi försovit oss. Så har vi då börjat jobba. Nu i kväll
14 • ARBETARHISTORIA 4/2010
sitter jag och skriver med en stor blåsa på högra handens långfinger.
Men jag är mätt och nöjd... höll jag på att skriva – men
nöjd blir jag väl aldrig, därtill är livet alldeles för kort. Men
det är skönt att luffarlivet är över för den här gången, och det
är kul att ha jobb. Vad Nisse beträffar kan han inte tänka sig
att han ska råka ut för något så djävligt att han ska behöva ge
sig ut på luffen igen, nå det får tiden utvisa. Men nu vinkar vi
med kalla handen åt landsvägar och lador och skrattar åt hela
luffarturnén. Den är ett minne i svart och vitt. Vi skrålar vårt
hemlands vilda sånger nu som då, fast kanske inte så vilt nu,
här är inte så gott om luft som ute i mångmilaskogarna, och så
kan här finnas lyssnare. Det är slut med vagabondens ständigt
växlande vyer och sinnesförnimmelser, det enformiga vardagslivet
har börjat, vart och ett har sina behag och plågor.
Under luffen har vi levt utan enskild egendom, allt har vi haft
gemensamt, tobak, tändstickor, bröd, pengar när vi haft några,
tvål, rakhyvel, regnkappa (min), ömma fötter, tomma magar
och köldskakningar. Men nu, från och med i kväll, är vi
privatkapitalister och säger mitt och ditt. Jag funderar på hur
jag ska få till ett klämmigt slut på dagboken. Klockan går mot
22-tiden, Nisse har lagt sig, han ligger där i sängen med slutna
ögon och armarna under huvudet, han andas ljupt och hörbart,
fan vet om han inte sover. Hans skitiga skjorta , som han
haft på i tre veckor, och vilka veckor, bryter skarpt av mot de
rena vita lakanen. Här sitter jag och röker den ena Bridgecigaretten
efter den andra, men det ger ingen inspiration. Nu
snarkar Nisse, och för fan, det är sant, jag måste sy ihop mina
byxor i ändan, som gått upp igen, det höll jag på att glömma.
Då får förbanne mig de här slutet vara bra nog som det är.
Mariestad den 23 maj 1930
Arnold Palm
Vi var på väg 25 dagar, gick 75 mil, åt lagad mat 28 april, 5
maj, 8 maj, 12 maj och den 22 maj.