Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

DOKUMENTET
morgon samma hårda program. Rörelserna består i att borsta
bort hö och halm som fastnat överallt i kläderna, både ut- och
invändigt. Långt om länge lyckades vi bomma ihop 50 öre så
att vi kunde fika. Det är egendomligt, när man kommer i ett
sådant ärende har alla människor glömt pengarna hemma. En
målarmästare tyckte förstås att det var underligt att vi behövde
pengar, vi som hade så bra betalt. Jag lyckades göra en limpa
och ett runt bröd, Nisse fick ihop 20 öre sen startade vi mot
Sandviken. Det är ett stort industrisamhälle som helt domineras
av järnverket. 15 målare var i kondition och ytterligare
ett antal ortsbor väntade på anställning, ingen visste när.
Vi beslöt att fortsätta mot Falun. Innan vi startade var vi in
på ett fik och tiggde kaffe, men idag hade där varit tre före oss
och fått kaffe, så dagsransonen var uttagen och vi blev utan.
Vi köpte för 15 öre gammalt bröd, det bestod av 17 små wienerbröd
som vi åt upp direkt. Vi fick bilskjuts till Kungsgården,
sen måste vi gå. Det var på sitt sätt intressant. Här är
vackert och mycket tätt bebyggt, så det blir inte långrandigt.
Terrängen är kuperad med små sjöar och rinnande vatten här
och där. Vägen går i en dalgång med åkerfält på båda sidor,
rödfärgade i regel snygga bondgårdar, här och där ett litet sågverk.
Vid sjutiden på kvällen tiggde vi kaffe i en bondgård och
sedan avslutade vi dagen i en lada, som vanligt.
Onsdag den 7 maj. Kylan väckte oss klockan 4, vi låg och huttrade
till 7-tiden. Det var gott om råttor i ladan, dom rumsterade
och levde ett djädrans liv, dom gillade kanske inte fint
sällskap. I en bondgård fick jag en smörgås och en kopp kaffe,
i en annan fick Nisse en torr smörgås. Sen var det att trampa,
trampa och trampa. Slutligen kom det en bilist och tog upp
oss. Det var en trevlig kille, när han fick höra att jag förde dagbok
ville han att jag skulle skriva att vi fått åka från Lumsheden
till Svärdsjö med en gävlebo som hette Strand. Även i fortsättningen
fick vi lift ett par bitar så vi kom till Falun tjugo minuter
i sex på kvällen. Vägen vi tillryggalagt idag är den vackraste
hitintills, men med nära nog tomma magar kunde vi inte
riktigt njuta av det sköna. I ett bageri tiggde jag lite gammalt
bröd som vi omgående åt upp, sen försökte vi vigga ihop kaffepengar,
men det var ingen lätt sak och poliserna var i vägen
överallt. Så kom där tre killar på cyklar, Nisse visslade målarsignalen,
en av dem tycktes lystra, men dom fortsatte. Längre
fram stannade dom, när vi gick förbi hörde vi någon av dem
nämna avtal och punkter, då prejade Nisse med en gång. Det
var målare, vi fick veta att avtalet inte var klart än och stan således
stängd för tillresande. Av dom fick Nisse 70 öre och av
den tredje fick jag en krona, han var ordförande i föreningen.
(Många år senare mötte jag honom igen, jag var då ombudsman
i Målareförbundet och han direktör i Målarmästarnas
Riksförening).
Torsdagen den 8 maj. Vid 7-tiden på morgonen for vi frysande
upp som vanligt. Vädret hade slagit om, det blåste, regnade
8•ARBETARHISTORIA 4/2010
Framför poliskontoret i Hedemora. – Palm med död huggorm.
och var otrevligt på alla sätt. I en ombyggnad på Åsgatan fick
vi ihop 215 öre. Vi åt en 75-öres frukost bestående av stekt sill
och potatis, smör och bröd. Vi gick runt och tittade på stan
och koppargruvan, veritabla berg av slagg och Stora Stöten,
en väldig krater där man i väggarna kunde se tunnelmynningar.
Utanför stan fick vi en bilskjuts ända fram till Borlänge. Det
egendomliga inträffade att vi kom fram till dagsmålet med mat
i magen och pengar på fickan. Det var förstås en kort etapp. Vi